Lördagar

publicerat i Seattle;

Lördagar är bara för fantastiska. Vi kan mysa hela familjen, hela dagen utan något som stör. Idag hade de fixat lite familjekul på Tottes jobb. Hoppborg, vattenrutshkana, basket korgar, pingis, såpbubbelmaskin och lite lunch. Härlig lördag helt enkelt!

Jag önskar...

publicerat i Ego;
Jag önskar att jag kunde få vända på dygnet, sådär som man gjorde innan man fick barn. Sitta och prata hela nätter, eller bara titta på bra filmer hela nätterna och sen kunna sova hur länge som helst.

Tänk att få leva i sin egen lilla bubbla för en vecka. Det vore verkligen helt fantastiskt.

Efter en vecka skulle jag förmodligen vara galet uttråkad och ha tillbaka mitt vanliga liv med rätt härliga rutiner!

ställa till en scen...

publicerat i
 
Nej för Leo skulle aldrig ställa till en scen... så var det jag tänkte i morse.

Efter tandläkaren hade vi bråttom till dansen. Det blev snabbt hem för att hämta danskläder och något att äta. Vi hann inte äta frukost på morgonen och efter dansen skulle vi iväg för att träffa kompisar för att bada.
 
Jag brukar alltid vara noga med att förbereda Leo på vad det är som gäller för dagen. Med tanke på att dagarna ser väldigt olika ut med många olika aktiviteter tycker jag att det är jätteviktigt.
I morse hade jag inte förberett barnen...

De senaste två dagarna har dock varit väldigt hektiska så jag varken tänkte på det i morse, eller trodde att det skulle behövas.

Leo älskar dansen. Han lyser upp som en solstråle så om det var något jag inte trodde att han skulle behöva ha koll på innan så var det dansen. När vi sedan har bråttom till dansen och fastnar i vägarbete som vanligt just nu så ber jag Leo att byta tröja i bilen. När han sedan inser att det är för att han får på sig danskläderna så freakar han ur. Han ska ABSOLUT inte dansa. Han vill bara åka hem.
 
Jag blir lugnare än vanligt och känner hur pedagogJohanna tar över situationen.

När vi väl är framme och Leo gråter hysteriskt så säger jag lugnt att han inte behöver dansa men att vi måste gå in och titta när kompisarna dansar. Jag får med båda barnen in, på med steppskorna och sen drar jag med Leo in i danssalen.
Tårarna bara sprutar på stackaren vilket inte är vanligt men jag står på mig. Jag säger att det är okej om han inte vill dansa men jag vill att han är med i danssalen.

Han fortsätter skrika och gråta och jag känner de andra föräldrarnas blickar bränna mig i ryggen. Jag står dock på mig och till slut lyckas jag få med honom på samlingen de har i en ring på golvet. Han får sitta brevid en av de andra killarna och han lugnar ner sig. Då trodde jag att det skulle vara lugnt.

MEN när det väl är dags att sätta igång och dansa så totalvägrar han. Han ställer sig inte upp och till slut lyckas läraren få honom att sätta sig på en stol vid kanten för att titta på. Han får ett gosedjur i armarna och beskedet att han jättegärna får dansa när han vill.

Efter 15 minuter sittande på stolen ser jag att det spritter i kroppen på honom så jag går in och frågar om han vill dansa. Självklart vill han det då och resten av lektionen fungerar strålande. Han lyser som den solstråle jag är van att se honom som på dansen.

I bilen på vägen hem så frågar jag honom om det var roligt på dansklassen. JA svarar han entusiastiskt. Då frågar jag om det är något som inte var roligt, då svarar han: "Att sitta på den blå stolen var inte roligt".
Nej det förstår jag svarade jag, det är bättre att vara med och dansa från början. Ska du vara det nästa gång?
"Ja, det är roligt att dansa mamma"!
 
Lilla skrutten. Kanske ställde han inte till en scen i den rätta betydelsen men han protesterade nog både mot det ena och det andra. Tur att han insåg att det var roligare att vara med än att stå brevid. Om han inte gjort det hade jag nog känt mig mycket otillräcklig!
 
