lite av varje

publicerat i ;
Här brevid läser jag 25 dagar kvar...
På mobilen står det "your baby is full term in 4 days"...
Överallt står det att jag/vi snart har en bebis här, varför är den färdig och inte jag!?!

Appropå något helt annat så har jag en efterlysning.
I någon föräldrartidning antingen "Vi föräldrar" eller "mama" så var det en bild på ett barnrum för några veckor/någon månad sedan med en superfin randig matta. Jag har nu letat ÖVERALLT efter denna bild för att se var man kan köpa den där mattan, men hittar den ingenstans. HJÄLP MIG!

Idag är det återbesök på sjukhuset för Leo. Så nu ska jag försöka få i honom lite mat och sen lägga honom i sängen för att sova en stund. Själv vill jag bara ta en dusch... denna värmen tar kål på mig idag!

Badprinsar

publicerat i ;

Här är det alldeles för fullt upp just nu.
Helgen spenderades med renovering på övervåningen (inte av oss såklart) och farandes runt av oss. I lördags var vi bland annat och tittade på Leos nya lekkompis i höst. Mormor Solveig har nämligen skaffat sig en ny hund eftersom Milton sorgligt nog har farit till hundhimlen.




På söndagen hade vi Leos farmor på middag samtidigt som Jocke fortsatte att renovera. Leo har inte kunnat sova middag ordentligt under tiden vi renoverat eftersom det varit ett himmlans liv i huset. Igår sov han 20 minuter på hela dagen. Jocke höll på och fixade med listerna fortfarande när det var läggdags för Leo. Så Leo somnade helt utslagen i mitt knä i soffan. Lillskrutt!
Rummet blev i alla fall helt klart igår och det är fantastiskt fint. Jag ska lägga upp bilder på det när det finns ordentliga före- och efter-bilder.

Idag har jag städat övervåningen hela förmiddagen för att bli av med allt byggdamm. Mindre roligt men väldigt behövligt. Jag har varit såååå trött på att leva i ett byggkaos. Jag är inte den renoverande typen! Så nu är Leos rum lite tommare än tidigare. Nu ska jag shoppa lite nya grejjer på IKEA i veckan för att göra rummet lite bättre än det är nu. Vi ska få ut alla leksaker ur Leos rum eftersom det är så litet. Sen ska jag sätta in byråer och även lägga in en stor madrass som ska fungera som Leos säng sen när skruttan behöver spjälsängen.

Efter mitt städmania så åkte vi faktiskt till pappa/farfar hela familjen och tog oss ett välförtjänt dopp i poolen innan vi begav oss hem igen med mera städning för mig och ännu mera jobb för Totte.





Midsommar 2010

publicerat i ;

Vi har haft en fantastisk midsommarafton med precis det en midsommarafton ska innehålla. Sill-lunch, midsommarstång, lotteri, grillmiddag och inte minst härligt sällskap.

Vi har firat midsommar tillsammans med min brorsas familj och deras vänner de senaste 5 åren och det är en riktigt mysig tradition. De grundinbjudna är desamma varje år men på något märkligt sätt så ökar gästantalet stadigt för varje år. Av någon märklig anledning så ynglar alla av sig så i år myllrade det av barn. Leo som var yngst förra året var långt ifrån yngst nu. Nu var brorsans lilla Klara yngst med sina 2 månader.
Pricken kommer inte att vara yngst nästa år för det låg redan en lite yngre i en annan mage... :)

Leo skötte sig exemplariskt hela dagen och satt till och med vid barnbordet och åt tillsammans med min kusin Emy. Emy och hennes syster Sara jobbade som alltiallo under dagen och gjorde allt från att städa och laga mat till att passa barnen under måltiderna. Perfekt för oss vuxna!
Leo passade även på att kasta sig handlöst ut för trappor 2 gånger under dagen. Som tur var gick det bra båda gångerna. Efter andra gången så lärde vi oss att vi skulle passa vår son HELA tiden. Bättre sent än aldrig. haha

Sen kan man väl snacka om tur med vädret. Strålande sol hela dagen och idag i skrivande stund så vräker regnet ner utanför fönstret!

Gnällspik och lyckopiller

publicerat i ;

Leo är en riktig gnällspik idag. Det började redan i natt och har sedan fortsatt...
Jag har dock full förståelse för honom, men det går mig lite på nerverna när det inte är någonting jag gör rätt.

Nu ligger han och sover och har gjort det i lite mer än en timme nu vilket är rekord sedan vi kom hem från sjukhuset. Så det är nog på väg åt rätt håll i alla fall.
Jag har stressat runt och gjort allt det där man måste få gjort när han sover.

Städat köket, fixat i tvättstugan, betalat räkningar och sist men inte minst duschat! När Leo vaknat sen ska vi åka iväg och köpa en ny skötväska. Vår gick sönder i förra veckan och det är sjukt irriterande att inte kunna stänga dragkedjan!

Jag har världens lyckligaste man här hemma. Det har aldrig hänt att han bett mig skriva om någonting i bloggen men den dagen är nu kommen. haha
Vi har nämligen köpt ny bil. Inte vilken bil som helst tydligen utan Tottes drömbil för tillfället. Det lär ju ändras så fort vi fått denna men just nu är han lycklilg som ett barn på julafton. Det riktigt strålar ur ögonen på honom.
Jag tycker också att bilen är fin, men väldigt lik den vi har för tillfället fast en annan färg. Visst inser jag att det är mer finesser på denna bil men annars så förstår jag inte riktigt hur man kan bli så lycklig för någonting som ser nästan likadant ut! haha

Det viktigaste är iaf att det går att stänga av airbagen på passagerarsidan. Det går inte på vår nuvarande bil nämligen. Vi har letat efter en ny volvo där just det är möjligt eftersom vi insett att det inte är ultimat att ha de två bebisarna ensamma där bak.

Eftersom denna bil är beställd innan den ens är gjord så kommer det dröja innan vi får den. MEN... enligt Totte är det värt varenda dag i väntan. Den som väntar på något gott....(fast samtidigt så vill han gärna ha den IDAG!)

Säg hej och välkommen till nummer 3 i ordningen av volvos i den Libertianska familjen!


Fullt upp och täppt näsa

publicerat i ;

Uppdaterar en snabbis att allt är bra.
Leo ser ut att läka jättefint, men har såklart blivit förkyld!
Han är nu täppt i näsan för första gången i sitt liv och det är inte populärt vill jag lova.

