Tisdag på 92an

publicerat i Vardag;

Tisdag har inneburit att även jag börjat känna mig hängig. Halsen svider lite och huvudet känns tungt. Trots detta tillstånd känner jag mig fruktansvärt frustrerad för att jag inte kommer iväg och träna. Vantligtvis när man känner sig hängig så vill man (jag) inte träna. Nu vill jag dock inget hellre än komma iväg.

Kanske om jag nu håller mig lugn och stilla idag så kan jag träna imorgon. *HÅLLER TUMMARNA*

Idag har vi varit ute och flängt en del. Jag har hunnit med ett besök hos kiropraktorn som kommer att bli min bästa vän de närmsta 18 veckorna. Jag ska nämligen gå till honom 2 gånger i veckan i 6 veckor framöver och därefter 1 gång i veckan i 12 veckor. Efter de första 6 veckorna ska vi göra en mätning på nacken och min höft som ligger fel och se om det skett någon förbättring. Efter ytterligare 12 veckor så gör vi en till röntgen för att se om vi lyckats förbättre min hållning och framför allt huvudets och nackens position.

Jag hoppas verkligen att detta kommer att hjälpa nu. Jag kommer att göra ALLT i min makt för att förbättra min hållning nu för efter att ha sett de där röntgenbilderna så ser jag var jag kommer att vara om 40 år. Om jag inte gör något så kommer jag förutom att ha fruktansvärt ont också leva som en sån där gamling som bara kan titta nedåt. hahah, nä så illa kanske det inte kommer vara men det är ju fan inte sexigt som min nacke ser ut nu alltså.

Tydligen kan han se på ryggraden på röntegenbilderna att det inte har satt några permanenta spår på skelettet än tack vare att jag fortfarande är så ung. Så det SKA gå att fixa. Jag hoppas att han har rätt och ska fixa detta nu!

Vi hann med en liten picknick på vår lilla altan på framsidan innan vi skulle iväg på nästa äventyr jag berättar mer om senare. Det var typ 10 grader varmt ute idag så vi njöt lite av de få solstrålar Redmond hade att bjuda idag!

Ännu en intressant dag

publicerat i Barnen;

Efter att vi hade badat och Lexie hade freakat ut i lördags så insåg vi att hon nog inte mådde sådär toppenbra.

När vi vaknade i söndags var hon kokhet och febern var ett faktum. Den försvann under dagen efter att hon sovit i 4 ( ! ) timmar mitt på dagen. Tyvärr sov hon fruktansvärt dåligt i natt förmodligen för att hon sovit på tok för mycket igår.

Vi hade ett inplanerat besök hos läkaren för barnen idag. De skulle få göra sin 18 månaders check-up respektive en sen 2 års kontroll. Leo mest för att jag ville att vi skulle bli remitterade till LKG teamet här i Settle och kolla upp hans öron som enligt honom låter ibland. Han kan bli helt tyst och stel i blicken och säga "MAMMA STÄNG AV LJUDET, LYSSNA...." . Min lilla älskling, det är inte lätt!

Vi fick beskedet när vi var hos doktorn för vad jag var säker på var öroninflammation när vi precis kommit hit att båda rören var på plats. Nu var dock inte beskedet riktigt lika säkert. OM det sitter där inne så sitter det jätteknasigt och bakom MASSOR av vätska. Om en vecka ska jag ringa läkarna på lkg teamet och boka tid och få en ordentlig koll av en specialist.

Jag förstod att de skulle få möjlighet att få lite till vaccinationer här med tanke på att de är helt tokiga i att vaccinera, mot ALLT! Leo fick idag 2 sprutor, en mot Hepatit A och en vanlig influensa vaccniation. Lexie däremot stackaren fick 4 sprutor. Två i varje ben....

Då fick de inte en av alla de som de hade velat ge och det är vattkoppor vaccniation. Det är ingen mening med att ge när man redan har haft det...!;)
Läkarbesökt tog nästan 2 timmar och barnen var superduktiga. Det var en supergullig läkare som hade varit utbytesstudent i Sverige under high school, så hon försökte prata lite svenska med Leo men han som pratar engelska så fort någon annan gör det kollade på henne som att hon var lite knäpp. :)

Nu käkar vi lite mellis för att orka leka lite på eftermiddagen innan det blir en TIDIG kväll. Jag är helt slut trots att jag lyckades vila en timme nu medans Lexie sov och Leo satt och lekte bredvid mig i sängen med iPad. Jag försökte muta honom till att sova men han vägrade.



