Mitt liv med Leonidas och Lexie

 Jag förstår inte hur en helt vanlig tjej, utan allt för mycket att göra kan vara så upptagen hela tiden.

 

Jag hade inte ens koll på när jag och barnen kommer till Sverige. Tydligen åker vi den 26e och inte den 25e som jag trodde. Detta gör att vi landar i Sverige den 27e, samma dag som Leo börjar på simskola. Fullt ös medvetslös kör vi på.

 

Igår blev alla papper för Morris klara inför flygresan. Jag ringde nu precis Iceland air och bokade om hans bur som jag blev tvungen att köpa en större. Så nu borde även hunden komma med på flyget OCH komma in i Sverige. HOPPAS HOPPAS!

 

Jag har under två dagar upplevt en riktig nässelutslagschock. Herregud vad jag var prickig och flammig och svullen. När jag sedan dessutom började känna mig uppsvullen i ansiktet och lite smått konstig i halsen och låta lite märklig då insåg jag att jag nog var tvungen att få lite starkare mediciner än de receptfria Benadryl och Clarityn.

Så nu har jag ett litet härligt apotek i handväskan med piller som har fått mig att sluta vara svullen och megaröd. Nu har jag lite olika nyanser av rosa på kroppen bara. Fortfarande lite kli, men det sätter medicinerna bot för.
Nu börjar lite halsont komma smygande.... Är det dä här kända "Jag blir sjuk när jag går på semester" tendensen som kommer nu. I så fall är den lite i tidigaste laget. Den här flygresan ensam med barn och gigantisk bur med hund i ska inte bli jobbig. Jag ska vara frisk som en nötkärna och på mitt allra bästa, charmerande humör. (Till skillnad från de flesta servicemänniskor jag varit tvungen att prata med på sista tiden.)

 

Barnen hade en så sjukt tråkig dag igår stackrarna. Det var en sådan där dag då jag var löljligt stolt över dem samtidigt som jag tyckte så synd om dem.
Först satt vi i 4 timmar i bilen med ett 45 minuters tråkstopp på halva vägen. Allt detta för att få Morris papper påskrivna. Inte nog med detta så var jag röd som den rödaste krabba och på det sämsta humör man kan tänka sig. Jag sa inte många ord till dem och de bråkade inte en enda gång.

När vi sedan kom hem och helvete nummer 2 drog igång med utslagen och jag blev tvungen att åka i ilfart till sjukhuset för att möta upp Totte så snabbade de sig på som sjutton in i bilen utan minsta protester.

Sedan satt de i bilen med Totte och Morris medans jag fick mediciner.

Efter den helvetesdagen igår förtjänade de en belöning igår. Vi drog till Chuck E Cheese och drog in storslam i biljetter! Barnen valde fina priser och nu är vi hemma och njuter av eftermiddagen.

 

 

Lexie ÄLSKAR att dansa. Jag tror att hon skulle vilja gå på dansklass varje dag här borta. Hon lever ut och får vara busig på ett strukturerat sätt. En annan stor del av varför hon älskar att dansa är att hon får titta sig själv i spegeln i 30 minuter i sträck. Framför allt tror jag att hon känner sig så fin i sina danskläder. 

 

Idag var det en speciell dag på dansen. Det var dags för den årliga fotograferingen för alla dansare. Dessa bilder tapetserar de sedan hela korridorerna med i studion. 

Lexie och hennes små kompisar fick sina recital dresses för några veckor sedan. Jag hade inte beställt någon eftersom vi ska åka till Sverige och missa den stora showen. MEN, de hade sytt upp en till henne och när hon prövat den så kunde jag inte annat än att köpa den. Det var bra, med tanke på dagens aktivitet. 

 

Då fotograferas hela klassen i sina klänningar och håruppsättningar. Jag hade flätat hela Lexies hår kvällen innan så när hon vaknade i morse och vi tog ur alla flätor var hon mega poofie. 

Egentligen ska ballerinor ha helt slickade håruppsättningar, men med tanke på att detta inte var någon uppvisning utan en fotografering tog jag lagen i mina egna händer och gjorde så att hon fick en lite vildare frisyr. 

