kostymbyte

publicerat i Barnen;
 
Sommarvädret har kommit med besked till Redmond. Vi försöker njuta av varje minut.

Att njuta kan dock vara svårt ibland med två huliganer som just nu verkar ha ätit några djävulspiller. Igår hade jag den sämsta dagen på mycket länge med mina små. De har slutat lyssna på mig helt. Det känns oftast okej, jag förstår dem. Det är trots allt jag som tjatar på dem i stort sett dygnet runt.
MEN... igår fick jag nog.
 
Då fick jag ta av mig mammakostymen och sätta på mig pedagogkostymen.
 
Vi hade varit på en affär på förmiddagen jag och barnen. De betedde sig förfärligt. De lyssnade inte på något jag sa, sprang omkring och det värsta, de höll på att slå ihjäl varandra.
 
Jag fick inte med mig hälften av vad jag skulle ha innan vi var tvugna att avbyra shoppingturen och åka hem.
På eftermiddagen var jag tvungen att åka iväg igen och då förbredde jag båda barnen på vad det var som gällde. Vi skulle åka till en tråkig affär, MEN om de var snälla och skötte sig i affären så skulle vi gå och köpa glass efter.

Vi pratade om detta flera gånger på väg till affären och båda barnen var med på noterna.

I affären så hade noterna tydligen skrivits om. Inte av mig. Men av dem.
Det var då jag fick nog. Jag gav dem 3 chanser att bättra sig men efter det tog jag en i varsinn arm och gick tillbaka till bilen med det tydliga budskapet att nu skulle det inte bli någon glass.

Båda barnen skrek som tokar. Lexie i ca 25 minuter, bland annat för att hon inte ville ha på sig säkerhetsbältet men även för utebliven glass och att hon inte fick ha nappen. Leo var då relativt lugn. När Lexie lugnat ner sig drog Leo igång.
 
Jag filmade detta lilla spektakel.... Det ska barnen få se när de blir äldre.
 
Väl hemma skrek Leo fortfarande som en stucken gris över utebliven glass. När han väl lugnat ned sig så började han göra dumheter igen. Slå Lexie, röra saker han vet att han inte får röra osv osv.
Då fick jag nog. Då gick jag och hämtade hans älskade snutte och la den i en soppåse som jag sedan låtsades slänga i soptunnan.
 
DÅ började han lyssna på mig!
När Totte kom hem hade barnen skött sig i ca 60 minuter då gav vi dem en andra chans. Vi åkte tillbaka till den tråkiga affären och om de skötte sig så skulle de få glass efter middagen.
Ja det var kanske inga änglar vi hade med oss men de hade lämnat djävularna hemma.

Jag inser att jag har låtit deras viljor ta för stor plats här hemma. Jag har känt av det länge men det har varit en lätt utväg att ta när man själv håller på att gå sönder av spendera all vaken tid med dem.
Nu är det dock slut med det. Nu är det nolltolerans för en tid framöver. Jag kommer förmodligen se ut som den mest stränga mamman i världshistorien för ett tag framöver.

Tyvärr är det nog det som gäller nu. Pedagogkostymen på halva mig tills mina barn börjar sköta sig. Så här kan vi inte ha det, varken dem eller jag.
 
Önska mig Lycka Till!;)

Docksängen

publicerat i Barnen;

Lexie har de senaste dagarna blivit helt besatt av sina dockor som hon nu kallar för sina bebisar.
Det är otroligt gulligt och det värmer mammahjärtat att äntligen ha en liten tjej att köpa typiska tjejleksaker till. Lilltjejen har hittils i stort sett bara lekt med bilar som sin storebror och det har varit helt okej med mig. De dockor hon har har mest legat och skräpat och varken hon eller Leo har varit intresserade. Docksängen har stått i hörnet och jag har bäddat den varje gång jag städat.

Så helt plötsligt, utan att någon speciell händelse så är flickan nu tokig i dockor. Om någon försöker övertala mig om nu att det inte är skillnad på pojkar och flickor tror jag att jag blir tokig.

Leo och Lexie har haft samma förutsättningar när det gäller leksaker. Det har funnits bilar och det har funnits dockor och det har funnits djur osv osv. Jag har försökt leka med allt med båda barnen men Leo har struntat fullständigt i dockorna. Däremot tycker han att det är helt okej att laga mat, och vill gärna klä ut sig till prinsessa och liknande. MEN trots det så är det bilarna och flygplanen som är mest intressanta.

Lexie hon har sin storebror och gör allt som han gör, tills nu. Ett helt eget intresse-dockorna. Ja och Mimmi förstås. Lexie är nämligen helt tokig i Mimmi Pigg.

