FF dag 30 av 30

publicerat i FitnessFighten;

Jag hade inte kunnat vara mer nöjd med mig själv.

Idag går jag i mål och det med stolthet. Träningen i morse var inte den bästa jag gjort på 30 dagar men den genomfördes.

Jag har gått ned ca 6 kilo på 30 dagar.
Jag har minskat 10 + cm över magen.

Jag kan inte säga att jag varit energifylld som vissa påstår under kampen, MEN idag är jag det.
Med lite annan mat i kroppen, eller kanske med lite mer mat i kroppen så har jag all energi i världen.

Kroppen är sliten. Men inte så sliten som jag trodde att den skulle vara.
I går började ett knä spöka som inte jag haft ont i på mycket länge. Jag tror det var knäböj på balansboll som var boven till det så det struntade jag i på morgonen.

Att försöka summera dessa 30 dagar är svårt. För mig har det varit en kamp VARJE dag. Inte mot träningen, den går som den ska, men mot maten. Det är inte så mycket att jag vill äta onyttigt. Jag tror dock att jag behöver lite mer kcal för att må helt bra.
Jag kommer att fortsätta äta var tredje timme. Jag kommer att byta ut många av de produkter jag tidigare använde i matlagningen och ersätta med mer nyttiga jag nu hittat.

Mitt mål är nu att kunna hålla den vikt och de muskler jag nu uppnått under detta halvår under 6 veckor på semester. Jag kommer att träna så mycket jag kan/vill/hinner.

Sen tar jag an de sista kilona till hösten.
För till saken hör, jag är nere på min målvikt som jag satte i December 2010. Japp 72 kilo tung är jag nu. Jag väger lika mycket idag som när jag träffade min älskade man!
Jag inser dock att det var ett väldigt snällt mål mot mig själv.
Till 70 ska jag allt och sen ska jag forma kroppen.

Utan world of shape och fitnessfighten hade det ALDRIG varit möjligt för mig att nå det här resultaten så snabbt som jag har. Jag är evigt tacksam för dessa 30 dagar. Jag hade faktiskt inte kunnat göra det här själv.
Jag kommer kunna fortsätta själv utan problem tack vare detta och även det är jag tacksam för. Jag har nu redskapen som jag behöver för att nå mitt mål. Mitt nya mål, som jag trodde var omöjligt!!!

Det kommer inga före och efter bilder idag, ni ska få se dem, jag lovar. Här kommer iaf en bild från förra helgen som jag tycker säger en del om vad som hänt iaf.



FF dag 27, 28 och 29

publicerat i FitnessFighten;

Motivationen när det gäller maten har kanske börjat kallna lite kan man väl säga.
Jag har inte gjort några stora fusk, men ändå inte skött mig perfekt.

På sätt och vis tror jag att detta rent mentalt har varit rätt viktigt för mig. Att inse att bara för att jag stoppar 1 chips i munnen så har jag inte förstört allt. Jag bör heller inte tänka som jag tänkt tidigare, "har jag börjat äta så kan jag väl lika gärna fortsätta". Inte när det gäller maten iaf. En annan viktig del har varit att jag faktiskt KAN hejda mig. Jag KAN smaka, men behöver inte fortsätta efter det. Det är ett stort steg för mig.
Detta kommer kräva fortsatt träning. Det är så lätt att sluta tänka. Jag kommer ALLTID att behöva tänka när det gäller att stoppa mat/godis/kakor/läsk/vin/osv osv i munnen.

Träningen har jag inte fuskat med en enda dag. Tvärtom så har jag kört FF passet med en extra cardiodel i stort sett alla 29 dagar. Det känns välidgt märkligt att jag faktiskt på tisdag ska ha en träningsfri dag.
Dagen är planerat ut i minsta detalj eftersom jag måste ge mig ut på jakt efter bikni/baddräkt. Det är fortfarande inte en rolig uppgift att göra det. Jag har inte den perfeka kroppen som jag önskar att jag någongång i framtiden har. Jag hoppas att det kommer vara roligare nu än det hade varit för 30 dagar sedan.

Jag prövade lite kläder igår. Bland annat kläderna jag hoppats på att ha på bröllopet jag ska på i sommar. Det gick ju inte så bra. Kläderna var inte för små, men för STORA!:) Så nu blir det till att leta kläder då.

I dag hittade jag INGENTING att ha i garderoben som satt bra. Jo mina jeans sitter fantastiskt, men inga toppar. Så det fick bli en skrynklig linneskjorta.

Alltså önskar jag mig KLÄDER i 30 årspresent för den som undrar.

oförklarligt?

publicerat i Ego;

Nu har familjen Liberto varit med om någonting som vi inte riktigt kan hitta någon förklaring till. Eller ingen vetenskaplig förklaring i alla fall. Jag har varit i obalans känslomässigt hela dagen idag pga det som jag nu ska försöka förklara hände i natt.

Leo och Lexie har de senaste nätterna varit superduktiga och sovit i sina stora sängar i stort sett hela nätterna.
I natt vaknade Leo vid 12 tiden och ropade på mig. Jag var där och stoppade om honom och gav honom lite vatten som han bad om. Sen gick jag och la mig igen i en tom säng. (Med tanke på att Totte inte gått och lagt sig än.)

Ca 30 minuter senare så ropade Leo igen och bad att få lägga sig på madrassen som ligger brevid min säng. Jag hade precis somnat om efter förra uppvaket så jag tog honom bara i famnen och gick och la honom i på madrassen. Han var glad och precis som normalt och somnade om ganska snabbt. Under tiden att han och jag höll på att somna så kom Totte upp och la sig.

Jag kunde efter det här inte somna om utan låg och vred och vände på sig. Helt plötsligt börjar Leo kvida lite i sömnen. Det har han väl gjort förut men nu började han mumla något. Till slut så frågade han "var är min mamma"?

