Mitt liv med Leonidas och Lexie

Jag har känt att jag har blivit mer och mer påverkad av det faktum att mamma inte finns närvarande de senaste månaderna. När stressen har ökat och jag har kännt en sådan kärlek till mitt jobb så hade jag behövt min mamma. Min mamma som alltid på något vis stöttade mig även fast hon kanske inte tyckte lika som mig. Men i jobbet var hon min mentor, min vägledare mitt allt.

Jag har inte gråtit över förlusten av mamma så mycket. Självklart har det strömmat tårar nedför mina kinder i perioder, men jag har haft för mycket som hänt omkring mig som varit positivt för att riktigt kunna känna en allt för stor känsla av saknad.

Totte sa till Leo att vi skulle till krykogården för att tända ljus för mormor Gunilla. Så Leo pratade om det hela vägen i bilen. När vi stannade bilen så sprang Leo före och skrek bakåt, "Var är mormor Gunilla då???" med entusiasm i rösten. Då gick mitt hjärta itu....

Min älskade mamma, min underbara älskade mamma som älskade barn över allt annat i livet. Hon hade avgudat mina barn, hon hade velat spendera så mycket tid som möjligt med dem. Men hon fick aldrig chansen....

Leo frågade ytterligare ett par gånger var mormor Gunilla var men jag var för ledsen för att svara och Totte valde nog att inte svara. När vi sedan kom till graven där min pappas farmor och mormor ligger begravda dit vi alltid går och tänder ljus så hade jag lugnat ner mig lite. Jag kunde prata lite utan att det brast totalt.

När vi sedan gick till minneslunden där mamma finns någonstans så sa jag till Leo att han skulle vinka till mormor Gunilla i himlen. Det gjorde han glatt! Sen återberättade han flera gånger under kvällen att mormor Gunilla bor i himlen hos stjärnorna.

Det finns nog inget jag önskar mer i livet än att mina barn skulle haft möjlighet att träffa sin riktiga mormor. Eller att min mamma skulle haft chansen att träffa mina älskade barn. Jag vet att hon finns någonstans där ute och vet att jag är lycklig och att jag har fått de bästa barnen jag hade kunnat få, men ändå!!!!

Tänk att JAG av alla på jorden får uppleva allt det jag får uppleva. Nu har jag ett äventyr framför mig som jag inte kan förutspå hur det kommer att bli. Jag kan bara försöka att ta till vara på varenda dag och njuta av att just jag får möjlighet att bo i USA och spendera varje dag med mina barn som är det bästa jag gjort i hela mitt liv.

Jag kommer sakna en del här hemma så ofantligt mycket att jag mår illa när jag tänker på det, MEN de finns endast ett telefonsamtal bort. ELLER ett dygn bort... jag kan faktiskt ta mig hem på mindre än 24 timmar och finnas hos de jag älskar allra mest efter barnen och Totte. Ingenting är omöjligt och jag hoppas bara att de är lika glada för min skull som jag försöker vara för min egen skull.

Så var då dagen här. Eller snarare dagen före den stora dagen.

Vi skulle igår fixa allt det sista pappersarbetet inför intervjun på ambassaden. Totte hade extremt mycket jobb och allt pappersarbete var bara en stressfaktor för oss båda. När vi väl kollade genom allt som skulle tas med till ambassaden så insåg vi att vi hade glömt ett par saker.

Bland annat hade vi glömt att fixa 4 kuvert frankerade med exakt 67 kronor. Klockan var nästan sex och Totte fick skynda iväg till posten som stänger 18. Sen hade vi glömt att ta foton på oss alla fyra rakt framifrån framför en vit bakgrund. Allt detta fixade vi rätt snabbt tills vi insåg att vi inte hade någon bekräftelse på bokningen av tiden för intervjun.

Vi försökte logga in med alla möjliga sorters koder men hittade inte någon bokad tid någonstans. Jag freakade såklart ut och Totte blev irrirterad att jag blev knäpp. (inte så konstigt)

Vi bokade närmsta tid som fanns i bokningssystemet. MEN vi bestämde oss för att åka till ambassaden och hålla tummarna för att vår tid fanns där.

