Woop woop

publicerat i Seattle;

That's the sound on the road when I drive with my WA state drivers license.
Jag klarade det, så galet, fantastiskt skönt! Även fast jag fickparkerade med bara en hand på ratten OCH glömde stanna och titta efter trafik, (på en helt tom gata) innan jag fortsatte backa runt ett hörn.

Tack vare att jag berättade mina missar för Totte som körde upp efter mig så klarade han det också!

Efter uppkörningen var jag sådär lättad att en huvudvärk utan dess like kom smygandes. MEN... inget som inte lite migrän medicin kan hjälpa, så nu känner jag mig som den vanliga trötta Johanna som jag är just nu.
Imorgon blir det powerwalk klockan 7.30. Jag SKA tillbaka till mig själv igen nu, framför allt mentalt. Det går inte att gå runt som en zombie längre. Nu får det vara NOG, och därmed BASTA!

Eftersom jag entligen inte har något annat att bidra med i världen idag så får ni se lite bilder från nyår,
ENJOY!





thank god ammmmerrrrica

publicerat i Seattle;

Det finns många saker som är förvånansvärt bra här i USA.

-Mycket är MYCKET billigare än i Sverige. (Vilket är bra för shoppingtokar som jag och Totte)

-På många ställen så är det betydligt bättre servicetänk än i Sverige. (Visst finns det undantag men på det stora hela tycker jag personligen att det är många nivåer högre än Sverige.)

-Bekvämlighet! Det finns drive-in apotek, drive-in bankomat, drive-in starbucks, och säkert fler jag inte tänkt på.

- Av det jag märkt hittils så tycker jag att det verkar som att det finns en större tolerans för "annorlunda" än i Sverige. (Eller jag kanske ska säga Stockholm!)

- Mycket god mat i STORA portioner. (Den stora portionen är bra för då kan man ta hem och sprara till lunch dagen efter.)

- När man går ut och äter så kostar barnens mat i stort sett ingenting. Vanligt är att det kostar 2.99 för dricka, huvudrätt och en liten efterrätt, (Det är typ 20 kronor!) En rätt räcker oftast för båda barnen men vi brukar köpa två och ta hem en till typ lunch.

- Starbucks i varje gathörn som gör att man aldrig behöver gå mer än någon meter för att stilla sitt kaffesug.

- Kaloriuträkning väldigt synligt i stort sett överallt. Det finns ofta också en sida i varje meny för "mer hälsosamma alternativ."

- Det finns betydligt mycket mer att göra med barnen här på vardagarna. Roliga aktiviteter och klasser som aldrig skulle finnas i Sverige. (Allt pga att många är hemma med sina barn)


Sen finns det såklart mycket som INTE är lika positivt.

- Det är extremt mycket hemlösa. Det står folk i stort sett i varje stor korsning med skyltar, ofta står det "anything would help." Det skär i hjärtat lika mycket varje gång och de ser inte "härjade" ut som i Sverige utan man ser verkligen att det för många är otur att de hamnat där de är idag.

- Vägnätet har nog byggts ut snabbare än vad de klarat av så det är ganska rörigt. ( I jämförelse med Sverige som typ är perfekt....!)

- Bekvämligheten som i många fall kan vara positivt är inte enbart positivt när man tittar på hur snittamerikanen ser ut.

- Den goda maten och de stora portionerna gör att om man äter upp en hel portion till middagen så äter man förmodligen mer än dubbelt så mycket som man borde! Därav snittkroppen på amerikanerna.

- Starbucks i varje gathörn och storleker som är ENORMA! De flesta dricker inte vanligt kaffe, eller latte eller cappuchino som hemma i sverige. Här är det artificiella smaker och grädde och choklad och gott gott i det som e flesta beskriver.

- GALET dyrt med bra förskolor. Även förvaring av barnen är dyrt! I dagsläget finns det inte en chans att vi kan ha förskola till Leo eller Lexie, inte på någon av de jag vill ha iaf. (Kanske för att vi valt att lägga pengar på boendet, precis som i Sverige!)


Alla intryck av Amerika vs Sverige har nog mattats av lite nu. I början tyckte jag att ALLT var så mycket bättre här. Mycket är bättre enligt mig, men det finns så galet mycket som är så mycket särme också. Det är mycket av det som är mycket sämre som vi kan undvika dock. (Tack vare arbetsgivare och pengar!)

