Påsk 2012

publicerat i Seattle;

Denna påsk har varit så olika alla mina andra påskar någonsin på så många olika sätt.

Dels är vi inte i Sverige, inte med våra familjer + att vi inte äter något onyttigt.
Det hade kunnat låta som ett recept "for disaster".

MEN vi har lyckats ha en helt underbar påsk.

Jag tror att det underbara väder vi haft har hjälpt till att inte få mig och Totte att inte deppa ihop totalt för att vi inte får äta godis. Så tack för det vädergudarna.

Barnen har dock fått massor av snask och tyckt att påsken var härlig tror jag.
Förutom godis fick de badkläder och strandleksaker till Hawaii. Leo pratar hela tiden om vad vi ska göra på stranden. Åhhh vad vi längtar!

Fredagkvällen spenderade vi med 3 andra svenska familjer hemma hos oss. Jag hade gjort lite påskmat och lite påskägg till alla barn. Det blev en rätt lagom kväll på alla sätt och vis. Jag klarade min "diet" galant och tjuvåt inte någonting.

I går var vi mest ute och njöt av det underbara vädret. Vi åkte till Marymoor Park och tittade när gubbar flög radiostyrda flygplan. De har en klubb där som Totte såklart ska gå med i.
Lexie sov, Leo och Totte tittade på flygplan och jag solade. Perfekt kombination.

I dag har vi njutit ännu mer av det fina vädret. Vi var på egg hunt i en park precis vid Tottes jobb. Alla 0-4 åringar fick springa ut i ett hav av chokladägg och plocka så många de kunde. Helt fantastiskt!
Leo lyckades väl fånga åt sig 20 ägg kanske tillsammans med alla andra barn och Lexie som var lite långsammare hade tur att det gick flera volontärer och kastade ägg till de mindre som inte lyckades få några. Så Lexie kunde stå på samma ställe och så kom någon snäll person och kastade lite ägg framför henne.

Det var över 20 grader varmt här idag så vi passade även på att gå ner till vattnet och njuta lite.
Sånt här väder vill jag ha JÄMT!



Vår helg

publicerat i Seattle;

Helgen har gått i vårens tecken. Vädret har varit det bästa på länge och vi har haft tid att njuta tillsammans.

Helgen började för mig med lite mingel med några av SWEA tjejerna här i Seattle. Jag har precis gått med i SWEA och det var mitt första tillfälle att träffa andra svenska tjejer här borta som inte har barn i samma ålder. Efter dessa två sjukveckor var det mer än behövligt att få komma ut och luftas lite. Att sedan få möjlighet att socialisera med lite nya människor är inte helt fel. Det är spännande att träffa dessa kvinnor som i stort bara har en sak gemensamt, Sverige.

Lördagen passade jag på att prata med båda bröderna och min moster på skype. Det känns som igår jag träffade alla samtidigt som det känns som alldeles för länge sedan.

Sen njöt vi av solen hela familjen och åt både lunch och middag på restaurang. Lyxlördag med andra ord.
Vi prövade en ny restaurang till middag som jag blivit rekommenderad av en av tjejerna jag träffade i fredags. Den hade världens finaste utsikt som passade perfekt i solnedgången. Jag tyckte kanske inte att maten var helt 100 men utsikten gjorde att det helt klart är värt ett besök.

Under söndagen har vi hunnit med tråkiga saker som tvätt och städning. Höjdpunkten på dagen var dock Julias 3 års kalas på Chuck E Cheese. Helt galet, men barnen älskade det.

Lexie har knappt sovit något på dagen och jag hoppas att jag klarar av att träna imorgon bitti så jag hoppas på en tidig kväll. En väldigt tidig kväll!

Vakna till liv...?

publicerat i Seattle;

Ja nu börjar vi nog vakna till liv, trots ett och annat sjukhusbesök återstår.

Vi har haft ett par riktigt jobbiga veckor där hela famijen varit sjuk.

För att försöka lägga den tråkiga perioden bakom oss ska jag nu försöka vara lite positiv och se på vad vi har att se fram mot nu!

Jag börjar med de positva som ligger närmast och det är min kommande tenniskurs som jag ska gå hela april 2 kvällar i veckan. Det ser jag VERKLIGEN fram mot.

