Att hålla beroenden i schack

publicerat i Ego;
 
Alla ni som känner mig eller följt mig här ett tag vet att jag är en människa som är beroende av att ha något att vara beronede av.
Jag vet inte vem jag skulle vara utan den här känslan av besatthet åt något håll.

Jag vet inte riktigt varför jag har dessa monster i hjärnan som tendenderar att vara mindre bra för mig.

Trots att jag har mina små djävular i huvudet så finns det stunder i mitt liv då jag vänt mina beroenden till något positivt. Jag har försökt att låta beroendecentrat i hjärnan (eller the little devils) vara besatt av något mer hälsosamt än mat som är beroende nummer 1.
Träningen är något jag har enkelt att framkalla ett beroende till med tanke på att det funnits i mitt liv jämt. Tyvärr kan besatthet av träningen vara mindre bra för mig i vissa fall också. Något jag inte orkar gå in på nu.
 
Det jag märkt nu under sommaren när jag "unnat" mig att äta vad jag vill, är hur min kropp faller samman. Jag har konstant värk i rygg och nacke samt att min migrän bara blir värre och värre. (Att magen växer är en annan bieffekt som jag inte ens orkar tänka på.)
Detta är alltså något jag listat ut helt själv (Supersnillet Johanna). TROTS detta så fortsätter jag äta dåligt och träna minimalt.

WTF!?! Vad i hela friden är det för fel på mig? Varför behandlar jag mig själv sämre än jag skulle vilja att någon annan behandlar sig själv? Tidsbrist är en ursäkt jag kört med. Fast seriöst, inte kan jag väl tro på den själv?
 
Nu har jag tränat bra i en vecka och ätit betydligt bättre och redan mår jag bättre i både kropp och själ. Håll i detta nu för bövelen. Det finns inga genvägar, det vet jag ju!
 
 
 

Jag önskar...

publicerat i Ego;
Jag önskar att jag kunde få vända på dygnet, sådär som man gjorde innan man fick barn. Sitta och prata hela nätter, eller bara titta på bra filmer hela nätterna och sen kunna sova hur länge som helst.

Tänk att få leva i sin egen lilla bubbla för en vecka. Det vore verkligen helt fantastiskt.

Efter en vecka skulle jag förmodligen vara galet uttråkad och ha tillbaka mitt vanliga liv med rätt härliga rutiner!

Typiskt mig?

publicerat i Ego;
 
Jag har letat efter stall och ridskolor i vårt närområde de senaste månaderna. Dels till Leo men framför allt för att hitta någonstans där jag skulle kunna börja rida.

Rida är någonting jag ALLTID har velat göra. Jag älskar djur och det är något magiskt med hästar. När jag sedan började rida på ett ställe här i närheten nu i somras så kände jag ganska direkt att jag inte var någon naturbegåvning på detta. Först kände jag för att ge upp för att det kanske ändå inte är "min grej".

Efter lite moget övervägande och samtal med en god vän så bestämde jag mig för att jag ska fortsätta! Jag kände dock att jag måste hitta ett bra ställe att rida på. Någonstans där de tar vuxna nybörjare på fullaste allvar och där man inte ska känna sig "dum" för att böra rida nu. Jag har svårt för känslan av att känna mig som fel person på fel plats och det var precis så jag kände på det stället jag började rida på. Jag har även ett stort behov av att hitta något att fokusera på som är "bara" mitt. Jag har självklart träningen men jag behöver något mer än det.
 
Efter MYCKET googlande så hittade jag äntligen ett ställe som jag tyckte verkade både proffsigt och inbjudande. Med tanke på att jag inte är mycket för att ringa nya människor så var deras kontaktformulär via hemsidan även inbjudande.

Jag skickade ett mail i fredags och i lördags fick jag svar av ägaren. Idag måndag var jag på en tour av hela stället som innefattade 4 stall och mängder av arenor att rida på. Hon som visade mig runt var den som har hand om allt administrativt på gården. Hon visade sig vara helsvensk i stort sett. Både hennes farmor och farfar och mormor och morfar var svenskar som tog båten över hit. Hon pratade svenska som barn, men efter att alla far och morföräldrar gått bort så tappade både henne och hennes föräldrar svenskan mer och mer.

MEN... nu var det ju inte det jag skulle berätta.

Stället var fantastiskt fint och låg otroligt vackert. Ägaren och den andra kvinnan jag fick träffa var underbara och jag ska på min första ridlektion med ägaren själv på fredag.