Det finns en sak som vi inte kan (eller har fruktansvärt svårt) undvika och det är all mat. Alla som känner oss vet att det är vår stora akilleshäl. Jag har nu börjat att sköta mig sedan 3 dagar tillbaka. Den första dagen utan allt junks var förjävlig. Jag var så grinig och trodde att jag skulle gå under. Sen har det gått bra.
Det är tråkigt att inte ta den där godaste största latten på Starbucks, MEN.... jag måste börja tänka på varför man gör saker och ting.

Här i USA känns det som att det finns tre kategorier av människor där två dominerar. 1, de som tänker på precis vad de stoppar i sig och beställer skim milk latte och tränar massor och ser galet hälsosamma och fräsha ut. 2, de som skiter fullständigt i vad de stoppar i sig och äter vad som helst och ser tyvärr fruktansvärt feta och ohälsosamma ut.

Kategorin nummer 3 är de som ser rätt vanliga ut (ibland lite överviktiga) och som på någotvis lyckas att kombinera the american lifestyle med träning och ett lite mindre kaloriintag. (Eller bara har otroligt bra ämnesomsättning!)

Dessa kategorier finns såklart i Sverige också men med en betydligt mindre kategri 2 skala.

ojojoj nu har jag babblat på!

Museum of Flight

publicerat i Seattle;


Min familj är verkligen tokiga i flygplan, Helikoptrar, drakar- man skulle kunna sammanfatta det som- I ALLT SOM FLYGER!

Jag är inte sådär jätte intresserad, men att se barnens ögon lysa upp som om de just vunnit en miljon dollar är ovärderligt.

Så visst kan jag göra om detta!:)

Jul, ledighet och framsteg

publicerat i Seattle;

Det är så underbart att Totte är ledig nu. Då har vi äntligen möjlighet att göra lite turer för att lära känna vår omgivning.

 

Idag har vi både varit på Museum of Flight och på Seattle Premium Outlet.

 

Det blev en del bilåkande, men det var bara en fröjd med tanke på att vi åkte i vår alldeles egna NYA bil!

Det bästa med den nya bilen är att barnen ÄNTLIGEN är tysta i bilen. Varför då kan man fråga sig när de inte gjort annat än att skrika i bilen det senaste året, JO....

 

Den nya bilen har nämlien en liten skräm med dvd  som man fäller ner från taket. Så i julklapp fick barnen några pedagogiska filmer där de lär sig siffror, bokstäver, former och färger som de nu kan titta på medans vi åker bil. Både lärorikt och galet skönt för oss föräldrar som slipper en gallskrikande Lexie och en Leo som skriker för att Lexie skriker.

 

Leo är så fantastiskt duktig på former och färger nu. Formerna sitter bara på engelska medans färgerna är tvåspråkiga. Formerna hade de börjat på redan på pre-school i Sverige så nu måste jag försöka vara mer konsekvent med svenskan där.  Bokstäverna och siffror är han också väldigt intresserad av så det leker vi fram under dagens gång. Nu sitter nummer 4 som en smäck. (Bara för att vi bor på fjärde våningen och han trycker på fyran varje gång vi ska hem.) Bokstaven W är också populär och känns igen, fråga mig inte varför för det har jag ingen aning om.

 

Vi har fortfarande inga som helst rutiner här borta. Ena dagen går de och lägger sig klockan sju, men ofast går de och lägger sig vid klockan 21. Så länge Totte är ledig är det väl okej men snart tror jag att jag kommer bli galen om vi inte får ihop rutinerna. Jag får magkatarr av gnälliga ungar och gnälliga är precis vad de är när de inte har några rutiner mina små älsklingar.

 

Imorgon kommer vår flyglast, dvs Leo och Lexies alla leksaker och mina kläder. Det ser jag MYCKET fram mot.

Sen har det blivit dåligt med morgonpromenader de senaste 3 dagarna. Dvs, jag har bara varit ute på 2 morgon powerwalks hittils. INTE BRA! Nu börjar jag se min viktökning på bilderna som tas på mig. AJJABAJA!

Nu blir det till att sköta mat bättre och röra på sig mer.