Då hoppade jag ner brevid honom på madrassen och sa att jag är här. Då sa han att "Grodan tog min boll".
jaha, sa jag, tog du tillbaka den då?
Då tittar han på mig med stora ögon och säger "Din mamma, mormor Gunilla, hon är din mamma." Jag som tror att han fortfarande sover skrattar lite åt honom och säger ja det är hon.
Leo säger "Hon badade badkar"
Jag frågar: Gjorde hon något mer?
Leo säger "Hon washade händerna också. Hon är din mamma här i huset mamma. Mormor Gunilla. Hon hade en bil också."
Jag kommer inte exakt ihåg mer vad han sa men det var några saker som fick mig att bli jätte rörd. Han sa sen att "hon flyger iväg fort fort, som spiderman."
Jag slutade med att fråga om han fick tillbaka sin boll.
Leo svarar "mormor Gunilla tog bollen från Grodan."
Jag sa till Leo att han skulle försöka somna om och det gjorde han direkt nästan.

Totte som även han hörde den här konversationen frågade direkt om vi hade pratat om mamma. Det har vi inte, inte på flera veckor, kanske någon månad. Ett tag pratade vi om mormor Gunilla rätt ofta för att jag satt upp bilder på mamma. Då berättade jag att hon bor i himlen och att man kan vinka till henne. Han har ALDRIG pratat om mormor Gunilla spontant förut. Jag tror att jag berättat för honom att hon är min mamma 2 eller 3 gånger. Jag har berättat att morfar är min pappa ca 20 gånger och han har fortfarande inte snappat upp att han är min pappa.

I morse när vi vaknade så frågade jag Leo om han kommer ihåg att han berättat för mig att Grodan tog hans boll.
Då drog han hela berättelsen om min mamma, mormor Gunilla igen. Hon hade varit i hans och Lexies badkar och badat. Lexie var inte där men han hade pratat med mormor Gunilla. Hon hade tvättat händerna och borstat tänderna också. Hon var i huset. Hon behövde inte köpa en bil för hon hade redan en bil.
När jag frågade Leo vilken färg det var på bilen så sa han stensäkert "Grå". (Min mamma hade en silverfärgad Peugeot.)

Jag som än en gång börjar tycka att det är lite emotionellt påfrestande frågar inte så mycket mer. Jag nämner det några gånger under morgonen medans vi gör oss iordning för att åka till pre-school. Han säger återigen att hon är min mamma och berättar gärna att han träffat mormor Gunilla.

Efter träningspasset idag så började jag gråta. Saker som Leo sagt som jag nu kanske inte kommer ihåg trängde fram och det var för mycket som var läskigt sant som inte finns en chans att han kan veta. Vi har inte tittat i några fotoalbum med min mamma i. Han kan inte veta vad hon har för bil. Han kan knappast veta att en av min mammas favoritaktiviteter när jag växte upp var att bada badkar. Han berättade även att han fått leksaksgubbar av mormor Gunilla.

Jag messar Totte och säger att jag känner mig i obalans pga det som hänt. Totte som vanligtvis har en förklaring på allt skriver bara " det kanske är i drömmarna vi möts sen". Jag drömde om mamma ganska mycket i början. Jag drömde att jag berättade saker för mamma som jag i verkliga livet hade berättat för mamma allra först. Nu var det ett tag sedan jag hade en sådan dröm som kändes som på riktigt.
Totte säger bara, visa Leo en bild på en likadan bil som din mamma hade utan att säga något och se hur han reagerar.

Jag hämtade Leo på preschool och vi åker och fikar med Totte. Direkt när Totte kommer in i bilen så tar han min mobil och börjar surfa på. (Inget ovanligt). Sen visar han Leo telefonen och så säger han, "Vem kör en sån bil?" Leo dröjer lite med svaret men svarar sen glatt "Åhh mormor Gunilla"!

Vi hade då inte pratat om något av detta sedan på morgonen....

Nog för att barn har fantasi. Men Leo är snart 3 år och har ALDRIG fantiserat ihop någon historia förut. Nog må det vara en dröm, men hur kom mormor Gunilla in i drömmen. Hur kom hennes bil in i drömmen och hur lärde han sig på den att mormor Gunilla är min mamma?

Nu tänker säkert vissa av er att jag är jätte fjantig. Men för mig var detta en upplevelse som berörde mig. Enormt.

FF dag 26 av 30

publicerat i FitnessFighten;

Dagen har gått bra fram till nu. Jag och barnen har varit på lekträff i ett fantastiskt hus och jag åt hård macka med skinka och paprika. Det gick ju hur bra som helst det. En kaffe blev det också.

Barnen har sällan tid att äta på lekträffarna utan försöker få ut det mesta av tiden hemma hos någon annan och leker från att vi stiger in genom dörren tills vi går därifrån.

Jag skulle köra eftermiddagsträning och barnen skulle få vara på preschool på gymmet. De gillar verkligen det nu båda två så det är en win win situation för oss alla tre. För att vi skulle få tiden att gå ihop så var Lexie tvugen att somna i bilen för att hinna få lunch innan vi åkte iväg till gymmet.

Det tog ett tag för Lexie att somna men sen sov hon som en stock och gick inte att väcka för lunch. Så hon fick ett lite större mellis på preschool men det verkar ju ha gått galant.

Ja just det, det skulle handla om FF. Hmm... ja träningspasset gick mycket bättre än föregående dagar nu. Cardion släppte lite. Vågade trycka på lite mer på löpningen. Crosstrainern var sjukt jobbig som vanligt. Körde även rodd idag och även där fick jag upp pulsen okej vilket varit svårt på sista tiden.

Vaden var bra och jag lyckades till och med göra lite benböj. Mitt nackspärr som var rätt illa igårkväll var rätt hemskt i morse också. Som tur var hade jag mitt besök hos kiropraktorn idag och efter det besöket var nacken bra igen. Han tyckte att jag kunde köra hårt så det var det jag gjorde.

Styrkan idag gick även den bra. Kanske för att jag fick välja övningar själv idag. Fram till i dag har det bytts ut en övning varje dag. I dag fick vi komponera ihop passet själva med hjälp av de övningar vi kört under dessa 25 dagar. Det kändes grymt skönt.

Bränner fortfarande mindre kalorier nu än vad jag gjorde för två veckor sedan. Svettas dock inte mindre vill jag lova. Jag känner att det är dags att köra lite längre konditionsdelar på lite lägre puls kombinerat med dessa 85% cardio delar.

Japp så så var det med det. Men NU... nu känns det som att någon slagit en slägga i mitt huvud och jag är HELT slut. En liten blöt trasa känner jag mig som. Så just nu sitter jag i sängen med täcket uppdraget till hakan medans barnen tittar på Musse på TV. Snart måste jag gå och laga middag... och det bävar jag för.