Igår när det egentligen var läggdags så lekte barnen finare än de någonsin lekt tillsammans förut. Det var helt fantastiskt för mammahjärtat. Båda var med och ingen bråkade. Leo sa till lillsyster vad hon skulle göra och delade med sig av sina bilar och duplot!




Träning, träning och bad

publicerat i Ego;

Igår var jag på ett så galet roligt pass på gymmet. Fredag kvällar på Pro club är lite galet, på ett riktigt bra sätt.
Det finns massa roliga klasser att gå på och igår var jag på ett Burlesque pass. Lite dans aerobic med sexiga inslag.
Bara tjejer är välkomna och hon som ledde klassen var helt fantastiskt engagerad och entusiasmerande att man inte kunde annat än ge järnet.

Efter det passet så gick jag och den andra svenska tjejen jag var där med till det spa som tydligen finns i tjejernas omklädningsrum. Något jag helt missat och något jag definitivt kommer att återvända till så snart jag får tid. Jag var ju lite ledsen över att det inte fanns någon bastu på det där stället som för övrigt är fantastiskt. MEN... såklart finns det bastu, bara inte i familjeomklädningsrummen som jag använder när jag har barnen med mig. (Som är alltid med tanke på att de är med mig hela tiden!)

Jag tror nog att denna fredagskvällsträning får bli en tradition nu.

I morse körde vi ett träningspass igen. 30 minuter galen crosstrainer som inte är någon crosstrainer, mycket jobbigare och mer effektiv och sedan 25 minuter på löpbandet efter det. Lite styrka och sen stretching. SKÖNT!

Sen blev det barnens tur att få vad de ville ha så det blev bad för hela familjen. Det är verkligen toppen att allt finns samlat på samma ställe. Tyvärr så freakade Lexie ur i omkläningsrummet och det va omöjligt för mig att klä på en skrikande och krälande Lexie så upplevelsen blev inte fulländad idag direkt. haha
Hon var förmodligen väldigt hungrig och trött för när vi kom hem så åt hon massor och sen somnade hon direkt.

Nu är alla nöjda och glada och snart är det dags att laga middag.

Hmm... fläskfilé, sötpotatis och sparris skall snart avnjutas. Kanske ett glas vin?

Cooking class

publicerat i Vardag;

Idag började Leo tillsammans med sin kompis Julia på en cooking class. Min lilla sötnos har gjort en kyckling wok helt själv. Nästan i alla fall!

Han skar morötter, broccoli, kyckling hällde i teriyakisås och till sist lite nudlar. Sen bar han iväg med det till en microvågs ugn innan det blev dags att äta.

Lilla skrutten, han kommer säkert bli en mästerkock någon gång i framtiden, det kanske inte syntes än men det verkade som han gillade det.

Idag fick Lexie vara hemma med pappa som ändå jobbade hemma för att vi väntade leverans av en torktumlare. Nästa gång får hon nog vara på förskolan på gymmet. Det var rätt skönt att kunna lägga 100% fokus på Leo för en gångs skull. Han behöver nog det en gång i veckan.

Jag och Totte hann med ett skönt träningspass på morgonen också. Jag är inte alls så ur form som jag trodde att jag skulle vara efter detta lite väl långa träningsuppehållet. Nu är det bara att köra hårt så att jag kan komma tillbaka på samma status i kroppsform som jag var för 4 månader sedan. Det blir nog ett rätt hårt slit, men då kan jag äntligen fortsätta vägen nedåt i storlek.

Jag har ingen annan än mig själv att skylla för denna onödiga viktuppgång. Nu får jag bannemig bita i det sura äpplet och plåga mig själv lite. Träningsmässigt tror jag inte att jag kommer behöva plåga mig, jag njuter av varenda svettdroppe som faller, men med maten....

Sorry att jag tjatar om detta.... det känns bara som att jag måste skriva ned det för att på något vis uppmärksamma vad jag själv håller på med.



No pain no gain!

publicerat i Seattle;

Ja men dåså! Då var vi igång!

Morgon på gymmet avklarat. Både Totte och jag har svettats och det kändes så fantastiskt bra!!!!

Nu får detta bli vår morgonrutin. Det var en så angenäm upplevelse.
Barnen fick leka i 60 minuter i ny omgivning med nya barn och verkade ha haft det hur bra som helst. Jag och Totte fick svettas och hade möjligheten att prata utan barn i närheten. Hade inte kunnat vara bättre.

