Mitt liv med Leonidas och Lexie

Det gick bra, en relativt enkel dag så här i början på terminen.

Jag fick känslan av att jag valt rätt utbildning ändå...!

Min otursdag börjar när jag ska skynda mig ner och duscha och inser att det sprutar vatten i badrummet. Ovanför varmvattenberedaren regnar det på bra. Kul med vattenläcka sådär på morgonen.... NOT.

Sen fortsätter det när jag ska gå ner i tunnelbanan och blir klämd i spärren så att min nyinköpta kaffe hamnar på kavajärmen. Blev lite pissed men det löste sig genom att vika upp ärmarna så att de blev trekvarts.

Sen ringer de från pre-school klockan 13 och säger att Lexie kräks. Jag ringer till Totte som måste ila iväg till dagis trots att rörmokaren precis kommit.

När jag ska ta sista bussen så hamnar jag på fel buss och åker åt fel håll. Jag får SPRINGA i jeans och kavaj och handväska snett över Djursholm tills jag ÄNTLIGEN är där. (bara 10 minuter för sent!)

När jag sen ska åka bussen hem så har min buss hem slutat gå. Det går en annan men den skulle inte gå förrän om 30 minuter. Då får jag åka en annan kringelikrokbuss som stannar längre ifrån mig och sen ta en liten promenad till MIN busshållplats där min cykel står.

Jag har hela tiden velat tro att hon är det där lilla barnet som mår bäst av att vara hemma med mamma.

(Lite för att jag har försökt övertala mig om att hon ska få vara hemma med mig i Seattle och Leo behöver gå på förskola.)

Lexie stormtrivs. Det var länge sedan jag såg en så glad och tillfreds liten tjej, både på preschool och hemma. Nu måste jag fundera vidare över hur vi ska göra i USA....

Leo har även han hittat hem. Han försöker fortfarande få oss att tro att han hellre vill vara hemma men när jag smygtittar på honom på preschool så ser jag en kille som strålar. Det gör både barnen och mig gott att få miljöombyte under dagarna. Jag hoppas bara att vi trots två jobb ska klara att hålla nere timmarna på preschool.

Som jag vet att jag skrivit tidigare tycker jag att den ultimata dagen på förskolan för barn är mellan 9-15. Då är det roliga aktiviteter som går om varandra och det blir aldrig "dötid". Jag önskar att vi kan få ihop det så att de går 9-15.

MEN... eftersom jag inte kommer ha regelbundna arbetstider så har vi satt 8-16 som schema. Det är helt okej också!

Nu hoppas vi bara att barnen inte får alltför stora bakslag nu om någon/några veckor. Bakslaget lär komma men förhoppningsvis går det snabbt över.

Jag har börjat äta enligt LCHF. Eller hur säger man?

Vilket fall som helst så käkar jag Low carb High fat mat just nu. De vill inte att man kallar det för en diet utan för en livsstil. Jag måste säga att det är mycket enklare än jag trodde att det skulle vara rent smakmässigt. Jag har inga problem att laga god mat. Det blir rent av mycket roligare att laga mat för att jag vet vad jag ska kolla efter.

Det blir dock större problem när man inte är hemma och äter. Igår till exempel så var jag tvungen att äta frukost på springade fot. Då blev det tyvärr en macka, visserligen med fullkorn men det kändes så otroligt fel. För det är just brödet och sötsakerna jag vill bli av med i mitt liv. Jag har ätit alldeles för många mackor i mina dagar.

Det roliga är att efter de första 3 dagarna så var jag så extremt full av energi. Jag satt knappt still och energin tog aldrig slut. Inte den där eftermiddagströttheten som ALLTID brukar komma.

Igår hade jag dock en stor dipp. Jag fick för mig att det var för att jag åt den där mackan till frukost vilket Totte bara skrattar åt mig när jag säger. Jag var så galet trött hela dagen....

Sen skulle jag träna box på kvällen med brorsan och var väldigt nära på att bara ringa och säga att jag inte orkade. MEN jag ville ju testa kroppen....

Tro det eller ej så gick träningen skapligt och jag var så klart piggare efter än innan. Idag är jag piggare än igår men känner mig lite trött. Kan vara för att det blev ännu en natt med störd sömn pga mina älskade barn.