Vad är då typiskt mig i allt det här. Jooo... jag har såklart hittat stallet där Bill Gates dotter har sin häst och där familjen Nordstrom som är ägare till den stora varuhuskedjan Nordstrom har sina hästar.
Hur lyckas jag pricka in den förmodligen mest exklusiva ridanläggningen i Nord västra USA?
Man tar väl sedan dit man kommer antar jag!;)
 
 

URK

publicerat i Ego;
Min mage klarar inte av fel sorts kolhydrater längre...
Ojojoj vilka magknip jag får.

Det är lika bra att inse att äta rätt är bra för kroppen på alla sätt och vis!

Självkänsla

publicerat i Ego;

Jag är totalt personlighetsförändrad tack vare denna resa.

Jag är den jag alltid önskar att jag varit. Låter kanske märkligt, men jag har alltid känt mig mindre värd som överviktig. Det har inte varit i hur andra sett på mig eller talat till mig eller liknande. ALLT har suttit i mitt eget huvud.

Ett exempel är tex att jag inte vågat gå in i exklusiva designerbutiker.

Idag hade jag kommit mina "smaljeans" med bara en svart tajt tröja till. Över det hade jag min sjukt snygga svarta skinnjacka och på axeln min burberryväska.

Jag har ALDRIG varit inne i en burberrybutik. I dag gick jag dock in där och NJÖT. Jag kände att jag var snygg nog att gå där inne och dreggla över alla grejer. Jag vet att detta är skittöntigt. De bryr förmodligen inte sig om hur man ser ut utan bara om man har pengar att köpa deras grejer för. MEN för mig var det ett stort steg.

Jag har även köpt bikini, så nu: HAWAII HERE I COME!!!!

Bilden är från igår när jag kom i mina smaljeans för FÖRSTA GÅNGEN PÅ 7 ÅR!!!:)



oförklarligt?

publicerat i Ego;

Nu har familjen Liberto varit med om någonting som vi inte riktigt kan hitta någon förklaring till. Eller ingen vetenskaplig förklaring i alla fall. Jag har varit i obalans känslomässigt hela dagen idag pga det som jag nu ska försöka förklara hände i natt.

Leo och Lexie har de senaste nätterna varit superduktiga och sovit i sina stora sängar i stort sett hela nätterna.
I natt vaknade Leo vid 12 tiden och ropade på mig. Jag var där och stoppade om honom och gav honom lite vatten som han bad om. Sen gick jag och la mig igen i en tom säng. (Med tanke på att Totte inte gått och lagt sig än.)

Ca 30 minuter senare så ropade Leo igen och bad att få lägga sig på madrassen som ligger brevid min säng. Jag hade precis somnat om efter förra uppvaket så jag tog honom bara i famnen och gick och la honom i på madrassen. Han var glad och precis som normalt och somnade om ganska snabbt. Under tiden att han och jag höll på att somna så kom Totte upp och la sig.

Jag kunde efter det här inte somna om utan låg och vred och vände på sig. Helt plötsligt börjar Leo kvida lite i sömnen. Det har han väl gjort förut men nu började han mumla något. Till slut så frågade han "var är min mamma"?

Då hoppade jag ner brevid honom på madrassen och sa att jag är här. Då sa han att "Grodan tog min boll".
jaha, sa jag, tog du tillbaka den då?
Då tittar han på mig med stora ögon och säger "Din mamma, mormor Gunilla, hon är din mamma." Jag som tror att han fortfarande sover skrattar lite åt honom och säger ja det är hon.
Leo säger "Hon badade badkar"
Jag frågar: Gjorde hon något mer?
Leo säger "Hon washade händerna också. Hon är din mamma här i huset mamma. Mormor Gunilla. Hon hade en bil också."
Jag kommer inte exakt ihåg mer vad han sa men det var några saker som fick mig att bli jätte rörd. Han sa sen att "hon flyger iväg fort fort, som spiderman."
Jag slutade med att fråga om han fick tillbaka sin boll.
Leo svarar "mormor Gunilla tog bollen från Grodan."
Jag sa till Leo att han skulle försöka somna om och det gjorde han direkt nästan.

