Mitt liv med Leonidas och Lexie

En sak som jag stör mig så oerhört på är snacket om jämställdhet. Självklart stör jag mig inte på jämställdhet i den bemärkelsen att jag tycker att det är onödigt, tvärtom. Jag vill mer än många andra att vårt samhälle ska bli jämställt. Jag vill att alla människor oavsett utseende, IQ, kön och allt annat som särskiljer oss människor åt skall ha samma rättigheter, skyldigheter och självklart vara lika mycket värda.

Hur ska någon annan bestämma om vem i ett förhållande som skall vara hemma med barnet/barnen än de som ingår i förhållandet. Jag tror faktiskt inte att någonting blir mer jämställd tack vare detta, inte familjen och inte samhället. Det som händer enligt mig är att vårt samhället blir mer topp-styrt och där folket fråntas en självklar rättighet. Rättigheten till självbestämmande.

I vår familj tar min man inte ut någon föräldraledighet alls förutom enstaka dagar. Detta har väldigt många anledningar där det finns två anledningar som gör att det skulle vara katastrof för oss med en lagstiftad föräldraledighet där båda föräldrar måste ta ut lika många dagar.

Anledning 1: Ekonomi- Vi har valt att ha en levnadsstandard som baserar sig på min mans lön. Jag har 5 års högskoleutbildning men tyvärr så är inte min lön hög nog att upprätthålla vår levnadsstandard om min man skulle vara föräldraledig. (Detta i sig är en helt annan diskussion som även det stör mig enormt!) Detta var något vi diskuterade redan när vi valde att köpa vårt hus, bil och annat som kostar, innan vi fick barn.

Anledning 2: Den fria viljan- Jag älskar att vara hemma med barnen! Jag värdesätter tiden hemma med barnen i denna tid som aldrig kommer tillbaka. Min man älskar våra barn lika mycket som jag men har inte alls samma tålamod och har inte den lusten att vara hemma med barnen på heltid nu när de är så små. Han umgås gärna med dem och tar sin papparoll på största allvar och är självklart med sina barn när jag jobbar, har egentid eller umgås med vänner. (Vilket är något jag inte ens borde behöva skriva med tanke på att det är en självklarhet.)

Om det skulle finnas en lag idag som förändrar dagens föräldraförsäkring så skulle det innebära fundamentala förändringar för oss som familj och som personer. Den största förändringen och egentligen den enda som betyder något skulle vara att vi som familj med största sannolikhet skulle vara mer olyckliga. Vi skulle förmodligen bli tvungna att flytta, vi skulle behöva dra ner på kostnader vi medvetet har tagit oss an. Vi skulle sätta oss i en situation som varken jag eller min man skulle känna oss bekväma i och där vi båda skulle behöva göra uppoffringar som inte gynnar oss som familj eller personer på något sätt. Förmodligen hade det inte heller gynnat våra barn. Detta hade nämligen fått till följd att de hade varit tvungna att börja i förskolan tidigare än de behöver idag. De skulle inte heller på något sätt gynnas av olyckliga föräldrar.

Att jag är borta från jobbet i 8 eller 16 månader känner inte jag skulle spela någon roll för jämställdheten, jag missar redan mycket. Detta är dock inte något som jag känner är jobbigt med tanke på att jag vinner den absolut bästa tiden i mitt liv. MEN, hade vår familjesituation sett annorlunda ut så att min man VILLE ta ut 50% av föräldraledigheten eller att jag vantrivdes hemma så hade vi mått bra av ett annat upplägg. Då för att vi ville ha det annorlunda, inte för att någon annan bestämmer att vi ska ha det så.