Nu har jag fixat Lexies rum. Det är inte helt färdigt men hon har en stor, härlig, mysig säng som jag ska pimpa upp lite innan den är klar. Sen har hon sina Mimmi på väggarna som hon älskar. Sen står nu alla hennes favoritleksaker i hennes rum. Även Leo har fått ställa upp sina favoritleksaker i sitt rum på sin nya hylla.

Båda barnen är mäkta stolta och det är så roligt att se. De utvecklas otroligt mycket båda två just nu.

Jag tror att det händer enormt mycket med Leo. Det visar sig bland annat genom att han börjat att bajsa på sig igen.
Mindre roligt och ibland tror jag att jag ska bli tokig. Det finns ingenting han kan protestera mot nu så jag lutar åt att när det är ett utvecklingssprång på G så kommer han i ofas. Han bajsar inte i byxorna varje gång, han bajsar på golvet ibland också. Jag förstår faktiskt inte riktigt hur han tänker. Det händer inte heller varje gång han behöver gå på toa och jag hittar inget mönster.

Jag hoppas att det är en kort fas, för den är inte rolig.

Det var ju meningen att detta inlägg skulle vara enbart positivt, så nu avslutar jag med ett par söta bilder på Lexie när hon ville bli bebis igen.


Egna utrymmen

publicerat i Barnen;

I dag är det torsdag och torsdag betyder svenska lekgruppen för oss på förmiddagen.
Lika trevligt som alltid och barnen älskar det.

Leo och Lexie busar på utan att bry sig om mig särskilt mycket. Mycket skönt.

Nu passar vi på att leka i Lexies rum lite. Det enda som finns i hennes rum är en lampa, tre gunghästar av olika slag och en garderob. Tycker du att det låter lite tomt?
Det är precis vad det är!

Nu sover ingen av barnen i sina rum för tillfället. Mest för att jag ska få sova nu under fitnessfighten. Jag pallar inte att springa upp och trösta barn mitt i natten, jag måste få min skönhetssömn. Leo sover på madrass på golvet och Lexie sover i sin säng, fast i vårt rum.

Nu måste dock Lexies rum fixas en gång för alla. Jag har tittat på lite olika sängar men känner mig inte helt 100 på någon. Efter sommaren måste Lexies rum vara fixat. Hon är inte så liten längre. Hon behöver också någonstans där hon kan ha lite egna grejer.

Jag börjar inse att Leo behöver det nu. Än så länge har han inte så mycket i sitt rum förutom sin stora säng och en garderob som fungerar som bokhylla. Men han börjar bli mer och mer mån om att gömma saker för Lexie vilket är helt förståligt. Det som är problemet är att han tror att ALLA grejer är hans. Lexie stackaren får inte ha någonting. Därav behöver båda barnen eget space att ha "egna" saker.

Sen ska båda få leka med allt, men lite måste man få bestämma om vissa saker.

Det leker verkligen fint tillsammans i omgångar nu. Längre och längre stunder kan de roa sig själva utan att jag behöver oroa mig för att det bara gör dumheter. Just nu springer de mellan sina rum och busar. Leo bossar självklart, men det är väl en förmån han måste försöka hålla i så länge som möjligt. Jag är rädd att Lexie snart kommer ta över!

busfrön

publicerat i Barnen;

Det är väldigt mycket fokus på mig just nu. Både på bloggen och här hemma. Inte så att det går ut över barnen, jag tror att de har en mer harmonisk mamma just nu än på många månader.

Men jag tar mig tid. Jag ger mig själv den tiden och det utrymmet jag behöver. Jag frågar inte om lov så mycket vilket jag jämt gjort tidigare.

Nu kör jag på i 110%.

Barnen utvecklas för fullt. Leo pratar i stort sett flytande engelska nu. Visst kommer det lite svengelska ord ibland, både när han konverserar med oss på Svenska och när han pratar engleska. Han är dock helt otrolig på att komma ihåg nya ord och har jag rättat honom till ett korrekt ord så använder han det korrekta nästa gång han pratar.
Vi pratar bara svenska hemma, men ofta när vi är ute bland folk så pratar jag engelska med barnen. Dels för att Lexie ska upprätthålla den engelska hon har och för att det känns mer artigt när folk förstår vad man säger.

Lexie pratar fortfarande inte så mycket. Hon pratar massor och det kommer många ord, men hon är inte så bra på att uttala om man uttrycker sig snällt. Jag förstår vad hon säger och det är sällan jag inte förstår. Hon försöker dock inte utvidga sitt språk så mycket den lilla tjejen. Hon håller sig till ord hon kan/jag förstår. Jag är absolut inte orolig, mer lite trött på att hon verkar lite lat. Jag hoppas att hon får ändan ur vagnen i sommar när vi är i Sverige och bara hör svenska att prata mera. Jag tror att hon är lite osäker med tanke på de två språken som är konstant närvarande. Att hon förstår perfekt på båda språken råder det ingen tvekan om. Nu gäller det bara för henne att våga tror jag.