Jag ska köra detta minst i 1 månad nu för att se vad som händer. Om jag kan bli en piggare människa genom att hålla blodsockernivån på en jämn nivå istället för att åka bergochdalbana som den gjort de senaste åren så är jag nöjd.

Om jag samtidigt kan gå ner mina sista 7 (gärna 12) kilo så är jag mer än nöjd. Jag tror verkligen på det här. Jag har läst massor om LCHF och framför allt har jag läst väldigt mycket om just min kroppstyp och de problem jag haft tidigare. Jag är ganska övertygad om att det är sockret som har varit min stora bov. Jag har haft ett konstant sötsug. Jag har fortfarande ett sötsug, men kanske kan det gå över.

Det gick efter omständigheterna mycket bra. Leo och Lexie är i samma våning på förskolan, men i olika grupper.

Lexie har de pedagogerna som Leo hade förra terminen och Leo har nya fröknar.

Leo har sagt hela sommaren att han INTE vill till preschool och man har sett paniken i hans ögon när vi pratat om det. De brukar alltid vara ute på förmiddagen vilket kändes som min räddning i morse för att jag skulle kunna vara närvarande med båda barnen.

MEN... det ösregnade såklart så alla var inne. Direkt när vi kom så var jag tvungen att gå in i Lexies "klassrum" och Leo var tvungen att gå in till sitt. Han blev helt förkrossad och grät och grät! Till slut så såg jag dock genom ett fönster att han hade lugnat sig och satt i en ny frökens knä. Det som kändes värst idag var att han inte kände någon av pedagogerna och att jag hade sagt att jag skulle kunna vara med honom idag.

I Lexies lilla grupp så var det 6 barn varav 4 börjat sin inskolning tidigare. De 4 som börjat förra eller till och med veckan innan det var utan sina föräldrar och alla GALLSKREK! Lexie var den enda som var stencool och sprang omkring och lekte i rummet. Jag kunde faktiskt lämna henne i långa perioder för att gå och titta till storebror.

Leo blev till slut lycklig och älskar nu preschool igen. De hade nämligen "waterplay" efter snacktime. Så han vill mer än gärna tillbaka imorgon.

I morgon blir ännu en kort dag för båda barnen. Lexies inskolning fortsätter ju men Leo skall till doktorn efter inskolningen. På onsdag blir det nog en lite längre dag för Leo och Lexie får följa med mig hem en sväng innan vi hämtar Leo.

Från och med i morgon har jag två barn som går på förskola. Jag kan inte förstå det.

Jag har ingen bebis längre... Det känns helt tokigt att den perioden redan är över.

Tro inte att det är Seattle som hägrar än. (Vi har fortfarande ingen aning om när vi flyttar!)

Nä vår nya framtid innebär att jag blir arbetande småbarnsförälder. Det känns faktiskt riktigt roligt. Jag ser massor fram mot att börja jobba nu.

Sista tiden i Frankrike var helt underbar. Självklart var det en del kulturkrockar och språksvårigheter även på slutet men vi blev lite mer samspelta där borta. Det kändes riktigt sorgligt att lämna dem alla. Detta med tanke på att vi inte har någon aning om när vi kommer ses igen. Förhoppningsvis dröjer det inte allt för länge.

Vi försöker att fasa in barnen i de nya rutinerna hemma och med Lexie verkar det inte bli några problem. Hon somnade vid 20 idag vilket är betydligt bättre än vid 21.30-22 som det blev där borta.

Leo somnade strax innan 21 men efter gråt och tandagnisslan. Mest för att jag "tvingar" honom att sova i sin stora säng nu. Jag vill verkligen bli av med spjälsängen bredvid min säng. Han är alldeles för stor för den nu och så fort han vänder på sig så slår han sig.

Jag ska även börja bli hård med barnens nappanvändande. De ska få ha den på natten i någon/några måndader till men sen ska den bort. Det har varit svårt att hålla den borta från Leo på dagarna med tanke på att han snor den från Lexie konstant. Nu ska varken Lexie eller Leo få ha napp på dagen så har vi det problemet ur världen.

Lexie vår stora tjej går hellre än kryper nu. Så underbart härligt att se henne promenera omkring både inne och ute. Dettta utvecklingskliv kommer att rädda min arma rygg!!!