Jag har även varit och tittat på en förskola till barnen som verkar mycket bra. Ligger relativt nära där vi bor, inte gångavstånd men ändå nära. Det kändes betydligt bättre än den jag var och tittade på förra veckan.

Jag ska till en till tillsammans en annan svensk familj. Jag hoppas att den är bra också... den verkar dock inte ha samma "fria" tider för barnen. På denna vi tittade på idag så fanns heldags eller halvdags program 3-4 eller 5 dagar i veckan. Jag letar efter ett halvdagsprogram 4 dagar i veckan. Det skulle passa mig/oss perfekt. Det som var bra med denna var att man själv kunde bestämma vilka timmar på dagen man vill ha. Så vill man ha 9-14 så kan man ha det eller så bestämmer man det som passar bäst i familjen.

I eftermiddag är det dans för Leo, han längtar och lyser upp som en liten stjärna när jag pratar om dansen.
SÖTNOSEN!!!:)

ajaj foten

publicerat i Vardag;

Igår skulle vi ha världens bästa Louie500 och Alphönan på middag. Det gick inte riktigt enligt planerna vid förberedelserna för middagen.

Vi hade varit på IKEA och shoppat lite på dagen så vi hade inte hunnit handla förrän i sista minuten.
När vi väl var redo att åka och handla så lyckas Leo klämma foten under en IKEA kartong som det fortfarande var en hylla kvar i. Leo som är en rätt tuff kille med väldigt hög smärttröskel grät och skrek och grät och grät och skrek och jag insåg att han hade väldigt ont.

Vi gjorde det man lärt sig att kyla ner tån, för det var framför allt stortån som var skadad.
Jag ringer Microsofts 24 hour healthline och får prata med en sjuksköterska som tyckte att vi skulle ringa hans läkare. Vi har ju dock inte någon läkare här än så då tyckte hon att vi skulle åka in till en urgent care clinic.

Jag gick igenom min mamma intuition efter samtalet och tyckte inte att vi behövde åka in. Det var ju full cirukulation i foten och stortån var röd och lite svullen men inte allt för illa. Nageln var ju blå, men det var ju inte så konstigt.

I all denna drama så hann vi inte handla. Så Totte fick åka och hämta våra gäster och sen åka till en av våra favvo restauranger och köra take away. MEN... lördag kväll och alla hade samma tanke som oss så middagen som skulle vara serverad vid 18 kom inte levererad med Totte och gästerna förrän klockan var 20.30.

Jaja.. gott blev det och sent blev det mycket vin blev det.

Idag är statusen av Leos fot betydligt bättre. Han går normalt och nageln är blå men ingenting annat. Tottes och min status är trötta men lyckliga!:)




Fredag den 20/1-2012

publicerat i Seattle;

Snart har vi befunnit oss i USA i 2 månader. Det känns både som att vi har varit här hur länge som helst och som att vi knappt har hunnit säga hejdå till alla där hemma.

Eller säga hejdå har vi verkligen inte hunnit, eller velat. Jag var i något slags robotmode de sista veckorna i Sverige. Jag ville bara få allting att fungera utan att ha känslor kring det som komma skulle. Det fungerade rätt bra för mig faktiskt. Jag grät vid tre avsked, jobbet, barnens pre-school och när jag skulle säga hejdå till min moster.

Annars klarade jag det rätt bra.

Det är nu mitt dåliga minne och anpassningsförmåga är bra att ha. (Egentligen både bra och dåligt!) Jag anpassar mig där jag är och glömmer liksom bort vad jag en gång hade. Jag vet att jag borde sakna Sverige och ALLT som finns där borta. MEN... jag har glömt bort exakt VAD det är jag saknar.

Jag har inte glömt bort hur mycket jag saknar min pappa, Solveig och resten av min familj. Dock vet jag att de finns där i Sverige och väntar på den dagen vi är tillbaka eller de kommer och hälsar på.

Sanningen är dock att vi trivs väldigt bra här borta.

Vad det kommer att betyda i framtiden har jag ingen aning om, den som lever får se!:)

Vi lever fortfarande

publicerat i Seattle;

Trots snö!

Ja ibland skulle man kunna tro att amerikanarna tror att de ska dö för att det snöar. Det är verkligen jätteroligt när de utfärdar "state emergency" för att det snöar, blåser och blir strömavbrott på sina ställen.

