Mitt liv med Leonidas och Lexie

Igår såg jag en intervju med Agneta Fältskog som filmades för fyra år sedan. Jag såg den redan när den sändes första gången och förundrades över samma sak då som nu.

Hon fick frågan om hon var lycklig. Hon blev lite generad och svarade att det är en svår fråga. Det slutgiltiga svaret blev sedan att hon har mycket i sitt liv att vara lycklig över.

Jag har funderat från och till genom många många år vad som krävs för att bli lycklig.
Jag tror innerst inne i mig att det som krävs endast är en inställning.

Jag spenderade många år under min uppväxt med att vara olycklig. Så olycklig en människa kan bli faktiskt att jag till slut inte ville leva längre.
Det var inte många runtomkring mig som såg detta eftersom jag alltid varit otroligt duktig på att hålla uppe en fasad.

Någon gång under livets resa genomgick jag, eller mitt inre jag, dock någon slags förvandling. Jag hade varit med om omvälvande händelser i mitt liv som gjorde att jag var tvungen att ta ställning till hur livet skulle gå vidare.

Jag satt i Australien i det mest fantastiska land (förutom Sverige) jag kan tänka mig. Sol och värme som då i mitt liv blandades med katastrof och ensamhet. Där i min ensamhet fann jag trots allt något lugn och frid som nu följer med mig dagligen. När jag tänkte tillbaka på Sverige så såg jag bara trötta, bleka, hängiga och deppiga människor framför mig. Jag skulle komma tillbaka till Sverige några dagar innan julafton.
När jag satt i min säng i Brisbane såg jag bara ett enda mission framför mig. Jag skulle lysa upp omgivningen för folk omkring mig. Jag skulle finna lyckan inom mig så att jag kunde sprida den vidare till andra. Detta ibland så enkelt som ge en trött själ ett leende!

När jag väl hade bestämt mig för detta så gick det så otroligt lätt. De dagar jag känner mig nere nu är lätt räknade jämför med förut då varenda dag var en kamp för överlevnad.

Vad har jag då förändrat? Inte mycket egentligen.

Det stora jag har förändrat är mitt tankemönster. Idag tänker jag, "Det löser sig". Förut tänkte jag, " Det kommer aldrig att gå".

Idag tänker jag först och främst, "Mår jag bra av detta?". Sedan tar jag ett beslut om jag ska fortsätta harva i samma mönster eller gå vidare. Det kan vara otroligt läskigt att behöva värdera sitt liv. Detta kan vara läskigt bara inför sig själv, ännu läskigare när folk runtomkring oss förväntar sig både det ena och det andra av oss.

Mitt utrop till folket är ändå att stanna upp i livet ibland och känn efter. Vart är jag på väg, leder dit jag vill?
Sträva efter lycka, men leta inte efter det förgäves. Lyckan finns inom dig, ingen annanstans!

Måste rekomendera en bok när jag ändå är inne på det här spåret!
"Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?"
Av- Nisse Simonsson


Min lycka idag är så stor Jag finner stor lycka i min man Totte och just nu självklart som ni har märkt i bönan.
Annars finner jag ett lugn som i mig framkallar lycka i stjärnor och kanske inte minst sittandes på en strand en stjärnklar natt med bara mina tankar som sällskap. Idag finns även min mamma som sällskap i allt jag gör. Min mamma, min bästa vän och en fantastisk mentor. Saknar henne så att det gör ont, fruktansvärt ont, varje dag. MEN... hon finns med mig i allt jag gör. Min mamma är lycka för mig, även om hon inte finns här och delar den med mig längre. 



 Men lycka kan även vara något så enkelt som ett gott glas champagne, fast kanske ännu mer lycka i rätt sällskap!