Jag och Totte lider av PBBD (Post Big Bang depression). Alla säsonger är slut och vi har inget att skratta åt längre.
Vi blev glada när vi insåg att en av våra andra favoritserier hade kommit igång, Dexter.
Tyvärr är den en rätt hård, brutal och framkallar inte direkt skratt..... Därav vår PBBD. Symptomen är trötthet, sorgsenhet och en känsla av hopplöshet. Livet är hårt och det är väl bara att härda ut. ;)
Idag har jag hunnit med alldeles för lite. Lexie har sovit superdåligt och eftersom nätterna nu är mina igen eftersom Totte fått ont i kroppen av att sova på soffan så har jag sovit minimalt. Tröttheten har legat som ett vått duntäcke över mig hela dagen och jag har bara velat att klockan ska bli minst 21 så att jag får gå och sova. Såklart så har jag inte gått och lagt mig än. Jag är precis hemkommen från julmiddag med simklubben och ska snart gå och sova. (Då kommer säkerligen Lexie att vakna så jag avvaktar en stund till. Jag vet att det inte finns någon logik i det uttalandet så jag går vidare.)
Lexie fick spruta idag så hon är lite kinkig. När jag tänker efter så har tjejerna i familjen idag varit på ett riktigt skithumör. Det är tur att vi har varit på tumanhand större delen av dagen så att få har blivit påverkade av vårt toppenhumör.
Imorgon ska mitt strålande solskenshumör vara tillbaka och jag ska träna och få en massa gjort. Yes, it's a done deal!
Nedan är Nissan med stolta tomtemor och tomtefar.