Annars är han pigg och skulle nog helst av allt vilja sluka en korv.

Vi har fullt upp här hemma med barnrum som renoveras. Tyvärr är Jocke som fixar sjuk idag så idag händer inget på den fronten. Men det är nästan klart. Nu ska bara golvet läggas och lister sättas upp, sen ska jag börja inreda. Jippie!:)

Vi måste börja fundera på vad vi ska hitta på med Leos rum också. Vi kommer ju att ta bort hans spjälsäng så fort lillasyster växer ur vaggan. Nu har vi ju insett att Prickens rum är väldigt mycket större än Leos. Så jag har bestämt att det blir en lekhörna i det större rummet för dem båda. Det blir nog kanon till en början!

Nu ska jag äta lunch och sen fortsätta fixa.

Ingen rast, ingen ro

publicerat i ;

Här har det varit fullt upp i helgen.

Totte har såklart jobbat eftersom han var sjuk i veckan och jag är riktigt trött på att behöva göra det mesta själv. Men så är det när man har en man som frilansar. Hade inte Totte haft kontoret hemma hade vi aldrig setts. Nu ses vi men vi umgås egentligen aldrig ordentligt.
Så nog om det!

Leo vår lilla prins är helt otrolig. Han är helt sitt vanliga jag och vi har varit iväg på både kalas och dop i helgen.
Lördagen bjöds det på kalas för Theo som fyllt 1 år som vi lärt känna genom mammagruppen. Vi hade en jättemysig eftermiddag och umgicks och tittade såklart lite flyktigt på kungabröllopet.

Efter det så bar det iväg för att handla till grillfesten vi skulle ha med radhuslängan. Det var inget som lockade mig alls till en början, men det var riktigt trevligt att prata med sina grannar på ett lite mer avslappnat sätt.

På söndagen var det då dags för dop för William. Jag skulle ju sjungit på dopet men i början av veckan så kändes det övermäktigt med operation precis inpå och höggravid med för lite luft i lungorna så vi skippade det. Jag och Leo åkte till Kungsängens kyrka och jag undrade hur Leo skulle bete sig i kyrkan. Såklart skötte han sig exemplariskt! Det han tyckte bäst om var att titta på organisten när hon spelade.

Sen blev det kalas efteråt och det var supergott och jättetrevligt. Leo sprang runt och lekte med de andra barnen och man verkligen ser hur mycket glädje barn har av varandra. Williams storebror Oliver som också är min gudson är 2 år och 3 månader och ålderskillnaden mellan honom och Leo är ju ungefär samma som det kommer bli mellan Leo och Pricken. Man bara ser hur Leo lyser upp när Oliver är i närheten och får samma bus i blicken som sin äldre kompis. Jag hoppas verkligen att Pricken och Leo kommer att komma överens så att de får glädje av varandra tidigt. Kanske redan nästa år!:)

Sen ska det bli så underbart att Leo får börja hos dagmamma så att han får leka av sig på dagarna med andra barn. Han hade haft jättekul på en förskola också men jag tycker att det känns så otroligt bra att börja i lite mindre skala! Det är inte långt kvar nu!:)

Något annat som inte är långt borta är Pricken och det skrämmer mig något enormt. Inte för att jag är rädd för att bli tvåbarnsmamma egentligen men jag känner mig långt ifrån redo att ha en liten spädis igen. Egentligen längtar jag ju.... men samtidigt är jag rädd. Japp så märkligt kan det vara i Johannas huvud ibland.
Är i alla fall i vecka 36 nu.... shiiit. !:)


Äntligen hemma!

publicerat i ;

Nu har vi fått komma hem från sjukhuset.
Det har inte varit några mer problem med luftrören sen i går eftermiddag. Då fick han kortison så nu har de nog hämtat sig från chocken att ha slangar i sig.

I natt sov Totte på sjukhuset med Leo och jag sov utan min älsklingsplutt för FÖRSTA gången. Det var extremt läskigt att åka från sjukhuset och veta att Leo inte skulle sova hemma med mig. MEN... när jag väl var hemma och la mig i sängen så slocknade jag i stort sett direkt. Så otroligt skönt!
Sen sov jag gott med massa toapauser såklart till klockan 8 i morse när jag bara duschade och klädde på mig och åkte till mina pojkar på sjukhuset.

När jag väl kom till sjukhuset hade läkaren varit på bedömning och sagt att så fort morfinet (som de stängt av tidigt på morgonen) gått ur kroppen så kunde vi åka hem. Så vid 9.30 kom de och tog bort alla infarter och sen så fick vi åka hem. Leo är helt sitt vanliga jag och gör lite nya ljud men väldigt försiktigt. Det kommer ett pappa men vääääldigt tyst!:) Nu kommer bara problemet att få i vår son tillräckligt med näring de närmsta 2 veckorna. Nu är det flytande kost i 1 vecka och sedan ytterligare en vecka med mjuk mat utan bitar i. Detta är ju inte Leos favorit direkt så vi får försöka hitta något som han faktiskt tycker om. Välling har fungerat tills vi kom hem.... nu vägrar han ta flaskan. Såklart!

Nu ska jag gå och gosa med lillplutt!

På bättringsvägen?

publicerat i ;

Leo har fått problem med andningen igen. Så nu väntar kortisonbehandling...
Vi håller alla tummar vi kan för att det ska hjälpa så att vi får åka hem imorgon!

Leo mår trots allt otroligt mycket bättre. Han sitter i skrivandestund och målar med pappa ute i målarverkstaden.

postop 16 Juni

publicerat i ;

Operationsdagen började som sagt inte på bästa sätt och tyvärr fortsatte den lite i samma anda.

De sa att jag skulle få träffa Leo efter 2.5 timme. Jag hade dock ställt in mig på att inte få träffa honom förens efter 3.5 eftersom det tog 1 timme längre även vid läppoperationen. Nu när jag var ensam också så kändes det bäst att ställa sig in på det så att jag inte skulle gå och oroa mig i onödan. Efter 3.5 timme hade de fortfarande inte hört av sig. Då började jag bli riktigt riktigt nervös på hur jag ensam skulle ta beskedet att något hemskt hänt Leo.

