Mitt liv med Leonidas och Lexie

Idag har vi haft en sån där dag som inte går att planera. Allt har varit nästintill perfekt!

Vi började dagen med att Leo gick utan blöja hemma i 2.5 timme och både kissade och bajsade på pottan på den tiden. Igår var han också utan blöja men då lyckades det bli två olyckor och inget på toaletten. Så idag vart det jackpott från början och både en lycklig son och en lycklig mamma.

Sen fortsatte vi dagen med brunch på texas longhorn som inte ligger långt ifrån där vi bor. Super god mat och familjen var mer än nöjda. Sen skulle vi ha åkt iväg på kalas men Leo började må pyton så vi var tvugna att ställa in det. Men efter lite vila så var han på benen igen så då passade vi på att åka till Rönninge by för att titta på djuren där. Det var dessutom cirkus där så det var inte bara hästar, getter, kaniner och grisar man kunde se där utan en och annan kamel också.

Sen när vi kom hem var vi ute och lekte och Leo körde stenhårt min sin Bobby Car och lekte med kompisarna i parken. ALLT utan blöja! Han kissade på toaletten ytterligare två gånger under kvällen och klarade sig galant där emellan. Shit va stolt jag är över min son!:)

Sen blev jag ännu mer stolt när han började prata engelska med oss på kvällen. Han sa "Airplane ears" och pekade på flygplanets vinge på huvudet. Sen började han prata om alla kroppsdelar han kunde på engelska. Det är helt GALET vad han lärt sig på 4 veckor. Det är lite synd att han ska ha 8 veckors sommarlov nu. Men vi får ta och göra någon regel under sommaren att vi alltid pratar engelska under vissa tider på dagen.

Jag började förra veckan med att skicka in mitt CV till två olika ställen. Ett korttids för barn med behov av särskilt stöd där jag jobbat tidigare. (För 10 år sen insåg jag när jag läste min CV. Jag börjar helt enkelt bli gammal.)

Sen även till en vikariepool som är väldigt bra.

Till vikariepoolen så skulle man ha med sig en pedagogisk idé som man ska presentera för dem. Det ska vara en lektionsidé eller en idé till aktivitet under en samling på försklola. När jag fick den informationen fick jag ont i magen. Jag har inte arbetat i skolan på alldeles för många år och kände direkt att jag skulle göra det lätt för mig genom att ge exempel på hur jag skulle genomföra en samling på en förskola.

Så nu har jag suttit och kommit på en rätt bra lektionsplanering om jag får säga det själv. Jag ska få dem att förstå vilken grym pedagog jag är.

Jag har alltid haft lite svårt att fixa bra mellanmål till barnen. Det har ofta bara blivit en banan och ett smörgåsrån typ. Youghurt kan jag ju ge Leo nu men Lexie har jag tyckt är för liten.

Jag hade turen att komma med i Buzzadors kampanj för Jogolino banan/persika. Jag fick hem Jogolino både till vår familj och som jag kunde ge bort. Det är helt utan tillsatt socker utan endast naturliga sockerarter från frukten som är i och den är fantastiskt god.

Jag rekommenderar verkligen denna till alla som har lite mindre barn. Den är från 10 månader och upp och i dagsläget skulle jag inte köpa någon annan youghurt till Lexie.

Jeeez vilken tid det tar att sitta och fixa och dona med dessa. Nu känns det skönt att vara klar och jag längtar tills den kommer. Den blev dubbelt så lång som "Leonidas första år".

Idag gick Leo runt och vad jag tyckte skrek/sjöng något som jag bara tyckte var irriterande. Då säger Totte: "Men är det inte Old mcdonald had a farm han sjunger på".

Och jo visst var det... Leo gick runt och mumlade något och sen sjöng/skrek han högt iaiaooooo iaiaoooo.

Det har jag skrattat åt nu sen det inträffade på kvällen!

Det blir på något vis ännu sötare när man vet att han sjunger en sång på engelska även fast inte just delen han sjöng var rätt internationell.

Det ena kan jag vara rätt stolt över hon säger nämligen "TACK" så fort hon fått något. (Inte så ovanligt, jag vet.)

