Mitt liv med Leonidas och Lexie

 

Min farmor somnade in förra fredagen. Otroligt sorgligt men samtidigt så är min övertygelse att detta var det bästa som kunde hända henne. Nu har hon fått ro och förhoppningsvis får mamma och Nicke lite gott sällskap!

Jag trodde inte att detta skulle ta så hårt på mig. På sätt och vis så är det löjligt enkelt att bara leva sitt liv vidare utan större påverkan. Samtidigt så blir det ENORMT ensamt de stunder då hjärnan och kroppen inte har något annat att fokusera på. Sorgen är ständigt närvarande, men att sörja ensam är inte samma sak som att få vara i närheten av andra som känner samma sak som än själv. 

Samtidigt som allt detta händer så ska vi sälja vårt hus i Sverige på distans. Pappa får agera spindeln i nätet och ha sina tentakler utspridda för att hjälpa till. Även där känner jag mig lite lätt maktlös. Även här är det dock lättare att försöka inte bli för stressad. Vi kan inte göra något annat än det vi gör just nu. Huset ska bli sålt, så är det bara!

 

 

Min älskade vän Hannah har bokat världens upplevelse till oss i sommar. Vi ska åka till London över några dagar och gå på festival. Justin Timberlake är stora huvudgrejen, men även en av mina andra stora favoriter kommer också dit, John Legend. 

Hon har bokat några sjyssta VIP biljetter där det ingår dricka, mat och annat härligt hela dagen. 
Hjälp vad jag längtar. Det är helt galet. En tjejhelg i London med champagne, grym musik och fantastiskt sällskap. Woop woop!

 

Denna vecka har jag skött min träning helt okej. Måndag - löpning, Tisdag  -  Lång powerwalk på morgonen med hunden + lite enkla coreövningar på kvällen, Onsdag - Löpning. Känner tyvärr av mina benhinnor lite nu så beroende på hur jag känner imorgon så får vi se om det blir någon långpromenad eller bara massa styrkeövningar hemma. 

 

Maten har jag inte skött exemplariskt. Av någon anledning så tar matdjävulen över. Jag är inte sugen, men äter ändå. Det är som en förbannelse!

 

Resten av veckan är fullt upp. Jag och barnen har aktiviteter varenda dag och det är härligt. Vi har dessutom inflyttningsfest på lördag. Ska bli så kul att få hem lite folk och bara ha lite kul för en kväll. 

 

Lika fort som livet känns fantastiskt så kan det vända här borta. 

 

Nu är hemlängtan total.....

 

Livet... det är verkligen värt att ta tillvara på. 
Varje dag jag lever börjar jag kunna ta tillvara på livet mer och mer. 

Jag kan knappt förstå att jag lever det liv jag lever. 
Jag lever i stort sett det liv jag alltid önskat att jag skulle få leva. Hur coolt är inte det?!?

Ändå har jag egentligen inte kunnat njuta av det förrän nu. 
Nu njuter jag verkligen. 

 

Leo måste börja på preschool i höst igen. Då är det bara 1 år kvar tills han börjar i skolan här. Jag vill att hans engelska ska hinna bli så bra som möjligt tills dess. Han pratar bra engelska nu. Konstigt nog låter han rätt svensk när han pratar. Både jag och Totte har ju rätt bra språköra så jag trodde att han skulle låta amerikansk in no time. Så är inte fallet!

 

Jag ansökte till en preschool som ligger välidgt nära Tottes jobb. Det är en förskola som är kopplad till en kyrka. De är inte överdrivet religösa men de ber bordsbön och liknande varje dag. Jag kan tycka att det är rätt bra att de får den erfarenheten. Många man möter här i USA är extremt troende. Kyrkan är en stor mötesplats för många och jag skulle vilja säga att majoriteten av de amerikaner man möter är engagerade i kyrkan på ett eller annat sätt. 

 

Nackdelen med denna förskola är att det är korta dagar. Måndag, onsdag och fredag mellan 9-11.30. 

Det positiva är att Totte kan lämna så att jag bara behöver hämta 11.30. Jag ansökte dessutom om plats för Lexie men de trodde inte att hon skulle få plats för de hade inte så många platser lediga. Hon får gå onsdag och fredag mellan 9.15-11.45 Det gör att jag faktiskt får 8.30-11 för mig själv. Perfekt att lägga läkarbesök och andra tänkbara appointments tidigt på morgonen.

Jag ska åka och kolla på en annan preschool imorgon med barnen. Den är egentligen alldeles för dyr för min smak men jag tror att det är en jättebra skola. Om jag skulle väjla den så skulle det bara vara aktuellt för Leo. När Leo sedan börjar skolan skulle Lexie kunna få börja. 
Det positiva med den skolan är att den ligger relativt nära där vi bor och väldigt nära den skola Leo sedan tillhör. Förmodligen kommer det att gå barn där som han sedan börjar skolan med. 

 

Jag ska inte ta något beslut innan jag sett båda skolorna. I dagsläget tror jag dock att det lutar åt den första som ligger nära Tottes jobb. 

