Operationsdagen började som sagt inte på bästa sätt och tyvärr fortsatte den lite i samma anda.
De sa att jag skulle få träffa Leo efter 2.5 timme. Jag hade dock ställt in mig på att inte få träffa honom förens efter 3.5 eftersom det tog 1 timme längre även vid läppoperationen. Nu när jag var ensam också så kändes det bäst att ställa sig in på det så att jag inte skulle gå och oroa mig i onödan. Efter 3.5 timme hade de fortfarande inte hört av sig. Då började jag bli riktigt riktigt nervös på hur jag ensam skulle ta beskedet att något hemskt hänt Leo.
Efter 3 timmar och 40 minuter ringde dock ÄNTLIGEN telefonen och allt hade gått superbra och jag kunde komma ner till uppvaket. Väl nere på uppvaket så fick jag träffa narkossköterskan som sa att de hade gett Leo extra medicin nu så att han skulle vakna lite lugnare än vanligt med tanke på att han var så upprörd innan operationen. Han hade även fått extra medicin mot illamående. Klockan var 12.30 när jag kom till uppvaket och jag visste att det var 4 timmar som gällde där nere.
Jag och Totte hade kommit överens om på telefon att han skulle komma vid 13.30 och byta av mig en snabbis så att jag fick äta och gå på toa. När Totte väl kom (han mådde mycket bättre men inte helt bra) så hade Leo inte vaknat än. Så fort pappa kom så vaknade han såklart till... den lilla farsgrisen!:)
Jag passade på att gå ut och äta och lyckades få i mig en hel bulle och en mazarin till lunch. Nyttigt värre men det var det enda jag ville och kände att jag hann slänga i mig. Väl uppe på uppvaket igen så satt Totte med Leo i famnen och jag tog över så att Totte fick åka hem och vila igen.
Efter läppoperationen så hade Leo lite problem med andningen efter så det var jag lite orolig att det skulle bli igen. Till en början lät andningen exemplariskt, men ju längre tiden gick desto sämre blev det. Han syresatte sig fint men hade väldiga problem att andas framför allt när han blev lite stressad eller upprörd. Vi blev kvar på uppvaket i över 5 timmar för att andningen strulade och jag var HELT slut. Jag hade ju nästan inte sovit alls under natten och oron under dagen började ta ut sin rätt. När vi till slut kom upp till avdelningen så la vi oss bara framför TV'n och slappade.
Vid 7 kom Totte och vi aktiverade Leo en sista stund innan vi la honom för natten. Han var helt slut så det var inte så svårt. Vid 8 började jag slurma till framför TV'n och vid 9 drog Totte hem. Sen sov jag och Leo gott i stort sett hela natten. Eller nåja... så gott som det går med maskiner som larmar pga massa olika anledningar. Jag hade inga problem att somna om igen efter att sköterskorna var här inne titt som tätt så det var riktigt skönt.
Leo vaknade vid 7 tiden och jag känner mig nästan som en människa idag. Leo blir mer och mer sig själv för varje timme som går. Han har fått i sig välling och han suger som en liten riktig bebis nu. Sååå coolt!
Nu väntar vi spänt på att han ska kunna säga pappa!
Skönt att höra att allt gått bra, nu blir det bara bättre och bättre.
Kramar till er alla!