Leo

publicerat i Barnen;

Leo har en liten lätt överjävlig period just nu.
Treårs trots i hela dess fulla form.

Fantastiskt jobbigt för alla inblandade.

Till råga på allt så har Lexie någon form av tidig tvåårs trots så att man känner att man lever med dessa två ungar just nu.
MEN.. nu sover Lexie, borde egentligen gå och väcka henne. Fast det går inte för Leo leker så fantastiskt inne i lekrummet själv. Han leker bara på engelska/svengelska när han leker själv.

"Oh I have to fix it, here we go!"
"Where is my blue monster truck, where is it?"
Lite billjud i mellanåt.

"here comes Franchesco. Ohoo I have to get Blixten Mcqueen. Oh no wait"

haha jag skulle kunna sitta här och skriva ner allt han säger. Det är så fantastiskt gulligt!:)

Leo

publicerat i Barnen;

Helt plötsligt drabbades jag av en ordentlig migrän för första gången på länge.
Den kom som en blixt från en klarblå himmel så den tog mig lite på sängen. (Kan ni också se att jag är väldigt fyndig just nu.. haha!)

Jag hade precis hämtat Leo och fått i barnen mellis när jag blev tvungen att inta värktabletter och sätta mig i fotöljen löjligt stilla.

Leo som nu ÄNTLIGEN är blöjfri igen med bara några få olyckor i bagaget de senaste 2 veckorna visar mig klart och tydligt att det INTE är okej att mamma sitter stilla. Leo har alltid protesterat när han är uttråkad genom att göra dumma saker. Nu är såklart att göra i byxorna den ultimata dumheten som man definitivt får uppmärksamhet av att göra.

Jag hann sitta i fotöljen i typ 10 minuter innan Lexie och hann vände upp och ner på övervåningen och sedan kissade Leo på sig. När han gick för att hämta nya kläder så passade han på att kissa på heltäckningsmattan. När vi tvättat av den jag jag satte mig strategiskt så att jag skulle kunna se mina båda vilddjur så bajsar han nästan i byxorna. MEN där stoppade han faktiskt sig själv, tack och lov!

Nu har det mesta av huvudvärken släppt och nu känner jag mig bara lagom dåsig.

Man kan ju fråga sig om det inte vore roligare att använda sin fantastiska fantasi till att leka någor roligt istället för att bara få en irriterad mamma som följd av dumheter man gör.
Ja för det är inte olyckorna i sig som har gjort mig på mindre bra humör de är de andra knasigheterna. Exempel på vad Leo hunnit med nu under de senaste 30 minuterna är att måla sig själv i ansiktet med tuschpennor, rulla ut toapapper på golvet, äta upp en teckning, dra ut sladdar ur vägguttagen med mera, med mera.

Japp... det är fantastiskt! (att jag fortfarande kan säga att jag älskar honom över allt annat!)



Min deprimerade dotter och lite fina bilder

publicerat i Barnen;
Här kommer lite random bilder på mina underbara barn.

De leker verkligen bättre och bättre tillsammans vilket känns helt underbart. Oftast är det dock Lexie som inte vill leka just nu. Hon är inne i en riktigt tjurig period då hon helst vill sitta och titta på Barney eller klänga på mig.

Vissa stunder kommer hon loss ur sin depression (?!? hehe ) och leker och då har de hur kul som helst.

Preschool

publicerat i Barnen;

Idag var vi och tittade på ännu en preschool för barnen.
Den ligger lite längre bort än den senaste som jag tyckte var bra men den är totalt annorlunda än en vanlig amerikansk förskola.

De lägger inte särskilt mycket fokus på det akademiska som många andra förskolor, utan barnen får lära genom att leka utan för mycket styrda aktiviteter. Förskolan ligger dessutom i samma lokaler som en känd gymnastikförening så 1 timme varje dag har de tillgång till gymnastiksalen som är en riktigt proffesionell sal med allt en riktig gymnastikförening kan behöva.

Leo och Lexie var med under timmen i gymnastiksalen idag och Leo ÄLSKADE det. När jag frågade honom om han ville vara där själv någon dag utan mamma så sa han dirket att han ville vara där själv. Innan har han blivit jätteledsen när jag frågat om han vill gå till preschool. Så detta är lovande.

Tanken var att Leo skulle vara hemma med mig tills efter sommaren men då vi kan testa en vecka för 40 dollar så får Leo testa redan på fredag och sen nästa vecka.