Ord nummer två kan jag tyvärr inte vara riktigt lika stolt över för det är nämligen "KAKA".

Mitt lilla troll är nämligen ruggigt förtjust i just kakor. Hmm... bad parenting maybe!;)

Inte kan vi åka till gymmet och träna/leka heller.

Jag sitter och fixar med Leos fotobok från hans andra år. Jag har inte ens gjort klart förra sommaren och den är redan 18 sidor lång. Det är såååå svårt att ta bort bilder som man verkligen vill ha med. Det som är underbart är att ha alla bilder att välja mellan och kunna leva sig in i hur vi hade det när just den bilden togs. Det har hänt så mycket under förra året som man kanske inte tänker på.

Den har verkligen ställt till det ordentligt för mig de senaste tre veckorna och när jag ÄNTLIGEN trodde att det var över så börjar det om all over again.

Jag skulle till tandläkaren idag för att laga en trasig lagning. När jag vaknar i morse så känner jag mig lite svullen i munnen + att jag hade lite ont i överkäken. Jag tänkte inte så mycket på det men tyckte ändå att det var bra att jag skulle till tandläkarn idag så att hon fick kolla att såret läker fint.

Hmm... Ja jag kanske är det säger jag. Jag har lite ont idag faktiskt.

När jag lägger mig i stolen och hon börjar kolla så inser jag direkt att det inte alls läkt som det ska. Hon säger att hon måste bedöva för att ta bort en massa skräp som samlats vid stygnen. När hon väl börjat pilla så säger hon att måste ta bort stygnen också. När hon väl tagit bort stygnen så gräver hon och gräver hon och gräver hon osv osv...

Ja då visar det sig att det inte läkt någonting utan att det istället samlats MASSOR av skräp i HELA hålet där visdomstanden satt.

Så efter att ha fyllt på bedövningen två gånger till och spolat rent i det där hålet massor av gånger så skulle hon försöka sy igen. Det gick dock inte för att tandköttet bara trasades sönder. Jag fick gå därifrån när blodet hade börjat koagulera ordentligt.

Jag blir såååå trött. Jag vill bara träna och leva som jag vill igen. Inte ha ont och tycka synd om mig själv. Jag ska verkligen försöka att sköta mig med maten denna vecka trots smärta och tycka synd om mig själv känslor.

Här kommer lite bilder på mina älsklingsbarn. Leo har napp på varenda bild... Så fort han får chansen så snor han Lexies napp. Oftast när vi är iväg nu så har vi bara med napp till Lexie. Det slutar dock nästan alltid med att Leo har den och Lexie inte har någon. Här hemma är det omöjligt att hålla honom från napparna. Snart ska det bli ordentlig ändring på det.

Idag kunde jag inte hitta på något som var roligt för oss alla tre efter att vi hämtat Leo så vi åkte hem. Väl hemma så tog Leo sin Bobbycar direkt och Lexie kröp med världens fart mot sandlådan. Sen höll de låda båda två på sitt håll. Leo hittade en granne att köra med och grabbarna grus körde fort fort.

Ja för nog brås de på mig lite barnen, för då skulle han såklart bada. Han ställde sig först och hoppade sen när jag kom närmre för att ta honom ifrån vattenpölen då satte han sig mitt i den och gav mig det största leende som är möjligt på en liten kille.

Eftersom det inte var 30 grader varmt ute direkt så var det inte möjligt att springa runt i de våta kläderna så då gick vi in. Eftersom båda barnen var lagom skitiga så tog vi ett låååångt bad.

Love it!

Jag har fått bort den där jäklans tanden nu. Så fantastiskt ont gör det!

haha

Nämen det gör ont men det är inte så farligt som förra gången.

Jag har dock ingen fantasi för att skriva något.

puss puss

I natt låt Lexie och pratade högt för sig själv redan vid 2 tiden. Detta brukar vanligtvis inträffa vid 5-6 tiden. Den senaste veckan har det då bara varit och ge trollet välling så har hon efter många om och men somnat om.

Det som är riktigt riktigt skönt är att hon trivs ypperligt i sin säng. Det är sällan hon skriker utav ilska eller att hon är ledsen. Dock ligger hon mer än gärna och pratar och skriker och testar sin röst på alla sätt och vis.

