Sååå
Nu har jag städat upp kaoset och lillskrutt sover fortfarande!:)
En fantastisk sak som hände igår är att Leonidas lärt sig att suga ur sugrör! Jag tror inte att någon kan förstå (som inte har ett spaltbarn) lyckan som fyller hjärtat av en sådan sak. Nu är han mer eller mindre ett "vanligt" barn.
Jag kan inte förstå hur smidigt allt med Leos spalt har gått än så länge. Ändå tror jag faktiskt att det värsta är gjort för Leos del nu rent kroppsligt. Självklart kommer det att bli en riktigt tuff period för honom när han själv blir medveten om spalten och när käken skall slutas och all tandreglering.
Det som känns skönt är att både jag och Totte genomgått rätt radikal tandreglering. Jag pga överbett och en utslagen tand och Totte pga tänder lite överallt. :) Så där känns det ändå som att man kan gå in och stötta på ett rätt "normalt" sätt.
Nu väntar vi bara spänt på att Leo ska börja prata mer. Han försöker men är lite lat och kör det han vet fungerar. Så det är mamma i massor av olika varianter för olika ord. Vi förstår ju vad han menar och bekräftar genom att säga det rätta ordet. Vi pratar även extremt mycket med honom och ber honom härma. Han är ju en liten härmapa på ljud så orden kommer nog snart. Han har bara inte förstått än att man kan sluta läpparna och släppa luft utåt som formar tex "Pappa". Däremot kan han det galant när han drar luft inåt. Så han smackar med läpparna två gånger för "Pappa". haha sååå cute!:)
Det är dock några ord han kan säga bättre än andra och några som han har helt egna ord för:
Tack tack (ka ka)
Gonatt (Gooona)
Bil (grrr)
Dricka/äta (Smacka med tungan i gommen)
Hej hej (ee ee)
Vad gäller käkoperationen gör den rätt ont. Inte bara i munnen utan även i höften om ben tas därifrån. Dock är man då så pass stor att man i alla fall fattar varför man måste göra operationen! Det jag tyckte var jobbigast var dessutom själva maten. Att äta soppa dygnet runt mättar inte när man är så pass aktiv. Efter tre tallrikar soppa är man fortfarande hungrig... Tandregleringen är jobbig men det hade han kanske behövt ändå som du själv skriver. Så det värsta är över. Nu fattar han inte varför det måste göra ont eller varför han inte kan äta. Ta det med inför framtida ingrepp.