Docksängen

publicerat i Barnen;

Lexie har de senaste dagarna blivit helt besatt av sina dockor som hon nu kallar för sina bebisar.
Det är otroligt gulligt och det värmer mammahjärtat att äntligen ha en liten tjej att köpa typiska tjejleksaker till. Lilltjejen har hittils i stort sett bara lekt med bilar som sin storebror och det har varit helt okej med mig. De dockor hon har har mest legat och skräpat och varken hon eller Leo har varit intresserade. Docksängen har stått i hörnet och jag har bäddat den varje gång jag städat.

Så helt plötsligt, utan att någon speciell händelse så är flickan nu tokig i dockor. Om någon försöker övertala mig om nu att det inte är skillnad på pojkar och flickor tror jag att jag blir tokig.

Leo och Lexie har haft samma förutsättningar när det gäller leksaker. Det har funnits bilar och det har funnits dockor och det har funnits djur osv osv. Jag har försökt leka med allt med båda barnen men Leo har struntat fullständigt i dockorna. Däremot tycker han att det är helt okej att laga mat, och vill gärna klä ut sig till prinsessa och liknande. MEN trots det så är det bilarna och flygplanen som är mest intressanta.

Lexie hon har sin storebror och gör allt som han gör, tills nu. Ett helt eget intresse-dockorna. Ja och Mimmi förstås. Lexie är nämligen helt tokig i Mimmi Pigg.

Nu har jag fixat Lexies rum. Det är inte helt färdigt men hon har en stor, härlig, mysig säng som jag ska pimpa upp lite innan den är klar. Sen har hon sina Mimmi på väggarna som hon älskar. Sen står nu alla hennes favoritleksaker i hennes rum. Även Leo har fått ställa upp sina favoritleksaker i sitt rum på sin nya hylla.

Båda barnen är mäkta stolta och det är så roligt att se. De utvecklas otroligt mycket båda två just nu.

Jag tror att det händer enormt mycket med Leo. Det visar sig bland annat genom att han börjat att bajsa på sig igen.
Mindre roligt och ibland tror jag att jag ska bli tokig. Det finns ingenting han kan protestera mot nu så jag lutar åt att när det är ett utvecklingssprång på G så kommer han i ofas. Han bajsar inte i byxorna varje gång, han bajsar på golvet ibland också. Jag förstår faktiskt inte riktigt hur han tänker. Det händer inte heller varje gång han behöver gå på toa och jag hittar inget mönster.

Jag hoppas att det är en kort fas, för den är inte rolig.

Det var ju meningen att detta inlägg skulle vara enbart positivt, så nu avslutar jag med ett par söta bilder på Lexie när hon ville bli bebis igen.


FF dag 25 av 30

publicerat i FitnessFighten;

Denna dag har varit betydligt bättre än föregående.

Jag tror att det beror på att jag ökade på kalorierna något. Det fick bli lite smör på mina hårda mackor till mellis och sen drack jag faktiskt en kaffelatte. Inte en stor, men en liten. Humöret har varit bättre och både kroppen och huvudet piggare.

Träningspasset i morse gick ok. Inte bättre än så tyvärr. Cardion gick som den skulle och styrkan också, men det gnistan saknas. Jag ska hitta den igen!

FF dag 24 av 30

publicerat i FitnessFighten;
Nu är det inte roligt längre, inte någonstans tyvärr.

Igår under passet eller efter, vet inte riktigt så började jag få riktigt ont i vaden. Sen hade jag en konstig känsla hela kvällen. Det kändes typ som att jag var blöt på vaden. Det liksom isar inuti vaden.

På dagens träning så körde jag på för att se vad som skulle hända. Löpningen gick okej, jag kände av vaden, men inte mer än så. När det under första styrkedelen blev dags för knäböj så insåg jag direkt att det inte skulle gå. Blev lite putt men försökte att köra extra mage och armar under den delen. Sen blev det crosstrainer. Vaden kändes och jag var på väg att avbryga men kände mig inte säker på om jag då skulle avbryta för att det var jobbigt eller om jag faktiskt var rädd om min vad, så jag höll ut.

Efter andra omgången styrka där jag även där tog bort det som gjorde ont så satte jag mig på rodden, och se det gick inte. Där isade det ordentligt i vaden och gjorde ont. Jag sprang 4 minuter på löpbandet för att få upp pulsen och det gick okej.

När sedan passet var klart så har jag enligt mig bränt alldeles för lite kalorier så jag ger mig ut på 20 minuters powerwalk på rätt hög incline för att göra av med lite mer.

Det jobbiga nu är att jag är HELT slut i kropp och själ. Kroppen skriker efter vila och huvudet skriker efter mer mat. Jag äter precis som förut och ändå är jag typ som ett levande lik nu. Jag skulle nog behöva öka på mitt kaloriintag, men det finns inte en chans att jag orkar större portioner, så nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Förmodligen blir det till att utöka mellanmålen lite. Det är bara 6 dagar kvar nu. Jag läser andras bloggar om folk som är så pigga och energifulla vid den här tiden på fighten, varför är inte jag det?

JAG FÅR INTE GE UPP!

Helgen

publicerat i Vardag;

Detta var den tredje helgen i rad vi har haft fantastiskt väder.
Snacka om vältajmat!

Denna helg har vi njutit av varandra, vädret och av shopping. Skulle inte kunna vara en bättre kombination enligt mig.
Jag fick mig lite kläder shoppade. Inget fancy utan mest softarkläder. Dvs kläder man kan använda jämt här i USA, men skulle man ha på sig dem ute i Sverige så skulle folk tycka att man var lite white trash.

Vi köpte även ÄNTLIGEN en säng till Lexie. Hon kommer säkert inte sova i den innan semestern. När vi är tillbaka här i Seattle är det dock no mercy längre. Då är det eget rum som gäller för hela slanten igen.

Sängen blir levrerad idag så förhoppningsvis ska jag orka montera ihop den idag. Vet inte om jag kommer lyckas själv med tanke på att den är stor. Jag ska försöka.

Leo och Lexie fick även varsinn hylla som även de kommer idag. Leo valde en svart, vilket kommer att bli jättefult i hans rum kom jag på när jag kom hem. Nu får det vara så. Så länge han är nöjd så.

Jag hann även laga en hel del mat under söndagkvällen till denna vecka så allt gick enligt planerna.