Sen är det faktiskt inte långt kvar till HAWAII! Det ser vi alla fram mot massor och Leo pratar dagligen om Hawaii och att han ska få träffa musse och mimmi och att Lexie ska våga krama dem för de är inte farliga. (Ja vi får väl se hur det blir me det!)

Efter det är det bara en liten kortis hemma och sen bär det av mot Sverige och just nu längtar jag alldeles förfärligt galet mycket. Sverige mitt älskade Sverige med alla ni som finns där hemma. Jag var negativ mot att flytta från allt till USA. Jag trivs otroligt mycket bättre här än jag någonsin trodde att jag skulle, men det är inte hemma på det sättet som allt där "hemma" i Sverige är.

Fast kanske räcker det med någon månad per år för att samla alla goda känslor där hemma?
Jag vet faktiskt inte riktigt än. Det lär vi ju bli varse.

Okej... positivtet var det.
När jag sen är tillbaka hemma i Seattle så ska jag gå på ridkurs under hela Juli. Ja nu har jag tagit i två saker på min To do list i livet.
Jag har alltid velat ta tennis klasser och jag har alltid velat rida. Check, check!
Känns FANTSTISKT BRA!

Hawaii here I come!

publicerat i Seattle;

Nu är resan bokad och betalt, resan som skall ta oss till en ny Disney Resort på Hawaii.

Så fantastiskt underbart och jag längtar redan! 4 maj, dagen innan den stora dagen bär det av för 8 dagars semester i solen (förhoppningsvis!).



skidpremiär

publicerat i Seattle;

Ännu en härlig helg med familjen har gått alldeles för fort.

Vi har hunnit med mest roliga saker och nu så här på söndageftermiddagen får man ta igen måsten som tvätt och städning. Vi har även hunnit fylla upp kylskåpet för veckan och lyckades självklart köpa lite andra "bra att ha saker".

Det som är värt att berätta om helgen är att Leo har åka skidor för första gången. Jag har velat åka upp med honom rätt länge för jag har känt på mig att han skulle tycka att det var jätteroligt. Han har även pratat mycket om att åka skidor och lekt att han åkt skidor här hemma på golvet.

När vi vaknade på morgonen i lördags så toksnöade det ute. Leo sa direkt att han ville åka snowracer och skidor. Med tanke på att det fortfarande var ca 6 grader varmt så fanns det ingen chans för snön att stanna kvar på marken här men vi bestämde oss för att åka upp i bergen till snön istället.

Leo blev eld och lågor och när vi väl satt i bilen på väg så sa han flera gånger "Vi ska väl inte åka hem nu!?!".

Totte han trodde ju att det skulle vara barmark där uppe i bergen så han åkte i tunna sommar gympaskor och ingen jacka med sig. Som tur var har han en fru som tänker liiiite mer än honom själv så jag hade packat in alla hans skidkläder i bilen men tyvärr inga skor.

Barnen och jag var dock fjällen kittade och väl uppe i Snoqualmie Pass så vräkte snön ner och jag tror att Totte ångrade sig lite över klädvalet.
Jag och Leo gick och hyrde skidor och pjäxor till oss och självklart hjälm till Leo. När vi efter många om och men kom ut i backen så började jag undra vad i hela fridens namn jag hade tänkt.

Jag har inte stått på ett par skidor ordentligt sedan jag var 10 år. Sedan dess har brädan varit min bästa vän. Leo har ALDRIG stått på ett par skidor och där står vi i barnbacken och ska åka tillsammans.... ehhh.. okej.

Jag tar fram mitt mest positivt tänkande och ger Leo chansen att åka lite i barnbacken med mig puttandes upp honom och sedan springandes baklänges med honom i full fart framför mig.
Han var riktigt stabil så då var det bara för mig att få på mig skidorna.

Vi promenerade upp en bit i barnbacken och sen ställde jag mig i plogposition, tog Leo under armarna och åkte.
Det hade kunnat gå precis hur som helst men vi var grymma!!!!

Så med lite övermod i kroppen så åkte vi ner till liften som var en sittlift och åkte högst upp i barnbacken. För er som vet barnbacken i Tännporten så var den så, kanske lite längre.
Jag hade ingen aning om hur jag skulle få Leo ur liften samtidigt som mig själv, men det gick på något magiskt sätt. (Upp i liften hade han fått hjälp av en liftvakt.)

