Mitt liv med Leonidas och Lexie

Här hemma är det lite sjukstuga. Eller njae... igår hade jag feber och ont i halsen och blev såklart förkyld. Idag är jag bara lite lite förkyld. Jag körde en dunderkur igår med massa c-vitamin och esberitox. Det verkar ha hjälpt lite.

Leo och Lexie är också lite lite förkylda men värst är Leos krupp. Stackaren har det jättejobbigt på nätterna men vi hoppas att det blir bättre inatt.

Delmål nummer 2 har varit att komma under 80. Idag väger jag 80.2. MEN HALLÅÅÅÅ Va lite snäll nurå vågen! Det sköna är att jag nu "bara" har 8 kilo kvar till där jag skulle vara rätt nöjd.

Det kommer, det kommer.

Sjukt drygt att inte kunna träna denna vecka bara. Jag hoppas att denna förkylning är totalt borta tills imorgon så att träningen inte blir lidande längre.

Imorgon så!:)

Lexie går numer efter en gåvagn flera meter. Min lilla tjej är inte så liten längre och det börjar kännas. HJÄLP!

Idag var jag och barnen på Jula och där har de verkligen ALLT man kan tänka sig. Leo stannar och tittar glatt på grillarna som var i olika storlekar.

Han går fram till den minsta grillen och säger "Lilla laga mat" och sen går han fram till den stora och säger "Stora laga mat". Sötnosen!

Annars idag har jag varit trött. Jag struntade i mitt inbokade spinningpass och låg och sov med Lexie på förmiddagen. Det var sååå skönt men nu har jag lite småångest över att jag inte tränat. Imorgon ska jag dessutom till tandläkaren på förmiddagen så jag kommer inte hinna med något träningspass då heller. Eventuellt lyckas jag hinna med ett på eftermiddagen och Totte är klar med jobbet. Han har någon viktig deadline imorgon så honom har jag inte sett mycket av sedan igår eftermiddag.

Man kan inte klaga på vädret under denna påsk direkt. Vi har befunnit oss utomhus från morgon till kväll. Leo fullkomligt älskar det och i det här vädret så klagar inte ens jag.

Påskafton spenderade vi hos min bror Fredrik med familj. Vi hade en supermysig eftermiddag med ridning för mig och Leo, god mat och fantastiskt sällskap.

Fredriks fru Kicki har islandshästar så innan middagen så åkte jag, Leo och Max (kusinen) till stallet där Kicki var och hälsade på hästarna. Killarna fick rida och Leo var helt fashinerad. Han hade kunnat rida hela dagen om han hade fått. Sen dess har han inte pratat om så mycket annat än hästarna och att han red på dem.

Efter att killarna ridit så fick jag också rida. Det är ju verkligen superkul. Jag är dock ingen stjärna direkt men man kanske kan bli någon dag!

Påskdagen var vi hos barnens farmor på lunch och kvällen spenderades bara lugnt hemma. Jag var så sjukt trött så jag gick och la mig klockan 21 igår och sov till 8.30 i morse. Helt fantastiskt. Måste säga att jag gjort ett rätt bra jobb med Lexie som även hon nu sover hela natten. Även Leo sover i sin egen säng.

Det finns de som tror att man inte kan lära sina barn att sova men de vet inte riktigt vad de snackar om.

Det gäller bara att hitta den "metoden" som passar än själv och ens familj. Allt går, bara man vill!

Barnen fullkomligt älskar det!

Vi har spenderat eftermiddagen på pappas altan där det är lä och så otroligt varmt. Jag har solat och Totte har flugit radiostyrd helikopter. Båda har förmodligen gjort lika nödvändiga saker idag då!

Barnen har busat runt och bara njutit av fullkomlig frihet. Jag älskar lugnet där ute hos pappa. Ensamheten som gör att man kan gå runt i vilka kläder man vill eller göra vad man vill utan att känna att man har allas ögon på sig. Jag är verkligen inte gjord för att bo i ett radhusområde. Jag vill och måste i framtiden bo i ett fristående hus utan grannar alltför nära. Det inser jag nu!