 

Vi har hittat en helt underbar barnvakt till barnen. Vi ska göra sin första gång när vi ska ha inflyttningsfest. Då får hon vara där uppe med Leo och Lexie medans vi har trevligt här nere. Hon är extremt mogen 14åring och är en otroligt duktig balettdansös. Hon har kommit med på ett intensivprogram på Princeton i sommar där hon ska vara och dansa i 6 veckor med några av landets duktigaste unga dansare. Nu behöver hon spara ihop pengar till ståpåtårna skor och extra pengar. Känns härligt att kunna hjälpa någon så mysig människa med dennes dröm samtidigt som hon hjälper oss. 
Hon har dessuotm en extremt engagerad mamma som gärna också ställer upp och vara barnvakt på dagen om vi skulle behöva. 
En sådan familj var precis vad vi behövde här i USA där man inte har några familjemedlemmar som kan ställa upp och passa barnen. 

 

 

 

Jag gråter för allt just nu.

Dokumentärer på SVT om Karolina Kluft och Anja Person.

Leo som simmar fantastiskt bra under vattnet.

Lexie som bara är så vacker och busig så att man undrar om hon är på riktigt ibland.

Leo som inte vill annat än att hela familjen ska ligga i vår säng och mysa.

Men kanske mest lycka.

 

 

 

Jag bokade precis flygbiljetter till Sverige. Jag, barnen och hunden kommer att åka i Maj och kommer hem till Seattle igen i slutet av Juli.

Känslan när jag bokade biljetterna var lättnad.

När jag sedan fick kvittot på mailen 30 minuter sedan började jag gråta hejdlöst.
ÄNTLIGEN ska jag få träffa alla där hemma.
Äntligen ska jag få njuta av Sverige.

 

 

Vi ska njuta av 2 månader i Sverige. Känns ofattbart och långt bort. Trots det är det bara 3 månader kvar.

MEN... så mycket ska hända innan dess.

Vi ska lyckas sälja vårt hus innan dess.

För det orkar jag inte ha mer tårar av oro för.

 

Ikväll ska jag låta mina älskade barn somna tätt tillsammans med mig och Totte i vår säng och bara njuta av livet och att vi lever.
TÄNK va bra vi har det. Det är inte alla som har det så bra som vi.

 

 

 

Livet är en tävling från början till slut. Ja, så har jag alltid sett det. 

Inte alltid helt hälsosamt, men inte heller helt dumt att ha ett jävlaranamma i sig. 

Min älskade man är inte av samma natur när det gäller detta som vad jag är. 

Mina barn.... (Hjälp mig Gud) är tyvärr/som tur var ,av samma tävlingsnatur som jag. Detta var till en början fantastiskt. Jag kunde få dem att hoppa in i bilen lite fortare, eller klä på sig lite snabbare genom att göra saker till en tävling och säga heja heja. 

 

 

Så nu är allt blodigt allvar, framför allt för Leo. Han ska vinna ALLT. Både som tur var och tyvärr så vinner han inte allt mot sin lillasyster. Hon har inte fattat att inte båda kan vinna så henne kan man distrahera. Leo däremot, han inser när han inte vinner och då blir det kalabalik här hemma. Han har börjat försöka göra om reglerna så fort han inte vinner. Lite väl smart för min smak... 

 

Japp....nu är det bara att försöka bita i det sura äpplet och försöka göra min älskade son till en lika bra "förlorare" som "vinnare". Med mina gener både i mig själv och i honom kommer detta bli en rejäl utmaning!

 

Det finns dock inte mycket positivt att dela med sig av från oss just nu. 

 

Jag körde 10 dagar riktigt bra kost och träning och sen pajade ryggen. Ryggen mår efter ett par dagars lugn aktvitet betydligt bättre. Däremot har jag vaknat med jordens migrän 2 dagar i rad. Kosten tappade jag lite sugen för... men har fortfarande skött mig betydligt bättre än tidigare. Detta ska jag fortsätta med, ska unna mig en semla idag. Sen är det stenhårt på ett igen. 

Det är inte sånt här jag vill dela med mig av. Jag vill skriva om hur bra allt är och hur bra vi alla mår. 

 

Det kanske kommer....

Det dröjer nog lite bara... för nu när jag tittar på min älskade son så ser det ut som det eventuellt är en ögoninflammation på G. 

 

Förutom diverse sjukdomar så mår vi bra. Barnen är relativt glada och mitt humör är helt okej, när jag inte har jätteont. Jag längtar dock sjukt mycket efter värme. Jag längtar också sjukt mycket efter sommar i Sverige. 

Annars är jag just nu inne i en "leta bra barnvakt" sväng. Jag ska försöka hitta någon som kan vara en lite mer regelbunden barnvakt här i huset. Någon som barnen tycker om och som jag litar på. Jag har fått typ 20 svar på en annons som jag satte in häromdagen så nu försöker jag sålla och hitta någon som skulle kunna fungera. 

 

 

-Ja just nu väntar vi på att degen till semlorna ska jäsa. Sen ska vi sätta igång och baka bullar av den. 

-Ikväll blir det årsmöte i SWEA Seattle. 

 

-Imorgon drar barnens aktiviteter igång för veckan. 

 

-Livet är rätt bra ändå. 

 

-Nu ska vi bara bli friska. Heja heja!