 

ojojoj.. detta blev alldeles för långt så jag avslutar med en alldeles för lång bildsekvens från vår jul!!



Leo julpyntar

publicerat i Seattle;

Nu är huset VÅRT!:) (iaf för två år!!!)
De ringde igår och sa att det inte gick att göra någon bakrunds koll på oss officiellt men de gjorde sin egen på Google!
Då googlade jag såklart dirket våra namn på google.com. På Totte kommer ju allt hans jobb upp vilket inte är så konstigt och direkt då inser man att det är en rätt okej kille att ha som hyresgäst.

När man googlar mitt namn kommer såklart bloggen upp och den kan man ju köra google translate på. haha.. det var ju galet roligt.
Totte heter Tottenham i den och i den inser man ju också att vi är "riktiga" människor även fast våra identiteter här i USA inte är så lätta att spåra. (Nä. det går ju faktiskt inte alls än, iaf inte min!)

På torsdag ska vi gå en runda i huset och kolla vad som bör åtgärdas innan vi flyttar in och så att allt som inte är perfekt i huset finns på papper så att vi inte blir skyldiga till något vi inte åsamkat huset när vi väl flyttar ut.
Vi ska även ta med security deposit och första månadens hyra. Sen så flyttar vi in så fort våra möbler kommer eller senast den 29 januari. (Det blir ju kul att flytta in om våra saker inte kommit!?!)

Vår flygcontiner står fortfarande i tullen och har så gjort sedan den 6 December. Det ska ta 5-10 arbetsdagar att få ut den, OM den inte tas in för en kontroll, då kan det ta längre tid. Jippie! Tur att det är julafton snart så att barnen får lite leksaker att leka med förutom Leos bilar.

Om detta händer även med skeppscontainern då kan det bli spännande....






Beautiful family

publicerat i Seattle;
En flaska gott vin i kroppen. (köpt i affären nedanför lägenheten som är öppen 24/7)

Ja livet känns rätt gött just nu.

Utsikten framför mig är julgranen klädd i alla världens färger och tankarna i mitt huvud är enbart goda.

Jag gissade att vi skulle trivas rätt gott här borta, men det är nästan bättre än jag föreställt mig.

Idag har vi bara myst hela dagen hela familjen. Vädret har varit fantastiskt. 5 grader varmt och strålande sol. På något konstigt vis så känns 5 grader varmt här betydligt varmare än i Sthlm. Jag och Totte har suttit i solen på en parkbänk vid vattnet och solat och pratat om livet medans barnen sprungit runt i bara tjocktröjor och lekt. (OCH BLIVIT SMUTSIGA!)

Vi har ätit.... och ätit... och sen ätit lite till. (Som sagt, the american lifestyle!)

Nu på kvällen har vi gått igenom barnens julklappar. (Självklart tomtens julklappar till barnen!)

Vi har insett att vi har lite shopping kvar att göra. (NÄMEN åååååhhh så jobbigt!;) )

Jag kan nu stolt konstatera att jag ÄNTLIGEN tagit ett "RÄTT" beslut när det gäller barnens utvecklig. Leo är nu utan nappen och jag har ALDRIG sett honom så stolt och glad. Han konstaterar glatt att Lexie är en bebis som behöver napp, men att han själv är en stor kille. (han påstår gärna att jag är en stor kille också... men jag försöker förklara att jag är en stor tjej.....)

Mycket kan man ha emot det här landet men " THANK GOD AMERICA " !!!


Igår på Suhi Maru



Jag fortsätter att "skryta" eller nåt....;)

publicerat i Seattle;

Vårt nya liv utvecklar sig i stadig takt nu.

Totte har gjort sin application av social security number. Detta kommer att komma på en liten lapp om 1-2 veckor. Mitt i julrushen förhoppningsvis!

Vi har svårt att fixa viktiga saker som mobiler och bil utan detta nummer.
Jag börjar få galen iPhone abstinens. Jag har ju fortfarande min med krashad display som jag kan använda wifi på, men jag behöver verkligen en telefon med internet som man kan använda ute bland folk här.

Det är helt galet att det för 20 år sedan var ovanligt med mobiltelefoner....