Efter en timme utomhus i kö så fick vi komma fram till vakterna och visst fanns vår tid. SKÖNT!

Väl inne så lämnade vi ifrån oss vår bibba med papper och tjejen bakom disken. "Yeah, everything seems to be in order.... EXCEPT these recipts, they need to be stamped and with a signature on".

Som tur var så lyckades vi springa iväg till närmsta Nordea bank och efter många om och men få de där kvittona stämplade. Vi fick inga signaturer men väl tillbaka på ambassaden så gick det bra.

När klockan var 12.20 blev det så äntligen vår tur att gå fram till en vakt för att bli intervjuade. Han frågade Totte några frågor om jobbet och sen sa han att jag förmodligen bara skulle dricka kaffe där borta. Sen berättade han om några anekdoter ur sitt eget liv. Han avslutade med att säga att vi borde köpa en hundvalp till våra barn så att de inte skulle sitta för mycket framför datorn.

I dag har vi haft visning på huset. Jag håller tummarna så hårt jag kan för att det blir uthyrt nu. Orkar inte gå runt med den här stenen i magen längre.

Jag går redan runt med nog stenar i magen..... Jobbet jag måste lämna, packning, hur allt kommer bli där borta, hur det kommer gå här hemma när vi försvinner härifrån osv osv osv osv.

Jag och Leo sitter och har fredagsmys. Jag framför TV'n och väntar på Idol. Leo framför Ipaden spelandes något bilspel. Han kan sitta med den där Ipaden i flera timmar i streck. Det enda positiva jag ser med det är att han förmodligen håller sig relativt lugn på ett flygplan i 12 timmar. Nä.. det finns mer positivt än så. Vi har massa bra pedagogiska appar på båda svenska och engelska som både han och Lexie älskar. Problemet är att de bråkar järnet när de har den där paddan tillsammans. Så vi måste helt enkelt köpa en till!;)

Mina barn är bortskämda, jag vet det!

Lexie hon ligger och sover. Jag hoppas att hon sover HELA natten och att även Leo sover HELA natten!

Jag vill nämligen sova HELA natten.

Jag är helt slut efter den här veckan på jobbet som varit helt galen.

Den avslutades med Halloweenfest idag. Jag var ett bi som var mycket uppskattat av både föräldrar och barn. Barnen var så söta så att jag hade kunnat ta med dem hem allihopa.

I morgon blir det Halloween fest hos Hannah med familj för hela familj, hela familjen lääängtar!

På måndag blir det halloweenfest för barnen på deras pre-school!

En bra sak med att ha börjat jobba är att när jag nu är sjuk så kan jag vara hemma från jobbet + att jag kan vara hemma utan barn. HERREGUD! Jag har faktiskt (eller hade faktiskt) kunna vara sjuk på riktit idag under 6 timmar.

MEN.. nu hör till ekvationen att vi ska flytta till USA om 1 månad. Detta får till följd att när jag för första gången på 2.5 år faktiskt haft chansen att vara sjuk ensam hemma i 6 timmar så har jag haft en jäklans massa annat att göra än att tycka synd om mig själv i soffan.

Jag kanske skulle tyckt synd om mig själv för detta, men jag känner mig rätt nöjd och tillfredsställd att jag fått ca 5 telefonsamtal ur världen och en massa abonnemang uppsagda. Jag har fått koll på lite bankgrejjer och sen har jag även lyckats få 4 maskiner tvätt tvättade och torkade.

Japp produktiv sjukdag! Det har trots en del att göra varit fantastiskt skönt att kunna känna att man kan få vara sjuk utan att behöva ha kontant uppmärksamhet på 2 små ettriga ungar.

Jag är sååå trött på att inte ha någon tid. Den lilla tid jag har så prioriterar jag inte bloggen, det är helt klart och tydligt det.

Som det ser ut nu så flyttar vi precis innan jul. Det kommer att bli riktigt spännande att se hur allt kommer att gå dessa tre månader till dess och när vi väl är där.

