Det är otroligt vad lite som behövs för att dra min uppmärksamhet från bloggen.
En liten pojke som egentligen inte gör annat än att äta och sova gör att jag inte orkar mig ner till datorn. Eller orkar gör jag kanske men jag har inte haft någon inspiration.
Nu är jag i alla fall här. Passar på medans rackaren ligger och sover sött!
Hormonerna börjar lägga sig lite nu vilket är skönt. Jag är inte så förtjust i att vara labil. Jag tycker om att ha kontroll. Framför allt över mig själv!
Nu börjar tankarna komma om min kropp någonsin kommer att gå tillbaka till att vara någelunda som den var innan graviditeten och jag tvivlar starkt just nu.
Jag har fortfarande 13 kilo att gå ner innan jag kommer till min startvikt. I dagsläget känner jag mig väl inte direkt stressad. men jag vore tacksam om jag faktiskt orkar ta tag i detta nu.
Jag visste ju att jag gick upp alldeles för mycket i vikt då jag på slutet åt som en galning av ALLT! De sista 8 veckorna av graviditeten gick jag upp WAY TO MUCH!:)
SÅ jag har bara mig själv att skylla...
Idag ska jag försöka ta min första promenad. Äntligen börjar mitt underliv kännas så pass bra att jag faktiskt kan röra på mig ordentligt. Wohoo:)
Tänkte att jag bjussar på lite bilder på vår älskling!
Detta är Leo 3 dagar med sin kusin Max
Detta är Leo och mamma som myser i soffan på Leos lejonfilt
Bara världens sötaste som filurar på nåt spännande
Viktnedgången kommer så småningom ska du se. Jag gick upp härliga 30kg och först nu 1 år senare är jag tillbaka på min startvikt, för vissa tar det helt enkelt lite längre tid bara. Kan ju tillägga att även om vikten nu är densamma så är absolut inte kroppen haha, men vad fasen jag har ju burit på mitt älskade barn så det är det värt :-). Leo är så fin, kan nästan känna den där härliga bebislukten genom skärmen :-).
Kram på er och trevlig helg!