Valborg har alltid varit magisk för mig.
När jag var liten kommer jag ihåg hur hela kroppen pirrade och det kändes som att man firade in nedräkningen till min födelsedag.
Nedräkningen till den 5 Maj har startat!
Jag har insett med åren att den där magin har försvunnit mer och mer för varje Valborg som firats och i år fanns det ingen magi kvar. Det är fortfarande otroligt mysigt att gå till elden och titta på fyrverkerierna.
MEN... pirret i kroppen är borta.
Det där underbara pirret jag hade för det mesta jag längtade efter när jag var liten är borta.
Det fantastiska är att det där pirret nu har överförts till Leo.
Eller njae... jag tror inte att han har något pirr i magen inför saker och ting än, men att se hans ögon säger mer än något annat.
Han tyckte att det var något magiskt igår att titta på elden och fyrverkerierna. Hela han lös upp och hur trött han än var så skulle han vara vaken och titta. Min älsklingsskrutt.
Från att de små sakerna i livet har varit magiska för mig när jag var mindre så inser jag nu att LIVET i sig är magiskt.
Mitt kretslopp i livet är i fullgång.
Nu går jag från att pirra inför de små sakerna till att pirra när jag ser min son uppleva samma sak.
Det i sig är nog större än något jag någonsin varit med om tidigare!
GUUUD!!! Jag är nog lite kär i dig nu! Nu fick jag till det i PS! Hurra vad glad jag blev!
Tusen tack för hjälpen. Grymt att du fattade precis vad jag menade när jag svamlade om ditten och datten :)
Bamsekram till dig ♥