Sen åkte vi ner och både jag och Leo tjöt av lycka. Leo för att han åkte snabbt som en racerbil och jag för att det bara var så fantastiskt kul och att vi klarade det.

Det var helt klart ett träningspass för mig med tanke på att Leo inte alltid tyckte att det var nödvändigt att stå upp själv när jag ändå höll honom under armarna. Han blev dock bättre och bättre och efter två timmar så gick det riktigt bra. Vi hade kunnat åka betydligt längre om det inte vore för att pappan och Lexie frös och att det började snöa mer vilket störde Leo.

Detta äventyr kommer vi definitivt att göra om snart igen. Det var helt fantastiskt!!!

Underbara torsdagar

publicerat i Seattle;

Ännu en härlig torsdag har snart passerat.
Torsdagar är både min och barnens favoritdag på veckan. Vi får träffa alla fantastiska föräldrar och barn i svenska lekgruppen här på east side.

Leo ser jag knappt skymten av under dessa träffar, han leker med alla leksaker och njuter av att vara i en annan miljö.
Lexie är lite klängig just nu, men det är helt okej.

Jag får möjlighet att bara prata av mig, vilket är mycket behövligt.

I kväll ska jag dessutom gå ut och äta med Amanda medans våra män leker med barnen här hemma hos oss. Det ska bli härligt att komma i väg och dricka lite vin och få chansen att prata av mig ännu lite mer idag.

I helgen blir det nog en tripp upp till bergen tror jag. Jag är riktigt sugen på att åka snowboard och Leo ska få möjlighet att pröva på skidor tänkte jag. Det ska jag se fram mot nu!

Tänker på er alla där hemma i Sverige och just nu saknar jag er alla sjukt mycket.
Ni får ju lite insikt i mitt huvud när ni läser bloggen och jag försöker att få till mail till vissa av er och ringa andra men det är svårt att hinna med allt. Sen är det ibland svårt att skriva för att det gör att saknaden blir lite värre.

MEN... jag kommer snart till Sverige. 19 Maj flyger jag och barnen till Sverige för 1 månads vistelse och då hoppas jag på att träffa så många som möjligt av er!!!!!

Shiba

publicerat i Seattle;

Jag har haft en riktigt jobbig dag med tankar som flugit åt både det ena och det andra hållet. I dag är det min mammas födelsedag. Jag har ingen aning om varför men det var sjukt jobbigt på något sätt.

Dagen som sådan var dock bra och vi har gjort mycket roliga saker jag och barnen. Vi avslutade dessutom dagen på ett riktigt bra sätt med middag på en härlig italiensk restaurang tillsammans hela familjen.

Efter middagen åkte jag och tränade även fast jag verkligen INTE var sugen på att träna. Eller det var kanske inte det att jag inte var sugen på att träna, utan att jag mest var extremt trött så att jag bara ville ligga hemma. MEN jag trotsade tröttheten och gick och simmade och det kändes sjukt bra.

2500 yards = ca 2300 meter. Rätt bra för att vara tredje simpasset måste jag säga.

Sedan hände något sjukt nu på kvällen som vände den här dagen till något rätt bra i mina tankar.

Jag har växt upp med hund och rasen vi haft i hela mitt liv är Shiba. Inte en särskilt vanlig ras och jag har visserligen sett 1 här i USA men inte mer än så. På väg till gymmet så var en man ute och gick med 2 stycken helt fantastiskt söta små Shibas och jag höll typ på att köra av vägen för att jag tittade lite för länge på dem.
Min mamma hade en shiba tatuerad på armen så därför så tyckte jag att det var en rätt passande dag att se de där två promenera på trottoaren.

Sedan när jag kom hem så gick jag in på Seattle Times hemsida vilket jag gör kansek 2-3 gånger i veckan. Där på förstasidan så var det några classifides annonser uppe. Typ köp och sälj sidor....
Där var 2 stycken fantastiskt söta Shiba valpar till salu som bor typ precis där vi bor.
HELT SJUK!
Snacka om att jag blev sugen på att ringa dem direkt och åka och titta.
Fast... skulle jag åka och titta skulle jag åka därifrån som ägare till en av de där små skönheterna, och en hund är definitivt ingenting familjen Liberto behöver just nu.