Nu ska jag laga lite mat till Lexiebus och sen ska vi åka och hämta Leo.
(Det är så våra dagar ser ut här!)

FF dag 23 av 30

publicerat i FitnessFighten;

EN VECKA KVAR!!!
Helt galet.

Jag kan inte förstå att jag i stort sett gjort dessa dagar helt perfekt.
Ja visst hade jag en liten fuskkväll med två bitar choklad och en halv latte...
Och kanske hade jag i 1/2 matsked sweetchilli i hamburgerdressingen igår.

Men helt seriöst. Ni som känner mig, det här en bragd för mig. Jag tycker nästan att jag borde få någon slags bragdmedalj.

De senaste tre dagarna har löpningen gått åt fanders. När jag tagit upp tempot till där jag hör hemma nu för att maxpulsen ska ligga på 85% då känns det som att jag ska dö. Jag har försökt varenda mantra som "no pain no gain", "winners don't give up, loosers do" osv osv osv osv. MEN... efter 5 minuter på löpbandet igår så var jag tvungen att vila. Jag blev så FÖRBANNAD på mig själv, sänkte tempot och körde de sista 5 minuterna sen på ren ilska.

I morse bestämde jag mig för att köra intervaller under dessa 10 minuter. Precis som jag gjorde de första 5 dagarna.
Det blev 1,5 minut på 6.5 och sedan 30 sekunder på 7.5. Tack vare detta ökade pulsen under de snabba intervallerna så pass mycket att den inte sjönk under 85% under de lite mindre snabba intervallerna.

Resten av passet gick som det skulle. Körde bara 5 minuter på min tredje och sista cardiodel idag med tanke på att jag har tennis ikväll. Det är sällan särskilt ansträngande, men det krävs lite ork för att palla med.

Totte tog en bild på mig igår. Jag tror fortfarande att den är tagen ur en väldigt bra vinkel eller något för jag kan inte förstå att det är min kropp på bilden.
Jag vågar inte dela med mig av den än.... men dag 30 ska ni få se. Det lovar jag!

FF dag 20 av 30

publicerat i FitnessFighten;

Nu börjar det likna något. Bara 10 dagar kvar!

Jag börjar bli lite uttråkad på den här träningen. Själva upplägget fungerar perfekt för mig men nu skulle jag vilja börja utveckla övninarna lite på mitt eget sätt. Lägga fokus där jag känner att jag behöver fokus osv.

I morse blev det pass med min PT Chase. Han hade dessutom en kille som också är PT som gick sitt sista pass med annan PT innan han fick börja köra med egna kunder. Så idag hade jag två egna tränare mellan 6.30-7.30.
Det kändes lagom lyxigt och jag körde några riktigt bra styrkeövningar med dem.

Jag kommer förmodligen fortsätta med Chase 1 gång i månaden i höst. Han ska få göra ett styrkeprogram som jag kommer köra typ 3 gånger i veckan. Sedan kommer jag utöver det köra 2 rena cardiopass i veckan.
Målet är att köra 5-6 gånger i veckan. Jag ser redan fram mot det. Men innan det så är det slutet på fitnessfighten och sedan en vistelse i Sverige där det kommer bli träning, men inte riktigt som här kanske.

Att det är så få dagar kvar nu känns rätt lagom. Jag kommer nog inte vara vinnaren av fitnessfighten April men som jag skrivit tidigare så har det aldrig varit mitt mål. Mitt mål är att ta tillbaka makten över mitt eget liv. Vissa dagar ser jag förändringen som skett på denna korta tid. Andra dagar ser jag fortfarande bara den där överviktiga lata tjejen som försöker förgäves. Det sitter mycket i huvudet, om inte allt.

Jag kommer ta med mig så otroligt mycket från den här resan. Jag har definitivt ändrat mitt sätt att se på mat. Nu är det bränsle som ger min kropp energi för att orka träna och leva. Förut var det ljuset i livet.
Till viss del kommer jag fortfarande ha kvar min syn på att riktigt god mat och vin kommer vara ljust och glatt, men kanske lite mer lyx. en lyx jag kommer unna mig mer sällan.

Jag kommer aldrig kunna vara en renlevnadsmänniska som endast äter det som är bra för kroppen och bara gör det som är bäst för hälsan. Däremot kommer jag nog att kompensera intag av mat med träning. Jag kommer tänka efter både en och två gånger innan jag stoppar in det där lilla extra i munnen.

ÄR DET VÄRT DET?
Den frågan kommer från och med nu vara ständigt närvarande.

Efter två pass på gymmet denna dag är jag nu HELT slut. Nu ska jag sova och hoppas att jag vaknar som en solstråle i morgon!

Egna utrymmen

publicerat i Barnen;

I dag är det torsdag och torsdag betyder svenska lekgruppen för oss på förmiddagen.
Lika trevligt som alltid och barnen älskar det.

Leo och Lexie busar på utan att bry sig om mig särskilt mycket. Mycket skönt.

Nu passar vi på att leka i Lexies rum lite. Det enda som finns i hennes rum är en lampa, tre gunghästar av olika slag och en garderob. Tycker du att det låter lite tomt?
Det är precis vad det är!

Nu sover ingen av barnen i sina rum för tillfället. Mest för att jag ska få sova nu under fitnessfighten. Jag pallar inte att springa upp och trösta barn mitt i natten, jag måste få min skönhetssömn. Leo sover på madrass på golvet och Lexie sover i sin säng, fast i vårt rum.

Nu måste dock Lexies rum fixas en gång för alla. Jag har tittat på lite olika sängar men känner mig inte helt 100 på någon. Efter sommaren måste Lexies rum vara fixat. Hon är inte så liten längre. Hon behöver också någonstans där hon kan ha lite egna grejer.

Jag börjar inse att Leo behöver det nu. Än så länge har han inte så mycket i sitt rum förutom sin stora säng och en garderob som fungerar som bokhylla. Men han börjar bli mer och mer mån om att gömma saker för Lexie vilket är helt förståligt. Det som är problemet är att han tror att ALLA grejer är hans. Lexie stackaren får inte ha någonting. Därav behöver båda barnen eget space att ha "egna" saker.

Sen ska båda få leka med allt, men lite måste man få bestämma om vissa saker.