OM han gillar det och det fungerar bra med lämningar och hämtningar så får han nog börja redan nu!
Jag tror att det skulle vara jättebra för honom och sen även bra för Lexie att få lite egentid med mig och få möjlighet att göra lite saker på hennes nivå för en gångs skull. Det är svårt att fokusera på Lexie när Leo mer är den som tar för sig och styr.
Till exempel så ska Lexie få gå på simskola, något jag inte kan göra när jag har båda barnen.

Lexie fullkomligt älskar att bada så jag tror att det kommer att bli bra.

Vi får se vad som händer, men just nu känns det rätt lovande!

Ännu en intressant dag

publicerat i Barnen;

Efter att vi hade badat och Lexie hade freakat ut i lördags så insåg vi att hon nog inte mådde sådär toppenbra.

När vi vaknade i söndags var hon kokhet och febern var ett faktum. Den försvann under dagen efter att hon sovit i 4 ( ! ) timmar mitt på dagen. Tyvärr sov hon fruktansvärt dåligt i natt förmodligen för att hon sovit på tok för mycket igår.

Vi hade ett inplanerat besök hos läkaren för barnen idag. De skulle få göra sin 18 månaders check-up respektive en sen 2 års kontroll. Leo mest för att jag ville att vi skulle bli remitterade till LKG teamet här i Settle och kolla upp hans öron som enligt honom låter ibland. Han kan bli helt tyst och stel i blicken och säga "MAMMA STÄNG AV LJUDET, LYSSNA...." . Min lilla älskling, det är inte lätt!

Vi fick beskedet när vi var hos doktorn för vad jag var säker på var öroninflammation när vi precis kommit hit att båda rören var på plats. Nu var dock inte beskedet riktigt lika säkert. OM det sitter där inne så sitter det jätteknasigt och bakom MASSOR av vätska. Om en vecka ska jag ringa läkarna på lkg teamet och boka tid och få en ordentlig koll av en specialist.

Jag förstod att de skulle få möjlighet att få lite till vaccinationer här med tanke på att de är helt tokiga i att vaccinera, mot ALLT! Leo fick idag 2 sprutor, en mot Hepatit A och en vanlig influensa vaccniation. Lexie däremot stackaren fick 4 sprutor. Två i varje ben....

Då fick de inte en av alla de som de hade velat ge och det är vattkoppor vaccniation. Det är ingen mening med att ge när man redan har haft det...!;)
Läkarbesökt tog nästan 2 timmar och barnen var superduktiga. Det var en supergullig läkare som hade varit utbytesstudent i Sverige under high school, så hon försökte prata lite svenska med Leo men han som pratar engelska så fort någon annan gör det kollade på henne som att hon var lite knäpp. :)

Nu käkar vi lite mellis för att orka leka lite på eftermiddagen innan det blir en TIDIG kväll. Jag är helt slut trots att jag lyckades vila en timme nu medans Lexie sov och Leo satt och lekte bredvid mig i sängen med iPad. Jag försökte muta honom till att sova men han vägrade.



Igår när det egentligen var läggdags så lekte barnen finare än de någonsin lekt tillsammans förut. Det var helt fantastiskt för mammahjärtat. Båda var med och ingen bråkade. Leo sa till lillsyster vad hon skulle göra och delade med sig av sina bilar och duplot!




Svenska lekgruppen

publicerat i Barnen;

Idag var det återigen dags för svenska lekgruppen att träffas.
Leo och Lexie stormtrivs och jag har det väldigt trevligt jag också. Vi är hemma hos någon ur gruppen varje vecka och det är samtidigt roligt att se hur folk bor.

Imorgon ska vi till huset igen och träffa en av ägarna. Vi kan inte skriva ett kontrakt riktigt än för man måste få någon application godkänd först som är typ som en krediupplysning vad jag förstått. Problemt är att den inte kommer att ge någonting eftersom vi inte har någon Credit history här. (Något som uppenbarligen är så viktigt att vi rekomenderas att ta lån på saker nu i början!?!)

Jaja.. vi ska träffa henne imorgon i alla fall och då får vi även en chans till att se huset!!!
Vi har redan flyttat in mentalt så det är bara att hålla tummarna för att inget går fel nu. :)

I skrivande stund så sitter jag och lyssnar på en skrikande Lexie. Jag vet inte riktigt varför hon skriker, hon gör det vanligtvis ALDRIG när man lägger henne för natten. Idag dock så skriker hon såklart den första natten jag övertalat Leo att strunta i nappen. Vi har förberett honom på ett par veckor att han ska ge den till tomten som får ge hans nappar till andra bebisar som behöver dem bättre.

Leo är lugn... men Lexie... hon skriker. Hon kanske skriker för Leos skull eller något, who knows.



The house?

publicerat i Barnen;

Vi ska kolla på ett hus idag.
Inte genom någon mäklare utan genom ett vi hittat på typ blocket fast här borta.

