Dop
Nu ligger dopinbjudningarna på lådan och förhoppningsvis har några av de bjudna fått dem idag.
Jag brukar alltid vara i extremt god tid med allt, men denna gång är jag verkligen inte det. Det känns jobbigt för jag har inte kännt mig ett dugg inspirerad att fixa dopet.... förens nu.
Tur att inspirationen kom... hellre senare än aldrig.... eller nåt!
Så nu har jag suttit och letat låtar som ska sjungas på dopet. En är klar, den som min bror ska sjunga. Sen funderar jag på att sjunga en själv... kanske. Den är otroligt fin och passar min röst perfekt, MEN.... jag är inte säker på om jag kan hålla mig från att börja gråta.
Min fina dotter i en underbar dopklänning i samma kyrka som min mamma begravdes och låten handlar om en skyddsängel....
Japp matematiken är enkel: vacker + sentimental + jag = katastrofgråt
Trots detta känner jag mig sugen.
Nästa vecka ska jag försöka fixa lite dekorationer och börja fundera på tårta. Jag skulle så gärna vilja köpa tårtor denna gång, men det är onödigt dyrt för något man faktiskt kan göra själv.
Någon som är sugen på att göra tårtor för en billig penning så är det bara att hojta till.
Mat har jag nog bestämt mig för att det blir pastasallad. Det är enkelt, går att förbereda och är gott.
Denna gång ska vi dessutom inte ha mottagningen hemma hos oss utan i samfällighetens festlokal. Sååå skönt! Då kan vi liksom börja fixa redan dagen innan och där finns bord och stolar och allt vi kan tänkas behöva.
Nu är det bara att börja räkna på hur många vi kan tänkas bli. Vi har inte bjudit riktigt lika många som förra gången vilket är skönt. Samtidigt vill man ju att så många som möjligt ska komma och fira lilla Lexie!:)