Det är ju ett jävla skämt... ja, min kropp alltså!
Jag ser mig själv i spegeln och undrar vad i hela friden som har hänt.
Eller egentligen undrar jag inte, jag kan bara konstatera med skam i kroppen att jag varit lat som en sengångare och ätit som en koala.
Det enda som jag kan finna tröst i när jag jämför mitt beteende med dessa två är att båda två arterna trots sina livsstiler är oerhört söta.
Fast faktum är att jag faktiskt inte ätit så stora mängder. Jag har ätit mindre nyttigt de senaste 4 månaderna och jag har inte alls tränat så mycket som jag gjort de senaste 10 månaderna innan dessa 4 månader började.
Jag skäms, inte inför någon annan utan inför mig själv. Det är självaste FAAAAN hur man kan låta inre demoner som man avskyr så mycket börja styra igen. Det enda jag kan känna mig lite stolt över är att det inte är godis eller läsk som styr min hjärna längre. Jag tycker om att äta, så enkelt är det!
Jag kan ärligt erkänna att jag saknar träningen, men samtidigt så har varken tid eller resurser funnits förrän nu. (Ja jag vet att man kan träna hemma, eller ut och springa osv osv)
OCH VAD HÄNDER DÅ???
Jo snökaos.... jag har inte vågat ge mig iväg till gymmet idag. Fast det är inte bara snökaos som hänt. Det är även min rygg och mitt huvud. Imorgon ska jag till en kiropraktor som jag gjorde djup research på innan jag ringde. Jag hade en mindre trevlig upplevelse med en kiropraktor för ett par månader sedan i Sverige så jag var väldigt tveksam till att gå tillbaka till en någonsin. Men med tanke på att det inte existerar naprapater här så var det bara att bita i det sura äpplet och hitta en.
Jag känner hur jag har låsningar från toppen av nacken till botten av ländryggen. Nu ska han få fixa till det imorgon (om jag kommer dit i snö och halka) så har jag bokat barnpassning på gymmet på onsdag. Antingen blir det ett spinningpass på onsdag om ryggen känns okej eller så blir det till o gneta lite på crosstrainern.
Oavsett vilket det blir så känner jag mig pepp!
KOM IGEN NU!!!!