 

Efter fotograferingen frågade jag om jag kunde få filma när de gjorde uppvisningsdansen de sedan ska ha på showen. Det fick jag självklart. 
HELT FANTASTISKT! 

Hon är helt ljuvlig min lilla älskade dotter. Jag är helt klart partisk, men hon är för SÖT!

 

Nu börjar det kännas att semestern hägrar. 
Det är alldeles för mycket att göra, på alldeles för kort tid. 

Igår hade Leo sin sista gymnastiklektion,d e har bara varsinn balettlektion kvar, jag har alldeles för mycket kläder att tvätta, jag har alldeles för många lösa trådar att ta tag i...... 
MEN.....

 

Om endast 11 dagar bär det av mot 2 månader i Sverige. 

 

Förra sommaren hade jag varenda dag planerad i stort sett med tanke på att jag jobbade lite. Denna sommar har jag endast några få saker planerade och det känns så otroligt skönt. Jag och barnen ska verkligen ha semester nu. Vi ska göra det som faller oss in och njuta av långa promenader tillsammans med morfar. 

Jag ska förhoppningsvis njuta av lite spontana middagar med fina vänner. 

 

Jag längtar! Samtidigt måste jag säga att min egen sverigeresa i april har tagit udden av min längtan. Ganska så skönt faktiskt!

 

Jag håller just nu på att planera lördagens kalas för fulla muggar. Jag och Totte har bestämt oss för att göra tårtorna själva. Det kan bli svårt med tanke på att det inte finns färdiga tårtbottnar här. Jamen då är det väl bara att baka egna tänker ni och så är det ju. 
MEN vi har inte haft en fungerande ugn på ett par månader. (FRÅGA INTE!)

Så vi får se hur jag ska lösa detta. 

 

Nu ska jag lösa lite andra logistikproblem innan jag sätter mig med min eftermiddagskaffe. 

Vaknar till skönsång, blommor och lovord om att jag är den bästa mamman i hela världen så här på morsdag. 

Njae... så kan man kanske ha hoppats att det skulle vara, men så var det inte. 

 

Jag vaknade av att Lexie låg och sparkade mig i ryggen det hårdaste hon kunde för att jag skulle gå med henne till hennes säng och mysa. Det belönade jag henne inte med efter ett sådant uppvaknande. 

Däremot så gick jag upp och gjorde frukost åt henne och Leo. 

 

Själv började jag sedan dagen med att inta en nyttig smoothie. Nu är det nämligen detox som gäller. Jag har gått upp ganska rejält i vikt och har inte orkat ändra mitt förhållande till kosten alls de veckor/månader som passerat. Nu börjar det dock visa sig både i humör, sömn och återigen i ryggen. Så nu finns det ingen återvändo. 

 

Jag ska försöka komma igång med löpningen så snart som möjligt. Nummer 1 just nu är att göra slut med sockermonstret. Han och jag har haft en liten väl intim relation på siståne. Sen får jag ta löpningen när både jag och kroppen känner oss lite mer stabila. Långpromenader med hunden får det bli tills dess. 

 

Efter den goda smoothien bar det iväg mot Svenska Skolan för mig och Leo. Det är lika mäktigt varje söndag och se Seattles skyline och känna att man bor någonstans som inte är Stockholm. Det blir liksom en liten reality check. 

Efter skolan skyndade vi iväg på kalas på ett "hopp och stundsställe". Barnen busade, åt tårta och busade lite till. Perfekt sätt att få söndagseftermiddagen att gå!

 

Nu hägrar städning, tvätt och ett försök till att laga någon nyttig middag. Hungern river i min vargabuk men jag får glatt försöka gå och dricka ett glas vatten istället för att stoppa i min en mumsig kaka. 

 

En fantastisk födelsedagspresent från min älskade man!

 

Dagen började med simskola för Leo. Jag och Leo åkte till Pro Club medans Lexie och Totte stannade hemma. Totte har tagit semester veckan ut för att vi ska kunna umgås lite. 

