Mitt liv med Leonidas och Lexie

... just nu så fick jag värkar. Vattenavgången hade redan skett 16 timmar tidigare.

Just i detta nu så är det 8 timmar tills mitt lilla troll föddes för 1 år sedan. Det är helt galet.

Jag får tårar i ögonen när jag tänker på det. Jag är så lyckligt lottad som har Lexie.... Så lyckligt lottad som har två underbara barn som jag älskar över allt annat.

Det blev inte direkt något bad igår. Inte för att jag får bada ändå men barnen hade kunnat om vädret hade varit lite bättre. Men men... man kan inte få allt man vill.

Gårdagen blev det lite fixande inför morgondagens kalas. Jag orkade inte baka något men däremot köpte vi lite grunkeligrejor som vi behöver. Idag ska jag baka lite till, det ser jag fram mot. Jag fick/tog sovmorgon idag så nu har kroppen lite energi också. Eller förhoppningsvis kommer kanske energin snart. Jag känner mig fortfarande rätt trött.

Efter kalaset imorgon kommer det mest att bli en transportvecka inför resan till Frankrike. Vi ska till Familjen Liberto i Frankrike. Det ska faktiskt bli riktigt roligt att träffa dem igen. Nu är det ändå 2 år sen och man kan väl säga att det hänt en del på dessa två år!

Jag hoppas att transportveckan innebär någon rolig utflykt kanske. Lite mysiga möten med människor man vill träffa. Sen ska vi ju faktiskt gå och se Cars 2 med Hannah, Johan och såklart Oliver. Leo och Oliver kommer att vara överlyckliga. Det ska bli så roligt att se!!!

Jag hade en supermysig kväll med två nära vänner igårkväll. En sådan där kväll där man pratar om allt mellan himmel och jord! Det kändes enormt befriande och jag inser hur mycket dessa människor betyder för mig!!!

Jag kom hem klockan 2 och hade sen svårt att somna och även fast jag var tvungen att vakna vid 6.30 i morse så känner jag mig boostad med energi. Kroppen är trött men huvudet är piggt. Märklig känsla men rätt skönt ändå.

Idag vet jag inte riktigt vad vi ska hitta på. Jag känner att det är dags för att göra något roligare än att sitta hemma. Jag vill gärna att det ska vara bra väder så att vi kan bada. Det återstår att se hur vädret behagar bli.

Ibland förstår jag mig inte på teknikens under. När jag kollar i firefox så är det den nya designen...

Ni får gärna kommentera om ni ser en ny eller en gammal med nya inslag...

När jag gick och la mig igår var det en helt ny design... nu... borta... poff... gone!

W T F! ! ! !

Somnade alldeles för sent igår eller tidigt idag på morgonen kan man väl säga.... så det var tungt att gå upp i morse. Totte tog dock barnen på morgonen så jag fick sova. Det gör han faktiskt de flesta morgonar. Han är en klippa på morgonen. Så skönt att kunna sova en timme helt ostört med öronproppar. Jag sover som allra bäst då och jag tror faktiskt att det är det som får mig att överleva.

Barnen sover ju relativt bra nu. Lexie har en period när hon gärna vill ha ersättning (hon hatar välling) en gång på natten. Det är inte så jobbigt att gå upp och fixa det men det känns som att jag inte sover så djupt som jag skulle behöva på natten.

Idag har vi varit ute här i området hela förmiddagen. En till familj med barn i ungefär samma ålder som våra var ute samtidigt och barnen har lekt och haft kul. Vi har kunnat snacka lite strunt med andra vuxna vilket också är guld värt.

Jahapp.. då var det dags för en ny design. Vad tycks?!?

Jag har tatuerat mig. Yaay!:) Så nu är även Lexie förevigad.

Känns skönt att ha det gjort. Det blev precis som jag hoppats även om det inte riktigt syns än.

Ni får bild sen när det är läkt lite...

Sen blev det lite skönt häng hos pappa i solen vid poolen. Även om jag bara badade fötterna så svalade det skönt i hettan. Båda barnen badade som tokar.

Vi hann även med en sväng till Täby C där jag hittade klänningen som Lexie ska få ha på sin 1 års dag! Jag har velat att hon ska ha en fin klänning med lite prinsesskänsla. En sån som hon kanske inte har varje dag annars. Jag hittade den PERFEKTA... MEN... den fanns inte i hennes storlek. Så jag hittade en annan superfin som var lite mer "vanlig" men som kommer att bli perfekt sen när vi ska till Frankrike också.

Nu har Totte åkt för att äta middag med en kompis och jag ska snart sätta igång med mat till mig och barnen. Tyvärr somnade de i bilen på vägen hem nyss så de lär ju inte gå och lägga sig vid 19.30 som jag hade hoppats... men så länge de är på gott humör får de gärna vara uppe med mig.

Jag har klickat hem en massa nya kläder till Lexie på tradera de senaste dagarna. De borde börja komma hem här i veckan nu.