Efter 3 timmar och 40 minuter ringde dock ÄNTLIGEN telefonen och allt hade gått superbra och jag kunde komma ner till uppvaket. Väl nere på uppvaket så fick jag träffa narkossköterskan som sa att de hade gett Leo extra medicin nu så att han skulle vakna lite lugnare än vanligt med tanke på att han var så upprörd innan operationen. Han hade även fått extra medicin mot illamående. Klockan var 12.30 när jag kom till uppvaket och jag visste att det var 4 timmar som gällde där nere.

Jag och Totte hade kommit överens om på telefon att han skulle komma vid 13.30 och byta av mig en snabbis så att jag fick äta och gå på toa. När Totte väl kom (han mådde mycket bättre men inte helt bra) så hade Leo inte vaknat än. Så fort pappa kom så vaknade han såklart till... den lilla farsgrisen!:)

Jag passade på att gå ut och äta och lyckades få i mig en hel bulle och en mazarin till lunch. Nyttigt värre men det var det enda jag ville och kände att jag hann slänga i mig. Väl uppe på uppvaket igen så satt Totte med Leo i famnen och jag tog över så att Totte fick åka hem och vila igen.

Efter läppoperationen så hade Leo lite problem med andningen efter så det var jag lite orolig att det skulle bli igen. Till en början lät andningen exemplariskt, men ju längre tiden gick desto sämre blev det. Han syresatte sig fint men hade väldiga problem att andas framför allt när han blev lite stressad eller upprörd. Vi blev kvar på uppvaket i över 5 timmar för att andningen strulade och jag var HELT slut. Jag hade ju nästan inte sovit alls under natten och oron under dagen började ta ut sin rätt. När vi till slut kom upp till avdelningen så la vi oss bara framför TV'n och slappade.

Vid 7 kom Totte och vi aktiverade Leo en sista stund innan vi la honom för natten. Han var helt slut så det var inte så svårt. Vid 8 började jag slurma till framför TV'n och vid 9 drog Totte hem. Sen sov jag och Leo gott i stort sett hela natten. Eller nåja... så gott som det går med maskiner som larmar pga massa olika anledningar. Jag hade inga problem att somna om igen efter att sköterskorna var här inne titt som tätt så det var riktigt skönt.

Leo vaknade vid 7 tiden och jag känner mig nästan som en människa idag. Leo blir mer och mer sig själv för varje timme som går. Han har fått i sig välling och han suger som en liten riktig bebis nu. Sååå coolt!

Nu väntar vi spänt på att han ska kunna säga pappa!


Lillprinsen

publicerat i ;

Nu ligger min lillprins och sover på operationsbordet. Förhoppningsvis sött även fast han inte fick chansen att somna lugnt och fint utan i panikskrik.

Vi blev inlagda igårkväll och förutom ett antal försök att sätta infarter i både fötter och händer så har kvällen och natten gått jätte bra. Älsklingen har fastat från klockan 2 så precis innan det så fick han välling i sömnen.

Men som sagt, vi har haft höjden av otur under detta dygnet och jag hoppas hoppas hoppas att det är slut på oturen nu. Det började som sagt med att de inte får i någon infart i Leo där han kan bli sövd eller få medicin. Leo blev stucken på massor av ställen av massor av olika sköterskor. När vi väl gett upp försök nummer 1 att sätta infarter börjar Totte må dåligt så han åker hem. (Själv hade jag haft förvärkar och extremt ont i kroppen hela dagen.)

Totte börjar kaskadkräkas och har kräkts hela natten. (Vi håller tummarna för att det är matförgiftning och ingenting annat. Jag mår såklart illa, men det har jag ju gjort i flera veckor nu.) Nu har han fått behålla lite Te och kan eventuellt komma hit i eftermiddag.

Leo och jag har sovit på sjukhuset och Leo har sovit jättegott medans jag inte har sovit någonting nästan. Jag har haft sån ångest för att behöva sitta här och vänta under operationen själv. TÄNK om jag skulle bryta ihop...
Nu sitter jag här och har inte brutit ihop inte ens i närheten. Det var nära att det kom en tår när jag lämnade min sovande älskling på operationsbordet, men det kom ingen. Jag har nu passat på att äta lite frukost och nu sitter jag här. Skönt med uppkoppling och en säng att sitta i.

Leo fick ju dock inte somna lugnt och skönt utan i panikskrik. ALLA har nu försökt sätta infarter på honom utan att lyckas så narkosläkaren tog beslutet att söva honom med mask. Det är ju inte så roligt när man är 1 år och inte förstår riktigt vad som händer. Jag hoppas hoppas att han får drömma något sött där han ligger nu medans de lagar honom.

Förhoppningsvis är han färdig om 2 timmar ungefär....

Jag återkommer...

Jag och Leo leker ute bland allt byggskräp...

publicerat i ;

img_6807 (MMS)

Jag och Leo leker ute bland allt byggskräp från Prickens rum. Leo har hittat en ljusstake han har mycket roligt med. Vi ska vara ute i ett par timmar mesans städerskan fixar till inne. Perfekt att få städat idag så att det är rent när vi kommer hem från sjukhuset. I eftermiddag ska jag packa och tvätta. Jippie!

Operation!

publicerat i ;


Då fick vi operationstid på onsdag!
Så nu håller vi tummarna att inget oförutsett händer. Leo står först i operationskön på morgonen så vi kommer att åka in redan imorgonkväll. Så idag blir det till att packa lite saker som vi ska ha med oss.

Kräk kräk

publicerat i ;

Leo fick inte behålla lunchvällingen...
Vi har nu insett att det är penicillinet som gör uppror för honom. Pratade med vårdguiden men de sa att det får man stå ut med i början så vänjer sig magen. Så Leo kan inte direkt äta upp sig inför operationen. Han är pigg och glad men inte ett dugg hungrig. Vi får i honom lite hallonkräm, that's it!

Jaja huvudsaken är väl att han är feberfri och pigg. Nu är han dock allt utom pigg, han är supertrött. Sov för tidigt i förmiddags och alldeles för kort. Så nu ska vi hålla honom vaken i en timme till tills han får gå och sova.

Vi hade Jocke här på eftermiddagen som ska fixa Prickens rum. Det är mer jobb än vi trott.... såklart!
Vi hade bestämt oss för att ta bort en väggfast garderob som suttit sedan huset bygdes. Under den fanns såklart inget golv så nu måste vi köpa nytt golv imorgon som han kan lägga. Jocke måste dessutom snickra väggen bakom för den var obefintlig. Ja, mycket jobb blir det för honom. Tycker så synd om honom, men jag tror och hoppas att han ser det lite som en utmaning. Han går ju fortfarande bygg på gymnasiet så han lär sig oerhört mycket på att få jobba hos oss.