Olika tider för måltider. Våra barn blir helt knasiga av att äta middag senare än 17. Här äter man middag tidigast 19. Detta gör att alla tider för mat blir helt rubbade. Leo klarar det OK, inte mer än så men Lexie har blivit som förbytt. Hon sover fruktansvärt dåligt och vill gärna ha välling var tredje timme. Det hände kanske senast när hon var 6 månader. Leo vägrar sova på kvällen vilket gör att han sover väldigt lite just nu. Detta i sin tur leder till som ni kanske förstår mindre medgörliga barn. Det är TUR att vi har relativt trevliga barn innan. Detta gör att de inte blir allt för odrägliga nu. Tyvärr är de betydligt jobbigare än vi är vana vid.

(Sitter i skrivande stund i Lexies sovrum och försöker ignorera hennes gnällande men finnas i närheten som trygghet. Hon skriker nämligen som en stucken gris så fort jag går mer än en meter från hennes säng.)

Typen av mat de ger till barnen. Våra barn är vana vid en ordentlig frukost i form av gröt. Här äter Lenzo som är 4 år 4 kakor och oboy till frukost. Lou-Anne dricker någon form av välling. Vi hade gröt med oss som tur var så efter första dagen så började vi ge dem gröt istället för chokladbröd och kakor.

Till mellis äter de i stort sett bara kakor.

Till lunch och middag äter barnen okej mat förutom att lilltjejen som är 6 månader äldre än Lexie bara dricker välling till middag. Eftersom Lexie inte klarar sig tills middagsdags så får hon burkmat till middag före alla andra och det känns som att de tycker att vi är totalcrazy...

Bildfärd efter intag av alkohol. Varken jag eller Totte skulle sätta oss i bilen när vi druckit ens ett glas vin. Om vi nu någon gång skulle komma på tanken skulle vi absolut aldrig göra det med barn i bilen. Här delar vi på 2 flaskor vin till lunchen och ibland någon konjak och några timmar senare har de inga problem med att sätta sig i bilen.

Resan till Frankrike gick toppen. Barnen är verkligen lätta att ha att göra med på resande fot. Självklart blir det lite gnäll ibland men inget som inte går att avstyra.

Tåget från Montparnasse till La Rochelle tog 3 timmar. Det vi inte hade insett var att familjen inte bodde i La Rochelle utan 1 timme utanför. Vi tror att de hade utlämnat den informationen med flit för att de inte trodde att vi skulle komma om vi visste att de bodde "in the middle of nowhere".

Vi var äntligen framme vid deras hus vid 23 på kvällen och barnen hade somnat i bilen på vägen. Så vi vuxna drack lite te och sen gick vi och la oss.

Nästa dag inser vi hur vackert de bor. De bor i ett hus som de renoverat som byggdes 1823. Det är renoverat i toppskick och ligger mitt emellan fält av solrosor och vinplantage. Vackrare landskap får man leta efter....

Igår var vi på Zoo hela dagen och jag och Totte tröttnade efter 2 timmar. Besöket tog 5 timmar....

Efter 5 timmar, en stulen snutte och ingen mat för oss vuxna var jag rätt slut. Mentaliteten här (eller den här familjen) när det gäller mat är totalt annorlunda. Barnen hade fått lite snacks under tiden för att tanken var att vi skulle äta lunch på restaurang efter zoo besöket. När vi äntligen var färdiga och jag och Totte såg framför oss en mysig middag på restaurang så bestämmer sig dock Tottes storerbror för att det inte finns några restauranger öppna vid de här tiden. Klockan var då 15.

Så efter alldeles för många timmar på zoo utan mat så hamnar vi på mc donalds. Hade det inte varit för att vi var i Frankrike så hade det varit helt okej. Men nu känner man ändå att man skulle vilja äta något annat än det vi äter som nödlösning hemma. När man är med en annan familj kan man dock inte annat göra än att visa upp en god min. haha

Tyvärr visar de inte upp samma goda min i alla lägen här mot varandra mamman och pappan. Det är mycket kulturkrockar och språksvårigheter. Trots detta så har vi väldigt mysigt och barnen leker bra tillsammans. Vi hoppas på att kunna göra små utflykter och se allt runtomkring oss. Idag verkar det som att vi blir kvar här hemma och myser.

Just nu så stryker vi, packar vi och försöker underhålla två uttråkade barn.