Visserligen finns inte den kapaciteten till snöröjning här som i Sverige men på sätt och vis är det ett skämt här just nu. De stänger skolor och det mesta annat. Skolorna kan jag förstå lite med tanke på att de flesta åker skolbuss till skolan. Det är inte säkert att åka skolbuss på dessa oplogade vägar.

Men man tycker ju på något vis att de borde lära sig att det faktiskt snöar några gånger per år och att man kanske ska ha någon slags back up plan, förutom att stänga allt!?!

Jag tror iofs att många tycker att det är rätt mysigt. Många jobbar hemifrån eller jobbar inte alls. Det blir lite som semester, även fast så inte riktigt är fallet hos oss. Totte har jobbat hemma hela veckan och har jobbat mer än han gjort sedan vi kom hit. Han är så nöjd att få arbetsro. (Med två galna barn och en klängig fru!?!)

Jag har dock varit ute och åkt bil en hel del idag och trots snö på vägarna så var det inte mycket värre än en typiskt vinterdag i Sverige. Helt klart oplogat på sina ställen, men ändå helt okej.
Vår bil har visat sig vara GRYM vinterbil. 4 hjulsdriften fungerar perfekt och den tog sig perfekt upp för backen där vi bor idag i snömodden.

TACK FÖR DET MAZDA CX 9!!!:)

Kiropraktor och Sovrum (Inte samtidigt dock!)

publicerat i Ego;

Jag känner mig som en ny människa idag.
Jag kom iväg till Kiropraktorn som får jår informejtjon var fantastisk!

Jag fick börja med att förklara mina problem vilket låter enkelt, det är det inte. Inte ens på svenska är det lätt, än mindre på engelska. Han förstod rätt fort att jag hade stora problem. Han gick igenom kroppen och kände och klämde och sa direkt att han vill röntga (vilket de gör för att inte kunna bli stämda sen ifall att det fanns någon fraktur någonstans). Vanligtvis röntgar de bara första besöket och väntar med behandling till nästa.

Han insåg dock att jag behövde hjälp direkt så han gick och framkallade bilderna fort så att han bara kunde utesluta frakturer för att kunna knaka mig.

Jag har ALDRIG varit med om så mycket knak och brak i min kropp, överallt knakade det och brakade det. Jag kände mig lättare efteråt och än har inte huvudvärken kommit... så vi får väl se om det håller sig bättre tills på torsdag när jag ska tillbaka.

Däremot sa han att mina röntgenbilder visade att mitt huvud är alldeles för långt fram vilket påverkar hela hållningen och att det förmodligen är därför jag har så fruktansvärt ont nu. Jag fick en stretchingsövning som jag skulle göra till på torsdag, sen på torsdag ska jag få ett ordentligt behandlingsprogram som jag själv kommer att bygga på med träning jag vet fungerar. Jag måste arbeta på min hållning nu, jag har vetat det länge och nu är det dags!


Blandning mellan sengångare och koala

publicerat i Ego;

Det är ju ett jävla skämt... ja, min kropp alltså!
Jag ser mig själv i spegeln och undrar vad i hela friden som har hänt.
Eller egentligen undrar jag inte, jag kan bara konstatera med skam i kroppen att jag varit lat som en sengångare och ätit som en koala.

Det enda som jag kan finna tröst i när jag jämför mitt beteende med dessa två är att båda två arterna trots sina livsstiler är oerhört söta.

Fast faktum är att jag faktiskt inte ätit så stora mängder. Jag har ätit mindre nyttigt de senaste 4 månaderna och jag har inte alls tränat så mycket som jag gjort de senaste 10 månaderna innan dessa 4 månader började.

Jag skäms, inte inför någon annan utan inför mig själv. Det är självaste FAAAAN hur man kan låta inre demoner som man avskyr så mycket börja styra igen. Det enda jag kan känna mig lite stolt över är att det inte är godis eller läsk som styr min hjärna längre. Jag tycker om att äta, så enkelt är det!

Jag kan ärligt erkänna att jag saknar träningen, men samtidigt så har varken tid eller resurser funnits förrän nu. (Ja jag vet att man kan träna hemma, eller ut och springa osv osv)

OCH VAD HÄNDER DÅ???

