Bland det roligaste Leo kan komma på just nu är att spela trumma på toalocket. Det måste vara riktigt roligt för så fort han får chansen så kryper han in där, ställer sig upp och börjar trumma.
Jag tycker kanske inte att det är världens bästa lek, men vad gör man inte för att muntra upp en uttråkad liten skrutt.
Jag tror att det är dags att ta bort den där nappen snart...
Jag ser inte fram mot det, men jag inser att han faktiskt inte behöver den längre. Eller jo, han behöver den vid insomningen. MEN... nu sover han hela natten utan att skrika efter nappen. Detta är otroligt skönt. En oerhörd lättnad för mig som är som en liten trött gris på nätterna just nu.
Inte för att jag sover hela nätterna i alla fall, toaletten är min kära vän på natten och kommer så förbli tills "Pricken" är här.
Nyss så gjorde Leo ännu ett framsteg. Vi skulle äta lite mellis och jag gjorde iordning små smörgåsbitar som så många gånger förut. Leo har tyckt att det varit okej när jag stoppat in dem i munnen på dem men har inte förstått att han kan göra det själv, förens idag. :)
Han tog upp den lilla mackbiten med högerhand och tog den sedan med något som börjar likna ett pincettgrepp med vänsterhanden och stoppade in den i munnen. Min duktiga kille.
Tänk att varenda framsteg värmer mammahjärtat. Jag jublade högt och Leo trodde nog att jag blivit ännu knäppare än vanligt.
Ännu en bra sak är att jag idag ÄNTLIGEN kommit igång med att skriva ner min barnbok som jag har haft i huvudet så länge nu.
Jag och Totte har kommit överens om att det är dags att sätta fart på det projektet ordentligt nu.
Jag hade tänkt att jag ska skriva ett första utkast till nästa helg, sedan kan jag förhoppningsvis få min svägerska som är grym på att skriva, att läsa den och ge mig feedback.
Sen blir det för Totte till o illustrera min saga.
Va lätt det låter! Wihaaa