Leo är fortfarande en riktig prickigkorv. Detta ställer ju helt klart till en del problem nu när Totte börjat jobba och man han en till liten att ta hand om. Inte här hemma, men som i morse när jag var tvungen att åka iväg och väga Lexie på BVC, då kunde jag ju liksom inte ta med mig den pricka prinskorven.
Då var jag tvungen att fråga min älskade man om han sin andra timme på jobbet efter semestern/pappaledigheten kunde tänka sig att ha sin son på kontoret. hehe
Ja det var ju inte så mycket annat att göra...
Jag och Lexie var dock snabba på BVC. Tyvärr besannades mina misstankar om att lilltrollet inte gått upp i vikt denna vecka. Idag var hon ju tvungen att vara tillbaka på sin födelsevikt, men hon hade bara gått upp 10gram sedan förra veckan. Så nu blir det till att ge mer ersättning än bara på kvällen. Jag ska tilläggsmata henne efter varje amning nu.
Jag som inte ens har kunnat se mig själv som en mamma som ammar innan jag fick Lexie känner ändå nu att detta känns lite som ett failiure som kvinna. Inte så att jag deppar ihop, men det känns ändå som ett litet nederlag.
Jag vet ju att detta beror på min bröstförminskning så det är inte mycket att göra, men ändå!
Äh, det spelar väl egentligen ingen roll, men lite surt är det när man stått ut med all smärta i början.
Nu ligger prinskorven och trollet och sover och jag sitter i en telefonkö som aldrig verkar ta slut...
