Nu har vi försökt njuta av årets sista dagar som en familj. Vi har verkligen haft det helt underbart.
Hösten har varit lite tung för oss med extremt mycket jobb för Totte, ny familjemedlem, minimalt med sömn och lite trotsålder på Leo och mycket mycket mer. Detta har gjort att den tid vi haft hela familjen så har det hela tiden legat en underliggande stress att det är något annat som bör göras. Främst har det varit Tottes jobb som legat och stressat oss. Självklart både det pågående jobbet men även de beslut som vi varit tvugna att ta. Det faktum att vi inte har haft någon lugn tid för oss själva har tärt.
Nu har Totte varit ledig en längre period än på mycket länge och det är först nu de sista dagarna vi faktiskt har kunnat koppla av tillsammans. Tänk att det ska ta så lång tid innan man får chansen att bli lite avslappnad.
Vi har kunnat njuta tillsammans med barnen av aktiviteter som passat hela familjen och sen har vi faktiskt kunnat prata som två vuxna människor på kvällarna/nätterna. Det har varit så oerhört skönt. Så fruktansvärt viktigt.
Det känns som ett bra avslut på det här året och en toppenbörjan på 2011.
Nu blev det lite mer privat än vad jag vanligtvis delar med mig av här på bloggen... men det kändes som att jag ville få ner detta på pränt.
Det känns som att dessa dagar varit väldigt viktiga för barnen också. Leo har blivit om möjligt ännu mer pappig och Lexie är extremt mammig. MEN... de två syskonen har börjat utveckla en relation som inte innebär att Leo blir sur så fort Lexie är i närheten. Leo har velat vara en storebror. Han har tagit initiativ till närhet med sin lillasyster. Vi har lyckats fånga det på bild några gånger vilket inte har gått tidigare då Leo blivit jättearg av att ha henne i närheten. Igår så gick han dock till henne när hon började gråta och skulle bära och krama henne. Då kan ni förstå att tårarna inte var långt borta. Mina fina ungar!
En annan rolig sak är att så fort Lexie går till sin pappa och blir lite ledsen så ropar hon mamamamamamamamamama. När hon får komma till mig får jag ett stort leende och så blir hon nöjd. Det är verkligen en ny upplevelse med tanke på att Leo aldrig har varit mammig. :)
Leo snackar på som aldrig förr och har ett gigantiskt ordförråd. Han kopplar fortfarande ihop två ord ibland men mest gör han sig förstådd genom att säga ett ord i taget. Det roliga är att han verkligen gör sig förstådd. Han kan berätta vad han vill göra, äta, var han vill gå och vem han vill ha med sig. Helt otroligt vad som hänt i utveckligen under det här året!