Dålig bild, men de tre killarna i trikåer är ju så söta!!!

En vanlig dag + tandläkarbesök

publicerat i
 

Idag var det dags för tandläkarbesök för barnen. Vi hade pratat om vad vi skulle göra och jag visade vad tandläkaren skulle göra. Leo var helt förberedd och sitt vanliga coola jag, medan Lexie blev tvärtemot precis som förväntat.
 
Det var en toppen mottagning gjord endast för barn. Allt var anpassat för dem. I väntrummet stod en av de senaste disneyfilmerna på TV'n. WII Var inkopplat och redo att spelas på, samt flera välkomnade böcker för barnen.
 
Väl inne i rummet där undersökningen skulle ske så fanns två stolar anpassade för barn och ovanför varje stol en TV med film på. Lexie fick titta på Dora och Leo hade Cars 2 på sin.
 
Lexie ville inte undersökas av tandläkaren hur pedagogiska både sköterskan och tandläkaren än var. Det blev tvångsundersökning som gick fort och smärtfritt. Allt såg bra ut och efter undersökningen ville hon mer än gärna ligga i den där stolen hon totalvägrade innan. Mitt lilla charmtroll.
 
Leo blev tvungen att ta flera röntgenbilder för att se hur det stod till i spalten. Allt ser okej ut än så länge. Tanden i spalten är helt vriden vilket vi redan sett. Han har ett snett bett samt något mer som måste fixas sen. Allt detta kommer de dock att fixa när han är stor nog för att få bentransplantationen i munnen.

Denna tandläkare var dock HELT fantastisk om man jämför med de jag träffat i Sverige innan vi åkte. Han tog oss på fullaste allvar och förklarade precis vad framtiden kommer att innebära för Leo.
Leo skötte sig som förväntat exemplariskt under hela undersökningen som allt som allt säkert tog 30 minuter. Min lilla prins!!! Tänk vilken tur att just han föddes till att bli en sådan skötsam, nöjd och trygg kille i sådana här situationer.
 
Han skulle aldrig ställa till en scen....
 
Han fick glasögon på sig när han skulle undersökas under lampan, hur gulligt är inte det!:)
 

Min dotter, The poser!

publicerat i Seattle;

Jag önskar att Lexie var lila ogenerad framför alla som förr oss i familjen. Då skulle jag ta henne till en fotograf som fick fånga hennes fantastiska poseringar. Jag har ingen aning om var hon fått det ifrån men hon älskar det! Tro inte att jag skulle skicka in bilderna till någon agentur, nej nej. Jag skulle tapetsera mitt hem med min älskling!

Oops

publicerat i Seattle;

Det kanske inte är helt rumsrent att visa denna bild, men jag bara måste.

Den visar så tydligt vad mycket av vad barnens och mitt liv kretsar kring här borta nu. Det är nämligen en konstant anatomilektion där Lexie mer än något annat vill ha snopp. När vi kommer hem klär barnen mer än gärna av sig spritt språngande nakna. Eller om man hellre vill "som Gud skapade oss".

De leker sedan rätt odistraherat med annat, men var 10e minut kommer Lexie och säger att hon har en snopp. Trots att hon vet vad svaret blir, varje gång! Lexie har en snippa, Leo har en snopp. Här ser man hur intressant det ändå är med det Leo har som inte hon har!

Typiskt mig?

publicerat i Ego;
 
Jag har letat efter stall och ridskolor i vårt närområde de senaste månaderna. Dels till Leo men framför allt för att hitta någonstans där jag skulle kunna börja rida.

Rida är någonting jag ALLTID har velat göra. Jag älskar djur och det är något magiskt med hästar. När jag sedan började rida på ett ställe här i närheten nu i somras så kände jag ganska direkt att jag inte var någon naturbegåvning på detta. Först kände jag för att ge upp för att det kanske ändå inte är "min grej".