Jag somnade vid 00.30 i natt och när jag hörde henne hålla låda vid 2 tiden kan jag inte direkt påstå att jag blev glad. Jag gick ner och gjorde välling och sen gick jag in till henne och gav henne den. Hon somnade DIREKT när hon druckit vällingen och det händer aldrig annars. Jag däremot somnade inte så fort. Så jag la mig och läste lite bloggar på telefonen och sen efter många om och men från mig så somnade jag gott.

Sen vaknade jag inte förrän vid 7 tiden av att lillskruttan hade vaknat och börjat prata. Jag lät henne hållas en stund och då vaknade såklart Leo. Han var helt säker på att Lexie hade gått upp så han stod vid grinden vid trappen och ropade "mamma, mamma" när jag i själva verket var två meter bort i min säng.

Leo sover i sin stora säng hela natten i stort sett varje natt nu. När han vaknar vid 6 brukar han få lägga sig mellan oss och försöka somna om men i morse var det sovmorgon eftersom vi vaknade efter sju så då gick vi upp. Jag, Leo och Lexie skötte de vanliga morgonbestyren med frukost och blöjbyte innan vi satte på barnkanalen och lite morgon TV.

Det roliga är att Totte tar i stort sett varje morgon vilket jag är mycket tacksam för. Då händer det ingenting här hemma jag kan vara glad om han plockat undan morgondisken. När jag går upp med barnen då städas köket och tvätten körs igång. Det smartaste för vår familj vore alltså om jag var den som fick sova på nätterna och kunde gå upp på morgonen.

Här kommer lite bilder från Leos födelsedag och kalas.

Just nu ligger han och sover och laddar upp inför bus och godsaker. Vi var och införskaffade present till Keisen som har fyllt år och nu är de inslagna och klara. Leo var inte så intresserad av det vi köpte till henne men den present vi köpte till Max som vi ska på kalas till imorgon vill han helst ha själv.

När vi sen möter upp Totte för lunch så berättar han att när han skulle på kalas när han var liten och köpte present så fick han alltid något litet själv också. Stackars mina barn som aldrig kommer att få det så lyxigt!;)

Jag vet inte om tanken är att jag ska stanna på kalaset eller inte så jag känner mig lite osäker på det nu, men det löser sig när vi väl kommer dit. Eftersom det är Leos första kalasinbjudan så är det ju även min första gång.

Jag skrattade glatt och Leo sa än en gång, "NÄ Buzz!"

Jag älskar värmen och lugnet och barnen älskar att kunna vara ute större delen av sin vakna tid.

Leo leker först hela dagarna på pre-school och sen kommer han hem och leker med alla barnen i området. Det är fantastiskt att bo som vi gör när barnen kommer upp i Leos ålder. Det finns alltid någon att leka med. De springer, busar och framför allt har de racingtävlingar med sina Bobbycars.

För varje dag jag ser detta så får jag lite mer ångest över att vi ska lämna allt detta för en totalt okänd tillvaro i Seattle. Vi trivs så otroligt bra här. Hela familjen mår bra och vi är lyckliga. Hur kommer detta förändras när vi flyttar. Vi flyttar från vår trygga miljö här med ett underbart kontaktnät till en tillvaro som är totalt annorlunda mot den vi har nu med inget kontaktnät alls.

För mig är detta skrämmande och känns som ett nervöst pirr i magen. Samtidigt känner jag att detta nervösa pirr även är av en positiv känsla av äventyr.

Vi får hela tiden frågan om när vi kommer flytta och vi har ingen aning. Vad vi vet är att vi SKA flytta men vi vet fortfarande inte när. Det börjar bli jobbigt när frågan kommer upp för det känns som att vi bara laddat upp med ett standardsvar. Ett svar som går på automatik. Förmodligen kommer vi inte flytta förrän i januari, men det kan ske i stort sett närsomhelst efter sommaren.

