Mitt liv med Leonidas och Lexie

22/2-09
Den första mammas födelsedag utan mamma här. Idag skulle hon blivit 58 år gammal!

Ett tjockt täcke snö ligger tungt över en ljus kyrkogård.
Vi promenerar mot minneslunden där endast ett fåtal ljus är tända.

Jag och kyrkogårdar har ett märkligt förhållande.
På något sätt så bryter jag alltid mot någon regel när jag är där.

Det började när min kusin gick bort i mina unga tonår.
Han finns i samma minneslund min mamma ligger i idag.

Jag tycker att minneslundar är otroligt opersonliga och jag har svårt för att dela en plats med så många andra för de jag älskar.
På Alla Helgonsdag första året efter min kusins bortgång började jag tända marschaller mitt ute på gräsmattan bakom minneslunden, vid en staty. Där tände ingen annan ljus och jag fick frid och kände att jag hade denna plats för mig själv.
Varje år efter det tände jag ljus på samma ställe.
Jag förstod dock att jag bröt mot någon regel, man fick nog egentligen inte gå ut på den där gräsmattan.

En Alla Helgonsdag för tre år sedan fick jag en utskällning av en tant som tyckte att jag skändade hennes mans viloplats genom att beträda gräsmattan. Tydligen så är det på den gräsmattan de gräver ner askan av de avlidna. Hon var otroligt otrevlig och det enda jag kunde tänka var: 

"Hur tror hon att de klipper gräset här?, Kanske gud sitter med långa armar och en sax och klipper det från himlen."

Efter denna händelse vågar jag inte beträda den där gräsmattan igen. Vilket svider lika mycket varje år.

Nu när min mamma då gått bort så skulle vi idag tända ljus i minneslunden.

Då bryter jag mot nästa regel.....

Jag har med mig marschaller, och de får man ju ABSOLUT inte tända i minneslunden. Då detta är det enda jag har att tända gör jag det självklart ändå, men står på min vakt hela tiden för att ingen gammal tantalora ska komma och skälla på mig.

Det blev i alla fall otroligt vackert med marschaller brinnandes i den vita snön.