Jo snökaos.... jag har inte vågat ge mig iväg till gymmet idag. Fast det är inte bara snökaos som hänt. Det är även min rygg och mitt huvud. Imorgon ska jag till en kiropraktor som jag gjorde djup research på innan jag ringde. Jag hade en mindre trevlig upplevelse med en kiropraktor för ett par månader sedan i Sverige så jag var väldigt tveksam till att gå tillbaka till en någonsin. Men med tanke på att det inte existerar naprapater här så var det bara att bita i det sura äpplet och hitta en.

Jag känner hur jag har låsningar från toppen av nacken till botten av ländryggen. Nu ska han få fixa till det imorgon (om jag kommer dit i snö och halka) så har jag bokat barnpassning på gymmet på onsdag. Antingen blir det ett spinningpass på onsdag om ryggen känns okej eller så blir det till o gneta lite på crosstrainern.

Oavsett vilket det blir så känner jag mig pepp!
KOM IGEN NU!!!!

Snö snö snö

publicerat i Vardag;
Försöker kompensera den dåliga uppdateringen med lite inlägg nu när både inspirationen och tiden finns.
Barnen leker med duplo i Leos rum, Totte sitter och målar och jag får tid att både blogga, slösurfa och lyssna på bra musik.

UNDERBART!

Idag är det snöstorm här. Det har kommit mängder med snö och det är verkligen helt underbart. Underbart för alla utom de flesta bilägare.

Vi har verkligen testat vår bil idag och det har gått förvånansvärt bra med vår bil utan vinterdäck. Vinterdäck är något som i stort sett inte existerar här. Några har snökedjor... men de flesta ingenting. Jag tackar gud att vi satsade på All wheel drive, annars hade vi förmodligen suttit fast någonstans idag som många andra. Jag är nästan ledsen att jag inte filmade lite så att ni hade kunnat få se. Det satt fast bilar ÖVERALLT!

Egentligen idiotiskt att ge sig ut på vägarna, det förstod vi redan innan vi begav oss ut. MEN, vi hade lovat barnen att bada + att vi hade bokat en tid för dem på barnpassningen för att testa om det skulle fungera, och vad gör man inte!?!

Vår bil tog oss perfekt från A till B och vi både badade och testade barnpassningen och allt till belåtenhet. HÄRLIGT!

Efter en härlig förmiddag blev det pannkakor till lunch och sedan lek i snön och lite choklad ute i det härliga vädret.
Leo älskade det, Lexie var lite mer skeptisk, men hon var nyvaken så det kanske inte var helt fair!

Smakprov

publicerat i Seattle;

Här kommer ett litet litet smakprov på vårt hus. Apdåliga bilder, men det kommer bättre sen!:)

Lördagkväll på 92nd Way

publicerat i Seattle;

Det blir dåligt med uppdateringar märker jag.

Det är i stort sett fullt upp hela tiden, när jag inte är speedad och gör saker hela tiden så gör jag det inte för att jag har fruktansvärd huvudvärk. Huvudvärken övergår till Migrän direkt  om jag inte ligger helt stilla och bäddar ner mig i ett mörkt rum.
Ni kan ju förstå att oddsen att hinna göra det med två gala barn är rätt liten så veckan har varit rätt fylld av migrän.

Jag införskaffade ny migränmedicin igår och sedan dess har jag inte haft huvudvärk ens i närheten av tidigare i veckan. Kanske beror det på att Totte är hemma och att lasset med barnen direkt halveras.

Vi har nu blivit medlemmar på Pro sports club som jag trodde hemma var ett gym. Jag visste att jag ville att vi skulle bli medlemmar. Totte får sitt medlemsskap gratis genom Microsoft och jag får betala 70 dollar i månaden för migg. Men herrejesus det är en mindre by.

Gymmet är gigantiskt, det finns 4 pooler och en bubbelpool, spa, tennisbanor, squashbanor, stora gympasalar, blomsterhandel, restaurang, café, dagis. (Ja det är faktiskt en riktig förskola med curriculum och allt.) På dagiset kan man lämna in barnen för att träna, men även för en hel dag om det är så att man behöver barnpassning. Kostar 8 dollar i timmen, så visserligen inte gratis!

Ja lyckan för mig är just nu total. Jag kommer att träna där minst 3 dagar i veckan och barnen kommer få hänga där en del. Barnen kommer även att få bada en hel del. Vi har redan varit och badat 2 gånger och de älskar det. Idag badade hela familjen och det var verkligen helt suveränt!