Det är galet snyggt på bilderna, men lite litet bara 360 kvm...;)

Det ligger helt perfekt gentemot Tottes jobb, nu ska vi bara få allt på det klara med om hur alla kostanader för huset ser ut. ojojoj jag är helt upprymd nu. Detta är det bästa som hänt på flera veckor. haha

Vi ska på en massa visningar med "vår" mäklare på onsdag. Det är en del okej hus, men de ligger inte i närheten av så bra som detta hus. Det är väldigt lite hus ute på marknaden nu innan jul tyvärr. Helt fel tid att komma hit och börja leta på.
Om vi inte hittar något hus med inflyttning i före 29 januari eller helst just den 29 januari så måste vi bo kvar i denna lägenhet och den kostar 3500 dollar i månaden. Det i jämförelse med detta hus som vi ska titta på idag som kostar 2900 dollar i månaden känns ju inte helt okej.

Jaja vi ska inte ha för stora förhoppningar, vi får se hur det är helt enkelt!:)


var tar tiden vägen?

publicerat i Barnen;
Man skulle kunna tro att det inte finns så mycket att göra i ett nytt land där nära relationer till andra människor är begränsade. Men icke!
Det är galet mycket att göra, inte sådär att det blir för mycket utan perfekt för att man inte ska kunna längta någon annanstans än där man befinner sig just nu.

Fredagen spenderades i status KAOS!!! HELA DAGEN!! Vi började med att leta upp en läkare till Leo. Leo hade haft 40 graders feber i 3 dagar och haft feberkräkningar på natten och jag var helt säker på att han hade öroninflammation med tanke på att läkaren i Sverige sagt att han tappat ena röret i örat. Så jag ville bara få det bekräftat och höra vad jag skulle kunna göra nu för att lindra besvären för honom.

Efter frustration och många tårar från min sida så hittade vi till en doktor- som konstaterade att öronen var lite röda MEN rören satt där de skulle och det såg ut som att allt var på bättringsvägen.
Jaha... mycket frustration och tårar för INGENTING. Fast det var väl på sätt och vis rätt skönt att höra att rören satt där de skulle, då kan jag slappna av på den punkten.

Dagen fortsätter i samma anda, dvs kaos. Allt som kunde gå fel, gick fel. Vi skulle ha barnvakt klockan 7 av en nanny vi aldrig träffat. VI fastnar i bilköer och jag kör fel, jag glömmer min mobil hemma så den stackars nannyn får stå i vår lobby och vänta på oss i 15 minuter utan att vi får tag på varandra. Jag tackar vår lyckliga stjärna att hon hade tålamod och stod kvar!

Anledningen till nanny var att vi skulle på Tottes julfest med jobbet. Ett litet nätt kalas på sci-fi museet här i Seattle. Hur mycket folk som helst och olika aktiviteter på olika våningar och såklart gratis mat och sprit. Men med det stora antalet folk så hann man inte bli särskilt full eftersom köerna till barerna var enorma.
Vi såg i alla fall Cee lo Green uppträda och sen var vi tvugna att åka hem till barnvakten. Fantastiskt skön kväll trots allt kaos innan vi väl kom iväg. De 4 timmarna utan barnen var GULD värda!

Väl hemma hade det såklart gått galant med barnen och vi var välkomna att önska samma nanny igen om vi behövde barnvakt. Barnen hade var sååå snälla. (SÅKLART!:) )

Igår träffade jag en grupp med "microsoft fruar" på ett cupcake ställe här i närheten. Där lekte vi en julklapps lek och pratade. Det var trevligt att få träffa ett gäng amerikaner för en gångs skull. Det är ju trevligt att få använda sin engelska lite i det här landet. Detta gäng träffas 1 gång i månaden och har olika aktiviteter, så det kommer jag absolut att hänga på.

Sen på eftermiddagen så fixade vi julgran och massa fint julpynt. Jag ska fixa en riktigt fin bild på vår amerikanska julgran.

Fast nu får ni se ett gäng bilder från förra helgen istället när vi åkte till Sammamish state park och mös och busade!



Segregation

publicerat i Barnen;

Jag börjar förstå mig på det här med segregationen som verkar finnas i de flesta länder.
Man skyller ofta på politikerna och samhället för den segregation som finns. Till viss del är det självklart ett skapat samhällsproblem med boendeformer, priser och annat som kan påverka var människor bor och har möjlighet att bo.

MEN... och här kommer ett stort men, det är långt ifrån bara ett problem skapat av politik och av samhällsstyret. För vad gör man när man kommer till ett nytt ställe någonstans på jorden där man aldrig tidigare varit.

JO, man försöker skapa en tillvara så lik den tillvaro man är van vid. Man vill äta den mat man brukar, man vill köpa de blöjor man är van vid, man vill ha det så likt som på den plats man senast kände sig trygg helt enkelt.

