Nu är det under all kritik, jag vet! Jag hoppas att ni inte är bortskrämda för alltid nu när jag inte uppdaterat.
Det har hänt extremt mycket på sista tiden. Jag har haft lite svårt att skriva för att jag inte har kunnat sålla ut vad som är allt för privat och vad som jag vill dela med mig av till alla där ute.
Det är svårt när det finns saker man vill berätta som man inte vill att vissa läser. Känn er inte träffade på något sätt för det är egentligen inget speciellt, men känslan finns där för mig.
Nu är vi mitt uppe i väldigt spännande tider och jag har lite magkatarr känning av all spänning.
Vi har köpt hus. Det är den största av våra nyheter, och vi flyttar in den 11 december. Huset ligger i en förort lite längre bort än vi bor i nu vilket kanske skulle kunna ses som en nackdel. För mig känns det inte som en nackdel. Vi har hittat ett billigt, helt nybyggt hus med perfekt läge med barn. Det byggs en stor community park bara ett stenkast från vår dörr och det kommer bli en stor skillnad för mig och barnen. Vi kommer att ha naturen betydligt närmre än vad vi har nu. Ni som känner mig kanske är lite fashinerade nu. Johanna, Naturen, inte trodde vi att de skulle sakna varandra- MEN det har vi faktiskt gjort.
Till Tottes jobb när det inte är någon trafik är det ca 20 minuter. När det är trafik, betydligt längre pendlingstid. Det är självklart en nackdel, men en positiv del är att han kan samåka med en annan kille från jobbet så då kan de i alla fall ta filen för commute vilket går snabbare.
Till följd av detta kommer barnen att få sluta på preschool. Barnen har stortrivts! De har dock bara gått 2 dagar i veckan vilket nu kommer att bli för jobbigt med trafiken och det långa avståndet. Istället för att hitta en ny preschool för dem nu kommer de att få hänga på den preschool som finns på gymmet när jag tränar och eventuellt har andra ärenden att göra. Sedan kommer vi att göra ännu mer roliga aktiviteter under våren.
De kommer att få fortsätta på sina dansklasser vilka de älskar. De kommer att börja på akrobatik en dag i veckan inne i Seattle. Vi har även den svenska lekgruppen 1 dag i veckan + att vi har en hel del kompisar att ha playdates med nu. Jag tror att detta kommer bli bra både för mig och barnen!
Nyhet nummer två är att vi kommer att få ytterligare en familjemedlem den 19 december. Då är nämligen Labradoodlen Morris 8 veckor och får komma hem till oss. Vi har inte fått träffa honom än, han måste vara 6 veckor och ha fått sin första vaccination innan vi får åka dit och hälsa på. Jag längtar enormt. Jag och barnen kommer ha fullt upp med denna lilla valp under nästa år. Jag känner mig dock helt redo för denna utmaning. Det blir spännande att se hur detta kommer att gå!!!
Jag har lite kommit av mig i min träning efter förra sjukdomsperioden. Jag har dessutom inte kommit av mig i mitt ätande vilket fått konsekvenser. Jag känner mig nu redo att ta tag i detta igen. Jag har haft för mycket att tänka på så träningen har inte fått något utrymme. Maten är ju dessutom min drog, så i situationer när jag inte känner att jag har helt kontroll så tappar jag även kontroll över den. Inte bra- nu får det vara över!
Barnen växer och växer. Lexies personlighet utvecklas för varje dag och man märker i både humor och humör hur lik Totte hon är. Visst har hon vissa delar av min personlighet också... men jag ser SÅÅÅ mycket av Totte i henne. Hon är störtskön!
Leo har djupa tankar om både det ena och det andra. Han har bland annat börjat filosofera mycket om var han och Lexie kommer från. Det gjode att jag häromdagen hade ett extremt förenklat blommor och bin snack med honom. Han har sedan dess inte frågat mer vilket jag är nöjd med. Han frågar även mycket om sin spalt vilket jag trodde skulle kunna vara jobbigt, men det känns också som att han bara accepterar. Han pratar även fortfarande väldigt mycket om mormor Gunilla i perioder. Han berättar fortfarande nya saker han omöjligt kan veta. Mystiskt och mysigt tycker jag att det är!