Totte som även han hörde den här konversationen frågade direkt om vi hade pratat om mamma. Det har vi inte, inte på flera veckor, kanske någon månad. Ett tag pratade vi om mormor Gunilla rätt ofta för att jag satt upp bilder på mamma. Då berättade jag att hon bor i himlen och att man kan vinka till henne. Han har ALDRIG pratat om mormor Gunilla spontant förut. Jag tror att jag berättat för honom att hon är min mamma 2 eller 3 gånger. Jag har berättat att morfar är min pappa ca 20 gånger och han har fortfarande inte snappat upp att han är min pappa.

I morse när vi vaknade så frågade jag Leo om han kommer ihåg att han berättat för mig att Grodan tog hans boll.
Då drog han hela berättelsen om min mamma, mormor Gunilla igen. Hon hade varit i hans och Lexies badkar och badat. Lexie var inte där men han hade pratat med mormor Gunilla. Hon hade tvättat händerna och borstat tänderna också. Hon var i huset. Hon behövde inte köpa en bil för hon hade redan en bil.
När jag frågade Leo vilken färg det var på bilen så sa han stensäkert "Grå". (Min mamma hade en silverfärgad Peugeot.)

Jag som än en gång börjar tycka att det är lite emotionellt påfrestande frågar inte så mycket mer. Jag nämner det några gånger under morgonen medans vi gör oss iordning för att åka till pre-school. Han säger återigen att hon är min mamma och berättar gärna att han träffat mormor Gunilla.

Efter träningspasset idag så började jag gråta. Saker som Leo sagt som jag nu kanske inte kommer ihåg trängde fram och det var för mycket som var läskigt sant som inte finns en chans att han kan veta. Vi har inte tittat i några fotoalbum med min mamma i. Han kan inte veta vad hon har för bil. Han kan knappast veta att en av min mammas favoritaktiviteter när jag växte upp var att bada badkar. Han berättade även att han fått leksaksgubbar av mormor Gunilla.

Jag messar Totte och säger att jag känner mig i obalans pga det som hänt. Totte som vanligtvis har en förklaring på allt skriver bara " det kanske är i drömmarna vi möts sen". Jag drömde om mamma ganska mycket i början. Jag drömde att jag berättade saker för mamma som jag i verkliga livet hade berättat för mamma allra först. Nu var det ett tag sedan jag hade en sådan dröm som kändes som på riktigt.
Totte säger bara, visa Leo en bild på en likadan bil som din mamma hade utan att säga något och se hur han reagerar.

Jag hämtade Leo på preschool och vi åker och fikar med Totte. Direkt när Totte kommer in i bilen så tar han min mobil och börjar surfa på. (Inget ovanligt). Sen visar han Leo telefonen och så säger han, "Vem kör en sån bil?" Leo dröjer lite med svaret men svarar sen glatt "Åhh mormor Gunilla"!

Vi hade då inte pratat om något av detta sedan på morgonen....

Nog för att barn har fantasi. Men Leo är snart 3 år och har ALDRIG fantiserat ihop någon historia förut. Nog må det vara en dröm, men hur kom mormor Gunilla in i drömmen. Hur kom hennes bil in i drömmen och hur lärde han sig på den att mormor Gunilla är min mamma?

Nu tänker säkert vissa av er att jag är jätte fjantig. Men för mig var detta en upplevelse som berörde mig. Enormt.

Matkoma i Sverige?

publicerat i Ego;

Vad jag ska/MÅSTE göra i Sverige:

- Äta polarkaka med massa smör och kaviar.

- Äta marabou mjölkchoklad med lakrits i.

- Äta falukorv. (typ varje dag!)

- Gå på Gröna Lund med Leo med tanke på att han tjatar var och varannan dag om nyckelpigetåget.

- Dricka vin på mysiga uteserveringar med fina vänner.

- Gå på melanders minst en gång i veckan.

- Mysa framför SVENSK TV!

Ojojoj... jag inser nu att det kommer bli svårt att hålla vikten hemma.
Kanske blir till att slänga iväg ett mail till SATS och kolla om jag kan få träna där en månad utan att signa upp mig på ett helt år. Kanske går det som trogen kund... Om någon vet kan ni gärna meddela mig.



Äntligen frisk

publicerat i Ego;

Idag har jag haft en underbar dag. En sådan dag då det känns som en oerhörd lyx att få möjlighet att vara hemmafru och ta hand om mina barn.

Leo var på preschool mellan 9-13 och Lexie fick vara på barnpassningen på gymmet mellan 9.30-11.30.
Jag körde ett bra träningspass och kunde duscha i lugn och ro innan jag ock Lexie åkte hem och åt lunch, sen var det bara till att ge sig iväg och hämta Leo.