Hur skapar man då nya kontakter och vilka väljer man att skapa dessa nya kontakter med?
Det är precis som "hemma" man träffar oftast människor man har någonting gemenamt med. Innan man lär känna invånare från det nya landet där man måste skrapa på ytan för att se om man har någonting gemensamt så finns det en grupp som är enklare att "lära känna". De egna landsmännen.

För nog har man någonting gemensamt med dem allt när man bor långt bort från sitt hemland och sin kanske största trygghet.

I morse var jag och barnen på lekgrupp med "svenskar" som bor i East Seattle. Nu räknade jag inte hur många vi var där men säkert 10  föräldrar med sina barn. Genast kände man sig som en i gemenskapen och visst träffade jag ett par som jag kände att jag skulle kunna umgås med utan problem.

Det som jag tyckte var en ren klockren kommentar var dock från en mamma som frågade var vi ville bo. Jag nämnde ett par områden och hon berättade att hon bodde i ett av de områdena och att hon hade ett hus som var till uthyrning på sin gata. Hon sa att hon skulle maila mig uppgifterna om huset och att det vore mycket trevligt om vi skulle bo där.

Då var det en annan mamma som frågade henne; "Men hade inte du tänkt att ni skulle byta upp er till det huset" Då svarade bara hon att "Äh om jag får möjlighet att ha en svensk familj till granne så kan jag skippa det, det är ändå ett rätt stort jobb att flytta."

Segregation kan vara ett stort problem när folk inte anpassar sig till samhället i övrigt, men segregation kan även vara skapat av individer för att en känsla av trygghet skall uppnås.

Hallååå.. var är du?

publicerat i Barnen;
Julkänslan infinner sig inte alls hos mig här i staterna.
Jag har plockat fram det julpynt jag släpade med mig från Sverige, men tyvärr blir jag inte mer julig ändå.

Det är första gången någonsin jag inte firar jul med min familj. Jag har tyckt att det ska bli ganska skönt att bara vara vår lilla nya familj nu, men jag vet inte om jag börjar ångra mig. Det är ju underbart att vara med familjen på julafton. Aja.. nu blir det på detta viset ingen idé att tänka på hur det skulle vara att ha varit hemma i Sverige.

Jag tog bilder på barnen i morse i deras luciakläder. Lexie som var på uruselt humör innan lyckades ändå bli relativt bra på bilderna, ALLT tack vare Leo. Älskade Leo som kan vara en underbar storebror när han lägger den sidan till.



Bellevue och barntankar

publicerat i Barnen;

Bellevue... det är ett rätt bra ställe faktiskt.
Vi bor i en stor lägenhet med 3 sovrum och två badrum. Läget är galet bra, typ 2 minuters promenad från det stora köpcentrumet som både har alla affärer man behöver men även ett riktigt nice lekområde för barnen. På dagarna just nu i julruschen är det dock knökfullt där. Fast barnen älskar det och Leo vill gå och leka där jämt.

Igår var vi hemma hos en annan svensk familj som har en dotter i samma ålder som Leo. Det är familjen som var med på den stora "övertalningsmiddagen" för ett år sedan när vi var här. Mamma C och dottern S var de perfekta värdarna och Leo och S lekte i deras källare helt själva rätt länge och jag kan säga att det var en välbehövlig paus för mig från en av barnen Liberto. Det är rätt påfrestande att vara mamma 24/7.

Jag älskar mina barn över allt annat, men jetlaggade och utan någon egentlig trygghet förutom mig, Totte, nappar och snuttar så är de rätt galna! (Med all rätt såklart!)

Igår var dock vår lugnaste dag hittils. Minst skrik och bråk från barnens sida, men kanske för att de kunde vara i en miljö skapad för barn utan att jag behövde vara orolig att de skulle försvinna någonstans. Det är nämligen så att säger jag "nej" just nu så triggar det igång någonting hos dem båda och de fortsätter göra det "förbjudna" ännu mer. Så jag måste hitta den där förmågan att orka vara den där bra pedagogen jag kan vara och hjälpa både mig och barnen till en mer lugn vardag.

Jag har insett att jag måste anpassa dagarna efter barnen nu och lägga fokus på dem. (Det låter lätt men är svårt när man har så mycket man måste göra.)
Idag tex så skulle vi behöva vara hemma i lägenheten och bara ta det lugnt. Kan vi göra det då?
Neheeej... för det kommer carpet cleaners och städar heltäckningsmattan i lägenheten för det hann de inte göra innan vi flyttade in. Jippie! Det kommer typ ta en hel evighet så idag lär jag och barnen hänga på Bellevue Square alldeles för länge.....