Nu ska jag busa med lillprins och storälsklingen!

God morgon

publicerat i ;

Känns som en bra morgon med mycket smärta från min sida. Jag antar att det är foglossning, eller något annat sånt spännande. Jag får nog inse att jag måste ta det lite lugnare nu vilket såklart är lättare sagt än gjort. Nu hoppas jag att operationen blir gjord nu så att jag kan fokusera på det i två veckor och sen kunna slappna av på riktigt.

Det har inte kommit något mer kräk från Leo vilket känns som en lättnad. Förmodligen var han helt utmattad igår. Lilla stackaren! Han vaknade som vanligt vid 5 tiden och ville ha välling. Den fick stanna i magen så det är ingen magsjuka i alla fall. Idag är lillskrutt jätte trött vilket inte är så konstigt. Så jag hoppas att han får sova gott nu en stund så att han är pigg i eftermiddag. Då ska vi passa på att gå ut och leka i sandlådan för första gången på en vecka. Härligt!

Jag är en människa som lever på ytterligheter. Jag har alltid sagt att jag antingen älskar eller hatar men börjar inse att det inte är så lätt i alla lägen. Jag måste hitta ett mellanting där jag är mer avslappnad och passiv. Jag kan inte vara passionerad om allt i livet oavsett om det gäller ytterligheten kärlek eller hat.

Igår blev det ett inlägg av kärlek rakt från hjärtat där jag inte förväntar mig något från någon av de nämnda. Idag måste jag nämna något jag faktiskt hatar. Jag hatar falska, manipulerande, lögnaktiga, egoistiska och egocentrerade människor som inte tänker på något annat än sig själv.

Jag har valt att omge mig med ett fåtal nära vänner som betyder allt för mig. Jag vet att de finns där i alla lägen när jag behöver dem och jag hoppas att de vet att jag finns där för dem. Utan mina vänner så skulle jag inte heller vara den jag är idag. För mig har det dock varit extremt viktigt att de jag umgås med känner mig väldigt väl. Jag har nämligen otroligt svårt att slappna av i bekantas sällskap. Jag är rädd för att jag inte ska duga som jag är. Därför så är jag så nöjd med det nätverket jag byggt upp omkring mig med folk jag litar på.

En människa som visar minsta tecken på att ljuga eller att vara falsk har ingenting i mitt liv att göra oavsett hur nära mig de "borde" vara.







Tankar och funderingar

publicerat i ;

Jag blir så otroligt glad när ni som läser bloggen ger er tillkänna. Även fast bloggen mest är en dokumentation och någon slags mental avslappning för mig själv så är det väldigt kul och uppmuntrande när någon uppskattar det jag skriver.

Idag är Leo i stort sett feberfri och vi har varit ute och flängt större delen av dagen. Leo har inte ätit bra idag heller och jag fick nog svaret till det precis när han fått på sig pyjamasen. Då kräktes han nämligen ner hela mig och sig själv. Det var ingen liten bebisspya längre inte. Nej nej... tjock äcklig spya där han fick upp ALLT han ätit idag. Jippie;)
Jag är inte så kräsmagad, men just kräk är jag inte så förtjust i. När det är ens eget barn och man är helt ensam så är det dock inte mycket att göra. Behålla lugnet och gå och duscha var hur jag hanterade situationen.

Nu sitter jag uppkrupen i vår nya "Fatboy" med en helt underbar filt jag köpte idag. Jag mår ganska illa jag också men jag vet inte vad det beror på. Hoppas och håller tummarna för att det inte är magsjuka. Jag har även sammandragningar som har börjat göra lite ont faktiskt. Jag har även väldigt ont i mitt underliv. Jag har mått så otroligt bra att när det börjar komma besvär så känns det som att det skulle kunna vara något på gång. Det är jag dock säker på att det inte är. Jag har varit lite väl aktiv idag bara och nu behöver jag bara slappna av, precis som jag gör nu!

De senaste dagarna känns det som att min hjärna kickstartat igen med en massa tankar och funderingar. Jag är en människa som funderar väldigt mycket men när jag är så trött som jag har varit så har hjärnan tagit en tankepaus. Jag känner att det inte är helt bra för mig för jag blir orolig i kroppen när jag inte tänker och filosoferar.

Idag går funderingarna mycket kring vad som betyder något i livet. (för mig!) Jag har ALLTID vetat att jag vill bli mamma och jag kan säga att mitt liv är fullkomligt sedan jag blev mamma till Leonidas. Jag har precis allt jag någonsin önskat mig i mitt liv just nu. Jag har en underbar man som jag älskar som förgyller mitt liv, en underbar son som jag älskar som gör mig hel och en pappa som jag älskar och som finns i vått och torrt.

Jag saknar min mamma men på något sätt så känns det uthärdligt. Jag hade en så fantastisk relation till min mamma när hon levde. Den kom inte av sig själv men utan den relationen hade jag inte varit en så harmonisk människa som jag är idag. Det känns som att både mamma och jag tog tillvara på varenda minut av tiden vi hade tillsammans. Precis på samma sätt kommer jag att ta tillvara på relationen till mina barn. De ska veta att jag finns där jämt men att de ska leva sina liv precis som de vill. Jag kommer att finnas för att stötta men jag kommer nog dra mig för att komma med allt för "goda råd".

Jag har alltid vetat att mina föräldrar finns där för mig vad som än händer. De (framför allt mamma) har låtit mig veta när jag gjort något fel. Väldigt sällan genom att säga att jag gjort fel, men mer genom vibbar. Men oavsett vad jag gjort så har de funnits där för att glädjas med mig när saker gått bra och plockat upp trasiga skärvor av mig när saker gått mindre bra. Min pappa och mamma var mitt allt! Nu är de en stor del av vad som gjort mig till den jag är. Det som jag har uppskattat mest är att de låtit mig lära av mina misstag även fast det nog ibland kostat lite väl mycket både pengar och energi. Jag har hela tiden fått leva mitt eget liv vilket jag uppskattar enormt. Det är nog den största lärdomen jag drar från mina föräldrar. Så TACK för det!:-)

Sen har jag något som få andra har, jag har en reservmamma. Hon kan aldrig nå upp i min mammas potential, men hon är trots allt en modersfigur för mig. Hon har berikat mitt liv på många sätt och jag älskar henne enormt. Tack vare denna underbara människa kan jag ge mina barn en mormorsfigur. En mormor i mina ögon är någon som jag har en trygg relation till och som jag litar på till 100%. Hon är min bullmamma och kommer att bli mina barns bullmormor.