HERREGUD! Ni anar inte vilket jobb vi håller på med att göra nu för att göra en budget som ska funka där borta. VI måste ju veta på ett ungefär hur mycket vi kan tänka oss att betala i hyra osv osv....

Idag är en stor dag kära blogg och bloggläsare. Idag är första dagen på 2 år och 2 månader som jag inte anses lida av fetma enligt den kära mr BMI. 

Så från och med idag är jag bara överviktig och mitt första delmål är avklarat. Nu återstår de 11 kilos kamp jag har kvar ner till att anses normalviktig. Efter det återstår det 2 kilo tills jag väger lika mycket som jag vägde för 5,5 år sedan när jag och Totte träffades. Alltså, totalt 13 kilo kvar att gå ner tills jag skulle känna mig riktigt nöjd. 

Nu är det ingen idé att hymla om siffrorna, det är ju för min skull som jag gör detta och för er som är intresserade så kommer här lite siffror. 

När jag träffade Totte vägde jag: 72 kilo (Det är denna vikt jag vill tillbaka till)

När jag blev gravid med Leo (aka bröllopsvikten)vägde jag: 82 kilo

När jag var gravid med Leo slutade vikten på: 109 kilo

När jag 5 månader senare blev gravid med Lexie vägde jag: 89 kilo

När Lexie föddes vägde jag: 100 kilo

När jag började denna viktresa och förlorat de gravidkilon som ville försvinna automatiskt vägde jag: 91,5 kilo

IDAG väger jag: 85,3 kilo

Träningen går riktigt bra just nu och det är väldigt inspirerande. Jag tror nästan att det är tack vare den som jag faktiskt lyckas med att äta bättre också. 

Nu är målet att springa en mil i sommar. Inte bara komma igenom utan faktiskt springa, helst under en timme. Vikten vill jag självklart också förlora, men jag tror att det kommer automatiskt med träningen nu. Gör den inte det så får det ta den tid det tar!

Jag vill få en bra grundkondition och hålla den uppe nu. Mitt mål är att må bra. 

Jag hoppas hoppas och SKA hålla mig till detta nu, det är jag skyldig mig själv!

Mina mål som jag hade satt upp när det gällde träningen har jag uppfyllt. Inte riktigt som jag hade önskat. Jag har tagit mig runt en mil, dock inte under 1 timme.

(Löpning är verkligen inte min grej!)

Nu har jag börjat äta LCHF kost och jag mår så fantastiskt bra. Jag har energi och jag är glad!

Jag kommer att försöka hålla mig till detta så gott det går. Självklart kommer jag inte tacka nej till mat jag får hemma hos andra. Jag kommer heller inte att dra mig för att äta ute. Däremot kommer jag när jag äter ute alltid att skippa rena kolhydrater. De ger mig absolut ingenting.

Bloggen dör nästan känns det som. Jag vill inte vill inte vill inte att den ska försvinna så jag gör allt i min makt för att få inspiration och det som krävs för att göra den levande.

Jag har gått från springvikarie till fast anställd på mindre än 2 dagar.

Jag är nu fast anställd på Futura international pre-school Danderyd. Det känns verkligen toppen!

Jag firade min nyanställning med en rejäl soppingtur idag. Massa underbara höstkläder som kommer passa perfekt när jag återigen är arbetande.

Det gick bra, en relativt enkel dag så här i början på terminen.

Jag fick känslan av att jag valt rätt utbildning ändå...!

Min otursdag börjar när jag ska skynda mig ner och duscha och inser att det sprutar vatten i badrummet. Ovanför varmvattenberedaren regnar det på bra. Kul med vattenläcka sådär på morgonen.... NOT.

Sen fortsätter det när jag ska gå ner i tunnelbanan och blir klämd i spärren så att min nyinköpta kaffe hamnar på kavajärmen. Blev lite pissed men det löste sig genom att vika upp ärmarna så att de blev trekvarts.