I förmiddags var jag och tränade men nu ska jag njuta av ledighet och påsken. Däremot ska jag försöka hålla mig ifrån alltför mycket godis (Eller Dagis som Leo kallar det!). Jag MÅSTE börja gå ner i vikt igen nu.

Det är helt grymt och jag är så nöjd med att få sol på kroppen. Jag hade en rätt bra grundbränna från Fuerteventura så jag får färg direkt när jag är ute nu.

Det är lätt att glömma att skydda de små när man är ute i solen. Lexie fick lite väl mycket sol på sig igår tyvärr vilket jag insåg för sent. Hon har lite färg på kinderna nu...

Leo blir bara blondare och blondare för varje dag, han är så söt min älskling. Han älskar dessutom att vara ute i solen vilket är helt fantastiskt. Han skulle helst vara ute från att han vaknar på morgonen tills att han somnar på kvällen. Tyvärr går inte det alltid ihop med mattider för lillasyster och annat.

Nu på eftermiddagen var jag tvungen att gå in med Lexie för att ge henne mat och Leo ville verkligen inte gå in. Han hade så kul med grannpojken och en kompis till honom. Det slutade med att jag bar in honom gråtandes. Han fortsätter gråta och säger:

"Leo springa kompis, Leo springa kompis". Han ville fortsätta springa med sina kompisar och vägrade att ta av sig skorna.

Jag drömmer så mycket konstiga drömmar på nätterna just nu. Jag gissar att det till viss del beror på att jag faktiskt får sova lite mer nu än tidigare. På morgonen kan jag vakna och må dåligt och ha en känsla av att något inte stämmer. Ibland kommer jag ihåg direkt vad drömmen handlade om och då kan jag processa det och sen gå vidare och må bra. Vissa dagar dröjer det riktigt länge innan jag kommer på vad det är som tynger mig.

I natt, trots att jag fått minimalt med sömn, så drömde jag att jag hade bröstcancer. Var kom det från?

Ett tag när min mamma var sjuk och direkt efter att hon gått bort så läste jag massor med bloggar om cancersjuka människor. Allt från riktigt små barn till vuxna. Då, just då mådde jag bra av att läsa deras historier. Jag fick en liten inblick i en cancersjuk persons hjärna och det relaterade jag till och kunde på något vis processa min egen sorg genom det. Tyvärr har i stort sett alla de personer som jag följde gått bort. Det har gjort att det blev ett rätt naturligt slut på mitt "läsa cancerbloggar stadium".

Jag har alltså inte tänkt på cancer, läst om cancer eller något liknande på länge. Ändå så kommer denna dröm i natt.

Leo säger så söta saker nu för tiden. Jag MÅSTE komma ihåg att anteckna ner dem så att man kommer ihåg dem.

Igår sitter jag i soffan med Lexie i famnen. Lexie har precis legat på golvet och krälat och varit jätte arg och dregglat.

Jag höll på att skratta ihjäl mig. Hela hans uttryck var klockrent!

---

Leo kommer alltid in till oss vid 6-6.30 och väljer själv om han då vill lägga sig i spjälsängen bredvid min säng eller i stora sängen mellan mig och Totte.

Denna morgon valde han att lägga sig mellan oss och somnade om för ovanlighetens skull.

Under tiden att han sov så vaknade Lexie och Totte gick upp med henne. Efter en stund vaknade Leo med ett ryck och satte sig käpprakt upp i sängen och säger med en förvånad röst och ett ännu mer förvånat uttryck i ansiktet:

Jag och barnen har njutit av detta underbara väder på olika sätt varje dag nu. I söndags fikade vi i Ulriksdals slottsträdgård med barnens farmor. Igår mös vi hos mormor Solveig på eftermiddagen innan vi gav oss hem och lekte i parken här utanför där vi bor. Idag har spenderade vi eftermiddagen hos morfar och njöt av solen på hans altan.