Jaja.. I-lands problemen fortsätter...
Bil har ju varit ett stort issue i vårt äktenskap de senaste månaderna. Totte har velat ha en volvo XC60 och jag en volvo XC90. Vi har diskuterat detta högljutt fram och tillbaka och har nu nått vad man skulle kunna kalla en kompromiss. Vi har hittat en bil som vi båda tycker är snygg och som har de aspekterna av en bil jag vill ha, (dvs, rymlighet och komfort) och det Totte vill ha. (motorkraft, design och sen ännu lite mer motorkraft)
Denna bil är nu tagen från marknaden och är vår så fort vi får vår lilla papperslapp med SSN som vi måste ha för att få vårt billån.

And here it is:



Huset

publicerat i Seattle;

Gaaaad vad vi älskar huset som det är i stort sett är klart att vi ska hyra nu.
Vi har definitivt flyttat in mentalt så att nu kommer det bli ett hårt slag om något går fel!:)

Vi var där idag och träffade en av ägarna igen och det gick bra. De har nu skickat in en tenant application eller något liknande för att göra en background check på oss. De kommer inte att hitta något vilket är rätt självklart eftersom vi inte har någon historia här. Det är dock lika bra att göra allt enligt alla lagar och regler här för säkerhets skull.

Nästa steg är att skriva på det riktiga kontraktet med hela besiktningen av huset och sedan även ett specialskrivet kontrakt med 12 + 12 månders kontrakt och sedan en liten klausul att vi får lämna huset med 3 månaders uppsägningstid om något skulle hända som gör att vi måste lämna landet.

Jag försökte ta lite bilder med iPhonen men såklart dog den innan jag hann ta några alls nästan.
Det är helt galet mycket rum! Egentligen för många rum för oss så jag hoppas verkligen att vi får inneboende några månader om året!:) (Om ni inte fattade piken så är det dags att boka resor hit nu allihopa!)

Övervåningen: 4 sovrum, (Master bedroom, sovrum till barnen och sedan ett kontor) + 2 badrum!

Mellanvåning: kök och stooor matplats med mysig gasdriven kakelugn och en liten "sitting area" i typ hallen. (Svårt att förklara!) + ett rum som vi kommer ha som lekrum + toalett.

Undervåning: Stor typ gillestuga där det blir perfekt med vår stora soffa och TV och sen ett gästrum och ett badrum och sen även ett till rum. (Om Totte får bestämma så blir det simulatorrum) (Om jag får bestämma så ska Lexie  (eller Leo) bli prima ballerina och ha det som sitt balettrum!) ;)








christmas tree

publicerat i Seattle;

Vi har inte hunnit fixa någon laddare till kamerorna... så det blir lite dåligt med bilder känner jag.
När det inte finns några bilder blir jag även dålig på att blogga för att jag tänker att det inte är så roligt att bara läsa om vårt rätt tråkiga liv här borta just nu.

Just nu är jag nämligen inne i en galen tröttfas. Jag måste få vila!

Jag sover typ 10 timmar per natt, ganska oroligt, men ändå ordentlig vila. Jag vaknar tyvärr med huvudvärk VARJE dag pga av denna sängen. Jag längtar otroligt mycket efter min egen säng.

Totte delar rum med barnen vilket är fantastiskt skönt, då slipper jag för första gången på 2,5 år vakna till så fort en liten kamrat i familjen Liberto drömmer eller snarkar eller ja you know.

Trots trötthet, lite smärta och annat så känns det rätt okej att vara här borta. Vi försöker fokusera på de roliga och bra sakerna. (Det borde man väl egentligen alltid göra...). För tro det eller ej så finns det en hel de roliga saker och även saker som fungerar så otroligt mycket bättre än i Sverige.

Jag ska ta upp det i något inlägg och bara fokusera på likheter/olikheter men jag kan ta upp en sak som är helt underbar. När man är och handlar slipper man packa sina kassar själv. Antingen gör kassören det eller så står det en liten filur och packar. Sen frågar de ALLTID om man behöver hjälp ut! Det är helt fantastiskt tycker jag!

Jaja nu får ni se mina underbara barn som jag inte lyckades fånga på så bra bilder vid vår julgran!:)

Drömhus

publicerat i Seattle;

Ja.. då är vi snart med hus förmodligen.