Jag vill stanna här så länge som möjligt men samtidigt vill jag få flytten överstökad. Eller kanske inte själva flytten men allt som måste fixas och trixas med för att allt ska gå i lås. Uthyrning av hus, ställa saker vi inte vill ha med oss i förråd, bestämma oss för hur vi ska göra med förskola alternativt nanny, osv osv.

Men mest av allt vill jag nog bara VETA!

Detta är livet!

Vad som är om möjligt ännu skönare är att jag kan gå in i stort sett vilken butik som helst och handla kläder i nu. Jag kommer i storlek Large eller 42 och det har inte hänt på ett bra tag. I love it!!!

Så idag har jag en sprillans ny Bondelid-klänning på mig som jag köpt för födelesdagspengar. Mycket nice så tack snälla Solveig och Familjen Eng!

Barnen gör utvecklingssprång var och varannan dag nu. Idag har Lexie stått själv utan stöd två gånger i över 20 sekunder. Lilla tjejen!

Jag pratar i stort sett bara engelska med Leo när jag hämtar och lämnar på pre-school och han förstår redan massor. Snacka om att barn är anpassningsbara! Det känns så fantastiskt och härligt att han kommer att få ett andra språk så pass tidigt. Han är en liten härmapa så han imiterar allt vi säger och för det mesta är det bara bra. Fast det kommer ju gånger då man hade hoppats på att han inte var en sån liten papegoja.

I morse så fick Totte och Leo frukost på sängen av mig för att de sov så länge och hade lite bråttom. Jag sa till Totte vad klockan var och då svarade han " Åh fan ". Sen sa Leo "Åh fan" med exakt samma röst och betoning som Totte i typ 10 minuter. hahaha Man får passa sig nu!

Min underbara älskling är nu 2 år!

Fantastiska barn, det finns inget bättre än du!

Idag lämnade Totte vid 9 tiden och jag hämtade sedan vid 14.30. Det är i stort sett så långa dagar han kommer gå sedan så nu är han färdiginskolad.

Idag vid mellis hade han sagt sina första ord på engelska på förskolan. Hemma har vi övat ord och fraser och jag inser hur snabbt han snappar upp det. Jag kan bara tänka mig hur fort det kommer att gå nu när han inte hör något annat språk på dagarna.

Lexie har ett helt register av saker hon kan och som hon mer än gärna visar nu.

Lilltjejen ställer sig upp mot ALLT nu och går efter gåvagnen och annat flera meter. Det kommer läskigt nog inte dröja allt för länge innan skruttan går. Jag hoppas att det tar någon månad iaf för jag börjar få fullt upp när båda busarna är på sina bästa (eller värsta) humör!:)

Nu ska jag snart hoppa ner i sängen. Jag har haft fullt upp idag!

Helt galet vad man hunnit med på dessa 29 år. Även helt galet vad mycket jag vill hinna med mer i livet.

Detta har dock förändrats. Jag älskar fortfarande att fylla år, MEN!

Jag har redan allt jag någonsin önskat mig. Jag anser att jag inte behöver någonting mer i mitt liv för det är komplett.

Jag har en fantastisk familj och mina barn de fulländar mig och mitt liv.

En flaska champagne, lite hudvårdsprodukter och en shoppingrunda av och med min älskade man.

Igår skulle jag till tandläkaren för att operera ut en visdomstand som inte kommit fram än. Den hade nämligen börjat växa in i tanden bredvid och var tvungen att tas bort.

Operationen skulle vara ganska enkel och skulle ta ca 45 minuter.

Hon slet, drog, borrade, lirkade och slet och drog lite till men tanden gick inte att rubba.

Hon försökte dela tanden mitt itu för att den skulle gå lättare att dra upp, men icke sa nicke.

Jag är en tjej med rätt hög smärttröskel men när hon fått fylla på bedövningen 4 gånger och jag började bli snurrig så fort hon satte borren mot tanden så tyckte jag att det räckte. Jag hade dessutom extremt ont i nacken för att jag hade legat och hållit emot när hon drog hårt. Min läpp ska vi inte tala om, jag hade så sjukt ont.

"Nä nu orkar varken du eller jag mer Johanna, så jag ger upp. Men tanden måste ut så jag måste skicka dig till en specialist."