Det är bara 15 dagar innan jag, barnen och Morris tar flyget till Sverige och lämnar Totte i 2 månader. 

 

Det känns helt galet att vara från varandra i 2 månader, men det är det som gäller. Jag behöver Sverige, Totte vill inte ha Sverige. 

 

Det finns så mycket att berätta och uppdatera om här. Framför allt om Leos utveckling. 

Leo har utvecklats enormt i läsning och skrivning. Han har nästa knäckt koden för läsning och skrivning. Det jobbiga för honom är att engelskan och svenskan blandas ihop ibland. 
Ni kan själva tänka er bokstaväverna E och I på engelska samt svenska. 

 

Leo är även en fisk i vattnet. Han crawlar ett par meter och kan sparka under vattnet betydligt längre än så. Det är fortfarande svårt att gå upp och andas och bröstsimsbentagen är riktigt svåra. Förhoppningsvis kommer det bli bättring på det när han ska gå på intensivsimskola i Sverige i 3 veckor. Det ser jag fram mot (och förhoppningsvis Leo också)

 

Lexie är en liten busprick som i perioder är galet envis och får lite utbrott. Egentligen inga större utbrott än att man lätt kan hantera dem och de är oftast ganska snabbt övergående. Hon pratar på ordentligt och vill gärna prata mer engelska än hon får möjlighet till. Detta har gjort att vi pratar lite engelska med henne hemma. Leo blir då totalt galen och skriker "SLUTA PRATA ENGELSKAAAA". 

Hon älskar att dansa och vill inget hellre än att också få börja på gymnastik som Leo börjat på. 

 

Vår nya familjemedlem är fortfarande en galen liten valp. Otroligt mysig men vi har haft en del problemområden som varit lite svåra att hantera. Det största har varit att han tror att barnen är hans kullkompisar. Han busar gärna med dem genom att ta ett grepp om handen på dem med munnen. Han biter inte till, men det är inte helt kul för någon. 

Förra veckan tog vi hit en hundtränare som använder halsband som sänder ut elekriska signaler till vovvens hals. Detta för att hunden ska förstå när vi vill något av den. Detta gör absolut inte ont, på den nivån vi använder det till Morris så känns det som att det kittlar. Detta har varit något som Morris inte har uppskattat. Han har blivit en helt ny hund. LIte låg, betydligt mindre energi MEN han lyssnar på allt jag ber honom om. Tydligen blir 1 av 10 hundar på detta sätt när man börjar träna med detta halsband. Det ska försvinna relativt snabbt, men oftast så gör detta att de ändrar sitt sätt att bete sig ganska drastiskt. Under tiden att jag nu skrev detta har han helt plötsligt fått tillbaka sin energi. 

 

Nu är det dags att baka!

Man kan ju faktiskt blogga via en iPad, så vad gjorde jag. Jo jag gick och köpte mig en iPad med en keyboard till för att kunna skriva inspirerande, fantastiska och alldeles underbara inlägg till er. 

 

Jag har haft 0 inspiration för att blogga på sista tiden. En stor anledning har varit att jag bjudit enormt mycket på mig själv och mitt liv här. Det i sig har jag inga problem med, MEN när alla vet ALLT om mig hemma i Sverige och jag inte vet NÅGONTING om någon hemma i Sverige, då känns det knasigt. 

 

Jag har nu lämnat denna period i livet bakom mig och ser nu framåt. 

 

Vi har nu firat två av familjens tre födelsedagar här i veckan. Först ut var jag med sommarvärme, champagne och en fantastisk familj. 

Igår var det Leos tur. Det firade vi med presenter på sängen, nutellamacka och sedan begav vi oss iväg på äventyr. 

VI har spenderat två fantastiska dagar på ett ställe som heter Great Wolf Lodge som ligger ungefär 1.5 timme härifrån. Det är en resort som har ett stort vattenland och andra roliga aktiviteter för hela familjen. Det var ett riktigt bra val och hela familjen har lekt sig trötta. 

 

Nu är vi tillbaka hemma och inväntar lördagens födelsedag....

 

STAY TUNED!