Mitt liv med Leonidas och Lexie

Jag och barnen satt vid frukostbordet och pratade om Svenska skolan som nu båda barnen är en del av. Vi pratade om deras "fröken Linda" och "fröken Catharina". Jag pratade sedan om att jag är "fröken Johanna". Barnen höll på att skratta ihjäl sig. Lexie upprepade "fröken Johanna" flera gånger som att kolla om det verkligen var på riktigt.

 

Jag har så mycket att göra hela tiden att jag idag fick nog. Idag behöver vi (jag och Lexie) inte vara någonstans förrän klockan 12.45. Så efter att vi skickat iväg Leo till skolan med skolfotografering på agendan och Totte till jobbet så ligger vi nu i sängen igen med varsinn skärm.
Morris accepterade tydigen att inte få någon morgonpromenad utan bara gå ut på tomten för han ligger nu nöjt på mina fötter och myser.

 

 

____________________________________________________________________________________________________

 

 

Måndag: Leo förskola 9-14.30

               Lexie gymnastik 10-10.45

               Leo dans 4.30-5.15 (som jag lyckades förtränga i måndags...)

 

Tisdag: Leo och Lexie fotboll 10.30

            Johanna kör 19-21

 

Onsdag: Leo förskola 9-14.30

              Lexie dans 12.45-13.30

 

Torsdag: Leo, Lexie och Johanna svenska lekgruppen 10-12.30

               Leo gymnastik 16.30-17.15

              Johanna- SWEA-kören 18.30-21 (varannan vecka)

 

Fredag: Leo förskola 9-14.30

             Lexie förskola 9-15 (använder backup care just nu)

 

Lördag: FAMILJEDAG!

 

Söndag: Leo, Lexie och Johanna Svenska skolan 10-12.30

____________________________________________________________________________________________________

 

Schemat kanske inte ser så hektiskt ut och det är det egentligen inte heller men med tanke på avstånden så sitter jag minst 1,5 timme i bilen per dag. Det gör mig inget egentligen för jag tänker så bra i bilen och barnen har inga problem med att åka bil heller.
Tiden man sitter i bilen däremot... den förlorar man helt klart. Nu kommer jag nog vilja sitta i bilen om möjligt ännu mer för igår fick jag en skiva med alla mina stämmor på från kören. Nu kommer jag bli en hejjare på alla låtar vi ska sjunga.

Nu de närmsta veckorna bir det en hel del flängande för min del.
Helgen 4-6 är det kör retreat med nya kören. Jag och Totte firar 5årig bröllopsdag den 4e med att gå på Josh Groban så jag åker till "the retreat" tidig morgon den 5e.

Veckan som kommer därefter får vi besök från Sverige.

 

Samma vecka åker jag torsdagkväll den 10e till Washington DC för skolkonferens med alla svenska skolor i Nordamerika. Jag vet inte så mycket om schemat under den helgen men jag vet att en av talarna kommer vara Dilsa Demirbag-Sten. Det ser jag mycket fram mot!

 

Jag och "fröken Linda" landar i W.DC på fredagen tidigt på morgonen. Sedan har vi hela dagen i staden innan det nalkas galamiddag på svenska ambassaden på kvällen. Därefter blir det konferens hela helgen och vi åker hem sent måndagkväll. Underbart då vi även har hela måndagen i DC.

 

 

 

 

 

 

Gårdagens kräftskiva var i mina ögon fantastiskt lyckad.

God mat, härliga människor och ett grymt adrenalinpåslag att få vara MC tillsammans med Maria.
Visst fanns det delar av vårt arbete under kvällen som hade kunnat vara bättre förberett. Men för att vara första gången på engelska känner jag mig rätt nöjd.

 

Jag hade fantastiskt kul och dansade och dansade efter middagen var över. Min höftskada jag dragit på mig under löpningen efter sommaren gjorde sig påminnd under kvällen. Jag ignorerade den dock stenhårt och under inflytande av alkoholhaltiga drycker så var smärtan rätt uthärdlig även fast jag vet att jag klagade på sluttampen.

När jag vaknade i natt lite lagom törstig och bakis och inte kunde gå, då var smärtan inte längre uthärdlig. HJÄLP!!!

När jag sedan några timmar senare skulle bege mig iväg till skolstart med svenska skolan mådde jag faktiskt riktigt bra men att gå var plågsamt. Varje steg var det någon som stack en kniv i höften på mig. Lite ipren hjälpte föga....

Under dagen har höften faktiskt blivit bättre och bättre men smärtan är fortfarande rätt påtaglig när jag går.

Jag tror tyvärr att det blir ett besök till doktorn imorgon. Jag behöver något smärtstillande med antiinflammatoriskt. Sen blir det iväg till en sjukgymnast. Löpningen har känts så bra.... detta känns INTE helt okej.

I fredags blev vi, familjen Liberto även ägare till en stor bil återigen.
Jag är KÄR! Jag älskar min nya bil.

En Chrystler Town and Country. 7 sitsig mommobile med massor av utrymme.
Vi kommer till och med kunna åka och campa i den om vi vill. Alla stolar går ner i golvet och på det är det bara att lägga en stor madrass. Jag längtar efter vår första campingtur!

Ikväll tog vi vår första roadtrip. Den bar av hela vägen mot en lookout point vid Queen Anne i Seattle där man ser Seattles fantastiska skyline. Regnet öste ner och blixtarna syntes över hela himlen. Det var fantastiskt vackert och kändes som en perfekt första roadtrip. Tanken var att vi skulle köra en tailgatemiddag men med tanke på regnet som öste ned så fick det bli picknick inne i bilen. Det gick alldeles utmärkt det också!

 

 

Som rubriken lyder, så känns mitt liv just nu. 
Jag har fantastiskt roligt just nu, men jag är HELT psyikiskt utmattad. 
Så mycket som jag måste använda min hjärna just nu har jag förmodligen inte gjort på 3 år. 

HUJEDAMEJ!!!!

 

Första körrepetitionen avklarad i tisdags. Det var en hisnande upplevelse som jag blev helt golvad av. 
Vi börjar med att sjunga upp och jag känner mig rätt nervös och osäker men det går helt okej. 
Sedan börjar vi med att öppna det första stycktes noter som vi ska sjunga. Han förklarar att det är fyrstämmigt och sedan räknar han in oss.... 1.... 2.... 3.... 4

Alla börjar sjunga sin stämma och jag blir lite förvånad att ALLA stämmor lyckades hitta sin startton utan att få den spelad innan vi börjar sjunga. 
Jag försöker hinna med i noterna så gott det går och kanske träffar var 10e ton men känner att det ändå måste vara godkänt för att aldrig ha hört stycket tidigare. 

När vi sedan sjungit det tio sidor långa stycket så säger Steve som vår director heter "Bra jobbat" Hur många hade hört denna tidigare? 

2 stycken räcker upp handen. TVÅ STYCKEN av kanske 30 personer. 
ÄNDÅ SJÖNG VI ETT 10 SIDOR LÅNGT STYCKE 4stämmigt. 

Hjärnan började gå på högvarv. Jag försökte att läsa noterna ännu bättre än tidigare och sedan var 2 timmars repetition över. 

Jag har inte varit så psykiskt utmattad sedan jag pluggade.