Det leker verkligen fint tillsammans i omgångar nu. Längre och längre stunder kan de roa sig själva utan att jag behöver oroa mig för att det bara gör dumheter. Just nu springer de mellan sina rum och busar. Leo bossar självklart, men det är väl en förmån han måste försöka hålla i så länge som möjligt. Jag är rädd att Lexie snart kommer ta över!

FF dag 19 av 30

publicerat i FitnessFighten;

Nu är motivationen och styrkan tillbaka!

Shit va bra det gick på träningen idag. (det måste varit de där två chokladbitarna i tisdags;) )

Det blev eftermiddagsträning idag vilket är ovanligt. Jag kan lova att jag nog är mer gjord för em träning än den tidiga morgonträningen. Kroppen svarar snabbare och huvudet är piggare, och kroppen även lite mer uthållig.

Jag började första cardio delen med ett löppass med intervaller. Det har jag inte gjort på länge så jag körde 1,5 minut på 6,7 och 30 sekunder på 7.5. Jag har ALDRIG kört så snabbt som 7.5 miles/hour så det var en utmaning. Det roliga var att pulsen håller sig på samma nivå som när jag körde på 6.0 förut.

Sen första delen av styrkan där sidoplankan gick helt galet bra idag.

Sen vågade jag mig upp på löpbandet igen. Jag har legat på 7.0 på löpbandet när jag kört nu de senaste dagarna, men aldrig på andra delen cardio. Jag hade tänkt lägga mig på 6.8 för att jag var rätt trött, men väl på bandet så ökade jag till 7.1. Inget fegande här inte. Redan efter 2.5 minut var jag helt slut. Jag bestämde mig för att klarar jag 5 minuter får jag vara nöjd. 5 minuter gick, 6 minuter och då kände jag att vid 7 minuter minskar jag. Men då insåg jag att jag var nära att slå mitt PB på 1 mile, så jag körde på.

1 mile sprang jag förbi på 8.27. (1 minut och 15 sekunder snabbare än för 8 veckor sedan!) Jag fortsatte hela vägen på 10 minuter och är nu bara ca 100 meter ifrån 2 km på 10 minuter.
Om 10 dagar är det jag som klarar det!!!

Resten av passet gick lika bra. Jag kom upp bättre i puls på rodden idag på tredje cardiodelen. Jag kunde ligga på 85% av maxpuls i 10 minuter vilket var MÅNGA dagar sedan jag klarade på rodden.

Jag har fått en ny kropp, mitt i en apjobbig träningsperiod.

Jag vet inte hur många av er som egentligen är intresserade av att läsa det här, men jag måste skriva ned detta för att komma ihåg hur bra jag känner mig.

En riktig AHA upplevelse idag var när jag sprang på löpbandet som har en TV monitor i sig. Jag kollade på musikvideos och mellan två så blev skärmen svart och jag såg mig själv i reflektionen på monitorn. Jag såg inte den här överviktiga tjejen som försöker springa till förbannelse. Jag såg en atlets överkropp. Det är något med att nyckelbenen börjar synas. SJUKT skönt kändes det.

I morgon är det dag 20, vilket innebär vägning och mätning. Sen återstår bara 10 dagar, bara 1/3.

FF dag 18 av 30

publicerat i FitnessFighten;

Förlåt mig ff, för jag har syndat.

Japp igår hände det...såklart.
2 rutor lakritschoklad och en halv kaffelatte.
Aja.. det är väl egentligen inte så farligt. Det har jag nu lagt bakom mig och i dag är jag back in business igen.

Träningen gick bra i morse. Det är egentligen bara två övningar jag inte får till just nu. En benböj med rak arm sträckt rakt upp med hantel och den andra övningar är armhävningar.
VAD I HELA FRIDENS NAMN ÄR JAG SÅ SVAG PÅ ARMHÄVNINGARNA FÖR?

De andra övningarna går bättre och bättre och jag känner att cardion går som den ska. Hann inte 3 gånger 10 cardio idag eftersom jag tog sovmorgon till klockan 7. MEN.. det är ju tennis ikväll så det är nog ingen fara det heller.

Körde lite extra mage på slutet i alla fall.

Over and out

busfrön

publicerat i Barnen;

Det är väldigt mycket fokus på mig just nu. Både på bloggen och här hemma. Inte så att det går ut över barnen, jag tror att de har en mer harmonisk mamma just nu än på många månader.

Men jag tar mig tid. Jag ger mig själv den tiden och det utrymmet jag behöver. Jag frågar inte om lov så mycket vilket jag jämt gjort tidigare.

Nu kör jag på i 110%.

Barnen utvecklas för fullt. Leo pratar i stort sett flytande engelska nu. Visst kommer det lite svengelska ord ibland, både när han konverserar med oss på Svenska och när han pratar engleska. Han är dock helt otrolig på att komma ihåg nya ord och har jag rättat honom till ett korrekt ord så använder han det korrekta nästa gång han pratar.
Vi pratar bara svenska hemma, men ofta när vi är ute bland folk så pratar jag engelska med barnen. Dels för att Lexie ska upprätthålla den engelska hon har och för att det känns mer artigt när folk förstår vad man säger.

Lexie pratar fortfarande inte så mycket. Hon pratar massor och det kommer många ord, men hon är inte så bra på att uttala om man uttrycker sig snällt. Jag förstår vad hon säger och det är sällan jag inte förstår. Hon försöker dock inte utvidga sitt språk så mycket den lilla tjejen. Hon håller sig till ord hon kan/jag förstår. Jag är absolut inte orolig, mer lite trött på att hon verkar lite lat. Jag hoppas att hon får ändan ur vagnen i sommar när vi är i Sverige och bara hör svenska att prata mera. Jag tror att hon är lite osäker med tanke på de två språken som är konstant närvarande. Att hon förstår perfekt på båda språken råder det ingen tvekan om. Nu gäller det bara för henne att våga tror jag.

FF dag 16 och 17 av 30

publicerat i FitnessFighten;

Nu rullar dagarna på av bara farten. Något jag är tacksam för och börjar bli lite rädd för.

Tacksam för att det börjar bli tungt att träna hårt varje dag och rädd för att jag vill se resultat. Rädd att jag inte kommer se de resultat jag skulle vilja se.

Godissuget är borta, i alla fall för stunden. Trots att lakritschokladen från Sverige (TACK KARRO!) ligger och suktar lite i skafferiet.