Nu är det som sagt lördagkväll och vi står och lagar mat tillsammans med ett glas vin i handen. Livet hade helt klart kunnat vara sämre!

(Bilder kommer, det finns bara inte så mycket att ta kort på i huset än!)

hus o hem

publicerat i Vardag;
Okej... så nu är vårt hus nästan ett fungerande hem, med betoning på nästan.

Internet började fungera för 20 minuter sedan och jag kan inte annat än känna lättnad.

Jag ska försöka få inspiration och tid snart till att fota lite av huset. Det är ju väldigt tomt, men känns ändå märkligt hemtrevligt.
Nu är allt uppackat som vi fick i flygcontainern och allt vi hade med oss från början. Så skönt! Det känns nästan som att jag inte vill att resten av våra saker ska komma. Det kommer liksom att stöka ner hemtrevligheten.
Hur galet är inte det!?!

Nu ska jag få i mig och barnen lite lunch och sen ska vi vila. Både jag och barnen är på galet dåligt humör!

Tystnad

publicerat i Seattle;

Nu kommer det bli tyst på bloggen några dagar förmodligen.

Imorgon bär nämligen flyttlasset av från det temporära boendet till vårt mer permanenta boende här i staterna. Det känns så gudomligt skönt, även fast dagen idag har känts mindre skön.

Migränen kom smygande igår kväll och oftast så släpper den under natten, men så inte i natt. Jag vaknade med en djävulusisk huvudvärk och som grädden på moset ville inte Leo väcka pappa och gå upp utan det var ju mig han ville gosa med.

Mamman kände inte riktigt samma lust till gos så jag gjorde iordning en tallrik frukt och satte på Cars 2 och gick och la mig igen. Det var inte alltför populärt så jag blev tvungen att väcka pappan och säga att jag var tvungen att sova vidare.

Efter 2 timmars extra sömn och piller så var huvudvärken borta men kvar var bomull i huvudet och snurr. Med denna sköna status var det bara till och börja packa.... För att sen ge oss iväg till det fantastiska varuhuset IKEA som är PRECIS lika roligt här en lördag som i Sverige en lördag, dvs som tjejen bakom oss i kön uttryckte det "A real pain in the ass"!

Efter många om och men lyckades vi fylla våra vagnar med lite av det nödvändiga vi behöver och då var sängar o fokus samt betala och även fixa hemkörning på alltihopa. Så imorgon mellan 9-13 kommer sängar och lite annat smått och gott till "vårt" hus. WOOOOP WOOOOOP!

Ja men jag började ju med att det skulle bli tyst här ja...
Det beror på att vi inte får vårt internet installerat förrän på onsdag. Som tur var blir TV kanalerna installerade på måndag förmiddag.

Ja nog ska det bli ett hem där borta snart.... snart.

Djävul vs ängel

publicerat i Ego;

Idag har jag träningsvärk!
Det är rätt skönt faktiskt. Skönt för att känns att jag har gjort något.

Jag orkade mig inte ut på någon powerwalk i morse, it suck I know. Min rygg är inte bra just nu så jag kunde inte sova förrens jag hade bra mycket piller i kroppen och det kändes som att smärtan killades bort på något konstigt vis. Detta gjorde att när barnen blev väckta av brandbilar klockan 5.30 i morse var jag rätt lättövertalad av min negativa djävul på ena axeln som sa att jag inte behövde gå upp och träna.

Ängeln på min andra axel sitter dock just nu och gråter för att hon inte lyckas få mig att göra något vettigt av mitt liv.

Mitt huvud, som sitter mellan axlarna, har tagit det vuxna beslutet att njuta av min träningsvärk och försöka hitta en pilates tränings video.

Så det är det jag gör just nu.

Jag och barnen har alltså en lugn och skön förmiddag som jag hoppas kan bli lite mer energifylld snart med PILATES!

Min älskade familj, Halloween 2011

publicerat i Ego;

Ibland är det bra att bara följa vad barnen gör.

Nu på kvällen så hittade de bilderna i datorn.... bilder jag egentligen aldrig tittat på.

Jag är bara tvungen att föreviga det här i bloggen. En underbar kväll, planerad av den bästa av festfixare, Hannah!:)
Inte bara den bästa festfixaren utan även den allra bästaste själsfränden man kan ha.
Som jag saknar här på andra sidan atlanten men som jag vet alltid finns där.

Härliga minnen kommer upp när jag ser de här bilderna, men också väldigt mycket saknad!



