Verkligheten närmar sig
Alltifrån euforisk glädje till isande skräck.
Det jag längtar mest till just nu är faktiskt att kunna ta en lång promenad i skogen precis som jag gjorde innan jag blev gravid. Jag har inte varit ute i spåret på 8 månader nu. I början för att jag var lat blandat med stress inför bröllopet. Nu för att jag faktiskt inte orkar eller kan.
Igår hade jag ordentliga förvärkar när jag skulle sova. Var tvungen att använda min profylaxandning. Den där smärtan som jag tror att jag ska kunna omvända till en positiv smärta kändes inte så positiv. Kanske för att jag visste att det inte skulle komma ut någon bebis ur den.
Nu är jag så trött så trött, ska nog gå och sova en stund.
Vi ska gå och se Slumdog millionare ikväll på bio. Ska bli så mysigt så!
Rikards och Emmas goda idé!
Först kändes det segt att gå på bio klockan 21... men sen började jag tänka efter.... det kanske är sista gången vi är på bio utan en liten bebbe som ligger hemma. ojojoj
verkligheten närmar sig!