Träningen har varit fruktansvärt jobbig i ett par dagar. Jag har verkligen varit tvungen att fokusera och ändå har det känts som att jag hade kunnat göra liiite bättre.
I morse släppte dock cardion lite. Klarade 2 * 10 minuter cardio i dag bättre än någonsin tidigare. Där jag brukar lägga in en tredje förbränningsdel lade jag dock powerwalk idag på rätt hög incline. Sista minuten sprang jag för att få upp pulsen lite högre igen.

Det är bara 13 pass kvar nu, det är betydligt färre än de 17 jag redan gjort.

Giving up is not an option.

FF dag 14 och 15 av 30

publicerat i FitnessFighten;

Söndag har börjat betyda "laga mat dag" här hemma.
Allt för att det ska vara så enkelt som möjligt i veckan. Så nu har jag nog alla luncher fixade vilket är skönt.
Middagarna får ta upp lite mer tid i veckan då vi införskaffat en grill nu. Så middagarna kommer säkerligen att bli grillat, vilket är rätt nice.

I dag är jag helt slut i kroppen. Träningen börjar verkligen ta ut sin rätt nu. Övningarna blir dessutom jobbigare och jobbigare och med tanke på att man måste höja intensiteten i cardiodelarna hela tiden för att man får lite bättre kondition så blir det verkligen apjobbigt.

Jag brukar köra 3 gånger 10 cardio per pass. Egentligen är det vara 2 gånger 10. I dag kom jag inte upp i 85% av maxpuls på sista cardiodelen. Det var som att kroppen inte kunde ta i mer. Jag vart inte särskilt anfådd eller utmattad men musklerna vägrade köra hårdare.

Det positiva på passet var att jag lyckades höja ännu en nivå på löpningen. Nu springer jag 1 mile på ca 8.45 och på 10 minuter hinner jag ca 1.15 miles vilket är 1.845 km. De säger att ett bra mått på 10 minuter är att hinna 2 km så det är det jag siktar mot. Det kommer bli jobbigt, men nu är det bara 155 meter som saknas!

På rodden där jag läst att man ska hinna ungefär 2000 meter på 10 minuter så hinner jag betydligt längre beroende på när i passet jag lägger den rodden i passet. Crosstrainern matar jag bara på, det är galet jobbigt det också.

Det jag känner efter den här månaden är att jag måste öva upp min uthållighet. Jag vill våga mig på att springa en mil i bra tempo. Förhoppningsvis så finns både viljan och orken efter det här. För en sak är säker jag har förbättrat mig enormt under dessa första 15 dagarna.

I morgon blir det träning innan dagen drar igång för resten av familjen men sen....
Sen har jag bokat in mig på en 90 minuters helkroppsmassage. Det tycker jag att jag är värd, och min kropp också.

FF dag 12 och 13 av 30

publicerat i FitnessFighten;
Jag trodde att de värsta matkänslorna skulle vara borta så här långt in i fighten och att allt skulle flyta på rätt bra.

Jag har inga problem med maten man får äta, MEN att inte kunna gå ut och äta är grymt jobbigt. För mig och oss är det en sådan vardagslyx att gå ut och äta hela familjen och njuta.

Sen längtar jag efter den där lilla chokladbiten, en god latte, jordgubbar i massor och champagne.

Ja sån är lilla jag.

Annars går det som det ska. Träningen går bra. Sänker mitt rekord på en mile varje dag nu. Känns riktigt roligt. Det är en riktig sporre att komma till gymmet varje dag och försöka öka liiiite lite på löpbandet.
I morse blev det dock PT träning och sen försökte jag komplettera passet med det som jag tyckte fattades från FF passet.

Jag känner redan nu att jag kommer ha sjuk träningsvärk i baksida lår i morgon när jag vaknar. Det är skönt. Jag saknar träningsvärk nu.

FF dag 10 och 11 av 30

publicerat i FitnessFighten;

Jag ska inte ljuga, dag 9 och 10 har varit riktigt jobbiga. Dag 11 har precis knappt gått halva av, men det går bättre än igår. De två dagarna innan har jag varit konstant hungrig. Nu känner jag inte alls av den jobbiga hungern på samma sätt.
Träningen är inga problem. Jag ser framsteg varje dag och jag vågar ta i mer och mer på cardion och det känns helt suveränt.

När jag började träna på proclub så hade jag som mål under 2 veckor att springa 1 miles på under 10 minuter.
Det var rätt tungt men jag klarade det på 9.44 tror jag det var efter 2 veckors intervallträning.

Nu kör jag 2 gånger 10 minuter löpning under FF passet där jag springer 1 miles på ca 8.50-9.00. (Det måste ju betyda att skulle jag bara springa för att springa 1 miles så skulle jag klara betydligt snabbare.

Känns som en rätt skön förbättring på relativt kort tid.

Annars känner jag stoooor skillnad i mina triceps. De både känns starkare och ser starkare ut! Me like!

Så med dessa positiva förbättringar att fokusera på ska jag orka dessa 30 dagar.
Endast 19 dagar to go efter denna. Det här SKA jag klara!

FF dag 9 av 30

publicerat i FitnessFighten;

I dag har jag haft en dålig dag rent tankemässigt.
Jag har haft sjuka cravings efter bröd, ost, smör och alla kakor i skafferiet. (Varför har vi kakor i skafferiet denna månad!?!)

Dagen började bra med ett hårt träningspass på gymmet ala FF och avslutades med ett väldigt lätt pass tennis rent konditionmässigt. Men det får väl ta och räknas som godkänt iaf!

I morgon är det första avstämmingsdagen. I morgon är 1/3 del av denna resa gjord. Jag trodde att jag skulle känna mig lättad men just nu vill jag bara att det ska bli dag 15 så att jag kan se nedförsbacken.

Jaja jag har fortfarande inte syndat. Om man inte räknar med apelsinen som är i min keso nu. Kroppen känns inte 100 och det kliar i näsan. Om det inte är någon sorts allergi så skulle det kunna vara förkylning på G så jag försöker få i mig så mycket c-vitamin jag kan nu.

FF dag 7 + 8 av 30

publicerat i FitnessFighten;

Dessa dagar har mest gått ut på att överleva helgen utan att falla för frestelser.
Det har gått bra men jag kan ju säga att idag på eftermiddagen när vi var för att handla saker till middagen och matlådor så höll jag på att gå sönder av allt gott i butiken. Just i det ögonblicket kändes det VÄLDIGT långt till den 1 Maj!