Sen ringer de från pre-school klockan 13 och säger att Lexie kräks. Jag ringer till Totte som måste ila iväg till dagis trots att rörmokaren precis kommit.

När jag ska ta sista bussen så hamnar jag på fel buss och åker åt fel håll. Jag får SPRINGA i jeans och kavaj och handväska snett över Djursholm tills jag ÄNTLIGEN är där. (bara 10 minuter för sent!)

När jag sen ska åka bussen hem så har min buss hem slutat gå. Det går en annan men den skulle inte gå förrän om 30 minuter. Då får jag åka en annan kringelikrokbuss som stannar längre ifrån mig och sen ta en liten promenad till MIN busshållplats där min cykel står.

Jag har börjat äta enligt LCHF. Eller hur säger man?

Vilket fall som helst så käkar jag Low carb High fat mat just nu. De vill inte att man kallar det för en diet utan för en livsstil. Jag måste säga att det är mycket enklare än jag trodde att det skulle vara rent smakmässigt. Jag har inga problem att laga god mat. Det blir rent av mycket roligare att laga mat för att jag vet vad jag ska kolla efter.

Det blir dock större problem när man inte är hemma och äter. Igår till exempel så var jag tvungen att äta frukost på springade fot. Då blev det tyvärr en macka, visserligen med fullkorn men det kändes så otroligt fel. För det är just brödet och sötsakerna jag vill bli av med i mitt liv. Jag har ätit alldeles för många mackor i mina dagar.

Det roliga är att efter de första 3 dagarna så var jag så extremt full av energi. Jag satt knappt still och energin tog aldrig slut. Inte den där eftermiddagströttheten som ALLTID brukar komma.

Igår hade jag dock en stor dipp. Jag fick för mig att det var för att jag åt den där mackan till frukost vilket Totte bara skrattar åt mig när jag säger. Jag var så galet trött hela dagen....

Sen skulle jag träna box på kvällen med brorsan och var väldigt nära på att bara ringa och säga att jag inte orkade. MEN jag ville ju testa kroppen....

Tro det eller ej så gick träningen skapligt och jag var så klart piggare efter än innan. Idag är jag piggare än igår men känner mig lite trött. Kan vara för att det blev ännu en natt med störd sömn pga mina älskade barn.

Jag ska köra detta minst i 1 månad nu för att se vad som händer. Om jag kan bli en piggare människa genom att hålla blodsockernivån på en jämn nivå istället för att åka bergochdalbana som den gjort de senaste åren så är jag nöjd.

Om jag samtidigt kan gå ner mina sista 7 (gärna 12) kilo så är jag mer än nöjd. Jag tror verkligen på det här. Jag har läst massor om LCHF och framför allt har jag läst väldigt mycket om just min kroppstyp och de problem jag haft tidigare. Jag är ganska övertygad om att det är sockret som har varit min stora bov. Jag har haft ett konstant sötsug. Jag har fortfarande ett sötsug, men kanske kan det gå över.

Tro inte att det är Seattle som hägrar än. (Vi har fortfarande ingen aning om när vi flyttar!)

Nä vår nya framtid innebär att jag blir arbetande småbarnsförälder. Det känns faktiskt riktigt roligt. Jag ser massor fram mot att börja jobba nu.

Sista tiden i Frankrike var helt underbar. Självklart var det en del kulturkrockar och språksvårigheter även på slutet men vi blev lite mer samspelta där borta. Det kändes riktigt sorgligt att lämna dem alla. Detta med tanke på att vi inte har någon aning om när vi kommer ses igen. Förhoppningsvis dröjer det inte allt för länge.

Vi försöker att fasa in barnen i de nya rutinerna hemma och med Lexie verkar det inte bli några problem. Hon somnade vid 20 idag vilket är betydligt bättre än vid 21.30-22 som det blev där borta.

Leo somnade strax innan 21 men efter gråt och tandagnisslan. Mest för att jag "tvingar" honom att sova i sin stora säng nu. Jag vill verkligen bli av med spjälsängen bredvid min säng. Han är alldeles för stor för den nu och så fort han vänder på sig så slår han sig.