Efter lite moget övervägande och samtal med en god vän så bestämde jag mig för att jag ska fortsätta! Jag kände dock att jag måste hitta ett bra ställe att rida på. Någonstans där de tar vuxna nybörjare på fullaste allvar och där man inte ska känna sig "dum" för att böra rida nu. Jag har svårt för känslan av att känna mig som fel person på fel plats och det var precis så jag kände på det stället jag började rida på. Jag har även ett stort behov av att hitta något att fokusera på som är "bara" mitt. Jag har självklart träningen men jag behöver något mer än det.
 
Efter MYCKET googlande så hittade jag äntligen ett ställe som jag tyckte verkade både proffsigt och inbjudande. Med tanke på att jag inte är mycket för att ringa nya människor så var deras kontaktformulär via hemsidan även inbjudande.

Jag skickade ett mail i fredags och i lördags fick jag svar av ägaren. Idag måndag var jag på en tour av hela stället som innefattade 4 stall och mängder av arenor att rida på. Hon som visade mig runt var den som har hand om allt administrativt på gården. Hon visade sig vara helsvensk i stort sett. Både hennes farmor och farfar och mormor och morfar var svenskar som tog båten över hit. Hon pratade svenska som barn, men efter att alla far och morföräldrar gått bort så tappade både henne och hennes föräldrar svenskan mer och mer.

MEN... nu var det ju inte det jag skulle berätta.

Stället var fantastiskt fint och låg otroligt vackert. Ägaren och den andra kvinnan jag fick träffa var underbara och jag ska på min första ridlektion med ägaren själv på fredag.

Vad är då typiskt mig i allt det här. Jooo... jag har såklart hittat stallet där Bill Gates dotter har sin häst och där familjen Nordstrom som är ägare till den stora varuhuskedjan Nordstrom har sina hästar.
Hur lyckas jag pricka in den förmodligen mest exklusiva ridanläggningen i Nord västra USA?
Man tar väl sedan dit man kommer antar jag!;)
 
 

Lexies Minnie princess heaven

publicerat i
 
Vi är helt slut efter en helg full av aktivitet.
Dagen har tagit oss runt i vår närmiljö för att titta på både det ena och det andra. Jag och Totte är fulla av intryck och har lite beslut att ta som till viss del är beroende av andras beslut. Spännande va!
 
Vi har även passat på att fixa Lexies säng, som visserligen varit väldigt fin som den är men inte riktigt som jag hade tänkt att den skulle vara. Nu är den fulländad och tyvärr gör den sig inte riktigt lika bra på bild som i verkligheten men tänkte att ni ska få en update av hennes rum i alla fall. Det har hänt en del sedan sist ni fick se bilder där. Då var det tomt!
 
Jag är så trött att jag inte riktigt ser fram mot att det är måndag imorgon igen. M E N, det är bara att ta sig i kragen och sätta på sig träningskläderna imorgon igen. Måndag och tisdag får barnen gå till preschool en sväng och det känns både skönt och jobbigt. Skönt för att jag får lite egentid och jobbigt för att barnen inte somnat än och måste gå upp tidigt.
 
Nu måste jag försöka få de där små busarna att sova. De ligger i sina sängar och pratar svengelska och verkar inte alls ha någon lust att somna....
 
 
 
 
 
 

Att få tiden att räcka till

publicerat i
 
Att få tiden att räcka till är inte det lättaste just nu.
Jag och barnen har fullt schema i stort sett hela tiden och ibland blir det lite väl mycket.
Vi bokar inte in något tråkigt och det är den enda anledningen att vi orkar med tror jag.

Barnen och vi har dessutom fått en dålig vana att vara vakna lite för länge på kvällarna. Oftast är det ingen fara när vi inte har planer på förmiddagen. När vi har det blir det väldigt jobbigt att gå upp på morgonen.
Det positiva med våra nätter är att barnen numer sover hela nätterna i sina egna sängar. Leo har inte längre någon madrass på golvet i vårt rum och det betyder även lite bättre sömn för mig. Så det ska jag inte klaga på.
 