Huset var såklart UNDERBART och ALLT man kan tänkas vilja ha och med detta hus kan ni komma och hälsa på när ni vill eftersom det kommer finnas gott om rum för er!:)

Nu är det bara praktikaliteter som ska klaffa vilket inte är helt lätt när varken jag eller Totte har någon identitet här än!

OMG

publicerat i Seattle;
VILKEN J*VLA DAG!!!

Jag har idag haft två barn som bara kan ha varit utsända av djävulen himself.
Jag har velat lägga mig ner och skrika "I didn't sign up for this!!!"

Tyvärr är det väl precis det jag har gjort. Automatiskt gick mitt underbara jobb (där jag fick ta hand om andras barn som hade respekt för mig) över till att bli detta jobbet (där jag måste ta hand om mina egna barn som inte har respekt för mig.)

Ju mer jag sagt till dem desto värre har de betett sig. Jag har inte kunnat tala dem till rätta, jag har inte kunnat skälla på dem för att de ska bete sig bättre, hot har inte fungerat, löften om belöningar har inte funkat, försöka leka fram rätt beteende har inte gått något vidare.

Japp... vad gör man.
Jag har pluggat på högskola i 4 år för att kunna hantera barn i den här åldern. WTF!!!

Morgonmys och särskrivningar

publicerat i Seattle;

Vi morgonmyser för fullt här i Sammamish.

Lexie vaknade vid 5.10 vilket jag måste säga är helt godkänt för att bara vara dag nummer 2 i ny tidszon. Då var vi andra pigga också med tanke på att vi gick och la oss relativt tidigt allihopa.

Nu på morgonen ska jag göra mig av med min "köra i USA oskuld". ojojoj hur ska detta gå!
Det gick ju bra för Totte igår så jag ska nog också lyckas. Nu har vi ju GPS och den har adressen hit till huset inställt på hem så "hem" kommer vi alltid.
Vi är ju inte helt nöjda med var vi bor just nu. Huset eller lägenheten är jättefin. Jag hade inte kunnat önska mig något bättre temporärt boende i form av storlek och vad som finns i huset. MEN... läget är helt OFF!!!

Vi flyttar dock på söndag till ett nytt ställe. Det blir lite rörigt men då är läget betydligt bättre. Så jag/vi får helt enkelt stå ut.



Inser att mina särskrivningar inte blir bättre av att prata engelska. Jag menar såklart FAVORITAFFÄR!

resan hit, del 1

publicerat i Seattle;
Klockan ringde klockan 06.10. Jag hade redan legat vaken i över en timme och förbannat min hals och att hela jag kändes ut och in.
Jag hade tagit två alvedon vid 05.50 i hopp om att må lite bättre när klockan väl ringde. Tyvärr så blev det inte så. 

Lyckligtvis efter en dusch och både en och två duster med två illbattingar till barn så vaknade jag till liv. 
Vi hade packat allt på kvällen så på morgonen var det bara att få på oss alla kläder och ringa på hjälp med väskorna och checka ut.

Taxin kom klockan 7 och då hade vi äntligen lyckats ta oss ner till lobbyn påklädda allihopa. Vi hoppade in i varsinn taxi med tanke på allt bagage. 6 stora resväskor, 3 ryggsäckar, en kameraväska, en datorväska samt en dubbelvagn. HÄRLIGT!
Väl på arlanda fortgick allt relativt smidigt. Vi checkade in, åt frukost, köpte ipren och sen helt plötsligt sitter vi på flyget. 

I skrivande stund sitter jag med min laptop i knät och kan ÄNTLIGEN börja ha tid och framför allt VÅGA tänka. Jag har gått runt som i ett töcken de senaste månaderna och de sista dagarna har varit ett pågående förnekande.

Jag har sagt hejdå till de människor som betyder mest i mitt liv utan att fälla en tår. Jag har sagt hejdå till mitt jobb (med alla det innebär) och barnens pre-school och fällt alldeles för många tårar. Jag har haft extrem ångest över att sluta jobba och för att barnen ska behöva sluta pre-school. Just nu funderar jag om min ångest över detta bara har varit en projektion av annat jag mått dåligt över.

Jag har förnekat för mig själv in i det sista att vi verkligen ska flytta. Jag förstår det fortfarande inte. Kanske kommer det inte bli tydligt för mig förrän den tråkiga vardagen kommer där borta i landet over there.