Just nu kunde ingenting kännas bättre tror jag. (Om man räknar bort min rygg som just nu protesterar enormt och är en plåga framför allt på nätterna.)

Träningen går grymt bra och jag känner mig så motiverad. Jag tror inte att det är allt för långt tills jag ska ge mig på att våga springa en mil. Jag skulle kunna göra det redan nu, MEN då skulle tiden inte bli okej enligt mig.

Viktmässigt står jag totalt still. Jag har nått en riktigt jobbig platå och det är tur att träningen går bra för annars hade jag nog misströstat enormt.

Nu står påsken för dörren och imorgon ska jag bara njuta av barnen och träning. Sen på torsdag blir det nog en massa påskkärringar som kommer här i området. Jag hade faktiskt tänkt att klä ut Leo till en liten påskgubbe också. Vi får väl se om han också tycker det. På fredag blir det nog matlagning och träning och sen på påskafton ska jag bara njuta av min älskade familjs sällskap. Det blir toppen för Leo att få busa med sina kusiner.

Så sagt och gjort, familjen packade ihop sig och gick till busstationen. Efter vi åkt buss åkte vi tunnelbana och sen njöt vi av den härliga vårdagen inne i stora staden Stockholm. Vi åt en god lunch på söder och sen promenerade vi genom en vacker vårstad tills vi kom till Hötorget där vi köpte jordgubbar.

Leo var i extas under våra turer med buss och tunnelbana under dagen.

Lexie gnäller i stort sett hela tiden hela dagarna när hon är med mig. Ingenting passar fröken och så fort hon blir minsta trött, hungrig eller har bajsat så är det som att hennes värld går sönder. När hon är med någon annan typ Totte på morgonen eller någon helt annan så fungerar det oftast exemplariskt. OFTAST, ibland är hon lika gnällig med vem som helst. Min lilla tjej vill helst vara i nya miljöer hela tiden och träffa nya människor.

Leo somnar på tok för sent på kvällarna för han kör något slags maraton springpass på kvällen och sen vaknar han alldeles för tidigt för hans eget bästa. Dessa sena insomningar och tidiga uppvak gör att han är ett litet monster (ett sött och charmigt monster, men ändock ett monster).

Alltså barnen är extremt charmiga när de är på bra humör men tiden de är på bra humör med mig är kanske 20%.

SÅ summan av detta inlägg var att jag försöker att vara hemma så lite som möjligt på eftermiddagarna när jag hämtat Leo. Det går super att leka ute med dem eller åka till ett köpcentrum och låta dem leka i någon liten lekhage där.

Idag var vädret inte bra alls på eftermiddagen och utelek var uteslutet med tanke på att Lexie inte har några regnkläder. Köpcentrum kändes inte alls lockande heller.

Då kunde vi pynta och njuta av den både inomhus genom fönstret och utomhus någon dag när det är bättre väder än idag.

På den femte dagen av mitt projekt att få Lexie att sova hela natten så hände det. Hon sov mellan 19.30-06.00.

Vi har haft ett par helt okej nätter de senaste nätterna med minimalt med skrik men där hon fått välling vid 4-5 tiden för att komma till ro och kunna sova någon timme till. Jag har INTE velat gå upp så tidigt och inte heller har jag velat skicka upp Totte med en missnöjd tjej. För det är det som är det stora problemet. När hon vaknar så tidigt och inte kommer till ro igen så är hon så fruktansvärt arg och ledsen.

Idag vaknade hon dock som en solstråle och en så nöjd och tillfreds Lexie har jag inte haft här på mycket länge. En så nöjd och tillfreds mamma har inte barnen haft klockan 6 på morgonen någonsin under Lexies liv. Det är helt otroligt vad en hel natts sömn kan göra.

