Mitt liv med Leonidas och Lexie

 

Alla ni som känner mig eller följt mig här ett tag vet att jag är en människa som är beroende av att ha något att vara beronede av.
Jag vet inte vem jag skulle vara utan den här känslan av besatthet åt något håll.

Jag vet inte riktigt varför jag har dessa monster i hjärnan som tendenderar att vara mindre bra för mig.

Trots att jag har mina små djävular i huvudet så finns det stunder i mitt liv då jag vänt mina beroenden till något positivt. Jag har försökt att låta beroendecentrat i hjärnan (eller the little devils) vara besatt av något mer hälsosamt än mat som är beroende nummer 1.

Träningen är något jag har enkelt att framkalla ett beroende till med tanke på att det funnits i mitt liv jämt. Tyvärr kan besatthet av träningen vara mindre bra för mig i vissa fall också. Något jag inte orkar gå in på nu.

 

Det jag märkt nu under sommaren när jag "unnat" mig att äta vad jag vill, är hur min kropp faller samman. Jag har konstant värk i rygg och nacke samt att min migrän bara blir värre och värre. (Att magen växer är en annan bieffekt som jag inte ens orkar tänka på.)

Detta är alltså något jag listat ut helt själv (Supersnillet Johanna). TROTS detta så fortsätter jag äta dåligt och träna minimalt.

WTF!?! Vad i hela friden är det för fel på mig? Varför behandlar jag mig själv sämre än jag skulle vilja att någon annan behandlar sig själv? Tidsbrist är en ursäkt jag kört med. Fast seriöst, inte kan jag väl tro på den själv?