Aja... jag får nöja mig med dessa skönheter!

utflykt med picknick

publicerat i Seattle;
Gårdagens utflykt till en härlig park i närheten var riktigt lyckad ända fram tills att barnen började frysa.
Då märkte man var mina gener kom in.

Ja för jag avskyr att vara ute när jag fryser. Det har till och med gått så långt att jag i perioder har hatat att vara ute period.

Nu har jag släppt det där lite och tycker att det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder som den gamla klyshan säger.

Tydligen så hade mina barn fel kläder på sig, eller nä de hade för lite kläder på sig.
Det är lite svårt att veta vad man ska klä på dem med tanke på att det ena dagen är kallt och andra dagen varmt.

Det var i alla fall trevligt så länge det varade och vi hann både det ena och det andra på vår lilla utflykt.

Här är ett smakprov!

Baktime

publicerat i Seattle;

Jag har i dag insett att jag bakar hellre än bra.... tyvärr.

Bullarna till kvällens semlor är nu klara och ser väl sisådär ut. Totte kommer sakna mandelmassan och Leo han kommer inte vilja ha eftersom han inte tycker om grädde.

Det är nog bara jag som kommer att njuta av min semla!

May so be it!
Är det fettisdagen så är det.

Fantastiska helger

publicerat i Seattle;

Helger är fantastiska här borta.
Vi har absolut inga måsten utan gör bara det som faller oss in. Både barnen och vi föräldrar är totalt avslappnade. Det känns verkligen underbart och vi tar verkligen vara på varenda minut.

Veckan avslutades med skönt danspass på Pro Club för min del. Det är en riktigt bra start på helgen. Det ger mig en massa energi och den lilla egentiden gör att jag inte vill hellre än att ägna resten av helgen åt min familj.
Annars har den här veckan varit rätt seg. Jag mår lite märkligt just nu, vet inte riktigt vad det är. Jag mår toppen mentalt men rent fysiskt är det något som är lite knas i min kropp. Jag tror kanske att det kan ha att göra med den omställningen som sker just nu med mina regelbundna besök hos kiropraktorn. Jag ser själv ingen skillnad på min hållning men kiropraktorn säger att det märks på kroppen när han justerar att det är skillnad.
Kanske, kanske inte. Håller det i sig ska jag gå till doktorn och ta lite prover tror jag.

Jaja nog om det.

Träningsveckan har varit riktigt bra. 4 pass har hunnits med och det som är så skönt är att jag känner mig så säker i att träna själv nu. De 6 månaderna jag hade med min PT hemma har gjort det så mycket enklare att träna själv.
Det blir 2 gympass i veckan och då fokuserar jag ganska mycket på löpning och styrka, 1 simpass där jag mest försöker jobba på att orka längre sträckor. Kör lite intervaller som jag bygger på för varje pass.
Sedan danspasset på fredagar är bara ren lycka med svett som bonus!

Jag orkar inte ens riktigt bry mig om vågen längre. Självklart vill jag att kläderna ska sitta bättre men jag är återigen tillbaka i lyckan av att bara känna att kroppen svarar så bra på träningen.
Jag kan säga att jag dessutom njuter av att vara snabbast i en simbassäng. Fanns en gång i tiden då jag kämpade för det varje dag. Nu känns det rätt skönt att jag fortfarande kan vara det. Visserligen så vet jag inte vad någon av de andra har för träningsbakgrund men det skiter jag fullständigt i. Jag tycker det är kul att krossa vältränade killar i en bassäng och få dem att känna sig lite dåliga. MOHAHAHA!

I dag har vi bara njutit av kvalitetstid med familjen. Vi åkte först till ett café där det fanns jättefint lekrum för barnen. Eller det kanske mer är ett lekrum för barnen med möjlighet för föräldrarna att fika. Oavsett vilket så var det riktigt härligt både för oss och barnen.

Sen åkte vi och köpte en ESPRESSOMASKIN! Äntligen!!!

Nu ska vi bara ta det lugnt, kanske åka och köpa lite lördagsgodis till kidsen snart.

En bild från idag på det mysiga caféet och en bild från tidigare i veckan då barnen äntligen fick sitta på sina älskade bobby cars igen!

Uppdrag mamma

publicerat i Seattle;

Hej hallå!

Bloggen hamnar lite i skymundan när det är mycket annat att stå i.

