Tankar och funderingar

publicerat i ;

Jag blir så otroligt glad när ni som läser bloggen ger er tillkänna. Även fast bloggen mest är en dokumentation och någon slags mental avslappning för mig själv så är det väldigt kul och uppmuntrande när någon uppskattar det jag skriver.

Idag är Leo i stort sett feberfri och vi har varit ute och flängt större delen av dagen. Leo har inte ätit bra idag heller och jag fick nog svaret till det precis när han fått på sig pyjamasen. Då kräktes han nämligen ner hela mig och sig själv. Det var ingen liten bebisspya längre inte. Nej nej... tjock äcklig spya där han fick upp ALLT han ätit idag. Jippie;)
Jag är inte så kräsmagad, men just kräk är jag inte så förtjust i. När det är ens eget barn och man är helt ensam så är det dock inte mycket att göra. Behålla lugnet och gå och duscha var hur jag hanterade situationen.

Nu sitter jag uppkrupen i vår nya "Fatboy" med en helt underbar filt jag köpte idag. Jag mår ganska illa jag också men jag vet inte vad det beror på. Hoppas och håller tummarna för att det inte är magsjuka. Jag har även sammandragningar som har börjat göra lite ont faktiskt. Jag har även väldigt ont i mitt underliv. Jag har mått så otroligt bra att när det börjar komma besvär så känns det som att det skulle kunna vara något på gång. Det är jag dock säker på att det inte är. Jag har varit lite väl aktiv idag bara och nu behöver jag bara slappna av, precis som jag gör nu!

De senaste dagarna känns det som att min hjärna kickstartat igen med en massa tankar och funderingar. Jag är en människa som funderar väldigt mycket men när jag är så trött som jag har varit så har hjärnan tagit en tankepaus. Jag känner att det inte är helt bra för mig för jag blir orolig i kroppen när jag inte tänker och filosoferar.

Idag går funderingarna mycket kring vad som betyder något i livet. (för mig!) Jag har ALLTID vetat att jag vill bli mamma och jag kan säga att mitt liv är fullkomligt sedan jag blev mamma till Leonidas. Jag har precis allt jag någonsin önskat mig i mitt liv just nu. Jag har en underbar man som jag älskar som förgyller mitt liv, en underbar son som jag älskar som gör mig hel och en pappa som jag älskar och som finns i vått och torrt.

Jag saknar min mamma men på något sätt så känns det uthärdligt. Jag hade en så fantastisk relation till min mamma när hon levde. Den kom inte av sig själv men utan den relationen hade jag inte varit en så harmonisk människa som jag är idag. Det känns som att både mamma och jag tog tillvara på varenda minut av tiden vi hade tillsammans. Precis på samma sätt kommer jag att ta tillvara på relationen till mina barn. De ska veta att jag finns där jämt men att de ska leva sina liv precis som de vill. Jag kommer att finnas för att stötta men jag kommer nog dra mig för att komma med allt för "goda råd".

Jag har alltid vetat att mina föräldrar finns där för mig vad som än händer. De (framför allt mamma) har låtit mig veta när jag gjort något fel. Väldigt sällan genom att säga att jag gjort fel, men mer genom vibbar. Men oavsett vad jag gjort så har de funnits där för att glädjas med mig när saker gått bra och plockat upp trasiga skärvor av mig när saker gått mindre bra. Min pappa och mamma var mitt allt! Nu är de en stor del av vad som gjort mig till den jag är. Det som jag har uppskattat mest är att de låtit mig lära av mina misstag även fast det nog ibland kostat lite väl mycket både pengar och energi. Jag har hela tiden fått leva mitt eget liv vilket jag uppskattar enormt. Det är nog den största lärdomen jag drar från mina föräldrar. Så TACK för det!:-)

Sen har jag något som få andra har, jag har en reservmamma. Hon kan aldrig nå upp i min mammas potential, men hon är trots allt en modersfigur för mig. Hon har berikat mitt liv på många sätt och jag älskar henne enormt. Tack vare denna underbara människa kan jag ge mina barn en mormorsfigur. En mormor i mina ögon är någon som jag har en trygg relation till och som jag litar på till 100%. Hon är min bullmamma och kommer att bli mina barns bullmormor.

Jag har det fantastiskt bra och Leonidas och Pricken har världens bästa morfar och världens bästa änglamormor OCH världens bästa reservmormor.

Summan av detta inlägg antar jag är att det som betyder något i mitt liv är de jag älskar. Utan dem skulle jag inte vara jag och mitt liv skulle inte vara så komplett och perfekt som det är idag. Jag hoppas att det inte bara är jag som kommer dra lärdom av dessa människor utan även mina barn.

Kommentera inlägget här :