Måndag, November 2010

publicerat i ;

Det har varit en fullständigt frustrerande natt med en icke sovande Lexie och en förkyld Leo.
Mamman har sovit noooothing. BLÄ!

Jag är på gott humör ändå efter min förmiddagspromenad. Vikten försvinner sakta men säkert... lite väl sakta dock. Pga mina icke skötsamma veckor vid USA resan så ligger jag efter. Jag hoppas dock på att jag ska komma ifatt min nedåtgående kurva snart. Förhoppningsvis redan nästa vecka!

Denna vecka ska vårt sovrum ÄNTLIGEN bli klart. Jocke som är vår hantverkare har lov från skolan denna vecka så han ska fixa och dona. Ska bli så skönt. Jag har dessutom lovat Totte att jag ska sy gardiner när Jocke är klar. Detta i sig är ju inte sådär jätte roligt, MEN... jag får shoppa tyg. Det är roligt!

Jag har försökt få folk att tro att jag verkligen inte kan sy. I själva verket så är jag rätt bra på det, bara att jag tycker att det är sjukt tråkigt så jag har hellre velat att någon annan gör det åt mig. Jag har en symaskin som jag fått ärva efter mamma. Det är en riktigt gammal och fin, men man kanske faktiskt ska investera i en nyare. Inte sagt att den är bättre för det...

I skrivande stund ligger en gallskrikande Lexie brevid mig. Just nu är hon SJUKT förbannad på sin mamma som tvingar henne att ligga på mage. Lillskruttan är jätte stadig i nacken men tycker att det är pest och pina att ligga på mage och träna. Tyvärr så måste hon ju det. Tyvärr förstår hon inte att jag gör det för hennes eget bästa. Tyvärr så lyssnar jag lite väl mycket på hennes skrik och tar bort henne från magen lite för fort. Tyvärr är jag en mesmamma!;)

På söndag blir jag gräsänka en vecka. Det ska bli spännande och se hur det går. Det är klart att det går, men förmodligen mer eller mindre bra. Det som jag ska leva på hela den veckan är det kommande besök på Gekås i Ullared.
Jag och Hannah ska åka ner och shoppa loss. Först var tanken att vi skulle lämna våra stora pojkar hemma med sina pappor och ta med våra små skruttar.

MEEEEN... vi har lyckats få papporna att inse att de ska släppa iväg oss utan barn. Jag längtar så otroligt mycket efter att bara få sitta i en bil, shoppa, sova bara jag och Hannah. Ska bli såååå nice. Även fast jag måste erkänna att det skär lite i mammahjärtat att lämna Lexie så länge. Det är ju två hela dagar och en natt. Jag avskyr att lämna barnen jag vill gärna vara med dem konstant hela tiden.
Jag skaffade ju liksom inte barn för att lämna bort dem.:)

Samtidigt så ska jag njuta av varenda sekund av vuxentid och tjejsnack och Johanna-Hannah tokerier!

Kommentera inlägget här :