Eftermiddagen har vi spenderat med att sjunga och spela. Jag har haft ro och spela piano för första gången på flera år känns det som. Så fantastiskt skönt!!!
Jag kom även på mig själv att vilja sjunga... det var inte igår.

Ja kanske kommer kroppen komma igång ordentligt nu. Jag har lite målkläder i garderoben som jag packat upp ur flyttkartonger nu. Till sommaren ska dessa kläder på, så är det bara.
Även vågen (min stora skräck) packades upp i går kväll. Jag tvingade mig själv att ställa mig på den och det var inte i närheten så illa som jag hade trott.

Jag var ganska säker på att jag skulle ha gått upp melan 5-7 kilo, men endast 2 kilo hade vikten ökat med. Jag vet att mycket av mina muskler har bytts ut mot fett och det märks framför allt på magen. MEN... 2 kilo jobbar jag bort snabbt!

NU GÄLLER DET!

Träning, träning och bad

publicerat i Ego;

Igår var jag på ett så galet roligt pass på gymmet. Fredag kvällar på Pro club är lite galet, på ett riktigt bra sätt.
Det finns massa roliga klasser att gå på och igår var jag på ett Burlesque pass. Lite dans aerobic med sexiga inslag.
Bara tjejer är välkomna och hon som ledde klassen var helt fantastiskt engagerad och entusiasmerande att man inte kunde annat än ge järnet.

Efter det passet så gick jag och den andra svenska tjejen jag var där med till det spa som tydligen finns i tjejernas omklädningsrum. Något jag helt missat och något jag definitivt kommer att återvända till så snart jag får tid. Jag var ju lite ledsen över att det inte fanns någon bastu på det där stället som för övrigt är fantastiskt. MEN... såklart finns det bastu, bara inte i familjeomklädningsrummen som jag använder när jag har barnen med mig. (Som är alltid med tanke på att de är med mig hela tiden!)

Jag tror nog att denna fredagskvällsträning får bli en tradition nu.

I morse körde vi ett träningspass igen. 30 minuter galen crosstrainer som inte är någon crosstrainer, mycket jobbigare och mer effektiv och sedan 25 minuter på löpbandet efter det. Lite styrka och sen stretching. SKÖNT!

Sen blev det barnens tur att få vad de ville ha så det blev bad för hela familjen. Det är verkligen toppen att allt finns samlat på samma ställe. Tyvärr så freakade Lexie ur i omkläningsrummet och det va omöjligt för mig att klä på en skrikande och krälande Lexie så upplevelsen blev inte fulländad idag direkt. haha
Hon var förmodligen väldigt hungrig och trött för när vi kom hem så åt hon massor och sen somnade hon direkt.

Nu är alla nöjda och glada och snart är det dags att laga middag.

Hmm... fläskfilé, sötpotatis och sparris skall snart avnjutas. Kanske ett glas vin?

Kiropraktor och Sovrum (Inte samtidigt dock!)

publicerat i Ego;

Jag känner mig som en ny människa idag.
Jag kom iväg till Kiropraktorn som får jår informejtjon var fantastisk!

Jag fick börja med att förklara mina problem vilket låter enkelt, det är det inte. Inte ens på svenska är det lätt, än mindre på engelska. Han förstod rätt fort att jag hade stora problem. Han gick igenom kroppen och kände och klämde och sa direkt att han vill röntga (vilket de gör för att inte kunna bli stämda sen ifall att det fanns någon fraktur någonstans). Vanligtvis röntgar de bara första besöket och väntar med behandling till nästa.

Han insåg dock att jag behövde hjälp direkt så han gick och framkallade bilderna fort så att han bara kunde utesluta frakturer för att kunna knaka mig.

Jag har ALDRIG varit med om så mycket knak och brak i min kropp, överallt knakade det och brakade det. Jag kände mig lättare efteråt och än har inte huvudvärken kommit... så vi får väl se om det håller sig bättre tills på torsdag när jag ska tillbaka.

Däremot sa han att mina röntgenbilder visade att mitt huvud är alldeles för långt fram vilket påverkar hela hållningen och att det förmodligen är därför jag har så fruktansvärt ont nu. Jag fick en stretchingsövning som jag skulle göra till på torsdag, sen på torsdag ska jag få ett ordentligt behandlingsprogram som jag själv kommer att bygga på med träning jag vet fungerar. Jag måste arbeta på min hållning nu, jag har vetat det länge och nu är det dags!