Jag har det fantastiskt bra och Leonidas och Pricken har världens bästa morfar och världens bästa änglamormor OCH världens bästa reservmormor.

Summan av detta inlägg antar jag är att det som betyder något i mitt liv är de jag älskar. Utan dem skulle jag inte vara jag och mitt liv skulle inte vara så komplett och perfekt som det är idag. Jag hoppas att det inte bara är jag som kommer dra lärdom av dessa människor utan även mina barn.

Kaxig och naiv

publicerat i ;

Ibland kan jag nog framstå som en rätt kaxig människa. Ibland är det nog något jag vill utstråla som en ridå för en inneliggande rädsla. Ibland är jag nog rätt kaxig och ibland är det inte alls min intention.  

När det gällde mina tankar om min första förlossning (innan den skedde självklart) så var jag dock otroligt kaxig. I efterhand kan jag även erkänna hur naiv jag var i mina tankar. Jag var så otroligt nyfiken på hur denna smärta, som kvinnor i alla tider behövt uppleva, kändes. Jag var helt inställd på att klara mig utan epidural men kände att lustgas var något jag kunde tänka mig att testa.

Med tanke på att jag blev igångsatt så blev inte starten på förlossningen naturlig utan extrem smärta kom på en gång. Detta var jag på något sätt inställd på så det var inte så farligt. Det som var jobbigt var att aldrig få vila mellan värkarna och att jag kände mig totalt rörelsehindrad. Det gjorde så fruktansvärt ont att jag inte kunde/ville röra mig. Jag hittade en ställning på sidan där jag hade full kontroll över min profylaxandning och där jag uthärdade smärtan på ett bra sätt.

Utan den profylaxträning vi haft innan hade jag ALDRIG klarat smärtan.

När det nu börjar närma sig förlossning nummer två kan jag säga att jag inte är ett dugg kaxig eller naiv. Jag vet att jag låg för mindre än ett år sedan i mina förlossningsvärkar och tänkte "Nästa gång blir det kjejsarsnitt!". Jag vet det intelektuellt att jag tänkte så, men samtidigt så har jag svårt att förstå varför. Hur ont kan det egentligen göra? Hur ont gjorde det egentligen? För att få mig att tänka så, så måste det gjort sjukt förbannat ont!

Jag börjar bli rädd för smärtan, jag som egentligen tycker att smärta är rätt coolt. Missförstå mig rätt. Jag vill ju inte ha ont, men smärta kan vara en utmaning.
Så tänkte jag i alla fall inför första förlossningen. Jag såg det som en utmaning med en rejäl belöning som avslutning. Mitt i all denna smärta så var det ju värt det. Jag fick upp världens mest fantastiska, vackra, underbara varelse på mitt bröst som med sina stora ögon bara tittade nyfiket på oss.

MEN... tänkte jag att "nästa gång blir det kjejsarsnitt" även när han låg där, eller var det bara innan? Det kommer jag inte ihåg. Jag har nu suttit flera kvällar och googlat om kvinnors andra förlossningar. Det verkar ju som att majoriteten har haft en betydligt lättare/snabbare andra förlossning.

Då till min andra rädsla. Första förlossningen gick fort, från första värk tills att han var ute ca 6.5 timme. Redan direkt efter förlossningen sa barnmorskan till mig att nästa gång du föder barn får du vara beredd på att det går extremt fort. Sen har dessa ord förföljt mig av barnmorskor. 3 olika barnmorskor har sagt det till mig de senaste 6 månaderna och två av dem sa: "Åk in vid första värk". Nu efter att ha läst om andras andra förlossningar så inser jag hur fort det kan gå. Det hade väl inte varit några problem om det inte var för att man har en liten att ta hand om/ta hänsyn till.

Så snart måste jag börja få alla potentiella barnvakter att inse hur bråttom det kanske blir. Pappa läser ju detta så du förstår ju nu!;)
Sen har vi Solveig som har erbjudit sig att hämta upp Leo på sjukhuset om vi bara ringer när vi åker in. Så det kommer inte bli några problem. Det gäller bara att intala sig det också!;)

Nu kan det vara 4 och som mest 8 veckor kvar tills vi har vår lilla Prick här. Det är helt ofattbart...

Kontrollfreak

publicerat i ;

Igår spenderade jag och Leo eftermiddagen på akuten på Danderyds sjukhus. Jag vet inte för vilken gång i ordningen det var. Jag hade bestämt mig för att avvakta till idag innan jag gick till doktorn igen, men sen så ringde jag vårdguiden igår em som absolut tyckte att jag skulle åka in direkt.

Väl på akuten så fick vi träffa läkaren rätt snabbt som började med att titta i öronen som fortfarande var röda, men inget alarmerande. Sen tittade hon i halsen som var röd och tog halsodling som inte visade någon streptokocker infektion. Då tog de en snabbsänka som låg på 98 och därför kunde tyda på en bakteriell infektion så då fick vi på en kisspåse och skulle vänta på att Leo skulle kissa. Hur lätt är det med en liten kille som har över 40 graders feber och inte vill dricka.
Det gick dock efter ca 45 minuter och det visade ingen urinvägsinfektion.
Vi fick trots allt penicillin då läkaren ändå misstänkte någon slags bakteriell infektion då sänkan var så pass hög.

Vi hann inte till apoteket innan de stängde så det fick jag fixa nu på morgonen. Jag trodde nog att Leo var på bättringsvägen eftersom jag inatt inte behövde ge honom både ipren och alvedon för att febern skulle gå ner. MEN... när Totte gick upp med honom i morse vid 7.20 och gav honom välling hade han inte sovit klart. Så Totte gick och la honom igen. Jag vaknade vid 9.30 (har inte hänt på hur länge som helst) och gick ner och duschade och fixade mig iordning. Leo sov fortfarande som en stock men var inte så varm. Jag åkte till apoteket och kom inte hem förens vid 10.30 och då sov Leo fortfarande. Då gick jag upp och väckte honom för att ta en temp. Då var han på strålande humör och hade bara 38.5.