Igår hade jag ett helt galet migränanfall som höll på att knäcka mig totalt.
Jag har fått migränmedicin av min läkare nu som ska vara jättestark och ta bort migränen helt om man stoppar den direkt. Jag tog första tabletten så fort jag fick känning av att det skulle bli jobbigt.
Det blev bara värre och värre så jag tog en till.

Leo skulle och prova på att rida Voltige med sin bästis Julia på eftermiddagen så jag kände verkligen att huvudvärken var tvungen att försvinna. Vi var dessutom bjudna till en annan familj på middag på kvällen så jag tänkte positivt att jag nog mådde bättre än jag kände mig. Så vi åkte trots min huvudvärk till ridningen. I bilen på vägen dit inser jag att jag behöver ta en tablett till även fast värken just då var hanterbar och som jag trodde var på väg att bli bättre.
 
På slutet mot ridlektionen var huvudvärken tillbaka, inte med full kraft men väl där.
På vägen hem började tårarna trilla ofrivilligt när värken bara tilltog i styrka och när vi ÄNTLIGEN kom hem så la jag mig på soffan och blundade. Sen rörde jag mig inte ur soffan på 4 timmar. Då började det kännas bättre. Barnen var otroligt duktiga tills Totte kom hem! De lekte relativt tyst runt mig och var nöjda om jag bara svarade ja eller nej på en fråga då och då.
 
Aja, idag har det varit lördag och vi har njutit av familjetid trots att jag var galet migränbakis. Förmiddagen spenderade vi i Redmond Town Center och deras Farmers Market. Vi köpte färskpotatis och lite annat smått och gott. Sen på eftermiddagen hade jag ridning. Jag tycker att det är fantastiskt kul att rida, men jag är inte direkt någon naturbegåvning. Så jag ska öva lite mer tänkte jag.....
 
 
 

Tennis camp

publicerat i Seattle;

Denna vecka är det tennis camp för Leo på morgonen. Som de flesta andra aktiviteter på den här sidan av Atlanten så är standarden på tränarna sisådär. Leo är lite i yngsta laget för en del av övningarna de gör, men idag var han riktigt nöjd. De är så söta när de står där med sina racket. När de sen får in en riktig kanonträff kan man inte annat än bli lite lycklig. Tennisen tror jag att Leo kommer att få fortsätta med i höst. Det blir ett bra komplement till gymnastiken och dansen. Det låter helt galet för er där i Svedala att boka upp så mycket aktiviteter för en treåring. Faktum är att det är helt normalt här. Med tanke på hur systemet ser ut med förskolor så är det på sätt och vis såhär man får dagarna att gå på ett vettigt sätt. Sen tycker jag att det är riktigt roligt och är i stort behov av struktur och rutiner. Än så länge tycker Leo att det är roligt. Den enda som ifrågasätter detta är Lexie som än så länge är lite liten för de flesta aktiviteter. Det kommer bli bättre med tiden! Hon får ju i alla fall gympa på Preschool i höst.

LA eller inte LA

publicerat i Vardag;
Jag vet inte hur jag ska göra. Brorsan med familj kommer till USA och hälsar på. Vi hade planerat att åka ner till CA tillsammans och bland annat gå på Cars land och Disneyland.

Nu får Totte inte ledigt från jobbet och till en början hade jag tänkt att jag skulle åka ner själv med barnen. Sen ångrade jag mig och jag och Totte bestämde att vi hellre lägger pengar på semester tillsammans istället för att lägga pengar på det nu som barnen kanske inte ens kommer att komma ihåg.

MEN... nu är jag trots allt lite sugen på att åka ner till LA och följa med på Disneyland. Det är inte direkt billigt och nu sitter jag i valet och kvalet. Att boka eller inte boka, det är frågan!?!

Ghaaa... jag blir tokig. Jag tror att får suga på den karamellen en liten stund till.

