Brukar inte kolla min statistik... men så gjorde jag det idag i tron om att jag kanske hade 5 unika besökare varje dag.
Det var det 7 dubbla i snitt vilket kanske inte är mycket i bloggvärlden men i min värld är det massor.
Jag fick genast dåligt samvete och började knåpa på ett inlägg. Det är dock lite svårt att skriva med en Lexieliten liggandes på bröstet... hon sussar så sött och jag har inte hjärta att lägga mig ifrån henne även fast hon inte borde sova just nu.
Vi har verkligen jobbigt här hemma med alla tankar hit och dit om flytt-inte flytt, jobb här- jobb där, barn hit- barn dit.
Det märkliga är att ingen av oss egentligen inte kan bestämma oss för någonting. Jag kan ju definitivt inte bestämma eftersom det inte är mitt jobb det handlar om. Allt jag vill är att vi ska vara tillsammans och ha det bra. Sen om det är i Seattle, Sverige eller i värsta fall Kina har mindre betydelse om pengarna är rätt.
Jag kommer att sakna min pappa fruktansvärt mycket om vi skulle flytta. Jag skulle även ha dåligt samvete gentemot mina barn att de inte får umgås med sin "extended family". Samtidigt vet jag att detta är något som jag vetat skulle komma förr eller senare. Tottes bransh finns inte i Stockholm/Sverige. Jag vet samtidigt inte vad jag vill. Vill jag stanna hemma, eller vill jag åka iväg på ett äventyr med min lilla familj.
Helst av allt skulle jag vilja ha min bas här och ha möjlighet att resa kortare perioder. Det är dock en illusion som inte existerar. Jag vet helt enkelt inte ut eller in, fram eller tillbaka.
Jag tror att jag får inse att vi MÅSTE ta dagen som den kommer just nu och bara leva i nuet. Jag har liiiite svårt för det kontrollfreak som jag är. Detta är nog bra för mig... jag måste släppa kontrollen.
Äh nu släpper vi det här för fredagkvällen och njuter av mina älsklingar istället!:)