HÄRLIGT tänkte jag, nu så är vi på bättringsvägen. Sen tog det 30 minuter innan Leo la sig ner i soffan och bara ville gosa. Jag la honom i min famn och kände hur han blev varmare och varmare. Klockan 12 var febern uppe i 40.2 igen. VA FAN ÄR DETTA!?!
Nu ligger han och sover igen. Så här mycket brukar han aldrig sova och så här trött har han inte varit på hela veckan. Fast det kanske börjar ta ut sin rätt att inte ha ätit ordentligt på en vecka nu. Jag har fått i honom ordentligt med vätska nu på förmiddagen i alla fall.

Kontrollfreak som jag är så börjar detta bli lite jobbigt. Det är så otroligt många lösa trådar just nu i vår planering. Det värsta är att ALLT hänger på operationen och jag känner hur jag börjar bli mer och mer orolig inuti. Det är så lätt att säga och försöka tänka "Ta det lugnt, det löser sig på ett eller annat sätt.".
Det är liiiite svårare att omsätta detta till handling för mig just nu. Om det inte vänder för Leo nu under helgen vet jag inte vad jag tar mig till. Det är ju inte helt bra att han blir sämre och sämre fortfarande efter 5 dagar med hög feber.

En mindre charmerande bild på mig men min sjukling är ju så fin!


Fixat och donat

publicerat i ;

Idag har vi fixat och donat i vår rabatt på framsidan av huset. Vi planterade  syrénbuskar i rabatten förra året, men vi är inte världsbäst på att rensa ogräs. (Snarare världssämst faktiskt.)
Så vi har pratat fram och tillbaka om hur vi ska göra. Plantera massa blommor eller lägga sten.
I natt (ja istället för att sova) så bestämde jag mig för att det måste ske NU!

Så vi åkte iväg och shoppade allt vi behövde för att fixa. Sten självklart och sen även marktäckande filt. När vi sen kom hem så satte vi igång och det gick snabbare och lättare än vad någon av oss hade trott. Snyggt blev det också, men vi behövde mer sten än vi trott. Så Totte fick åka tillbaka för att köpa mer sten för att det skulle bli precis så som vi ville ha det.



Leo är fortfarande vår lilla sjukling. Idag har jag lite bättre kontroll över febern för jag har lärt mig hur jag måste kombinera alvedon och ipren för bästa resultat. I natt var det riktigt jobbigt för honom när det febernedsättande gått ur kroppen. Han var vaken i lite mer än 2 timmar och kunde inte vara stilla en sekund.
Jag har bestämt mig för att avvakta tills imorgon och är inte febern lägre inatt/imorgonbitti så bär det av till läkaren igen. Då måste han få antibiotika.

Dessutom ringde operationskordinatorn och undrade om vi trodde att det skulle vara möjligt att operera Leo på onsdag. Jag svarade att jag inte kunde lova något men att vi skulle höras under måndagmorgon eftersom hon är ledig imorgon. Förhoppningsvis så kan vi göra så men vi får helt se var detta bär av. Den lilla tjejen som skulle opererats på ondag var nämligen superförkyld och skulle förmodligen inte hinna bli frisk till nästa vecka. Leo är ju faktiskt bara febrig fortfarande. (Peppar peppar ta i trä)

Ja vi får väl se var vi hamnar någonstans i denna soppa!:)

Dramaking med feber

publicerat i ;

Idag har Leos feber konstant legat över 39 grader oavsett vad han fått för smärtstillande. Man skulle kunna tänka sig att han skulle ligga däckad i mitt knä och titta på film....

Nej  nej... här är det full fart. När klockan var 12.30 idag och jag la honom i sängen för tredje gången för att han skulle vila en stund så fick jag tvinga honom att sova. Lilla skrutten!
Idag kan jag jämföra honom med en liten duracellkanin. När alvedonen eller iprenen har gått ur kroppen och febern stigit till närmare 41 grader då har han sloknat och gråtit och gnällt. När det febernedsättande kommit in i kroppen har det varit som att trycka på en knapp och han går inte att få stopp på!

På eftermiddagen när han väl sovit i 2 timmar och febern bara låg på 39 grader och han betedde sig som att han var frisk så drar vår dramaking igång. Han är såååå uttråkad av att bara vara hemma så han ställer sig och pekar på vagnen och sätter igång och gnäller. Han är så rolig för när han "spelar" ledsen så rynkar han på näsan på ett speciellt sätt. Vår lilla teaterapa.

Vi bestämde oss i alla fall för att ta en sväng till Täby C eftersom vi var tvugna att gå på apoteket. Vi hade även pratat om att köpa en "Slutat med napp present" till vår prins. Han har pekat på en radiostyrd polisbil VARJE gång vi varit på leksaksaffären i två månader nu. Så vi går dit för att köpa den, men då var den en sån bil med sladd till fjärrkontrollen. Så vi bestämde oss för en annan radiostyrdbil, en Ferrari!

Väl hemma inser vi att denna bil var inte för Leo. Den går EXTREMT fort. Leo står dock och tjuter av skratt när pappan kör den. Så vi får väl behålla den också för framtiden och sen kanske försöka hitta en barnanpassad radiostyrd bil. Han kan ju köra bilarna på playstationet, så vi vet ju att han kan. Nu gäller det bara att hitta en som inte går i 100km/h.;-)



40 graders feber

publicerat i ;

Som rubriken lyder är precis som min älskade son mår idag.

Insåg redan när jag gav honom morgonvällingen att det skulle vara kört med operation idag. Det kändes som om någon tog tag i hjärtat på mig och kramde om. FAN.. va det enda jag kunde tänka. Dessutom så vaknade han för morgonvällingen extremtidigt eftersom febern höll på att stiga.
Så från 4 fram till klockan 7 när det var dags att gå upp så låg jag och funderade på i vilken ordning jag skulle ta tag i allt under dagen.

Jag ville ta Leo till doktorn eftersom febern hade stigit så pass mycket under natten mest för att utesluta ännu en öroninflammation + att han fått en konstig rodnad på hela ryggen. Så klockan 7.30 ringde jag vårdcentralen som sa att de skulle ringa upp 8.15. Under tiden passade jag på att försöka få tag på operationskordinatorn på KS. Jag kom till hennes telefonsvarare och lämnade ett meddelande om att Leo var sjuk och att hon gärna fick ringa upp mig direkt när hon hörde meddelandet.