Men men...

Träningen gick superbra igår på gymmet och i dag körde jag mitt första hemmapass.

Det blir inte riktigt samma kvalitet på träningen för mig då upplever jag. Det märktes även på antalet förbrukade kalorier på pulsklockan.

Jag kände dock att det var helt okej. Jag var rätt sliten i kroppen när jag vaknade i morse efter 8 pass på 7 dagar förra veckan. Ett av dessa var dessutom med en ny PT som körde rätt hårt på mina ben och armar.

Så 500 brända kalorier på FF passet fick räcka denna söndag. Vi har faktiskt promenerat en del idag också.

Nu återstår 22 dagar av hårt arbete. I morgon ökar jag på träningsbördan när min tenniskurs börjar. Ska bli riktigt kul, men först blir det FF passet på morgonen eller förmiddagen. Har inte riktigt bestämt mig än.

Påsk 2012

publicerat i Seattle;

Denna påsk har varit så olika alla mina andra påskar någonsin på så många olika sätt.

Dels är vi inte i Sverige, inte med våra familjer + att vi inte äter något onyttigt.
Det hade kunnat låta som ett recept "for disaster".

MEN vi har lyckats ha en helt underbar påsk.

Jag tror att det underbara väder vi haft har hjälpt till att inte få mig och Totte att inte deppa ihop totalt för att vi inte får äta godis. Så tack för det vädergudarna.

Barnen har dock fått massor av snask och tyckt att påsken var härlig tror jag.
Förutom godis fick de badkläder och strandleksaker till Hawaii. Leo pratar hela tiden om vad vi ska göra på stranden. Åhhh vad vi längtar!

Fredagkvällen spenderade vi med 3 andra svenska familjer hemma hos oss. Jag hade gjort lite påskmat och lite påskägg till alla barn. Det blev en rätt lagom kväll på alla sätt och vis. Jag klarade min "diet" galant och tjuvåt inte någonting.

I går var vi mest ute och njöt av det underbara vädret. Vi åkte till Marymoor Park och tittade när gubbar flög radiostyrda flygplan. De har en klubb där som Totte såklart ska gå med i.
Lexie sov, Leo och Totte tittade på flygplan och jag solade. Perfekt kombination.

I dag har vi njutit ännu mer av det fina vädret. Vi var på egg hunt i en park precis vid Tottes jobb. Alla 0-4 åringar fick springa ut i ett hav av chokladägg och plocka så många de kunde. Helt fantastiskt!
Leo lyckades väl fånga åt sig 20 ägg kanske tillsammans med alla andra barn och Lexie som var lite långsammare hade tur att det gick flera volontärer och kastade ägg till de mindre som inte lyckades få några. Så Lexie kunde stå på samma ställe och så kom någon snäll person och kastade lite ägg framför henne.

Det var över 20 grader varmt här idag så vi passade även på att gå ner till vattnet och njuta lite.
Sånt här väder vill jag ha JÄMT!



Träning

publicerat i FitnessFighten;
ojojoj vilket galet bra träningspass jag körde nu på eftermiddagen.

Jag vet inte om det var det faktum att det var eftermiddag och inte på morgonen när jag precis stigit upp ur sängen. Eller om det var för att jag kände att jag var tvungen att ta i för att jag betalade någon för att ta hand om mina barn. Eller om det helt enkelt är så att jag blir mer och mer fysiskt och mentalt stark.

Jag har nu dragit slutsatsen att det är en kombination av allt.

MEN SJUKT BRA GICK DET!

Kroppen känns helt tömd på energi. Trots det så orkar jag städa och fixa. Så härligt.

I dag var första träningspasset sedan min tid som elitsimmare som jag fick den här vinnarskallen så att allt annat försvann. Tidigare har jag tävlat mot folk brevid mig i smyg men ändå haft känslan i kroppen och huvudet att det är jobbigt och tungt och jag är inte bra nog, osv osv.
Nu var det dock som att allt annat försvann och jag skulle bara vinna. Kroppen kände jag överhuvudtaget inte. Klockan tittade jag inte på. Jag var bara närvarande i stunden och körde för allt var kroppen tålde. Vad jag skulle vinna är en helt annan fråga, för det har jag ingen aning om.
Jag är inte med i FF för att vinna den. Det känns övermäktigt.

Just nu tävlar jag kanske bara mot mig själv. Mitt forna jag och nuvarande jag för att vinna priset - mitt framtida jag!

FF dag 5 av 30

publicerat i FitnessFighten;

Snart 1/6del avklarat och jag känner mig verkligen toppen.

Humöret är rätt okej. Tålamodet med barnen är liiiite bättre.
Maten är faktiskt inga större problem. I gårkväll hade jag en liten dipp, mest för att Totte kom hem från jobbet på dåligt humör tror jag.

Efter en kvällspromenad tillsammans hela familjen så kändes det dock bättre.

Jag vill röra på mig mer än jag gör men det är typ omöjligt med mina små huliganer just nu. De är inte alls på samma humör som jag. I dag blir det till att lämna in dem på förskolan på gymmet i 2 timmar för att jag ska kunna träna och sen basta som jag längtat efter i flera dagar.

Lexie skulle behöva sova innan vi drar och nu har hon legat och pratat högt och gnällt i sin säng i 1 timme. WTF?!?
Såklart bara för att jag idag bokat tid på förskolan.
Jaja är hon supertrött och gnällig får hon väl vara det med lärarna där då.

Jag ser fram mot träningen och lääängtar efter att få svettas lite.

Jag har såklart fuskat och vägt mig och mätt mig lite. Jag är i extrembehov av bekräftelse och nog fick jag lite bekräftelse allt. 4 cm mindre runt naveln och 1 kilo på vågen.

Egentligen ska man ju inte väga sig förrens efter 10 dagar så det blir spännande att se vad som hänt då!:)

Den här tjockisen ska jag inte tillbaka till att vara, så är det bara!



Leo

publicerat i Barnen;

Leo har en liten lätt överjävlig period just nu.
Treårs trots i hela dess fulla form.

Fantastiskt jobbigt för alla inblandade.