Jag försöker multitaska genom att blogga, laga köttbullar och makaroner till barnen, tänka på middag till mig och Totte, passa alla hjärtans dag kakorna i ugnen som Leo ska ha till preschool imorgon och se till att barnen inte råkar ha ihjäl varandra.

Yes.. jag känner att jag lever. + att jag var till gymmet i morse innan klockan 07.00.
OHHH YEAH! Träningen gick bra... tungt först men sen bra.

Sen har jag hunnit klippa mig och umgås med barnen.

Nu ska jag återgå till mitt viktigaste uppdrag, passa kakorna i ugn... hmm.. jag menar passa barnen!

Date night

publicerat i Seattle;

I går var det dags för date night för mig och Totte. Tack vare Julias och Williams snälla mamma som ställde upp som barnvakt så fick barnen leka med sina kompsar och jag och Totte fick lite egentid. TACK AMANDA OCH DANIEL!

Vi var på en fonduerestaurang som heter The melting pot som jag hade hört mycket om. Jag hade mycket förväntningar och upplevelsen översteg faktiskt alla. Det var fantastiskt gott och samtidigt var det roligt att göra något annorlunda än vad man är van vid när man går på restaurang.

Jag drack 3 fantastiskt goda champagnedrinkar och kände mig lagom glad och alldeles för mätt när vi åkte från restaurangen för att hämta barnen. Väl hos barnen så blev vi bjudna på lite mer att dricka och satt och pratade i två timmar innan vi tog våra sovande korvar och åkte hem.

I morse när jag vaknade mådde jag INTE bra. Baksmällan var ett faktum och jag försökte göra vad jag kunde för att vakna till liv och fixa iordning mig och barnen innan vi var tvugna att åka. Jag hade bokat in mig på en 90 minuters deep tissue massage idag på förmiddagen och den fantastiska idén kändes inte riktigt lika underbar längre i den dagsformen jag hade.

Barnen och jag kom iaf iväg till preschool och till barnpassningen och till slut till SPAt. Väl där började jag känna mig bättre och massagen kändes som en bra idé igen.
MEN...under massagen började jag känna mig varm och uttorkad och jag kunde inte riktigt njuta till 100%. Tyvärr.
Väl efter massagen mådde jag riktigt kasst. Kroppen kändes bra men fyyy vad jag mådde dåligt.
Efter ca 2 liter vätska och ett äpple så började jag må lite bättre.

Nu har vi varit hemma hela eftermiddagen och bara myst och tagit det lugnt. Nu mår jag bättre men kvällens träning ställer jag in.

Jag frågar mig idag om de 3+3 glasen igår var värt det... och jag kan konstatera... NEJ!!!
Men kul hade jag och i stunden var det väl värt det, men inte idag.
Nästa gång ska jag försöka tänka på morgondagen också.

hehe... WHO AM I KIDDING!:)

regnet har återvänt

publicerat i Seattle;

Jag sitter framför brasan och försöker njuta av att göra just ingenting. Lite svårt när barnen gör bus och sen lite bus och sen ännu mer bus!
Vi har haft en bra dag med bad, cooking class och sen lite lek för Leo, Lexie och kompisen Julia på McDonalds. De fick springa av sig och idag behövde Leo tydligen skrika av sig för han lät hela tiden där inne. Det var nästan så att jag önskade att han inte var min son ett par gånger. Leo borde alltså vara SUPER trött, men han har slutat vara trött på dagen. Det är oftast inte några problem att lägga honom på kvällen vilket är skönt. Men för mig skulle det vara skönt om han ville ta det lite lugnt någonstans mitt på dagen.

MEN.. han har energi så att det räcker och blir över. Vi har kommit över den värsta perioden av lek med Paddan för hans del också. I vårt temporary housing och i början av tiden i detta hus så kunde han sitta med iPad i timmar i streck. Tog jag bort den så gjorde han bara dumheter och bara skrek tills han fick den tillbaka.

Nu kan han sitta med den i typ 20 minuter och sedan vilja göra någonting annat vilket är fantastiskt bra. iPaden är värdefull vid vissa tillfällen men när den blev något substitut för hans napp eller vad det nu kan ha varit då höll jag på att bli tokig. Jag kände mig som världens sämsta mamma!

Nu behöver jag inte oroa mig över det!

