Livet är verkligen ett mirakel.
Jag satt just och funderade på den lilla i magen.
Jag undrar om den lilla skrutten kommer att vara trasig som Leo, eller hel.
Jag hoppas verkligen att den lilla pricken kommer att slippa det Leo måste gå igenom med operationer och förmodligen massor av tankar.
För min egen del hoppas jag att den är hel för att det förmodligen skulle göra vardagen väldigt mycket enklare.
Vi har ju haft massor av problem med maten för Leo sen vi introducerade fast föda.
Nu fungerar det superbra med gröt. Leo får tre grötmål om dagen och äter med god aptit. Förutom idag då när jag köpte en ny gröt med banan i istället för päron, då tyckte han att jag var irreterande.
Däremot fungerar ingen annan mat. Han får kväljningar så fort han får in något annat i munnen. Jag hoppas att jag orkar ta tag i det där efter jul. Nu är jag så nöjd att han faktiskt äter något annat än välling.
Jag förstår inte hur snabbt tiden går just nu.
För ett år sedan ville jag inte förstå att jag snart skulle kunna kalla mig mamma. Nu kan jag inte i min vildaste fantasi förstå att jag om 7 månader kommer att vara tvåbarnsmamma.
Jag älskar Leo över allt annat, tänk att man kan bli så stor på 7 månader!:)