Det är superkul att få hem paketen med massor av kläder som jag oftast betalat lika mycket förs om ett klädesplagg i en affär. Det är oftast riktigt bra skick på kläderna och de som inte håller den standard som jag har, de slänger jag oftast direkt.

Det jobbiga är att jag idag måste se till att rensa Lexies garderob. Jag måste tömma den på allt för litet och sådant som inte kommer att användas. Det i sig är väl inte jobbigt men det blir ännu en påse med kläder som står och väntar på att jag ska göra något med det.

Leo är i desperat behov av nya byxor. Han har växt enormt under sommaren och tröjor har vi rätt mycket av men byxorna är för korta. Det är mest klädpaket med shorts på tradera just nu så jag hoppas att det kommer mer till hösten.

Den här veckan ska jag dessutom baka inför Lexies 1års dag på söndag. Vi bara bjudit våra allra närmaste vilket innebär familjen och gudmödrarna och när vi räknade ihop de allra närmaste så blev det 24 pers.... hur går det till? Det är mysigt och jag får passa på att testa lite nya recept. I år blir det ett riktigt tårtkalas för Lexie med tårta och småkakor. Tårtan gör jag på söndag men småkakorna kan jag börja med redan nu!

Jag kunde inte sova i natt. Jag låg och vred och vände på mig av massor av anledningar och det slutade hela tiden med att jag tog upp telefonen och läste nyhetsuppdateringarna på Svd, dn, ab och expressen. När jag äntligen somnade någon gång vid 04 tiden så var det fortfarande spekulationer om att det var 25-30 döda ute på ön.

När jag vaknar 5 timmar senare har siffran stigit till 80!!!

Idag är det dessutom 3 år sedan min älskade mamma somnade in. 3 år sedan jag förlorade den människa på jorden som stod mig förmodligen allra närmast förutom Totte. Denna dag har inte känts så jobbig de tidigare åren... Det har liksom varit en dag som alla andra. Visst har jag tänkt, men jag tror att lättnaden över att mamma slapp må dåligt legat närmre mig då än nu.

Nu känns det jobbigare. Idag värre än någonsin självklart med tanke på att det är någon slags kollektiv sorgekänsla som uppstår när jag läser om allt som händer i Norge idag. Allas livsöden.

Under dessa tre år har det hänt mer i mitt liv än under de tidigare 10 åren. Jag har gift mig och fått två barn med allt vad det innebär. Jag kan bli så jävla arg över att mamma inte är här och delar det med mig. Att hon inte finns där när jag behöver. Samtidigt så vet jag att jag på något vis alltid klarar det här själv och tillsammans med mina närmaste.

Min pappa berättade något roligt han läst häromdagen. Jag har ingen aning om var det kom ifrån för jag sprang och jagade barn samtidigt som han berättade det. Men det var någon gubbe som sa:

Jag vet inte varför detta fastnade men jag tyckte att det var lite roligt. Samtidigt som det var väldigt tragiskt. Men jag hoppas att han sen när han får frågan om vad han gjorde fjärde året svarar:

Vi måste alla få ha en period av sorg. Sen är det dock tvunget att fortsätta leva. Vi måste inse att livet går vidare trots allt hemskt som händer. Jag hoppas att jag och alla drabbade i Norge och alla andra som av en eller annan anledning sörjer hittar ting i livet som fortsätter att göra det värt att leva. Hittar saker som det är värt att utvecklas för!

Hon var stadigare än någonsin redan på förmiddagen när vi var på ett lekland och busade. Sen nu på eftermiddagen när vi kom hem så gick hon helt plötsligt. Sen dess har hon inte velat sluta gå!

Ramlar hon så ställer hon sig upp direkt och fortsätter att gå. Det går långsamt, men ändå!!!

En annan stor sak som hänt i frökens liv idag var ett handlöst fall ner i morfars pool. Hon hade precis badat och gått upp och jag lekte fortfarande med Leo i vattnet. Så plötsligt hörs ett PLASK och ner föll hon.

Det gick väldigt fort och bra. Hon blev lite ledsen men det gick snabbt över och lika snabbt var hon där igen och skulle "hoppa i". Snacka om att inte lära sig....

Jag blir galen på mig själv för jag vill egentligen inte men det är som om en demon tar över min kropp och äter åt mig. Det är gott ett tag men sen tar jag själv över och inser att det inte ens är gott längre. MEN... då tar demonen över mig igen och säger åt mig att äta upp.

Det började idag med att jag googlade på "ponny ridning i stockholm". Då fick jag upp Siggesta Gård som alternativ. Det roliga var att jag igår sätt en vän på facebook som tyckte att Siggesta Gård var helt fantastiskt.

Detta gjorde att det var en done deal.

Självklart skulle vi åka ut till landet och mysa under dagen. Barnen älskar att vara ute och Leo älskar att rida. Jag och Totte hoppades bara på att barnen skulle tycka att det var roligt så att vi slapp gråt och skrik.

Självklart blev det en hit. Barnen tyckte om det och vi hade det lugnt och skönt och kändes jätteskönt.