Jag och barnen har en riktig softardag idag. Jag åt frukost supersent och nu börjar det bli dags för lunch för barnen. Vi går runt i mjukisar, åskan mullrar utanför fönstret och Melissa Horn är på i högtalarna. Ja, mysfaktorn skulle inte kunna vara så mycket högre.
Barnen har lekt relativt bra tillsmmans nu på förmiddagen. Det blir lite gallskrik ibland för att någon gör si eller så, men de leker bättre än på länge.

SKÖNT!

En fin bild

publicerat i

Jag och min lilla älskling låg i hennes säng igår kväll när hon skulle sova. Hon hade jättesvårt att komma till ro och låg mest och babblade. Det slutade med att jag var tvungen att gå därifrån, då somnade hon till slut!

11 Juli 2012

publicerat i Seattle;
Ännu en härlig dag med fantastiskt sommarväder. Nu börjar vi dessutom kunna njuta av livet igen.
Leos beteende räckte det med tre dagars noll tolerans för att förändra.
Han har hajat galoppen och är betydligt trevligare att ha med sig på sin färd i livet.
 
Lexie, ja hon är ju i "the terrible twos", det är bara att konstatera. Det blir ju dock betydligt lättare att bara ha en argbigga att hantera än två. Så just nu kan jag inte klaga på livet.
 
Måndag och tisdag har det varit preschool för barnen och de älskar det verkligen. Onsdag betyder dans och i nyinköppta steppskor och balett(skor?) gjorde Leo entré. Han lös som en stjärna under hela lektionen. Lexie är verkligen avundsjuk så att hon nästan blir grön i ansiktet så det blir bara till att anmäla henne till en danskurs på samma ställe till hösten. De har "creative dance" för 2-3åringar. Jag blir nog tvungen att köpa små balettskor till henne också...
 
Efter dansen åkte vi hem och packade alla strandgrejer vi har och lunchpicknick. Jag har köpt en brödmaskin för 50 dollar på amazon som jag satte igång på ett "fast bake" innan vi drog till dansen. Väl tillbaka hemma doftade det ljuvligt i huset och vi gjorde lunchmackor på nybakt bröd. Skulle nog kunna känna att jag är värd en 10 poängare där som hemmafru/bullmamma.

Väl på stranden hade vi det ljuvligt. Barnen lekte fantastiskt i strandkanten. Lexie vågar inte gå i så mycket efter en vurpa hon gjorde på stranden i helgen, men hon är inte rädd så länge hon slipper gå i så långt. haha
 
Leo som älskar att bada och simma precis som sin mor fick idag ett utbrott i vattnet. Han såg hur alla större barnen simmade och försökte göra likadant själv men bara sjönk efter en liten stund och kom ingenstans. Då ställer han sig upp och skriker "JAG KAN INTE, JAG KOMMER ALDRIG LÄRA MIG SIMMA!!!!!"
Han har knappt övat eftersom han precis har kommit till stadiet att han faktiskt vill öva. Jag skrattade lite ochs a att vi allt får öva lite till.
 
Nu är vi hemma och jag är lite rödflammig... när ska jag lära mig att man ska smörja in sig ordentligt och inte bara lite här och där!?!
 
Totte ringde precis och sa att han är på väg hem vilket är rekordtidigt så nu är det bäst att jag sätter igång och funderar ut middag!
 

Migrän

publicerat i
 
Jag går ju på utredning för min migrän här borta nu men en utredning hjälper inte så långt när migränattacken från helvetet sätter igång.
Ja, så nu kan jag konstatera, att är det inte barnen från helvetet så är det huvudvärken.
 
Det positiva i utredningen så här långt är att allt ser normalt ut och jag har fått medicin.
Medicinen kan ju kastas i papperskorgen för den hjälper inte mycket.
 
Jaja, nu har värsta värken lagt sig och jag är nu bara en mer snurrig och matt version av mig själv.
 
Fram tills att attacken startade så har dagen varit riktigt bra. Skönt träningspass i morse och en lika givande förskolevistelse för barnen. Jag hämtade två glada barn och då var jag själv relativt pigg fortfarande.
Då gav vi oss iväg och badade och trots att jag trott att jag motat Olle i Grinn så kom huvudvärken där på badet.