Sen tvättade hon runt den sargade tanden och sydde igen tandköttet. 2 timmars totalt lidande för ingenting alls.

När jag kom hem var jag totalt mörbultad. Jag hade så fruktansvärt ont. Jag har fortfarande ont idag men idag hjälper vanlig alvedon och ipren.

Det är så härligt att se när de lärt sig så mycket under en termin.

Jag fick ett paket av en liten tjej i avslutningspresent och när jag kom hem ville såklart Leo öppna det. Han är helt tokig i paket nu. Det är tur att han fyller år på söndag.

I paketet låg en jättefin kökshandduk med ett muffinsrecept på och muffinsformar. Så fint! Leo blev helt lyrisk och bestämde direkt att han skulle baka precis som Totte i boken. Att han associerade ihop dessa två ting är helt galet.

Då tog han saker i egna händer och gick och drog fram stolen mot köksbänken och sa:

Oh my god, I was actually nervous this morning.

When we got there we were greeted by the teachers with big smiles on their faces. As a preschool teacher myself I'm used to the way I school in new children and I had got the feeling that this was going to be almost what I'm used to. When we got the contract we also received a schooling in schedule for Leo. It was planned almost as if I had been planning it, but after our arrival this morning I relised that I was probably the only one that had been reading that schedule.

The teachers were really nice but they had no structure of how to welcome Leo to the group. The preschool is newly opened and they have been schooling in children since they opened in February and I think that they should have planned this a little better. But I'm probably pretty cranky with my opinions here.

I thought that Leo was going to get at "head" teacher that was responsible for him during this schooling-in time and also later on. It's pretty convenient for both children and parents to have "one" teacher to turn to for questions and concerns. Especially in this situation where Leo actually comes to an environment where he can't understand anyone. But as it was now he was playing around on the preschool yard alone around the other children and the teachers came checking up on him now and then. Maybe not the best way to get to know I child...

BUT... Leo is an outgoing kid who adapts pretty well and it seems to be the case here to. Beside the fact that it seemed pretty unorganized around this they seem to have a really nice  structure and activity. So I'm happy. Leo seemed to like it and that is my priority.

Unfourtunately I won't be going with Leo tomorrow because I have to go to the dentist to operate out a tooth that is growing in to another tooth. Jippie! I would have loved to see if they do anything differently tomorrow, I don't think so, but who knows.

Alla småkusinerna var på plats när Totte skulle firas. De fick dock inte vara med på festen så länge utan jag hade fixat så att mina kusiner var barnvakt till alla barnen.

Så på plats fanns Leo, Lexie, Max, Klara, Alice och Knut. Det är alla kusinerna på min sida av familjen. Jag hann inte ta en enda bild under festen men min kusin Sara som var barnvakt till barnen han knäppa några bilder från festlokalen och sen några bilder på barnen. Här kommer några bilder och jag hoppas att jag kan få några fler av en av festdeltagarna som fotade.

Jag väger för övrigt 79 nu! YEAH!

Delmål 2 uppnått!

Jag har haft såååå svårt att blogga på sista tiden för jag har haft massor av hemligheter som jag inte kunnat skriva här. Jag har ordnat en överraskningsfest för min man som fyller 30 den 11 Maj. Festen gick av stapeln i lördags på valborgsmässoafton.

Totte var totalt överraskad och hade inte anat någonting och med den lyckade starten så fortsatte festen om möjligt ännu bättre.

Massor av god mat och massor av gott att dricka resulterade verkligen i en kanonfest och jag hoppas att alla är lika nöjda som jag och Totte är.

Jag drack såklart alldeles för mycket och med all den anspänningen i kroppen gjorde att jag lyckades få till en riktig kalastonårsfylla! Som tur var så lyckades jag hålla mig på benen till typ 1.30 tiden. Sen så gick jag och la mig och sen satte "magsjukan" igång.

MEN... det var så fantastiskt lyckat. Så efter den värsta baksmällan lagt sig så satt jag och Totte och bara pratade och njöt av alla våra upplevelser och minnen av kvällen. Det var värt varenda minut av planering och fixande. Varenda sekund av ångest för att jag ljög och hade hemligheter.