Jag ska även börja bli hård med barnens nappanvändande. De ska få ha den på natten i någon/några måndader till men sen ska den bort. Det har varit svårt att hålla den borta från Leo på dagarna med tanke på att han snor den från Lexie konstant. Nu ska varken Lexie eller Leo få ha napp på dagen så har vi det problemet ur världen.

Lexie vår stora tjej går hellre än kryper nu. Så underbart härligt att se henne promenera omkring både inne och ute. Dettta utvecklingskliv kommer att rädda min arma rygg!!!

Olika tider för måltider. Våra barn blir helt knasiga av att äta middag senare än 17. Här äter man middag tidigast 19. Detta gör att alla tider för mat blir helt rubbade. Leo klarar det OK, inte mer än så men Lexie har blivit som förbytt. Hon sover fruktansvärt dåligt och vill gärna ha välling var tredje timme. Det hände kanske senast när hon var 6 månader. Leo vägrar sova på kvällen vilket gör att han sover väldigt lite just nu. Detta i sin tur leder till som ni kanske förstår mindre medgörliga barn. Det är TUR att vi har relativt trevliga barn innan. Detta gör att de inte blir allt för odrägliga nu. Tyvärr är de betydligt jobbigare än vi är vana vid.

(Sitter i skrivande stund i Lexies sovrum och försöker ignorera hennes gnällande men finnas i närheten som trygghet. Hon skriker nämligen som en stucken gris så fort jag går mer än en meter från hennes säng.)

Typen av mat de ger till barnen. Våra barn är vana vid en ordentlig frukost i form av gröt. Här äter Lenzo som är 4 år 4 kakor och oboy till frukost. Lou-Anne dricker någon form av välling. Vi hade gröt med oss som tur var så efter första dagen så började vi ge dem gröt istället för chokladbröd och kakor.

Till mellis äter de i stort sett bara kakor.

Till lunch och middag äter barnen okej mat förutom att lilltjejen som är 6 månader äldre än Lexie bara dricker välling till middag. Eftersom Lexie inte klarar sig tills middagsdags så får hon burkmat till middag före alla andra och det känns som att de tycker att vi är totalcrazy...

Bildfärd efter intag av alkohol. Varken jag eller Totte skulle sätta oss i bilen när vi druckit ens ett glas vin. Om vi nu någon gång skulle komma på tanken skulle vi absolut aldrig göra det med barn i bilen. Här delar vi på 2 flaskor vin till lunchen och ibland någon konjak och några timmar senare har de inga problem med att sätta sig i bilen.

Resan till Frankrike gick toppen. Barnen är verkligen lätta att ha att göra med på resande fot. Självklart blir det lite gnäll ibland men inget som inte går att avstyra.

Tåget från Montparnasse till La Rochelle tog 3 timmar. Det vi inte hade insett var att familjen inte bodde i La Rochelle utan 1 timme utanför. Vi tror att de hade utlämnat den informationen med flit för att de inte trodde att vi skulle komma om vi visste att de bodde "in the middle of nowhere".

Vi var äntligen framme vid deras hus vid 23 på kvällen och barnen hade somnat i bilen på vägen. Så vi vuxna drack lite te och sen gick vi och la oss.

Nästa dag inser vi hur vackert de bor. De bor i ett hus som de renoverat som byggdes 1823. Det är renoverat i toppskick och ligger mitt emellan fält av solrosor och vinplantage. Vackrare landskap får man leta efter....

Igår var vi på Zoo hela dagen och jag och Totte tröttnade efter 2 timmar. Besöket tog 5 timmar....

Efter 5 timmar, en stulen snutte och ingen mat för oss vuxna var jag rätt slut. Mentaliteten här (eller den här familjen) när det gäller mat är totalt annorlunda. Barnen hade fått lite snacks under tiden för att tanken var att vi skulle äta lunch på restaurang efter zoo besöket. När vi äntligen var färdiga och jag och Totte såg framför oss en mysig middag på restaurang så bestämmer sig dock Tottes storerbror för att det inte finns några restauranger öppna vid de här tiden. Klockan var då 15.