Telefonen ringde vid 8.15 och då var det vårdcentralen och vi fick en tid bara 30 minuter senare. Så vi skyndade oss iväg och fick konstaterat rodnad i öronen, men inte tillräckligt för att få antibiotika. Skönt visserligen, men nu är det bara att se om det bryter ut eller om vi lyckas häva det med näsdroppar/spray.

Jag fortsatte att försöka få tag på operationskordinatorn utan resultat och ringde istället till avdelningen där Leo skulle legat. De tyckte att vi skulle avvakta under dagen och se om febern försvann. Yeah right tänkte jag...
Vid 11.30 fick jag äntligen tag på operationskordinatorn som på något mirakulöst sätt lyckades lösa så att vi fick byta operationstid once again. En liten kille som skulle opererats den 21 Juni får opereras imorgon och Leo får opereras den 21 Juni.

Redan då kändes livet liiite lättare. Nu måste bara Leo vara frisk då! Så hoppas vi att inte lillasyster har bråttom ut och får för sig att titta ut för tidigt. Innan operationen eller direkt efter vore inte toppen. hehe


Något som gjorde min dag ännu mer var att bubbelbadkaret jag beställt kommer den 19 Juli. Visserligen långt dit, men vi har ett leveransdatum. NICE! Sen kom även skattepengarna så nu har jag betalat av en äcklig kreditkortsräkning som legat som ett ok på mina axlar. Det är en jäklans vetrinärräkning från förra sommaren som vi inte har fått ändan i vagnen och betalat av. Det har ju inte varit någon stor grej egentligen, men nu är den borta.

Så om dagen började dåligt så känns det som att den slutar bättre. Nu ska jag snart åka och handla lite till familjen så att vi får i oss någon middag och så att katterna har någon mat.

Typiskt!

publicerat i ;

Jag föstår inte varför livet aldrig kan gå som på räls....

Nu ligger Totte däckad i halsont och feber och Leo är inte sig själv. Gnällig, trött och inte hungrig har varit de första tecknen på när han börjar bli sjuk tidigare, och pecis så är han idag. Jippie!

Nu kommer säkert operationen att bli inställd och läkarna går på sommarlov nu. Så JÄVLA TYPISKT!
Hade inte operationen blivit uppskjuten en vecka hade den varit gjord nu.

Jag är så otroligt uppgiven. Jag gör allt för att pigga på Leo, men vet inte om det ger resultat. Vi får väl se, men nu måste jag nog börja ställa mig in på att vi får vänta med operationen till hösten i alla fall. Då kommer det att bli asjobbigt med tanke på ny bebis och allt. bajs bajs bajs!

Jag bjuder iaf på en ettårsjämförelse på min älskade prins.

En riktig familjedag!

publicerat i ;

Vi har haft en helt fantastisk dag i solen. Vi passade på att åka in till Djurgården för att kolla in familjeaktiviteterna i Galärparken på festivalen Love Stockholm 2010. Vi fick titta på barnkonsert med massa bra musik som Leo dansade till. Leo ritade även en T-shirt tillsammans med sin pappa.

Sen promenerade vi vidare på Djurgården och bara njöt av vädret och den härliga stämningen. Vi åt lunch i skuggan på en uteservering och funderade på hur vi skulle spendera resten av dagen.

Vi bestämde oss för att gå till Skansen och titta på djuren. Leo älskar djur av alla dess slag så det var en riktig hit. Mest förtjust blev han i Älgen med sina 2 älgkalvar och getterna som lät roligt hela tiden. Han var vaken hela dagen och vi hade inte hjårta att tvinga honom att sova.

När vi till slut gick tillbaka mot bilen så somnar lillskrutt. Då var ju klockan redan 16.30 så han fick bara sova 45 minuter. Nu hoppas jag att han inte är vaken allt för länge ikväll...

Man ska inte ropa hej...

publicerat i ;

Jag kanske ropade hej lite tidigt angående nappen...

Han somnade snabbt igår men sen vaknade han 1 timme senare vilket inte hänt på hur länge som helst. Han var helt otröstlig och betedde sig som han aldrig gjort. Skrek, grät, gnällde och vi tog upp honom och la honom hos oss eftersom vi redan gått och lagt oss i sängen. Ingenting hjälpte egentligen han bökade runt och skrek och gnällde om vartannat och jag fick för mig att han hade ont någonstans tills han pekade på munnen. Då började vi inse att det nog var saknaden efter nappen som var störst.

Han fick mysa med oss en stund men sen gick jag och la honom i hans säng igen när han lugnat sig lite. Väl i sängen så blev han knäpptyst och vi trodde att han somnade direkt. Efter 20 minuter så hörde vi honom ligga och sjunga. Efter ytterliggare 10 minuter så gnällde han till några gånger och sen sov han. Stackars lilllskrutt!

Sen har han dock sovit gott hela natten och vaknade till för välling vid 6.30 och sov sen ända till klockan 9. Mycket välbehövligt med tanke på hur oroligt jag sovit hela natten. Jag har vaknat och varit kissnödig och samtidigt så har jag varit rädd för att han ska vakna och vara så otröstlig igen. Det hade ju varit så otroligt enkelt att bara ge honom nappen.....

MEN... vi var starka!

Nappfri!

publicerat i ;
Nu är Leo officiellt nappavvänjd och nappfri. Det känns helt fantastiskt, men samtidigt lite sorgligt.
Han börjar bli stor nu vår prins. I natt hände det jag bävat för, han vaknade. Vanligtvis har jag då bara gått in och stoppat in nappen så har han somnat om. Inatt fanns det ingen napp att ta till.

Då är det ju bra att mamman är expert på att söva barn från jobbet. Tricket att klappa sakta i tinningen fungerade perfekt och på 2 minuter sov han som en stock igen och vaknade inte förens det var dags för morgonvällingen. Sen vaknade han ju tyvärr redan 6.20.. lite för tidigt för min smak. Dessutom så somnade han väldigt sent igår. Vi la honom lite efter 7 som vanligt men han låg och sjöng högt i 45 minuter innan vi tyckte synd om honom och tog upp honom. Han gnällde ju trots allt inte efter nappen. Så han fick komma upp och titta på Talang och sen när vi gick och la honom så somnade han gott.

