Här har det varit fullt upp i helgen.
Totte har såklart jobbat eftersom han var sjuk i veckan och jag är riktigt trött på att behöva göra det mesta själv. Men så är det när man har en man som frilansar. Hade inte Totte haft kontoret hemma hade vi aldrig setts. Nu ses vi men vi umgås egentligen aldrig ordentligt.
Så nog om det!
Leo vår lilla prins är helt otrolig. Han är helt sitt vanliga jag och vi har varit iväg på både kalas och dop i helgen.
Lördagen bjöds det på kalas för Theo som fyllt 1 år som vi lärt känna genom mammagruppen. Vi hade en jättemysig eftermiddag och umgicks och tittade såklart lite flyktigt på kungabröllopet.
Efter det så bar det iväg för att handla till grillfesten vi skulle ha med radhuslängan. Det var inget som lockade mig alls till en början, men det var riktigt trevligt att prata med sina grannar på ett lite mer avslappnat sätt.
På söndagen var det då dags för dop för William. Jag skulle ju sjungit på dopet men i början av veckan så kändes det övermäktigt med operation precis inpå och höggravid med för lite luft i lungorna så vi skippade det. Jag och Leo åkte till Kungsängens kyrka och jag undrade hur Leo skulle bete sig i kyrkan. Såklart skötte han sig exemplariskt! Det han tyckte bäst om var att titta på organisten när hon spelade.
Sen blev det kalas efteråt och det var supergott och jättetrevligt. Leo sprang runt och lekte med de andra barnen och man verkligen ser hur mycket glädje barn har av varandra. Williams storebror Oliver som också är min gudson är 2 år och 3 månader och ålderskillnaden mellan honom och Leo är ju ungefär samma som det kommer bli mellan Leo och Pricken. Man bara ser hur Leo lyser upp när Oliver är i närheten och får samma bus i blicken som sin äldre kompis. Jag hoppas verkligen att Pricken och Leo kommer att komma överens så att de får glädje av varandra tidigt. Kanske redan nästa år!:)
Sen ska det bli så underbart att Leo får börja hos dagmamma så att han får leka av sig på dagarna med andra barn. Han hade haft jättekul på en förskola också men jag tycker att det känns så otroligt bra att börja i lite mindre skala! Det är inte långt kvar nu!:)
Något annat som inte är långt borta är Pricken och det skrämmer mig något enormt. Inte för att jag är rädd för att bli tvåbarnsmamma egentligen men jag känner mig långt ifrån redo att ha en liten spädis igen. Egentligen längtar jag ju.... men samtidigt är jag rädd. Japp så märkligt kan det vara i Johannas huvud ibland.
Är i alla fall i vecka 36 nu.... shiiit. !:)
