Igår spenderade jag och Leo eftermiddagen på akuten på Danderyds sjukhus. Jag vet inte för vilken gång i ordningen det var. Jag hade bestämt mig för att avvakta till idag innan jag gick till doktorn igen, men sen så ringde jag vårdguiden igår em som absolut tyckte att jag skulle åka in direkt.
Väl på akuten så fick vi träffa läkaren rätt snabbt som började med att titta i öronen som fortfarande var röda, men inget alarmerande. Sen tittade hon i halsen som var röd och tog halsodling som inte visade någon streptokocker infektion. Då tog de en snabbsänka som låg på 98 och därför kunde tyda på en bakteriell infektion så då fick vi på en kisspåse och skulle vänta på att Leo skulle kissa. Hur lätt är det med en liten kille som har över 40 graders feber och inte vill dricka.
Det gick dock efter ca 45 minuter och det visade ingen urinvägsinfektion.
Vi fick trots allt penicillin då läkaren ändå misstänkte någon slags bakteriell infektion då sänkan var så pass hög.
Vi hann inte till apoteket innan de stängde så det fick jag fixa nu på morgonen. Jag trodde nog att Leo var på bättringsvägen eftersom jag inatt inte behövde ge honom både ipren och alvedon för att febern skulle gå ner. MEN... när Totte gick upp med honom i morse vid 7.20 och gav honom välling hade han inte sovit klart. Så Totte gick och la honom igen. Jag vaknade vid 9.30 (har inte hänt på hur länge som helst) och gick ner och duschade och fixade mig iordning. Leo sov fortfarande som en stock men var inte så varm. Jag åkte till apoteket och kom inte hem förens vid 10.30 och då sov Leo fortfarande. Då gick jag upp och väckte honom för att ta en temp. Då var han på strålande humör och hade bara 38.5.
HÄRLIGT tänkte jag, nu så är vi på bättringsvägen. Sen tog det 30 minuter innan Leo la sig ner i soffan och bara ville gosa. Jag la honom i min famn och kände hur han blev varmare och varmare. Klockan 12 var febern uppe i 40.2 igen. VA FAN ÄR DETTA!?!
Nu ligger han och sover igen. Så här mycket brukar han aldrig sova och så här trött har han inte varit på hela veckan. Fast det kanske börjar ta ut sin rätt att inte ha ätit ordentligt på en vecka nu. Jag har fått i honom ordentligt med vätska nu på förmiddagen i alla fall.
Kontrollfreak som jag är så börjar detta bli lite jobbigt. Det är så otroligt många lösa trådar just nu i vår planering. Det värsta är att ALLT hänger på operationen och jag känner hur jag börjar bli mer och mer orolig inuti. Det är så lätt att säga och försöka tänka "Ta det lugnt, det löser sig på ett eller annat sätt.".
Det är liiiite svårare att omsätta detta till handling för mig just nu. Om det inte vänder för Leo nu under helgen vet jag inte vad jag tar mig till. Det är ju inte helt bra att han blir sämre och sämre fortfarande efter 5 dagar med hög feber.
En mindre charmerande bild på mig men min sjukling är ju så fin!
Usch lider med dig, kontrollfreak som jag också är. Det är jobbigt när de små är sjuka så många dagar =( och för er med op så nära bf också.