Till råga på allt så har Lexie någon form av tidig tvåårs trots så att man känner att man lever med dessa två ungar just nu.
MEN.. nu sover Lexie, borde egentligen gå och väcka henne. Fast det går inte för Leo leker så fantastiskt inne i lekrummet själv. Han leker bara på engelska/svengelska när han leker själv.

"Oh I have to fix it, here we go!"
"Where is my blue monster truck, where is it?"
Lite billjud i mellanåt.

"here comes Franchesco. Ohoo I have to get Blixten Mcqueen. Oh no wait"

haha jag skulle kunna sitta här och skriva ner allt han säger. Det är så fantastiskt gulligt!:)

FF dag 3 + 4 av 30

publicerat i FitnessFighten;

Snart har fyra hela dagar av FF gått.

Jag kan faktiskt inte säga att jag upplever några problem. Visst skulle jag vilja slippa känna tvånget att INTE få äta något onyttigt. Men tyvärr är det ju så om sanningen ska fram att om jag skulle FÅ äta, så skulle jag ju göra det. Då inte med måtta.

Igår när jag var på väg med bilen någonstans ute i skogen för att rida med Leo så åkte vi förbi en handskriven skylt där det stod: "AA meeting here today at 10.30".

Det var då jag insåg att jag skulle verkligen behöva gå på något sådant möte för mitt beroende.

" Hej jag heter Johanna och jag missbrukar mat"

Övriga deltagare: "Hej Johanna"

"Det är nu 4 dagar sedan mitt sista sockerintag/fettöverdos."

Övriga deltagare applåderar.

Det känns så fantastiskt bra. Jag mår bra, jag är piggare, jag ser på kroppen att den är i förändring.

ÄNDÅ så är det något i mitt huvud som nästan ber mig att äta. Det finns något där uppe som försöker övertyga mig om att jag kommer må ännu bättre om jag bara tar den där lilla chokladbiten. Eller den där mackan. Eller den där läsken. Eller den där, eller den där, eller den där......

Jag ni hör ju. Hjärnspökena i mitt huvud försöker göra uppror, revolution. MEN... de ska inte få vinna denna gång.

Jag kan inte sätta fingret exakt på vad det är som skiljer mig och de människor som tyvärr gått upp betydligt mer än jag i vikt. Det jag vet är att jag kan förstå hur de hamnat där de är....

Denna gång är det JAG som ska vinna. Johanna Gunilla Margareta Liberto vet egentligen PRECIS vad som är bäst för mig. Jag behöver inte trösta mig med choklad, jag behöver inte lyxa med mat, jag behöver inte belöna mig med gott.

Det är nu det uppstår ett problem. En människa som har missbrukat alkohol och eller narkotika bör ALDRIG mer ta ens ett litet glas vin, eller bara röka på lite.

Men jag då? Mitt missbruk, här ska det vara lätt att återgå till ett normalt liv med godsaker runtomkring som man kan äta ibland.

Mitt liv känns tomt utan det som jag anser gott. En alkoholists liv lär ju också kännas rätt tomt till en början utan alkoholen. Egentligen är det ingen skillnad på dessa två beroenden i huvudet tror jag. Inget jag forskat om direkt men jag anser nog att jag har mina egna källor.

Nä nu ska jag sluta babbla. Summan av kardemumman är att jag verkligen hoppas att jag kan återgå till ett liv där jag kan vara som vem som helst och bara äta EN kaka, eller trösta mig med något hälsosamt och lyxa med något hälsosamt osv osv.

Om det nu inte går vad ska jag göra då? Jo då blir det nog till att leva så som jag gör nu JÄMT!



FF dag 2 av 30

publicerat i FitnessFighten;

Ännu en dag på denna utmaning har förflutit utan problem.
Jag känner att jag skulle vilja träna lite hårdare, lite mer men det finns tyvärr inte tid just nu.
Visst skulle jag kunna ge mig iväg när Totte har kommit hem från jobbet men då lockar familjetiden lite för mycket. (Även fast vi nu sitter framför varsinn skärm hela familjen!)

Nästa vecka drar tennisen igång vilket jag ser fram mot så då blir det ju två pass per dag måndag och onsdag iaf.
Fredagar kommer det dessutom bli två pass för jag vägrar missa danspasset på kvällen.

Ah.. jag inser nu att jag nog kommer att ha tränat bra efter dessa 30 dagar iaf.
Jag är så jäkla skraj att inte se några resultat.
Jag är rädd för att vågen ska stå still.

Jag försöker tänka positivt och träningarna sker i positivitetens tecken. Som gammal elitidrottare är jag lite skraj för att jag gör fel och försöker titta i spegeln så mycket som möjligt. Jag tänker på coremusklaturen hela tiden.
När jag läser att andra deltagare har sjukt ont i de inre magmusklerna undrar jag om jag gör fel. Eller om jag helt enkelt har jobbat upp de rätt bra under tiden jag tränat nu.

Ja som ni ser så är det mycket som jag är orolig över.
MEN jag är fortfarande sjukt taggad och tycker att det är roligt!

FF dag 1 av 30

publicerat i FitnessFighten;

Då var första dagen avklarad.

Det är lite meck att få ihop maten. Jag är långt ifrån van vid att väga och vara petnoga.
Jag är glad att jag har lyckats göra matlådor till i stort sett hela veckan för både mig och Totte.
Barnen är enklare och tar inte så lång tid att laga mat till.

Jag är glad att Leo har spring break denna vecka så att jag slipper stressa på morgonen.

Träningen är jag inte ett dugg orolig för. Jag är van vid betydligt längre cardiodel på passen jag kör. Det kommer att bli en stor utmaning att snabbt få upp pulsen på den korta tiden man har. Sen kommer jag nog inom några dagar öka på cardiodelen. I alla fall de dagar då jag inte kommer köra 2 pass. Styrkeövningarna känns rätt tråkiga men det ska bli kul att se var de kan ta mig någonstans.

Jag tror nog att det kommer att kännas bättre och bättre, men vi får väl se.

Sammanfattningen av dagen är ändå rätt positiv förutom att jag blev sjukt sugen på onyttigheter när vi åkte och handlade då jag var lite för hungrig.

Mat för mig handlar mycket om belöning och jag tror bara att jag måste ta mig ur det tänktet att belöna mig själv med mat.
Nu får jag fan ta och belöna mig med annat.