Då var det bara att packa ihop två trötta barn och bege oss hem.
 
Lexie somnade och Leo satt och lekte i lego i nästan 1.5 timme medans jag slumrade i soffan. Det var fantastiskt!
 
Nu busar barnen för fullt och drar fram ALLA grejer i Leos rum. Det städar vi imorgon....
 

kostymbyte

publicerat i Barnen;
 
Sommarvädret har kommit med besked till Redmond. Vi försöker njuta av varje minut.

Att njuta kan dock vara svårt ibland med två huliganer som just nu verkar ha ätit några djävulspiller. Igår hade jag den sämsta dagen på mycket länge med mina små. De har slutat lyssna på mig helt. Det känns oftast okej, jag förstår dem. Det är trots allt jag som tjatar på dem i stort sett dygnet runt.
MEN... igår fick jag nog.
 
Då fick jag ta av mig mammakostymen och sätta på mig pedagogkostymen.
 
Vi hade varit på en affär på förmiddagen jag och barnen. De betedde sig förfärligt. De lyssnade inte på något jag sa, sprang omkring och det värsta, de höll på att slå ihjäl varandra.
 
Jag fick inte med mig hälften av vad jag skulle ha innan vi var tvugna att avbyra shoppingturen och åka hem.
På eftermiddagen var jag tvungen att åka iväg igen och då förbredde jag båda barnen på vad det var som gällde. Vi skulle åka till en tråkig affär, MEN om de var snälla och skötte sig i affären så skulle vi gå och köpa glass efter.

Vi pratade om detta flera gånger på väg till affären och båda barnen var med på noterna.

I affären så hade noterna tydligen skrivits om. Inte av mig. Men av dem.
Det var då jag fick nog. Jag gav dem 3 chanser att bättra sig men efter det tog jag en i varsinn arm och gick tillbaka till bilen med det tydliga budskapet att nu skulle det inte bli någon glass.

Båda barnen skrek som tokar. Lexie i ca 25 minuter, bland annat för att hon inte ville ha på sig säkerhetsbältet men även för utebliven glass och att hon inte fick ha nappen. Leo var då relativt lugn. När Lexie lugnat ner sig drog Leo igång.
 
Jag filmade detta lilla spektakel.... Det ska barnen få se när de blir äldre.
 
Väl hemma skrek Leo fortfarande som en stucken gris över utebliven glass. När han väl lugnat ned sig så började han göra dumheter igen. Slå Lexie, röra saker han vet att han inte får röra osv osv.
Då fick jag nog. Då gick jag och hämtade hans älskade snutte och la den i en soppåse som jag sedan låtsades slänga i soptunnan.
 
DÅ började han lyssna på mig!
När Totte kom hem hade barnen skött sig i ca 60 minuter då gav vi dem en andra chans. Vi åkte tillbaka till den tråkiga affären och om de skötte sig så skulle de få glass efter middagen.
Ja det var kanske inga änglar vi hade med oss men de hade lämnat djävularna hemma.

Jag inser att jag har låtit deras viljor ta för stor plats här hemma. Jag har känt av det länge men det har varit en lätt utväg att ta när man själv håller på att gå sönder av spendera all vaken tid med dem.
Nu är det dock slut med det. Nu är det nolltolerans för en tid framöver. Jag kommer förmodligen se ut som den mest stränga mamman i världshistorien för ett tag framöver.

Tyvärr är det nog det som gäller nu. Pedagogkostymen på halva mig tills mina barn börjar sköta sig. Så här kan vi inte ha det, varken dem eller jag.
 
Önska mig Lycka Till!;)

3rd

publicerat i Seattle, Vardag;
Härligt att ni börjar läsa när jag skriver!
 
Vi har haft en bra dag med träning/preschool och sedan fika hos en annan svensk mamma här i Seattle med två lite äldre barn. Jag behövde verkligen en dag med kaffe och prat så det passade perfekt. 
Barnen lekte och jag fick sitta och fika...
 