Brandövning

publicerat i Vardag;

Ett sätt att snabbt bestämma sig att flytta ur nuvarande bostad till nästa är att lyckas sätta igång brandlarmet i lägenheten på kvällen. Ja, då känner man sig liksom lagom pinsamt misslyckad, framför allt med tanke på att vi tydligen bor i en lägenhet där alla brandlarm på samma våningsplan är ihopkopplade så att allas brandlarm går igång....

Jaja.. efter lite dramatik på 4th street där vi skrämde vettet ur både oss själva och barnen så har vi alltså bestämt oss. Vi flyttar till vårt hus på söndag. Lite spartanskt levene blir det de första veckorna med tanke på att vårt bohag inte behagar dyka upp förrän tidigast den 24 januari.

Vi fixar så att vi har någonting att sova på, äta på, laga mat på, någonting att titta på, och sist men inte minst någonting att sitta vid när vi äter. Med de i-lands lyxsakerna så kommer vi klara oss galant tills våra kära ägodelar anländer till huset.

Efter en alldeles för lugn och lat dag igår har vi idag hunnit med betydligt mer.

- Styrketräning hemma på morgonen (endast jag utförde detta).
- Lek med svenska lekgruppen (mest fika för min del)
- En tripp till Fred Meyer där jag införskaffade nödvändigheter till blivande hemmet. (Med en bajskatastrof för ovanlighetens skull, inte av mig men av Leo!)
- Nu har vi kommit hem och barnen sitter med varsinn iPad och underhåller sig själva. (Jo ni såg rätt, varsinn iPad, jag VET hur illa det är och hur bortskämda de är!) (för att få det att verka lite mindre hemskt så kan man säga att den ena är Tottes och den andra min..... är det bättre!?!)

Hmm.. jag vet hur vissa av er sitter där hemma nu och verkligen verkligen vill veta hur brandlarmet gick igång.
Väldigt odramatiskt, Totte knaperstekte julskinka!:)

Woop woop

publicerat i Seattle;

That's the sound on the road when I drive with my WA state drivers license.
Jag klarade det, så galet, fantastiskt skönt! Även fast jag fickparkerade med bara en hand på ratten OCH glömde stanna och titta efter trafik, (på en helt tom gata) innan jag fortsatte backa runt ett hörn.

Tack vare att jag berättade mina missar för Totte som körde upp efter mig så klarade han det också!

Efter uppkörningen var jag sådär lättad att en huvudvärk utan dess like kom smygandes. MEN... inget som inte lite migrän medicin kan hjälpa, så nu känner jag mig som den vanliga trötta Johanna som jag är just nu.
Imorgon blir det powerwalk klockan 7.30. Jag SKA tillbaka till mig själv igen nu, framför allt mentalt. Det går inte att gå runt som en zombie längre. Nu får det vara NOG, och därmed BASTA!

Eftersom jag entligen inte har något annat att bidra med i världen idag så får ni se lite bilder från nyår,
ENJOY!





2012

publicerat i Framtiden;

Så var 2012 här med framtiden för våra fötter.

Jag har många saker att önska av 2012.

Först och främst vill jag att alla jag känner får/kan vara lyckliga och utvecklas på de plan de själva väljer. För något jag hoppas är att alla väljer att se livet som en utmaning och vågar utmana sig själva. Jag tror att lycka grundar sig i att våga!

Själv hoppas jag att jag under 2012:

- Gör något jag aldrig gjort förut. (Det gör jag ju visserligen redan i och med att jag numer lever här i USA... men något mer som jag ska lista ut.)

- Försöker strukturera upp min och barnens vardag så att vi alla tre får ut det mesta möjliga av våra dagar. Leo ska få möjlighet att utveckla sin engelska och börja utveckla och bredda intressen jag redan ser att han har.

- Lexie ska få möjlighet att göra saker som hon tycker är roligt också, inte bara hänga på det Leo är mogen att göra.

- Jag ska träna minst 3 dagar i veckan och försöka promenera så mycket som möjligt. (ÄN EN GÅNG, jag är skyldig mig och min hälsa detta!)

- Jag vill fortsätta utveckla de relationer jag har i mitt liv.

- Det blir en resa till Sverige i en månad men sen hoppas jag att vi kommer iväg på någon av våra drömresor, antingen till Hawaii eller någon paradis ö i karibien!


Nu ska jag fortsätta laga lite mat till mina små sötnosar!