Ännu en härlig helg med familjen har gått alldeles för fort.
Vi har hunnit med mest roliga saker och nu så här på söndageftermiddagen får man ta igen måsten som tvätt och städning. Vi har även hunnit fylla upp kylskåpet för veckan och lyckades självklart köpa lite andra "bra att ha saker".
Det som är värt att berätta om helgen är att Leo har åka skidor för första gången. Jag har velat åka upp med honom rätt länge för jag har känt på mig att han skulle tycka att det var jätteroligt. Han har även pratat mycket om att åka skidor och lekt att han åkt skidor här hemma på golvet.
När vi vaknade på morgonen i lördags så toksnöade det ute. Leo sa direkt att han ville åka snowracer och skidor. Med tanke på att det fortfarande var ca 6 grader varmt så fanns det ingen chans för snön att stanna kvar på marken här men vi bestämde oss för att åka upp i bergen till snön istället.
Leo blev eld och lågor och när vi väl satt i bilen på väg så sa han flera gånger "Vi ska väl inte åka hem nu!?!".
Totte han trodde ju att det skulle vara barmark där uppe i bergen så han åkte i tunna sommar gympaskor och ingen jacka med sig. Som tur var har han en fru som tänker liiiite mer än honom själv så jag hade packat in alla hans skidkläder i bilen men tyvärr inga skor.
Barnen och jag var dock fjällen kittade och väl uppe i Snoqualmie Pass så vräkte snön ner och jag tror att Totte ångrade sig lite över klädvalet.
Jag och Leo gick och hyrde skidor och pjäxor till oss och självklart hjälm till Leo. När vi efter många om och men kom ut i backen så började jag undra vad i hela fridens namn jag hade tänkt.
Jag har inte stått på ett par skidor ordentligt sedan jag var 10 år. Sedan dess har brädan varit min bästa vän. Leo har ALDRIG stått på ett par skidor och där står vi i barnbacken och ska åka tillsammans.... ehhh.. okej.
Jag tar fram mitt mest positivt tänkande och ger Leo chansen att åka lite i barnbacken med mig puttandes upp honom och sedan springandes baklänges med honom i full fart framför mig.
Han var riktigt stabil så då var det bara för mig att få på mig skidorna.
Vi promenerade upp en bit i barnbacken och sen ställde jag mig i plogposition, tog Leo under armarna och åkte.
Det hade kunnat gå precis hur som helst men vi var grymma!!!!
Så med lite övermod i kroppen så åkte vi ner till liften som var en sittlift och åkte högst upp i barnbacken. För er som vet barnbacken i Tännporten så var den så, kanske lite längre.
Jag hade ingen aning om hur jag skulle få Leo ur liften samtidigt som mig själv, men det gick på något magiskt sätt. (Upp i liften hade han fått hjälp av en liftvakt.)
Sen åkte vi ner och både jag och Leo tjöt av lycka. Leo för att han åkte snabbt som en racerbil och jag för att det bara var så fantastiskt kul och att vi klarade det.
Det var helt klart ett träningspass för mig med tanke på att Leo inte alltid tyckte att det var nödvändigt att stå upp själv när jag ändå höll honom under armarna. Han blev dock bättre och bättre och efter två timmar så gick det riktigt bra. Vi hade kunnat åka betydligt längre om det inte vore för att pappan och Lexie frös och att det började snöa mer vilket störde Leo.
Detta äventyr kommer vi definitivt att göra om snart igen. Det var helt fantastiskt!!!