Blandning mellan sengångare och koala

publicerat i Ego;

Det är ju ett jävla skämt... ja, min kropp alltså!
Jag ser mig själv i spegeln och undrar vad i hela friden som har hänt.
Eller egentligen undrar jag inte, jag kan bara konstatera med skam i kroppen att jag varit lat som en sengångare och ätit som en koala.

Det enda som jag kan finna tröst i när jag jämför mitt beteende med dessa två är att båda två arterna trots sina livsstiler är oerhört söta.

Fast faktum är att jag faktiskt inte ätit så stora mängder. Jag har ätit mindre nyttigt de senaste 4 månaderna och jag har inte alls tränat så mycket som jag gjort de senaste 10 månaderna innan dessa 4 månader började.

Jag skäms, inte inför någon annan utan inför mig själv. Det är självaste FAAAAN hur man kan låta inre demoner som man avskyr så mycket börja styra igen. Det enda jag kan känna mig lite stolt över är att det inte är godis eller läsk som styr min hjärna längre. Jag tycker om att äta, så enkelt är det!

Jag kan ärligt erkänna att jag saknar träningen, men samtidigt så har varken tid eller resurser funnits förrän nu. (Ja jag vet att man kan träna hemma, eller ut och springa osv osv)

OCH VAD HÄNDER DÅ???

Jo snökaos.... jag har inte vågat ge mig iväg till gymmet idag. Fast det är inte bara snökaos som hänt. Det är även min rygg och mitt huvud. Imorgon ska jag till en kiropraktor som jag gjorde djup research på innan jag ringde. Jag hade en mindre trevlig upplevelse med en kiropraktor för ett par månader sedan i Sverige så jag var väldigt tveksam till att gå tillbaka till en någonsin. Men med tanke på att det inte existerar naprapater här så var det bara att bita i det sura äpplet och hitta en.

Jag känner hur jag har låsningar från toppen av nacken till botten av ländryggen. Nu ska han få fixa till det imorgon (om jag kommer dit i snö och halka) så har jag bokat barnpassning på gymmet på onsdag. Antingen blir det ett spinningpass på onsdag om ryggen känns okej eller så blir det till o gneta lite på crosstrainern.

Oavsett vilket det blir så känner jag mig pepp!
KOM IGEN NU!!!!

Djävul vs ängel

publicerat i Ego;

Idag har jag träningsvärk!
Det är rätt skönt faktiskt. Skönt för att känns att jag har gjort något.

Jag orkade mig inte ut på någon powerwalk i morse, it suck I know. Min rygg är inte bra just nu så jag kunde inte sova förrens jag hade bra mycket piller i kroppen och det kändes som att smärtan killades bort på något konstigt vis. Detta gjorde att när barnen blev väckta av brandbilar klockan 5.30 i morse var jag rätt lättövertalad av min negativa djävul på ena axeln som sa att jag inte behövde gå upp och träna.

Ängeln på min andra axel sitter dock just nu och gråter för att hon inte lyckas få mig att göra något vettigt av mitt liv.

Mitt huvud, som sitter mellan axlarna, har tagit det vuxna beslutet att njuta av min träningsvärk och försöka hitta en pilates tränings video.

Så det är det jag gör just nu.

Jag och barnen har alltså en lugn och skön förmiddag som jag hoppas kan bli lite mer energifylld snart med PILATES!

Min älskade familj, Halloween 2011

publicerat i Ego;

Ibland är det bra att bara följa vad barnen gör.

Nu på kvällen så hittade de bilderna i datorn.... bilder jag egentligen aldrig tittat på.

Jag är bara tvungen att föreviga det här i bloggen.
En underbar kväll, planerad av den bästa av festfixare, Hannah!:)
Inte bara den bästa festfixaren utan även den allra bästaste själsfränden man kan ha.
Som jag saknar här på andra sidan atlanten men som jag vet alltid finns där.

Härliga minnen kommer upp när jag ser de här bilderna, men också väldigt mycket saknad!



IKEA!

publicerat i Ego;

Jag är en kvinna av mitt ord så nog tvingade jag ut mig själv på en powerwalk i morse.
Det var ju skönt, precis som jag misstänkte!:)

Vi har en park som ligger precis här där vi bor och jag bestämde mig för att promenera runt, runt i den eftersom den har ett perfekt spår runt. Jag gick och tänkte att de borde ha mätt upp hur långt ett varv var för oss motionärer som gled runt där. (För vi var en hel del!)

