Mitt liv med Leonidas och Lexie

Dagen började med simskola för Leo. Jag och Leo åkte till Pro Club medans Lexie och Totte stannade hemma. Totte har tagit semester veckan ut för att vi ska kunna umgås lite. 

Det är bara 15 dagar innan jag, barnen och Morris tar flyget till Sverige och lämnar Totte i 2 månader. 

 

Det känns helt galet att vara från varandra i 2 månader, men det är det som gäller. Jag behöver Sverige, Totte vill inte ha Sverige. 

 

Det finns så mycket att berätta och uppdatera om här. Framför allt om Leos utveckling. 

Leo har utvecklats enormt i läsning och skrivning. Han har nästa knäckt koden för läsning och skrivning. Det jobbiga för honom är att engelskan och svenskan blandas ihop ibland. 
Ni kan själva tänka er bokstaväverna E och I på engelska samt svenska. 

 

Leo är även en fisk i vattnet. Han crawlar ett par meter och kan sparka under vattnet betydligt längre än så. Det är fortfarande svårt att gå upp och andas och bröstsimsbentagen är riktigt svåra. Förhoppningsvis kommer det bli bättring på det när han ska gå på intensivsimskola i Sverige i 3 veckor. Det ser jag fram mot (och förhoppningsvis Leo också)

 

Lexie är en liten busprick som i perioder är galet envis och får lite utbrott. Egentligen inga större utbrott än att man lätt kan hantera dem och de är oftast ganska snabbt övergående. Hon pratar på ordentligt och vill gärna prata mer engelska än hon får möjlighet till. Detta har gjort att vi pratar lite engelska med henne hemma. Leo blir då totalt galen och skriker "SLUTA PRATA ENGELSKAAAA". 

Hon älskar att dansa och vill inget hellre än att också få börja på gymnastik som Leo börjat på. 

 

Vår nya familjemedlem är fortfarande en galen liten valp. Otroligt mysig men vi har haft en del problemområden som varit lite svåra att hantera. Det största har varit att han tror att barnen är hans kullkompisar. Han busar gärna med dem genom att ta ett grepp om handen på dem med munnen. Han biter inte till, men det är inte helt kul för någon. 

Förra veckan tog vi hit en hundtränare som använder halsband som sänder ut elekriska signaler till vovvens hals. Detta för att hunden ska förstå när vi vill något av den. Detta gör absolut inte ont, på den nivån vi använder det till Morris så känns det som att det kittlar. Detta har varit något som Morris inte har uppskattat. Han har blivit en helt ny hund. LIte låg, betydligt mindre energi MEN han lyssnar på allt jag ber honom om. Tydligen blir 1 av 10 hundar på detta sätt när man börjar träna med detta halsband. Det ska försvinna relativt snabbt, men oftast så gör detta att de ändrar sitt sätt att bete sig ganska drastiskt. Under tiden att jag nu skrev detta har han helt plötsligt fått tillbaka sin energi. 

 

Nu är det dags att baka!