Tyvärr har vi en hel del konflikter här hemma just nu. Det är storebror Leo som har insett vilken konkurrent Lexie är. Det är inte så konstigt med tanke på att hon far fram här hemma som ett yrväder nu. Hon vill leka med det Leo leker med precis samtidigt. Leo vill även ha precis det Lexie har när hon har det. Lexie kan man distrahera när hon tagit något från Leo som han lekte med. MEN Leo kan man inte distrahera när man försöker få honom att leka med någonting annat än just det Lexie har i handen.

Han blir så fruktansvärt arg och då kommer såklart den aggressiva sidan fram och han slår och puttar sin lillasyster. Det går att se när han är på väg att göra det och så länge man är i närheten så kan jag avstyra det. Tyvärr så är det omöjligt att vara 5cm från båda barnen jämt och då kommer de tråkiga situationerna när han faktiskt gör illa Lexie.

Det är när vi blir arga och försöker få honom att säga förlåt som de riktiga konflikterna börjar. Leo får riktiga tantrums och låser sig totalt. Det går INTE att få honom att säga förlåt och att få honom att visa någon slags ånger tar i snitt 45 minuter just nu. Då kan vi få honom att krama och pussa på sin lillasyster men att säga förlåt i dessa situationer är totalt omöjligt. Så fort vi nämner att han ska säga förlåt så låser han sig ännu mer och blir fruktansvärt ledsen.

Vi har ingen aning om vad det är som har fått ordet förlåt så laddat och just nu känns det riktigt märkligt. Det här är så långt ifrån den Leo som vi kände för en vecka sen man kan komma. Leo är extremt bestämd och har alltid varit och visst har han visat att han kan få utbrott, men det har alltid varit så att man kan distrahera honom. Vi kan distrahera alla andra utbrott förutom just dessa nu när han ska säga förlåt.

Just nu är min primära känsla att det inte är ordet förlåt som är det viktigaste i sammanhanget utan att han har förmåga att visa ånger och förstå att han gjort fel. Det är ingen tvekan om att han förstår att han gjort fel och det är hans förmåga att förmedla ånger till Lexie i det här fallet som vi vill få igenom.

Helgen har varit underbar. Varje dag med min familj är sådär härlig att det spritter i kroppen.

Vi var och handlade massa blommor till att ha både ute och inne på förmiddagen. Hittils har eftermiddagen spenderats med att plantera och sätta upp dem där de passar bäst.

Vi har även tagit fram utemöblerna och grillen på framsidan så i kväll ska här grillas fläskfilé!

Barnen sover så jag har passat på att städa lite och ta hand om tvätten. Nu ska jag dock hoppa i träningskläderna och dra mig.

Idag har vi haft Kajsa och hennes störtsöta dotter på lunch och lek. Supermysigt att bara prata och låta barnen leka!

I julklapp fick jag en Nike+ sensor av Totte för att ha i skorna när jag är ute och springer. Då kan man ladda in olika workout program till den men det finns även så att den mäter distansen man springer.

Det är 2.5 km runt sjön så jag hade tänkt köra till sjön, två varv runt och sen tillbaka hem.

Väl vid sjön insåg jag att jag gjort ett stooort misstag. Det var is, is och lite mer is. Så jag körde 2 km vid sjön sen tog jag mig ut på vägarna och körde resten där.

Det blev 5 km och det kändes faktiskt riktigt bra. Jag tror dock att den där sensorn var lite väl snäll med kilometrarna. Tror knappast att jag körde 5 utan snarare 4, men det kanske bara är en kalibreringsfråga.

Nu blir det spinning och core tisdag och fredag. Ska försöka med ett pass löpning till i veckan också.