Efter ca 2 varv så hittar jag en skylt att det är 1/2 mile runt, Perfekt!:)

Jag lyckades gå 6,5 varv innan det var dags att ta mig hem. Så det blev lite drygt 6 kilometer vilket kändes som godkänt för dag 1. Det är nu tävlingsmänniskan i mig drar igång och jag är redan nyfiken på om jag lyckas få fler varv imorgon.

Efter den braiga starten på dagen så skjutsade vi Totte till jobbet och sen gav vi oss iväg till IKEA.
Det såg precis ut som hemma och det kändes lite läskigt, men bra nu innna julen.
Jag införskaffade sill, köttbullar, senap och lite godis. Så nu känner jag mig lite mer peppad att fixa julmat när jag vet att jag har sill att lägga in, för de hade faktiskt matjesill. Så nu blir det "mammas sill" och "aptitgrädde" för hela slanten!

Okej... i morgon....

publicerat i Ego;

Okej... i morgon finns det inte längre någon återvändo!

Klockan 8.00 skall skorna snöras på och jag SKA ge mig ut på en uppfriskande powerwalk!

Om jag inte gör detta så .... äh det finns inget sådant.
Det är NU eller ALDRIG!

Träning, ja tack!

publicerat i Ego;

Nä nu blir det en middag ute på en riktigt nice restaurang.
Alla ni Seattlebor som läser ska definitivt gå till "Sushi Maru". Det är en restaurang med ett "sushitåg". Galet gott och helt klart mycket mat för pengarna. I alla fall om man jämför med andra sushitåg jag varit på i Sverige, England och Australien!

Den amerikanska livsstilen är FARLIG! Riktigt riktigt farlig. Alldeles för mycket mat och kanske framför allt alldeles för mycket socker och annat grunks i maten. Det som är bra är att det har blivit lite som en tvärtom effekt för mig. Jag mår illa av all mat. Jag blir lite avtänd av de extremt stora portionerna och jag tror att både Totte och jag har fått lite perspektiv på mat som jag hoppas att vi håller kvar vid.

Jag har fortfarande inte kommit igång och tränat eftersom jag var sjuk när vi kom hit och sen har det varit extremt mycket att göra. Vi har inte lyckats få något gymmedlemskap än pga social security numret (ÅTERIGEN DET DÄR JÄVLA NUMRET!). Jag kan ändå inte lämna in barnen på barnpassningen eftersom de inte har alla sprutor de behöver. (Dessa sprutor kan de inte få förrän vi har fått vårt SSN!!!!!)

MEN... nästa vecka SKA jag börja promenera 45 minuter varje morgon. Jag tror inte att jag gått upp mer sen jag kom hit men de sista 6 veckorna i Sverige var INTE bra. Så nu ska jag tillbaka till mitt tränings jag! Så snart jag kan!

Här är Totte och jag på Cee Lo green konserten förra helgen!
(Nu blir det restaurang och vin.... den hälsosamma livsstilen kan vänta en dag till, eller två....;) )

IQ fiskmås?

publicerat i Ego;

Den personen som gav oss vårt temporära boende 1 timmes bilväg (i rusningstrafik) från kontoret kan ju inte ha barn. Eller så är den personen fantastiskt korkad!

Det går ju inte riktigt att hålla barnen vakna i 2 timmar för att hämta pappa på kontoret. Inte heller den nästan 1.5 timmen det tar att åka och lämna pappa på jobbet. På morgonen är det okej att de somnar... men på kvällen. Fatta vad det gör mot oss...

Min älskade man tog dock barnen på kvällen igår efter min helvetesdag med dem så att jag fick gå och sova. Så jag gick och la mig typ vid 20.30 och sov sedan till 6 i morse när de vaknade. Sååå skönt! Det behövde jag verkligen. Idag känner jag att mitt tålamod är lite bättre + att jag har tagit det mogna beslutet att vara hemma med barnen nu på förmiddagen och i stort sett inte göra någonting. Vi ska väl snart ta oss till vårt närliggande lilla "centrum" och köpa lunch snart... men that's about it.

Sen åker vi och hämtar Totte på jobbet och efter det är vi bjudna till den andra svenska familjen på middag. Ska bli mycket nice.