Vi flyger economy extra med SAS. Om det är värt en massa extra pengar vet jag inte. Nu betalar ju inte vi för det så då är det helt klart värt det. Skönt var dock att ha en egen check in. En egen fast track security osv osv. Fast en sak är säker, idag hade man lätt kunnat flyga economy class med tanke på att planet inte ens är halvfullt. 
Jag tror nästan att alla hade kunnat få mer än 2 säten i planet var idag.

Lexie ligger i sätet bredvid mig och sover. Hon somnade mitt i maten stackaren. Det har blivit många sena kvällar på sista tiden. Hon har nog nästan sovit i 1.5 timme nu och ju längre hon sover desto bättre. Jag önskar bara att jag kunde slappna av och sova en stund också. Fast jag tror nog att så fort jag kommit till ro så kommer hon att vakna.
Leo och Lexie har än så länge skött sig exemplariskt. Det är bara att hoppas att resten av resan fortsätter lika smidigt. Jag gissar att den inte kommer göra det med tanke på kommande mellanlandning i Chicago med inchckning av bagage igen. Så härligt det ska bli!
Jag får helt enkelt återkomma om det!

pussel

publicerat i Seattle;
Huset uthyrt- CHECK!

Nu börjar verkligen pusselbitarna falla på plats. Vi har hittat hyresgäster till huset vilket känns helt underbart.

Nu vet vi nästan säkert att vi åker den 29 november. Jag har tittat ut de biljetter vi vill ha så är det bara upp till the big company att beställa och betala.

Nu hoppas vi verkligen att inget strular till sig på slutet. (Det kommer det säkerligen göra.)

Det känns helt galet och osannolikt att vi ska ut på det här äventyret. Jag är pirrig av både en och två och 1000 anledningar och vet inte alls hur jag kommer känna när vi väl är på plats.
Nu har jag dock 1 3 veckor och 6 dagar hemma och se fram mot. Under dessa veckor ska jag njuta av allt och alla jag har kära här hemma.

nervöst pirr

publicerat i Seattle;
Vädret har varit sådär fantastiskt att sommarkänslorna tar över hela min existens.
Jag älskar värmen och lugnet och barnen älskar att kunna vara ute större delen av sin vakna tid.

Lexie kryper runt och stoppar ALLT i munnen och jag går efter och säger ajaj och tar ut det som ändå åker in.
Leo leker först hela dagarna på pre-school och sen kommer han hem och leker med alla barnen i området. Det är fantastiskt att bo som vi gör när barnen kommer upp i Leos ålder. Det finns alltid någon att leka med. De springer, busar och framför allt har de racingtävlingar med sina Bobbycars.

Det låter illa men de har så fantastiskt kul!



För varje dag jag ser detta så får jag lite mer ångest över att vi ska lämna allt detta för en totalt okänd tillvaro i Seattle. Vi trivs så otroligt bra här. Hela familjen mår bra och vi är lyckliga. Hur kommer detta förändras när vi flyttar. Vi flyttar från vår trygga miljö här med ett underbart kontaktnät till en tillvaro som är totalt annorlunda mot den vi har nu med inget kontaktnät alls.
För mig är detta skrämmande och känns som ett nervöst pirr i magen. Samtidigt känner jag att detta nervösa pirr även är av en positiv känsla av äventyr.
Vi får hela tiden frågan om när vi kommer flytta och vi har ingen aning. Vad vi vet är att vi SKA flytta men vi vet fortfarande inte när. Det börjar bli jobbigt när frågan kommer upp för det känns som att vi bara laddat upp med ett standardsvar. Ett svar som går på automatik. Förmodligen kommer vi inte flytta förrän i januari, men det kan ske i stort sett närsomhelst efter sommaren.
Jag vill stanna här så länge som möjligt men samtidigt vill jag få flytten överstökad. Eller kanske inte själva flytten men allt som måste fixas och trixas med för att allt ska gå i lås. Uthyrning av hus, ställa saker vi inte vill ha med oss i förråd, bestämma oss för hur vi ska göra med förskola alternativt nanny, osv osv.
Men mest av allt vill jag nog bara VETA!

"Jag kontrollfreaket Johanna vill veta NÄR vi ska flytta."