Inte för att jag skött mig sådär exemplariskt med maten, men om jag sköter mig lite bättre med den och kör mer träning nu, då jävlar!:)

En sak som jag stör mig så oerhört på är snacket om jämställdhet. Självklart stör jag mig inte på jämställdhet i den bemärkelsen att jag tycker att det är onödigt, tvärtom. Jag vill mer än många andra att vårt samhälle ska bli jämställt. Jag vill att alla människor oavsett utseende, IQ, kön och allt annat som särskiljer oss människor åt skall ha samma rättigheter, skyldigheter och självklart vara lika mycket värda.

Hur ska någon annan bestämma om vem i ett förhållande som skall vara hemma med barnet/barnen än de som ingår i förhållandet. Jag tror faktiskt inte att någonting blir mer jämställd tack vare detta, inte familjen och inte samhället. Det som händer enligt mig är att vårt samhället blir mer topp-styrt och där folket fråntas en självklar rättighet. Rättigheten till självbestämmande.

I vår familj tar min man inte ut någon föräldraledighet alls förutom enstaka dagar. Detta har väldigt många anledningar där det finns två anledningar som gör att det skulle vara katastrof för oss med en lagstiftad föräldraledighet där båda föräldrar måste ta ut lika många dagar.

Anledning 1: Ekonomi- Vi har valt att ha en levnadsstandard som baserar sig på min mans lön. Jag har 5 års högskoleutbildning men tyvärr så är inte min lön hög nog att upprätthålla vår levnadsstandard om min man skulle vara föräldraledig. (Detta i sig är en helt annan diskussion som även det stör mig enormt!) Detta var något vi diskuterade redan när vi valde att köpa vårt hus, bil och annat som kostar, innan vi fick barn.

Anledning 2: Den fria viljan- Jag älskar att vara hemma med barnen! Jag värdesätter tiden hemma med barnen i denna tid som aldrig kommer tillbaka. Min man älskar våra barn lika mycket som jag men har inte alls samma tålamod och har inte den lusten att vara hemma med barnen på heltid nu när de är så små. Han umgås gärna med dem och tar sin papparoll på största allvar och är självklart med sina barn när jag jobbar, har egentid eller umgås med vänner. (Vilket är något jag inte ens borde behöva skriva med tanke på att det är en självklarhet.)

Om det skulle finnas en lag idag som förändrar dagens föräldraförsäkring så skulle det innebära fundamentala förändringar för oss som familj och som personer. Den största förändringen och egentligen den enda som betyder något skulle vara att vi som familj med största sannolikhet skulle vara mer olyckliga. Vi skulle förmodligen bli tvungna att flytta, vi skulle behöva dra ner på kostnader vi medvetet har tagit oss an. Vi skulle sätta oss i en situation som varken jag eller min man skulle känna oss bekväma i och där vi båda skulle behöva göra uppoffringar som inte gynnar oss som familj eller personer på något sätt. Förmodligen hade det inte heller gynnat våra barn. Detta hade nämligen fått till följd att de hade varit tvungna att börja i förskolan tidigare än de behöver idag. De skulle inte heller på något sätt gynnas av olyckliga föräldrar.

Att jag är borta från jobbet i 8 eller 16 månader känner inte jag skulle spela någon roll för jämställdheten, jag missar redan mycket. Detta är dock inte något som jag känner är jobbigt med tanke på att jag vinner den absolut bästa tiden i mitt liv. MEN, hade vår familjesituation sett annorlunda ut så att min man VILLE ta ut 50% av föräldraledigheten eller att jag vantrivdes hemma så hade vi mått bra av ett annat upplägg. Då för att vi ville ha det annorlunda, inte för att någon annan bestämmer att vi ska ha det så.

Det är helt galet och jag kan inte förstå den här känslan av att hon funnits hela mitt liv och samtidigt att det känns som igår som hon kom till oss.

Så nu blir det 30 minuter spinning och sen 30 minuter core efter det.

Nu ska jag bara komma iväg till gymmet och lida mig igenom dessa pass också.

Sista bilden är vår utsikt VARJE morgon. EN helt fantastisk soluppgång som inte gjorde annat än att väcka än på rätt sida.