Lycka, frustration och bajskatastrof

publicerat i Barnen;

Idag har vi haft en underbar dag hela familjen.
Vi började med en lugn morgon "hemma" i huset där vi bara njöt av att inte behöva stressa iväg.
Sen fixade vi oss iordning för en tur till en möbelaffär och sedan Toys R us!

Jag har sett en säng på nätet som jag vill ha till Leo när vi får vårt "riktiga" boende sen. Vi for iväg och tittade på den och den levde definitivt upp till mina förväntningar så den ska vi beställa i nästa vecka. Väl på plats i affären som jag trodde var en möbelaffär men som visade sig ha allt för barn hittade vi en PERFEKT vagn för barnen. Det är samma märke som vi har på dubbelvagnen nu men en där de sitter som i ett tåg. Det i sig är bättre för att den inte är så bred. Amerikanerna använder inte breda dubbelvagnar i samma utstreckning som vi hemma i Sverige. Sen är den även perfekt för att det går att göra den till en enkelvagn. Leo åker inte alltid vagn nu och det blir bara mer och mer sällan så snart så kommer vi bara att behöva enkelvagn. Sååå voila då har vi det också!

Sen bar det iväg mot Toys R us och hela familjen Liberto var i himmelriket. Totte, jag och självklart Leo och Lexie är tokiga i leksaker.

Hannah- DU ANAR INTE VAD MED CARS SAKER DET FINNS! VAD VILL NI HA!?!?!

Sen skulle vi iväg och äta lunch på cheescake factory till lunch. På väg dit hittade vi DISNEY STORE! GHAAAAA både jag och Totte höll på att gå i bitar av lycka och även av frustration att vi inte kunde köpa ALLT! Självklart vill vi att barnen ska ha leksaker men mest av allt vill vi köpa allt för att vi vill ha det.

Mysig dag med shoppingorigie och galet god matorgie (som avslutas hemma ikväll med alla doggy bags vi har kvar) avslutas nu "hemma" i soffan och en förhoppning om att barnen vill sova relativt tidigt så att vi kan dela på en flaska mousserande och den första riktiga vuxentiden på länge!

Nej vänta... jag glömde bajsorgien!
Mitt i shoppingen på disneystore efter lunchen så bajsar Lexie världens lösaste bajs i världens sämsta blöja så hon hade bajs över hela sin baksida. Även på kläderna och så kladdade hon ner HELA vagnen.
Jag sprang med henne (Jag bar henne i armarna så långt ifrån mig som jag kunde mitt i julruschen i ett stort och relativt "fint" köpcentrum) till skötrummet där jag badade henne i handfatet och bytte kläder.
Vi insåg att vi inte skulle rädda våran vagn. Den hade bajs överallt och går inte att ta av tyget på. Vi står i garaget och ser oss om och bestämmer oss sedan för att lämna den i garaget till Bellevue Square och sen åkte vi och köpte demoexet av vagnen som vi bestämt oss för att köpa men som inte skulle komma förens om 10 dagar.

Typiskt Familjen Liberto, eller vad säger ni!?!;)

Syskonen söt

publicerat i Barnen;
Gårdagen spenderades på staff development med hela Futuras international pre-schools personal. Först hade vi en helt underbar workshop med en kvinna som gjorde någonting som kallas för "Sherborne" med oss. Det är kroppsliga övningar man kan göra tillsammans med barnen.
Detta självklart för att främja hälsa men det är även väldigt mycket övningar det krävs respekt och lyhördhet inför andra men även en förmåga att samarbeta.

Jag fullkomligt älskade detta och vi kommer att börja använda detta med barnen på måndag!

Sen fick vi sitta i våra arbetslag och arbeta med hur vi ska dokumentera barnens tid på förskolan. Både när det gäller IUP samt barnens vardag i form av alla våra rutiner. Det kändes som att vi kom en bra bit på väg där också.

Det känns så sorgligt att behöva lämna detta underbara arbetslag. I will miss them like crazy!

Sen gick jag på After Work tillsammans med de flesta lärarna från Leo och Lexies pre-school. Det var faktiskt riktigt roligt att få lära känna dem lite som kollegor samtidigt som de är mina barns pedagoger.

Kvällen spenderades sedan hemma framför Idol tillsammans med Leo. Lexie somnade tidigt och jag och Leo bara mös!

Leo har fått en ny hobby och det är att lägga pussel. Han är helt fantastisk. Från att ha tyckt att dessa pussel där man bara lägger en bit på var plats är tråkiga till att fullkomligt älska 16-20 bitars pusslen.
Han är så söt, han lägger de flesta helt själv nu efter att man bara gjort dem tillsammans med honom några gånger.
Well done Leo!:)




Barnens utveckling.

publicerat i Barnen;
Det känns nästan skamligt illa att jag inte har tid att blogga just nu. Det känns som att jag missar att dokumentera massor av viktiga händelser i livet.

