Vart tog jag vägen...
Han har mirakulöst vänt på sig efter att ha legat med huvudet neråt i flera veckor.
Nu ligger han och tränar benspark mot min urinblåsa och allt annat som råkar befinna sig neråt. Inte alltid jätte skönt, men ändå ganska mysigt.
Jag har gjort lika lite idag hittils som jag skrev i förmiddags. Jag har lagt en pärlplatta och tagit hand om en maskin tvätt.
Sedan har jag mest suttit i mina egna tankar och längtat.
Samtidigt som jag längtar efter att få se vem bönan är, så känns det som att tiden går lite för fort just nu.
Jag tycker att en ny vecka börjar hela tiden.
Idag är jag i vecka 30 i min graviditet. HJÄLP!
Visst börjar magen bli stor, men inte överdrivet stor. Jag känner mig inte särskilt tjock förutom när jag ska smörja in benen!
Livet känns även idag som ett svart kaosartat hål.
Är det jag, eller är det du, eller borde allt försvinna?
Ropar ett tomt, tyst hjälp, men vill bara att EN ska komma.
väntar....
Det kommer ingen...