Det är väldigt mycket fokus på mig just nu. Både på bloggen och här hemma. Inte så att det går ut över barnen, jag tror att de har en mer harmonisk mamma just nu än på många månader.
Men jag tar mig tid. Jag ger mig själv den tiden och det utrymmet jag behöver. Jag frågar inte om lov så mycket vilket jag jämt gjort tidigare.
Nu kör jag på i 110%.
Barnen utvecklas för fullt. Leo pratar i stort sett flytande engelska nu. Visst kommer det lite svengelska ord ibland, både när han konverserar med oss på Svenska och när han pratar engleska. Han är dock helt otrolig på att komma ihåg nya ord och har jag rättat honom till ett korrekt ord så använder han det korrekta nästa gång han pratar.
Vi pratar bara svenska hemma, men ofta när vi är ute bland folk så pratar jag engelska med barnen. Dels för att Lexie ska upprätthålla den engelska hon har och för att det känns mer artigt när folk förstår vad man säger.
Lexie pratar fortfarande inte så mycket. Hon pratar massor och det kommer många ord, men hon är inte så bra på att uttala om man uttrycker sig snällt. Jag förstår vad hon säger och det är sällan jag inte förstår. Hon försöker dock inte utvidga sitt språk så mycket den lilla tjejen. Hon håller sig till ord hon kan/jag förstår. Jag är absolut inte orolig, mer lite trött på att hon verkar lite lat. Jag hoppas att hon får ändan ur vagnen i sommar när vi är i Sverige och bara hör svenska att prata mera. Jag tror att hon är lite osäker med tanke på de två språken som är konstant närvarande. Att hon förstår perfekt på båda språken råder det ingen tvekan om. Nu gäller det bara för henne att våga tror jag.