Leo red och satt på en traktor och sprang och busade och gjorde allt man önskar att han skulle få göra. Lexie hon njöt mest av livet och kröp omkring och tittade och pillade på allt.

Väl hemma njöt vi av en god middag av falukorv och ris och drack en god champagne till. Det måste ju kallas vardagslyx om något. Nu sitter jag och tittar på "Livet på BB" och Totte jobbar. Nu blir det mest att försöka hitta på något bara familjen och sen att Totte hinner jobba tills hans jobb är färdigt.

Idag satt Lexie snällt och åt en kaka på altanen och Leo gick självmant och satte sig bredvid henne och åt en egen kaka. Han satt nära och pratade snällt med henne. Hon pratar som alltid glatt tillbaka.

Fredagen var Totte och barnen på lådbilslandet som hade varit en riktig hit för Leo. Det var tyvärr alldeles för varmt i fredags så det hade blivit lite gnälligt efter en stund.

Varmt var det även att försöka sig på att springa milen för allra första gången i fredags. Jag tog mig runt 1 mil dock inte på springande ben hela vägen men större delen av rundan iaf. Det kändes som en stor vinst att jag har vågat mig på det nu och jag kommer definitivt att göra om det. Med liiite annan taktik nästa gång. Eller snarare med en taktik nästa gång.

Lördagen spenderade vi på Gröna Lund vilket Leo fullkomligt älskade. VI åkte och åkte och åkte alla barnattraktioner och trots att vi inte kom därifrån förrän närmare 21.30 tiden så hade inte Leo fått nog. Vi mutade honom med glass för att få ut honom utanför grindarna och trots en lång och fullspäckad dag hade han massor av energi kvar i kroppen. Det var en sådan där underbar dag som man hoppas att man kommer ihåg för resten av sitt liv.

Vi spenderade förmiddagen och lunch hos "mormor" Solveig och både Leo och Lexie stormtrivs där. Det är så skönt att kunna sitta och bara ta det lugnt i en barnanpassad miljö där båda barnen håller sig fullt sysselsatta utan min hjälp.

Eftermiddagen blev det en sväng till Täby C och bus hemma. Jag passade på att måla de vita brädorna runt fönstren på övervåningen så nu är hela framsidan av huset färdigmålad. Så SKÖNT!

Jag är i en så skön fas i mitt inre just nu. Jag har tagit beslut om att inte flytta förrän i januari och jag har gått ner så pass mycket i vikt att jag får på mig kläder som jag tycker är snygga.

Jag har inte nått mitt slutliga mål än men jag är på väg.

Jag har kommit på att jag älskar att träna igen vilket gör det hela lite enklare. Jag älskar tyvärr fortfarande mat och godsaker lika mycket vilket gör att många dagar så blir det +-0, men det är betydligt bättre än +++.

Onsdag till torsdag var jag och Totte på kryssning med Birka Paradise tillsammans med våra underbara vänner Hannah och Johan. Vi fick det av dem i 30 års present. Ja, jag fick en 1 år tidig present eftersom vi förmodligen inte är i landet när jag fyller 30. Vi bodde i en deluxesvit och åt 3 rättersmiddag och frukostbuffé men framför allt så var vi vuxna människor utan barn. Vi skrattade, drack, dansade, pratade och drack och dansade lite till.

När vi kom hem igår var vi trötta men så otroligt nöjda och vi vill säga TACK TACK TACK underbara Hannah och Johan, ni är bäst!

Idag har jag tagit en semesterdag kan man säga. Jag har skickat iväg Totte med barnen till lådbilslandet medan jag har fått fotvård på morgonen. Sen nu om en timme ska jag dra iväg och springa milen med min vän Johanna. Jag är taggad och nervös. Det är sjukt varmt men vi SKA klara det!

Eller njae.. jag är ju fortfarande mammaledig MEN jag har fått sällskap på min ledighet av min älskade man. Han är nämligen pappaledig för första gången. TJohooo!:)

Idag tog vi en tour på cykel runt Täby och Danderyd. Helt perfekt familjetripp med ett enda mål, att ha trevligt och äta lunch.

Nu ligger de två minsta i familjen och sover och jag och Totte tittar på lite serier. Fringe är det som gäller just nu. Helt okej faktiskt, inte riktigt min typ av serie men ändå sevärd.

Själv fick jag lite panik när jag insåg att Leo verkligen inte ville lämna hemmets lugna vrå idag. Jag var inte alls sugen på att vara hemma.

Sen kom jag på att det kanske faktiskt var en bra idé med tanke på att jag har en del att göra här hemma.

Det enda jag hunnit är att brottas med min Iphone. Den är överfull av bilder så jag har äntligen lagt in dem i datorn. Sen ska jag försöka att uppdatera Iphonen och göra en sync på den. Det är nämligen något fel på högtalarna så jag måste lämna in den....

Så den här inneförmiddagen har egentligen inte inneburit att jag hunnit någonting, förutom att bråka med min telefon. Vettigt? Njae inte särskilt men nu är det gjort iaf!