När lusten tränger på

publicerat i
Då sitter jag här och funderar på om jag ska skriva ett inlägg. Min blogg, mitt liv som bloggare känns avlägset.
Mitt liv som mamma till den där bönan är långt borta. Mitt liv som mamma till två fantastiska, unika ungar är dock väldigt levande.

Varje dag händer det saker som är värda att dokumentera. Värda att berätta om för hela världen. Tyvärr är det inte längre lika lätt att skrika ut och berätta för alla om vad som händer. Livet är känsligare med två barn som börjar bli mer och mer medvetna om livet omkring dem och vad mamma gör.

Att hänga ut deras liv här på internet är inte längre något jag känner att jag vill göra.

Att skriva är något som jag vill fortsätta göra. Skriva för att jag älskar att skriva, skriva för att det är en ventil som jag behöver använda mig av, nu och för all framtid.

Just nu mår jag bra, bättre än på länge. Det har varit ett tungt år så här långt. Eller tung tid sedan jag åkte från Sverige i somras. Det har hänt så otroligt mycket. Positivt och negativt.
Negativt i mitt huvud, inte så mycket negativt rent praktiskt i livet.

Tittar jag på mitt liv genom någon annans ögon så är det inte mycket som skulle kunna vara bättre. Jag lever ett liv som är väldigt få förunnat. Ett liv som jag innerst inne längtat efter att få leva.
Jag kan i stort sett göra precis vad jag vill, när jag vill. (Om det inte krockar med hämtning, lämning, skjutsning, sjukdom, läxor, aktivteter, repetitioner... osv osv.)

Men vad vill jag då göra?
När är jag som lyckligast?
Jag är som allra lyckligast när jag har mina fantastiska (jobbiga) underbara barn nära mig. När min man är hemma och vi kan göra det som faller oss in, vad det än må vara.
Tyvärr så ser inte ens min drömvärldsvardag ut så. Inte ens i min vardag kan vi vara tillsammans 24/7.

Men Johanna, sa du inte bara häromdagen att du behöver semester från din familj?

Jo... det gjorde jag. Och JO, det behöver jag. Men... men... ändå inte.

Problemet med mitt liv. Det negativa i mitt huvud är att jag aldrig riktigt är helt nöjd.
Varför?
Det är en bra fråga.

Jag har en skum känsla av enorm stress konstant. En stress som inte grundar sig i något "riktigt", inget "viktigt" inget som man bör känna stress inför.
Jag är stressad när jag lägger mig på kvällen för att jag ska gå upp på morgonen dagen därpå.
Jag är stressad för att huset inte är perfekt städat jämt.
Jag är stressad för att jag inte är en bra mamma hela tiden.
Jag är stressad för att min insats som fru inte alltid är 100%.
Jag är stressad för att jag inte tränar hårt nog.
Jag är stressad för att hunden inte fått tillräckligt långa promenader under dagen.
Jag är stressad över att jag inte hunnit tvätta all tvätt i tvättstugan idag heller.

MEN FÖR I HELVETE KVINNA!?! Nu får du väl för fan ge dig.
Ja det kan man ju faktisk tycka. Vad är detta för lyxproblem.

Livet jag lever är inte stimulerande för huvudet. Den enda gången jag vet varje vecka att hjärnan får arbeta på riktigt är under mina körrepetitioner. Annars så rullar allt på.
Denna understimulans har jag insett är inte helt hälsosam för mig. Jag behöver något mer, något positivt att omvandla denna negativa stress till.

Stressen har gått så pass långt fysiskt att jag har väldigt lågt blodtryck. Så mycket som jag tränar och ett så "lugnt" liv som jag lever så tyckte inte läkaren att jag borde ha lågt blodtryck. Han rekomenderade att sluta stressa.
Hur ska jag du göra detta?
Varför kan inte mitt psyke bara må fantastiskt bra av att ha det så jäkla bra som jag har det?

Jag har 5 månader kvar tills jag återigen beger mig till Sverige på semester. 5 månader kvar av det livet som jag lever idag. I höst, då kommer båda barnen gå i skolan. Jag kommer att ha ännu mer "fritid", eller ännu mer tid att ägna mig åt det som jag faktiskt vill ägna mig åt.

Vad vill jag då göra?
I dagsläget flyger tankarna åt helt olika håll. På detta sätt förhåller de sig nu.

Alternativ A. Fortsätta som jag gör nu men ta tag i mitt skrivprojekt/barnboksprojekt en gång för alla.
Alternativ B. Börja plugga. Psykologi, Sjuksköterska eller till att bli licensierad lärare i Washington state.
Alternativ C. Hitta en förskola att arbeta på där jag inte behöver vara licensierad.
Alternativ D. Läsa lite lösa kurser, kanske musikproduktion, musikteori, skrivarkurs, italienska,
Alternativ E. Om jag kommit i ordentlig form, försöka utbilda mig till PT.
Alternativ F. Bli jävligt rik, köpa ett stort hus med inomhuspool och starta egen simskola.
Alternativ G. Någon ger mig något annat bra förslag som låter perfekt som gör att jag faller för det och blir intelektuellt stimulerad på en gång.
 
 
 
GO HAWKS
 
 

Kommentera inlägget här :