Leo är sjuk med feber, snuva och hosta. Han är inte allt för påverkad vilket både är skönt och lite jobbigt. Han vill leka men orkar inte riktigt och då blir han grinig.
Han har i alla fall sovit bra under dagen. 3 timmar på förmiddagen och timme på eftermiddagen.
Vi passade på att ta en promenad i solen alldeles nyss vilket vi nog båda behövde. Frisk luft och sol gör underverk för hälsan.:)
Nu hoppas jag att eftermiddagen/kvällen bara flyter på och att han inte blir sämre.
Kolla varifrån!
Leo och jag står i solen och väntar på totte som ska komma och hämta oss. Solen värmer mina vintertrötta kinder och jag kan inte annat än känna total lycka! Jag har lyckats trippel boka mig själv idag men jag SKA hinna med allt. 1/3 avklarat: fika med världens nästbästa Johanna och hennes Goa Himla. Nu står nästa fika på schemat och sen födelsedags middag för bästa Lollo ikväll!
Jag börjar fundera på om många i min ålder har kommit in i någon slags tidig 30års kris. Jag har sett väldigt många bekanta på facebook som ska åka vasaloppet. Både vältränade och totalt otränade människor.
Är det sådant man hittar på såhär när man närmar sig 30 för att krydda vardagen och för att testa sina gränser.
Ingen av dessa har barn...
Detta fick mina tankar att gå vidare en bit extra. Har livets olika "kriser" förändrats under de senaste årtiondena.
Mina föräldrar fick mig som är deras tredje barn när de var runt 30 år. Nu är det väl nästan mer vanligt att man inte fått sitt första barn runt 30. (i allafall i storstadsregionerna)
Vad hade man för 30års kris för 30 år sedan?
Själv skulle jag inte komma på tanken att åka vasaloppet eller någon annan fysiskt krävande utmaning. Men vem vet, jag kanske får en craving efter detta när jag börjar närma mig 40.
Själv känner jag att jag hade mer av kris när jag fyllde 25 bara för att jag så gärna ville ha barn. Då kändes det som att livet bara flög iväg och jag hann inte med.
Nu känns mitt liv precis så som jag ville ha det. Jag kommer att ha uppnåt precis det jag vill när jag fyller 30 och jag känner mig inte ett dugg stressad.
Jag vill fortfarande uppnå något mer i mitt arbetsliv än vad jag har idag. Jag känner dock att det får ta den tid det tar med tanke på att jag ska jobba i många många år till.
De närmaste 10 åren kommer jag att vilja prioritera min familj. Jag vill kunna känna att jag kan ge mina barn precis det jag vill ge dem i tid och energi.
Jag kan tänka mig fram 20 år då våra barn är stora och det finns tid för ordentlig kvalitetstid med Totte. Jag hoppas att vi lever tillsammans och har ekonomi och lust att resa och se världen tillsammans ur ett nytt perspektiv än vad vi gjorde innan vi fick barn.
Hmm.. det började vid kriser och slutade vid framtidstankar.
Kanske är det just det som kriser handlar om, rädsla och tankar om framtiden. Jag hoppas att människor vågar konfrontera sina rädslor och utvecklas som människor. Om det innebär att åka vasaloppet för att bevisa något för sig själv så är det väl det toppen.
Så var det måndag igen.
Leo var på väg att vakna vid 5.20 i morse och då morrade jag lite inombords. Som tur var så lyckades han efter lite gnäll somna om till 6.40 Då kändes det betydligt bättre att gå upp.
Denna måndag är dock lite annorlunda för mig för vanligtvis jobbar jag på måndageftermiddagarna, men inte idag!:)
Så idag ska jag ta tag i att städa övervåningen och tvätta lite.
Sen MÅSTE jag ta tag i att ringa LKG teamet som har hand om Leos operationer och behandlingar.
Jag väntar fortfarande på en tid till logopeden som skulle kommit när Leo var 7 månader. Nu är snart Leo 10 månader och vi har ringt och påminnt en gång redan...
Sen vill jag veta när de beräknar Leos gomoperation till eftersom jag INTE vill att den blir i samband med att Pricken föds eller är pytteliten. Så jag skulle vilja att den blir gjord i Maj/Juni eller i typ November/December. Det beror på vad de tycker är bäst men jag hoppas verkligen att de kan vara lite tillmötesgående där.
Igår hade jag en liten ego dag. Tänk vad ens prioriterningar förändras när man får barn.
Jag fixade visserligen naglarna och tog en långpromenad och en extra lång dusch. Sen var det bästa jag kunde komma på att göra när jag var ensam hemma att städa och laga middag till min underbara man.
För ett år sedan hade jag suttit framför TV'n eller datorn och sedan gått och lagt mig och sovit en stund. Jag tycker så extremt mycket bättre om mitt liv nu än förr.
När vi var på K-rauta i lördags så gick vi förbi en fläkt som Leo tyckte var väldigt rolig. Här är två roliga bilder från det där hans kalufs ser härligt stor ut!;)
