Mitt liv med Leonidas och Lexie

Jag älskar värmen och lugnet och barnen älskar att kunna vara ute större delen av sin vakna tid.

Leo leker först hela dagarna på pre-school och sen kommer han hem och leker med alla barnen i området. Det är fantastiskt att bo som vi gör när barnen kommer upp i Leos ålder. Det finns alltid någon att leka med. De springer, busar och framför allt har de racingtävlingar med sina Bobbycars.

För varje dag jag ser detta så får jag lite mer ångest över att vi ska lämna allt detta för en totalt okänd tillvaro i Seattle. Vi trivs så otroligt bra här. Hela familjen mår bra och vi är lyckliga. Hur kommer detta förändras när vi flyttar. Vi flyttar från vår trygga miljö här med ett underbart kontaktnät till en tillvaro som är totalt annorlunda mot den vi har nu med inget kontaktnät alls.

För mig är detta skrämmande och känns som ett nervöst pirr i magen. Samtidigt känner jag att detta nervösa pirr även är av en positiv känsla av äventyr.

Vi får hela tiden frågan om när vi kommer flytta och vi har ingen aning. Vad vi vet är att vi SKA flytta men vi vet fortfarande inte när. Det börjar bli jobbigt när frågan kommer upp för det känns som att vi bara laddat upp med ett standardsvar. Ett svar som går på automatik. Förmodligen kommer vi inte flytta förrän i januari, men det kan ske i stort sett närsomhelst efter sommaren.

Jag vill stanna här så länge som möjligt men samtidigt vill jag få flytten överstökad. Eller kanske inte själva flytten men allt som måste fixas och trixas med för att allt ska gå i lås. Uthyrning av hus, ställa saker vi inte vill ha med oss i förråd, bestämma oss för hur vi ska göra med förskola alternativt nanny, osv osv.

Men mest av allt vill jag nog bara VETA!