Dag 1

publicerat i Ego;

Vi kom som sagt fram safe and sound och barnen gick och la sig vid 21.30.

När klockan var 01.30 ville Lexie gå upp, då hade hon sovit färdigt. Efter en stunds ropande från sängen så vaknade såklart även Leo. Då var det bara för mig att gå upp som hade turen att få dela rum med dem igår. Leo vägrade nämligen sova själv igår. Inte så konstigt och jag sover gärna i samma säng som honom nu för att han ska bli lugnad och känna sig trygg.

Vi gick i alla fall upp och väckte Totte. Vi passade på att skypa min bror Fredrik som fyllde år idag/igår. Sen skypade jag med pappa en sväng. Mysigt att få prata med dem så fort efter att vi kommit fram.

När vi varit vakna i typ 2 timmar så gick vi och la oss igen. Lexie sov bara 2 timmar till sen låg hon och sjöng alla möjliga olika sånger i sängen tills hon tröttnade och tvingade mig att gå upp. Leo sov i 2 timmar till och när Leo väl vaknat så väckte vi Totte. (Behöver jag säga att jag gärna vill gå och sova NU!:) )

Dagen började sedan med en mysfrukost hela familjen och sen kom vår relocation tjej som ska hjälpa oss med allt praktiskt. Hon gick igenom allt vi behöver veta och lämnade en hel massa papper. Sen åkte vi till banken för att fixa bankkonton och allt sånt. Jag får inget eget med tanke på att jag nu bara är min mans lilla egendom här nere. So much for jämställdhet!

Jag får dock eget kreditkort och bankkort... men allt kopplat till Totte. (Skulle inte vara någon mening med att ha ett eget iofs med tanke på att jag inte tjänar några pengar.)

Det vi fick erfara var dock att vi behöver ett social security number för att kunna fixa mobilabonnemang osv. Så nya telefoner får vänta i några veckor. Just nu är det rätt lång handläggningstid för allt sådant.
Nästa stora steg blir för oss att ta våra amerikanska körkort. Inte något vi ser fram mot, men något som måste göras. Kommer förmoligen ta några veckor för mig. Inte för att jag behöver ta några lektioner eller något, nää.. för att vi inte har något "marriage certificat" med oss. Som sagt, jag är ingenting utan min man här borta och byråkrati kräver att vi har mer bevis än pass och Idkort på att vi är gifta.

Sent på eftermiddagen efter att ha hämtat vår hyrbil och åkt vilse 30 gånger innan vi hittade till en affär där vi köpte GPS åkte vill till Redmond town center som jag blev lite kär i förra gången jag var här. Det blev inte sämre denna gång med allt julpynt.
Barnen fick springa av sig och vi fick lite mat i oss. (Jag fick även shoppa lite...woop woop!)
Barnen fick även träffa tomten som bodde där. De fick godis av honom, men vågade inte sitta i knät på honom. Vi hoppas att vi kommer dit om någon vecka då de skaffat lite mod och vågar sig upp i tomtens knä för att krama på honom och säga vad de önskar sig.

Framme

publicerat i Ego;

Nu är vi här!

Trötta och nöjda gick vi och la oss efter en lyckad resa. (Om nu en så här lång resa kan vara lyckad!)
Vi la oss vid 21.30 lokal tid, vid 01 vaknade Lexie och ville gå upp. Jippe!

Så nu har vi varit vakna hela familjen i 2,5 timme... nu ska jag snart tvinga alla att gå och lägga sig så att vi kan sova i ett par timmar till så att vi lyckas vända rätt lite på dygnet dagen som kommer.

Summan av kardemumman är trots allt att resan gick mycket bra. Vi kom fram vid 18 tiden och tack vare en svensk familj som flyttade hit till Seattle för typ 2 veckor sedan fick vi lyxskjuts från flygplatsen och lyckdes även få lite mat i magen.
STORT TACK FÖR DET!!!

Check

publicerat i Ego;
Flygbilijetter bokade
Garderober rensade
Kaos överallt
Ja nog är det flyttdags alltid.
Mindre än 2 veckor kvar nu och hela mitt liv är i gungning.
Det är för mycket känslor och tankar för att ens börja bena i det.
Jag VÅGAR inte börja känna för mycket. Då kommer dessa sista dagar inte att fungera att leva i.
Nu ska jag fortsätta att bena i flyttkaoset.
Förhoppningsvis kan bloggen leva upp snart igen.
GHAAAAA