Mitt liv med Leonidas och Lexie

Sedan jag blev mamma har jag börjat våga göra saker jag inte vågat tidigare.
Då tänker jag inte på våghalsiga saker som hoppa bungyjump eller fallskärm, eftersom jag vågade det tidigare.

Nä jag menar saker som att ringa folk, säga till när jag tycker något är fel, säga nej.. osv osv
Den tidigare versionen av mig själv, vi kan kalla det "premama", då tyckte jag att det var obehagligt att säga vad jag tyckte i många lägen. Jag var orolig för vad folk skulle tycka om mig. Jag tyckte inte att lillajag hade någonting att säga till om i världen. Jag ville inte vara till belastning för någon. Jag ville göra det som var enklast för alla andra....

Vad gjorde detta med mig? Jo det gjorde att jag gick omkring och mådde dåligt över en hel del saker. Det jag gjorde för att jag trodde att jag underlättade för någon annan gjorde att jag stjälpte för mig själv.

Jag tror att man kan säga att min nya typ av mod började i och med att Leonidas dröjde i magen och jag inte skulle få föda på BB Stockholm. Då tog jag initiativet att maila chefsbarnmorskan och bad om att få bli igångsatt hos dem. Det krävde enormt mod av mig i det läget. När det väl var gjort och jag fick ett positivt besked insåg jag att jag för en gångs skulle gjort något för mig, bara MIG!

Mod för mig tidigare var att göra våghalsiga saker. Jag såg mig ju som modig redan då.
Mod för mig nu är att våga göra saker för min skull och våga lyssna på mina egna känslor och stå för dem!