Totte skulle komma hem "tidigt" idag så jag hoppas på middagssällskap.
Vore trevligt för omväxlings skull.

När regnet återigen har tagit sitt grepp om Seattle så kan det passa bra att tänka på de fantastiska dagarna vi precis haft.


No pain no gain!

publicerat i Seattle;

Ja men dåså! Då var vi igång!

Morgon på gymmet avklarat. Både Totte och jag har svettats och det kändes så fantastiskt bra!!!!

Nu får detta bli vår morgonrutin. Det var en så angenäm upplevelse.
Barnen fick leka i 60 minuter i ny omgivning med nya barn och verkade ha haft det hur bra som helst. Jag och Totte fick svettas och hade möjligheten att prata utan barn i närheten. Hade inte kunnat vara bättre.

Jag har även varit och tittat på en förskola till barnen som verkar mycket bra. Ligger relativt nära där vi bor, inte gångavstånd men ändå nära. Det kändes betydligt bättre än den jag var och tittade på förra veckan.

Jag ska till en till tillsammans en annan svensk familj. Jag hoppas att den är bra också... den verkar dock inte ha samma "fria" tider för barnen. På denna vi tittade på idag så fanns heldags eller halvdags program 3-4 eller 5 dagar i veckan. Jag letar efter ett halvdagsprogram 4 dagar i veckan. Det skulle passa mig/oss perfekt. Det som var bra med denna var att man själv kunde bestämma vilka timmar på dagen man vill ha. Så vill man ha 9-14 så kan man ha det eller så bestämmer man det som passar bäst i familjen.

I eftermiddag är det dans för Leo, han längtar och lyser upp som en liten stjärna när jag pratar om dansen.
SÖTNOSEN!!!:)

Fredag den 20/1-2012

publicerat i Seattle;

Snart har vi befunnit oss i USA i 2 månader. Det känns både som att vi har varit här hur länge som helst och som att vi knappt har hunnit säga hejdå till alla där hemma.

Eller säga hejdå har vi verkligen inte hunnit, eller velat. Jag var i något slags robotmode de sista veckorna i Sverige. Jag ville bara få allting att fungera utan att ha känslor kring det som komma skulle. Det fungerade rätt bra för mig faktiskt. Jag grät vid tre avsked, jobbet, barnens pre-school och när jag skulle säga hejdå till min moster.

Annars klarade jag det rätt bra.

Det är nu mitt dåliga minne och anpassningsförmåga är bra att ha. (Egentligen både bra och dåligt!) Jag anpassar mig där jag är och glömmer liksom bort vad jag en gång hade. Jag vet att jag borde sakna Sverige och ALLT som finns där borta. MEN... jag har glömt bort exakt VAD det är jag saknar.

Jag har inte glömt bort hur mycket jag saknar min pappa, Solveig och resten av min familj. Dock vet jag att de finns där i Sverige och väntar på den dagen vi är tillbaka eller de kommer och hälsar på.

Sanningen är dock att vi trivs väldigt bra här borta.

Vad det kommer att betyda i framtiden har jag ingen aning om, den som lever får se!:)

Vi lever fortfarande

publicerat i Seattle;

Trots snö!

Ja ibland skulle man kunna tro att amerikanarna tror att de ska dö för att det snöar. Det är verkligen jätteroligt när de utfärdar "state emergency" för att det snöar, blåser och blir strömavbrott på sina ställen.

Visserligen finns inte den kapaciteten till snöröjning här som i Sverige men på sätt och vis är det ett skämt här just nu. De stänger skolor och det mesta annat. Skolorna kan jag förstå lite med tanke på att de flesta åker skolbuss till skolan. Det är inte säkert att åka skolbuss på dessa oplogade vägar.

Men man tycker ju på något vis att de borde lära sig att det faktiskt snöar några gånger per år och att man kanske ska ha någon slags back up plan, förutom att stänga allt!?!

Jag tror iofs att många tycker att det är rätt mysigt. Många jobbar hemifrån eller jobbar inte alls. Det blir lite som semester, även fast så inte riktigt är fallet hos oss. Totte har jobbat hemma hela veckan och har jobbat mer än han gjort sedan vi kom hit. Han är så nöjd att få arbetsro. (Med två galna barn och en klängig fru!?!)