Idag har det knappt varit gnäll när vi gått och lagt honom varken för middagsluren eller nattsömnen. NICE!

Idag har vi gjort absolut ingenting. Både lite skönt och jätte tråkigt. Vi får väl se om vi hittar på något roligare imorgon. Nu ska vi snart lägga oss i sängen och titta på en film. Så skönt, jag är läskigt trött för att inte ha gjort någonting.

magar

publicerat i ;


Idag är det bara 50 dagar kvar tills Pricken är beräknad. Tänkte bjuda på en magbild med jämförelse från förra graviditeten.
Nu har jag gått upp 7 kilo och jag får panik för varenda hekto som vågen stiger upp nu. Även fast jag nu vet att jag inte kommer gå upp några 28 kilo som förra gången så känns det som att det räcker nu. Jag kan tänka mig 2 kilo till men jag tycker att jag borde klara mig på det. *hoppas hoppas*.

Skitlöjligt, jag vet! Men jag har redan så många överflödiga kilon att bli av med sedan att jag inte behöver fler. Jag äter ju fortfarande vad jag vill, men med måtta denna gång.



PS: Leo somnade utan napp till middagsvilan efter bara 10 minuters skrikande/gnällande! DS

wohooo

publicerat i ;


Efter en extremt jobbig 1.5 timme vid sänggåendet så sov Leo hela natten utan napp! Min duktiga duktiga kille.
Det värsta för mig var när han hade fått morgonvällingen vid 5 tiden för då var jag helt säker på att han skulle få psykbryt för att han inte fick nappen när han skulle somna om. Istället sa han inte ett pip. Jag låg vaken i 30 minuter och vred och vände på mig men insåg att han faktiskt somnat. Sen vaknade jag vid 7.10 av glad sång från Leos rum.

I  natt drömde jag om Pricken för FÖRSTA gången. Hon hade svart hår och små ljusbruna ögon. Hela hon hade sin pappas färger. Sen hade hon ett sjujäklans humör och det finns väl ingen annan hon kan fått det av än mig. Tänk att hon snart är här. På sätt och vis är det svårare att förstå än när Leo skulle komma. Då förstod man att livet skulle förändras från en dag till en annan. Nu... förstår jag inte!

Det händer så otroligt mycket i juni som vi har att se fram mot både med skräck och glädje.

-Först på agendan är såklart Leos operation nu. 5 dagar kvar...

-Sen är det dags för en av mina bästa vänner Lollos disputation och fest. Tänk vi som satt där i högstadiet och labbade tillsammans på Kemin, nu är hon snart officiellt doktor. Helt sjukt!

-Efter det är det Williams dop där jag ska sjunga.

-Veckan efter det är det årligt midsommarfirande hos brorsan.

Efter alla dessa events är det 4 veckor kvar till Pricken beräknas komma. De 4 veckorna ska jag försöka VILA. Lycka till Johanna!;)

Sist och minst en  bild på min otroligt duktiga prins som har klarat ett dygn utan napp!

Inskrivning

publicerat i ;

Dålig uppdatering igen.... skäms på mig!

Idag har vi spenderat hela förmiddagen på Karolinska för inskrivning inför operationen.
Först fick vi träffa plastikkirurgen vilken är samma som utförde läppoperationen. Det kändes faktiskt riktigt bra även fast jag nog fick inse ännu mer nu att denna operation är mycket större och mer komplicerad än läppen.
Han sa att Leos spalt var medelbred runt 8-9mm och det positiva är att den inte går ända fram till käken så att de inte kommer bli ett läkage där. Käken är ju fortfarande kluven fast inte så att det går upp i näsan. Det hade jag inte ens förstått att den hade kunnat göra. Han kallade det mer ett jack i käken.

Sen fick vi gå vidare till avdelningen där Leo ska ligga, vilket blir samma som förra gången. Där fick vi vänta i en halvtimme innan någon ville ha något med oss att göra. Men då var tvugna att gå till narkosen för möte med läkaren där.
Väl hos narkosen gick det fort. Jag hade inga frågor och narkosläkaren ville bara försäkra sig om att Leo är frisk, inte allergisk mot något och att narkosen gått bra senast.

Väl tillbaka på avdelningen fick vi träffa sköterskan Johanna som kollade var de ska sätta infarterna och var vi ska sätta emlaplåstrerna innan vi åker in. Det blir båda fötterna vilket känns bra. De satt mycket bättre i fötterna senast än i händerna så det blir perfekt.

Nu är det bara att avvakta till tisdag eftermiddag och ringa in till avdelningen då för att få besked när vi ska komma in. Antingen åker vi in tisdagkväll eller onsdagmorgon beroende på vilken plats han har i operationskön.
Vore skönt att vara först på morgonen samtidigt som att det är riktigt skönt att få sova hemma.

Leo får ju inte ha någon napp efter operationen. Denna gång är det ännu viktigare än efter läppop. Så idag fick han inte ha nappen när han skulle somna efter lunch. Det gick jätte smidigt utan problem, så frågan är om jag faktiskt inte ska stå på mig och ta bort den helt nu. Han är ju egentligen inte napptokig, men han har den gärna i munnen.
Hmm... ja vi får väl se hur jag gör.

Tänk va liten han var när han opererades senast.
     

tiden gårt fort fort

publicerat i ;

Enegin börjar återvända. Jag kan inte annat än känna lite extra lycka för det.

De senaste tre nätterna har jag sovit superbra i jämföresle med innan. Jag har varit på toaletten kanske 3 gånger till skillnad mot 1 gång i timmen. Leo har också sovit bra och bara vaknat för sin morgonvälling som jag börjar tycka är grymt dryg att behvöa gå upp och göra. MEN... efter operationen när han mår bra igen är det goodbye med den.

Inte för att det blir så mycket vila från nattuppvak med tanke på hur få veckor det är kvar innan lillasyster kommer.

Igår var jag hos barnmorskan och jag har bara två besök kvar innan BF. Det är ju helt sjukt vad det har gått fort.
Min lilla skruttprick där inne beter sig så annorlunda mot Leo i magen att jag nu börjar bli både skräckslagen och nyfiken på hur hon kommer bete sig när hon kommer ut. Hela graviditeten är så annorlunda. 

Tiden går fort fort... och jag hinner inte riktigt med. 

Nu ska jag njuta av min lilla gnällpelle framför mig:)