Så efter alldeles för många timmar på zoo utan mat så hamnar vi på mc donalds. Hade det inte varit för att vi var i Frankrike så hade det varit helt okej. Men nu känner man ändå att man skulle vilja äta något annat än det vi äter som nödlösning hemma. När man är med en annan familj kan man dock inte annat göra än att visa upp en god min. haha

Tyvärr visar de inte upp samma goda min i alla lägen här mot varandra mamman och pappan. Det är mycket kulturkrockar och språksvårigheter. Trots detta så har vi väldigt mysigt och barnen leker bra tillsammans. Vi hoppas på att kunna göra små utflykter och se allt runtomkring oss. Idag verkar det som att vi blir kvar här hemma och myser.

Just nu så stryker vi, packar vi och försöker underhålla två uttråkade barn.

Det blev inte direkt något bad igår. Inte för att jag får bada ändå men barnen hade kunnat om vädret hade varit lite bättre. Men men... man kan inte få allt man vill.

Gårdagen blev det lite fixande inför morgondagens kalas. Jag orkade inte baka något men däremot köpte vi lite grunkeligrejor som vi behöver. Idag ska jag baka lite till, det ser jag fram mot. Jag fick/tog sovmorgon idag så nu har kroppen lite energi också. Eller förhoppningsvis kommer kanske energin snart. Jag känner mig fortfarande rätt trött.

Efter kalaset imorgon kommer det mest att bli en transportvecka inför resan till Frankrike. Vi ska till Familjen Liberto i Frankrike. Det ska faktiskt bli riktigt roligt att träffa dem igen. Nu är det ändå 2 år sen och man kan väl säga att det hänt en del på dessa två år!

Jag hoppas att transportveckan innebär någon rolig utflykt kanske. Lite mysiga möten med människor man vill träffa. Sen ska vi ju faktiskt gå och se Cars 2 med Hannah, Johan och såklart Oliver. Leo och Oliver kommer att vara överlyckliga. Det ska bli så roligt att se!!!

Jag hade en supermysig kväll med två nära vänner igårkväll. En sådan där kväll där man pratar om allt mellan himmel och jord! Det kändes enormt befriande och jag inser hur mycket dessa människor betyder för mig!!!

Jag kom hem klockan 2 och hade sen svårt att somna och även fast jag var tvungen att vakna vid 6.30 i morse så känner jag mig boostad med energi. Kroppen är trött men huvudet är piggt. Märklig känsla men rätt skönt ändå.

Idag vet jag inte riktigt vad vi ska hitta på. Jag känner att det är dags för att göra något roligare än att sitta hemma. Jag vill gärna att det ska vara bra väder så att vi kan bada. Det återstår att se hur vädret behagar bli.

Ibland förstår jag mig inte på teknikens under. När jag kollar i firefox så är det den nya designen...

Ni får gärna kommentera om ni ser en ny eller en gammal med nya inslag...

När jag gick och la mig igår var det en helt ny design... nu... borta... poff... gone!

W T F! ! ! !

Somnade alldeles för sent igår eller tidigt idag på morgonen kan man väl säga.... så det var tungt att gå upp i morse. Totte tog dock barnen på morgonen så jag fick sova. Det gör han faktiskt de flesta morgonar. Han är en klippa på morgonen. Så skönt att kunna sova en timme helt ostört med öronproppar. Jag sover som allra bäst då och jag tror faktiskt att det är det som får mig att överleva.

Barnen sover ju relativt bra nu. Lexie har en period när hon gärna vill ha ersättning (hon hatar välling) en gång på natten. Det är inte så jobbigt att gå upp och fixa det men det känns som att jag inte sover så djupt som jag skulle behöva på natten.

Idag har vi varit ute här i området hela förmiddagen. En till familj med barn i ungefär samma ålder som våra var ute samtidigt och barnen har lekt och haft kul. Vi har kunnat snacka lite strunt med andra vuxna vilket också är guld värt.