Jag har dock varit ute och åkt bil en hel del idag och trots snö på vägarna så var det inte mycket värre än en typiskt vinterdag i Sverige. Helt klart oplogat på sina ställen, men ändå helt okej.
Vår bil har visat sig vara GRYM vinterbil. 4 hjulsdriften fungerar perfekt och den tog sig perfekt upp för backen där vi bor idag i snömodden.

TACK FÖR DET MAZDA CX 9!!!:)

Smakprov

publicerat i Seattle;

Här kommer ett litet litet smakprov på vårt hus. Apdåliga bilder, men det kommer bättre sen!:)

Lördagkväll på 92nd Way

publicerat i Seattle;

Det blir dåligt med uppdateringar märker jag.

Det är i stort sett fullt upp hela tiden, när jag inte är speedad och gör saker hela tiden så gör jag det inte för att jag har fruktansvärd huvudvärk. Huvudvärken övergår till Migrän direkt  om jag inte ligger helt stilla och bäddar ner mig i ett mörkt rum.
Ni kan ju förstå att oddsen att hinna göra det med två gala barn är rätt liten så veckan har varit rätt fylld av migrän.

Jag införskaffade ny migränmedicin igår och sedan dess har jag inte haft huvudvärk ens i närheten av tidigare i veckan. Kanske beror det på att Totte är hemma och att lasset med barnen direkt halveras.

Vi har nu blivit medlemmar på Pro sports club som jag trodde hemma var ett gym. Jag visste att jag ville att vi skulle bli medlemmar. Totte får sitt medlemsskap gratis genom Microsoft och jag får betala 70 dollar i månaden för migg. Men herrejesus det är en mindre by.

Gymmet är gigantiskt, det finns 4 pooler och en bubbelpool, spa, tennisbanor, squashbanor, stora gympasalar, blomsterhandel, restaurang, café, dagis. (Ja det är faktiskt en riktig förskola med curriculum och allt.) På dagiset kan man lämna in barnen för att träna, men även för en hel dag om det är så att man behöver barnpassning. Kostar 8 dollar i timmen, så visserligen inte gratis!

Ja lyckan för mig är just nu total. Jag kommer att träna där minst 3 dagar i veckan och barnen kommer få hänga där en del. Barnen kommer även att få bada en hel del. Vi har redan varit och badat 2 gånger och de älskar det. Idag badade hela familjen och det var verkligen helt suveränt!

Nu är det som sagt lördagkväll och vi står och lagar mat tillsammans med ett glas vin i handen. Livet hade helt klart kunnat vara sämre!

(Bilder kommer, det finns bara inte så mycket att ta kort på i huset än!)

Tystnad

publicerat i Seattle;

Nu kommer det bli tyst på bloggen några dagar förmodligen.

Imorgon bär nämligen flyttlasset av från det temporära boendet till vårt mer permanenta boende här i staterna. Det känns så gudomligt skönt, även fast dagen idag har känts mindre skön.

Migränen kom smygande igår kväll och oftast så släpper den under natten, men så inte i natt. Jag vaknade med en djävulusisk huvudvärk och som grädden på moset ville inte Leo väcka pappa och gå upp utan det var ju mig han ville gosa med.

Mamman kände inte riktigt samma lust till gos så jag gjorde iordning en tallrik frukt och satte på Cars 2 och gick och la mig igen. Det var inte alltför populärt så jag blev tvungen att väcka pappan och säga att jag var tvungen att sova vidare.

Efter 2 timmars extra sömn och piller så var huvudvärken borta men kvar var bomull i huvudet och snurr. Med denna sköna status var det bara till och börja packa.... För att sen ge oss iväg till det fantastiska varuhuset IKEA som är PRECIS lika roligt här en lördag som i Sverige en lördag, dvs som tjejen bakom oss i kön uttryckte det "A real pain in the ass"!

Efter många om och men lyckades vi fylla våra vagnar med lite av det nödvändiga vi behöver och då var sängar o fokus samt betala och även fixa hemkörning på alltihopa. Så imorgon mellan 9-13 kommer sängar och lite annat smått och gott till "vårt" hus. WOOOOP WOOOOOP!

Ja men jag började ju med att det skulle bli tyst här ja...
Det beror på att vi inte får vårt internet installerat förrän på onsdag. Som tur var blir TV kanalerna installerade på måndag förmiddag.

Ja nog ska det bli ett hem där borta snart.... snart.