Ojojoj vilken vändning på helgen. Den började ju som sagt helt fantastiskt, men lika bra som den började lika dåligt fortsatte den.
När Totte på kvällen skulle iväg och köpa middag hade han tappat bort plånboken. Det är inte allt för ovanlgit hemma hos oss så jag blev inte så orolig. Däremot så började vi leta... och leta.... och leta... och leta....
och för att göra en lång historia kort så hittade jag den efter 3 timmars letande.... i min handväska... i garderoben... i hallen. Jag kan lova att jag inte har stoppat den i min handväska. Totte skyller på Leo, men jag är ganska så säker på att han själv är den skyldiga.
Att han tappade bort plånboken skulle i sig varit riktigt trist, men igår var det riktigt jobbigt med tanke på att han åkte till England i morse. Men vi hittade ju plånboken dock inte firmakortet så han fick ta mitt. (Jag har självklart hittat hans firmakort nu också).
När vi väl fått middag i oss och tittat på "Så mycket bättre"(som för övrigt är ett av mina favoritprogram i veckan och igår var det underbart bra!) så skulle jag gå ner och ta hand om den sista tvätten. Då börjar Leo som legat och rosslat ofattbart mycket hela kvällen skrika i panik. Jag hör att han knappt får någon luft och springer upp från tvättstugan klär på oss varsinn jacka och går ut i friska luften, precis som man ska när barnen har Falsk krupp. Leo lugnar ner sig men har precis lika jobbigt att andas. Han stånkar och stönar och tar inte ett enda ordentligt andetag, precis som tidigare under dagen. Än en gång får jag lyssna på min mammaintuition och magkänsla och ringer till vårdguiden. Jag vet att de kommer säga att jag ska åka in med honom till Astrid Lindgren, men jag ville ändå ha bekräftelse på det jag redan visste.
Hon jag pratade med på vårdguiden tycker att det är minst sagt konstigt att han varken fått kortison eller inhalera på Danderyd tidigare under dagen. Hon hör hur han låter och säger åt mig att åka in. Så sagt och gjort, jag tar Leo och lite vindruvor och åker till Astrid Lindgren. Totte får stanna hemma med Lexie och packa det sista han ska ha med sig.
På Astrid Lindgren går det fort. De ser hur jobbigt han har att andas och han får börja inhalera omedelbart. Även de på aktuen blir riktigt arga över att de inte medicinerade honom tidigare under dagen på Danderyd.
Tyvärr fungerar inte den "vanliga" medicineringen till kruppbarn. Han får 5 omgångar adrenalin och Betapred, när inte det hjälper så går de över till Ventoline. Han inhalerar det två omgångar och till slut efter 4 timmar på aktuten med inhalering typ var 15e minut så börjar det lugna ner sig. Han somnar äntligen i min famn och vi får åka hem.
Läkaren berättar att hon egentligen brukar lägga in barnen om inte 3 omgångar adrenalin hjälper, men fortsatte för att han verkade för pigg i övrigt. Jag är riktigt glad över det eftersom det hade varit riktigt olägligt om han blivit inlagd eftersom Totte åkte i morse. Det hade inte varit så roligt att ligga där hela familjen.
Vi sov ju knappt något i natt men har fått två timmars sömn mitt på dagen. Leo är mycket bättre i andningen men inte helt bra. Risken finns att vi blir tvugna att åka in i natt igen. Han fick dock långverkande kortison så förhoppningsvis så håller sig svullnaden i luftrören i schack. Men det lär väl visa sig.
Stackars Lexie hamnar i bakrunden som vanligt... hon är fortfarande jätteförkyld och hostig. Dock så är hon vid gott mod än så länge.
Nu måste jag ta hand om mina två små älsklingar. Vi har ju inte kunnat lämna huset för att handla middag så jag tackade gud för att jag sparat något reklamblad med gratis hemkörning av pizza. Det klämde jag och Leo i oss och är nu mätta och belåtna. :) Så slutet på helgen är ju helt okej trots allt. Nu ska vi bara ligga hemma och titta på film imorgon, hoppas att barnen håller med mig om hur mysigt och skönt det är. haha
´
Stackars lilla kille..Hoppas det ger med sig snart..