not so much
Vårkänslor idag- not so much!
Jag har haft ännu en natt från helvetet. Tyvärr har pjäsen om natten bytt huvudrollsinnehavare.
Lexie sover helt okej, Leo sover nu sugdåligt.
Med Leo har jag kört den omdebatterade 5 minuters metoden. Det har väl fungerat sisådär men faktum är att han sovit hela nätter sen vi började med den. Vi har inte varit jätte konsekventa med att inte ge honom välling på natten men nu har det inte hänt på säkert 5 månader.
Hans sömnproblem har börjat i och med att han lärde sig klättra ur spjälsängen. Eftersom han slog sig rätt illa en kväll så fanns det inget annat vettigt enligt mig än för honom att börja sova i sin storsäng. Det har funnits i hans rum länge och vi har försökt till och från att få honom sova där med varierade resultat. Det som alltid har gjort att vi gick tillbaka till spjälsängen var att han somnade där själv utan problem. Till skillnad från storsängen där vi höll på med nattningen och spring i 2-3 timmar varje kväll i en vecka.
Att hålla på fram och tillbaka med saker med barn är dödsdömt och det är precis vad vi gjort. Jag har inte orkat vara konsekvent och det får jag betala för dyrt nu.
Enda sen Leo var 4 månader har vi haft samma kvällsrutiner. Vi har badat, druckit välling och sen har vi lagt honom i hans säng och han har somnat av sig själv. ALDRIG några problem med skrik och annat på kvällen. (Det är på natten vi har använt 5minuters.)
Nu har dock lillskrutt funnit en ny slags frihet i och med att han kan välja själv om han vill ligga i sängen eller inte. Detta har inträffat (tror jag) i samband med en rätt stor utvecklingsfas i hans liv. Alltså inte dirket perfect timing.
Varför tror jag detta då?
Jo för att hans språk har kommit in i en helt ny fas där han kan förklara, berätta och använda sitt språk till att kommunicera på ett helt nytt sätt än tidigare. Jag tror och vet att denna nyvunna erfarenhet sätter full fart på tankarna inne i huvudet också. Det kommer extremt mycket tankar som inte riktigt hinner processas på dagen och detta görs då på natten.
Sååå... nu drömmer han och vaknar av sina drömmar. Detta har skett i tidigare utvecklingsfaser också. Den stora skillnaden är att då har han legat i sin spjälsäng, sitt slott och oftast lyckats komma till ro själv. Eller så har han fått hjälp av oss i form av välling.
Men nu, nu vaknar han och springer upp. Man kan tro att han ska ropa efter mamma eller pappa direkt när han vaknar och springer in till oss. Tyvärr gör han inte det. Han vaknar upp helt och sen smyger han ut i hallen utanför våra sovrum och om jag inte vaknar när han står där så smyger han upp och ställer sig brevid mig. Han skulle aldrig få för sig att väcka mig utan jag måste vakna av att någon står och tittar på mig. Detta hände i natt klockan 01.30.
Då försökte Totte få honom att somna om i hans säng men han lät livrädd men efter lite fight så somnade han. Tyvärr inte tillräckligt djupt för så fort Totte gått ner och jobbat igen mitt i natten så vaknar han igen. Då får han komma in och sova i spjälsängen brevid mig. Han skriker och gnäller för att han ska minsann ligga brevid mig i sängen. Jag är dock hård och han får ligga i spjälsängen och somnar till slut.
Vid 05 vaknar han och vill gå upp. Jag hör på honom att han är "rädd" för något och säger till honom att han inte behöver vara rädd och då svarar han "Tomten Farlig". Hmm....
Efter lite maktkamp och en väldigt trött mamma så får han komma upp och lägga sig brevid mig och somnar DIREKT.
Sen sover han gott tryckt mot mig tills klockan är 8.
Just nu har jag en inre maktkamp med mig själv. För ena sidan av mig har en känsla (den rätta känslan) av att Leo behöver extra mycket trygghet och närhet nu och på så vis behöver få vara nära. Den andra känslan (en rätt känsla av en annan sort) säger att vi kan bygga upp den tryggheten utan att han behöver ligga på mig och sova..
Det är tyvärr här den trötta tvåbarnsmamman som nu har två barn under två kommer in. Det lätta i den här ekvationen vore att bara säga okej, du behöver mamma nu, du får sova brevid mig när du vill det. MEN... då kommer problemet att bebis nummer 2 kanske också kommer in i en sån här fas snart, ska jag ha henne där då också!?!
NEJ.. jag blir galen!
Det ska bli ordning och reda på det här, jag ska bara bestämma mig för vad som är bäst för oss först.
Men en sak är säker, från och med nu ska jag vara konsekvent, hur trött jag än är!