Framför allt i Lexies liv där det händer framsteg i utvecklingen för varje dag som går. Hon är helt fantastisk. En tjej med massor av energi och livslust som älskar att få umgås med människor runtomkring sig. Hon trivs alldeles ypperligt på preschool även fast det kan komma en hel del tårar när man lämnar på morgonen. När man kommer och hämtar på eftermiddagen är hon dock hur glad som helst och det syns att hon trivs som fisken i vattnet.

Hon pratar fortfarande inte så mycket. Eller hon pratar en himmlans massa men det kommer inte direkt lika många riktiga ord som ljud ur munnen. Hon säger mamma ett tveksamt pappa och Leo så att man förstår precis vad hon menar. Sen förstår man henne rätt bra för att hon visar vad hon vill. Ja för är det något hon har den här lilla damen så är det vilja och förmåga att få andra att förstå vad hon vill. Hon vet nämligen alldeles perfekt vad det är hon vill själv.

Hon går och springer och leker och sover.
Ja hon sover äntligen bra på nätterna. Har en tendens att ibland vakna lite väl tidigt på morgonen. Vi slutade med vällingen/ersättningen för ett par veckor sedan och det har gått toppen. Hon får en banan på kvällen om det var länge sedan hon åt middag och då klarar hon sig hela natten. Hon vaknar 5.30-07.00 men vaknar inte en enda gång mellan det så det måste vara godkänt.

Vår älskling Leo som bara växer och växer och pratar och pratar han har varit i en galet jobbig trotsperiod ett tag. Nu börjar det dock bli bättre. Som vanligt blir han dock otroligt orolig i perioder så han sover på en madrass på golvet bredvid mig. Där sover han oftast väldigt gott och känns harmonisk när han vaknar.

Tyvärr har vi fått jätteproblem med toaletteriet/potteriet. Det händer mer olyckor än någonsin och för någon vecka sedan började vi sätta på blöjan på preschool. När vi började med det så vägrade han ha kalsonger även hemma. Så då gick vi tillbaka helt till blöja under ett par dagar.

Nu vill han inte ha blöja utan bara kalsonger. Tyvärr säger han aldrig till när han behöver gå på toa längre så det händer fortfarande mycket olyckor. Mest bajsolyckor.....
Galet jobbigt både för honom och oss.
Men med tanke på att han inte vill ha blöjan nu så är det bara att kämpa på tycker jag.

Jag VET ju att han KAN!

Vår seattleflytt närmar sig med stormsteg. Som det ser ut nu så flyttar vi i slutet av november och jag förstår inte hur allt som ska fixas innan vi flyttar ska hinnas med...

NÅgot jag är otroligt glad för är att Leo lärt sig så pass mycket engelska. Han är så duktig lillkillen. Han pratar mycket och jag tror att han förstår mer än man kan tänka sig.
Lexie märker jag förstår massor också... hennes ord kommer nog att komma samtidigt på engelska och svenska nu.

Förskolestart

publicerat i Barnen;
Första dagen på förskolan avklarad för både barnen och mig.
Det gick efter omständigheterna mycket bra. Leo och Lexie är i samma våning på förskolan, men i olika grupper.
Lexie har de pedagogerna som Leo hade förra terminen och Leo har nya fröknar.

Leo har sagt hela sommaren att han INTE vill till preschool och man har sett paniken i hans ögon när vi pratat om det. De brukar alltid vara ute på förmiddagen vilket kändes som min räddning i morse för att jag skulle kunna vara närvarande med båda barnen.


MEN... det ösregnade såklart så alla var inne. Direkt när vi kom så var jag tvungen att gå in i Lexies "klassrum" och Leo var tvungen att gå in till sitt. Han blev helt förkrossad och grät och grät! Till slut så såg jag dock genom ett fönster att han hade lugnat sig och satt i en ny frökens knä. Det som kändes värst idag var att han inte kände någon av pedagogerna och att jag hade sagt att jag skulle kunna vara med honom idag.

I Lexies lilla grupp så var det 6 barn varav 4 börjat sin inskolning tidigare. De 4 som börjat förra eller till och med veckan innan det var utan sina föräldrar och alla GALLSKREK! Lexie var den enda som var stencool och sprang omkring och lekte i rummet. Jag kunde faktiskt lämna henne i långa perioder för att gå och titta till storebror.

Leo blev till slut lycklig och älskar nu preschool igen. De hade nämligen "waterplay" efter snacktime. Så han vill mer än gärna tillbaka imorgon.

I morgon blir ännu en kort dag för båda barnen. Lexies inskolning fortsätter ju men Leo skall till doktorn efter inskolningen. På onsdag blir det nog en lite längre dag för Leo och Lexie får följa med mig hem en sväng innan vi hämtar Leo.