På eftermiddagen har jag och barnen mest tagit det lugnt. Sen bestämde jag mig för att jag inte orkade laga middag så jag beställde hem pizza och öppnade en flaska rött. 
Totte kom dock inte hem när han skulle så jag blev sittande ensam med pizza och rött. Mindre kul...
 
Det är "fredag" här idag med tanke på att det är 4th of July imorgon. Vi ska gå på parad och sen hem på BBQ till Julia med familj och flera andra familjer. Det ska bli spännande att uppleva en högtid man endast sett på film tidigare. 
 
Jag blir galen på att jag aldrig korrekturläser det jag skrivit. Det blir pinsamma språkmissar som inte är helt okej för någon som är utbildad lärare i svenska. Det är okej i bloggen då jag bara skriver rakt från hjärtat utan att tänka så mycket. MEN när det kommer en liten del i en tidning här som handlar om vem jag är och varför vi kom hit, då är det rent utsagt förfärligt pinsamt. 

Jaja, det är bara att glömma och gå vidare. 
 
Nu ska barnen få bada och sen hoppa i säng. Så även jag tror jag. 
Jag har haft ett par tuffa dagar nu som gjort mig helt mentalt slut. Bland annat min huvudvärk... men sen lite annat smått och gott. Inget allvarligt, absolut inte. Mer bara frustrerande saker som att jag väntar på ett svar från vår landlord som gör att jag får magkatarr. 
 
 

Hemmafru i Seattle

publicerat i Seattle;
 
Jag har länge drömt om att få vara hemmafru. Ibland tror jag mest att jag gjort det för att jag är lat och för att det inte riktigt anses helt okej att ha det som mål i livet. 

Kanske har det inte varit ett mål i livet, men att få känna att man kan ägna sig helt åt hus, hem och barn har varit lockande. Jag hade en föreställning om att om jag var hemmafru skulle mitt liv se ut på följande sätt.
 
- Gå upp och laga frukost till hela familjen. 
- Skicka iväg barnen till skolan. (Ja i min fantasi gick de i skolan.)
- Städa undan lite hemma.
- Gå och träna. 
- Åka hem och laga lunch och sen bara njuta av mitt hus och hem.
- Hämta barn i skolan och sedan ha roligt med mina barn hela eftermiddagen tills det var dags att laga middag. 

När vi väl landade här i Seattle och min "dröm" skulle bli verklighet så såg inte verkligheten ut sådär. Det kändes som att min dröm blivit krossad. Det fanns INGENTING med livet som hemmafru som jag uppskattade. Jag avskydde det men försökte att vara positiv. Jag vet att jag tyckte att jag hade världens jobbigaste ungar och att jag inte ville annat än gå och jobba. (Om inte annat för att få Johanna tid!) Jag gjorde inget annat än att städa och laga mat och lyssna på gnäll och skrik från barnen. Jag ORKADE inte göra någonting annat än detta. Den tid jag fick satt jag framför datorn och tittade på bra tvserier. Det var det enda som höll mig igång. 
 
Efter vår semester i Sverige så har dock mitt liv förändrats totalt. Jag tror att det har med min inställning att göra. Eller jag är helt övertygad att det har med mina egna tankar att göra. Jag har dessutom blivit bättre på att organisera mitt liv utefter de förutsättningar som finns nu. Visst har det blivit enklare nu när även Lexie är på preschool. Dock är Leo och Lexie endast där 6 timmar i veckan nu, men det gör SÅÅÅÅ stor skillnad.
 
Nu uppskattar jag varje dag. Jag har min lilla rutin för att allt ska fungera. Visst tröttnar jag ibland, men vem tröttnar inte på sitt liv ibland?

Barnen kan fortfarande vara riktigt riktigt jobbiga, men jag har ett helt annat tålamod att hantera det med nu. Jag trivs fantastiskt bra här nu. 

Det är bara rent förjävligt att det är så långt hem till er min familj och mina underbara vänner!!!!