Under mina år i livet har jag haft ett antal personliga kriser som framkallat olika slags sökande.
Ett av dessa sökanden var sökandet efter en tro.
Jag har under hela mitt liv gått i kyrkan minst en gång per år och jag har alltid gillat det. Ett slags ro har infunnit sig i kroppen blandat med någon slags kärlek av något jag inte kunnat sätta fingret på. Jag har inte haft en religiös uppväxt på något sätt. Värderingar och annat som mina föräldrar har fört över på mig har kommit från livserfarenhet snarare än religion.
Jag är döpt och konfirmerad och det har alltid betytt mycket för mig och jag skulle inte vilja vara utan framför allt min konfirmation. Jag har alltid älskat att lyssna på julevangeliget inför jul och försökt ta till mig vad våra traditioner grundar sig i. Dagen då mitt sökande efter tro började på riktigt kom dock av en förlust. Sommaren då min kusin gick bort förändrades allt för mig. Jag var i en känlslig period i livet redan som det var och sökandet och behovet av en tro blev enormt.
Min tro som den ser ut idag grundar sig på att det finns något högre. Jag tror på gud (eller inte för att jag kallar den det där uppe gud, men saken är väl densamma) och jag finner ro i att det finns något som jag kan prata med och överföra en del av min oro och tankar till. Sen tror jag att "everything happens for a reason". Det finns så mycket i mitt liv som inte bara kan vara tillfälligheter.
Jag är inte i behov av att veta säkert, jag mår bra av att det finns möjlighet till eftertanke och som sagt TRO!
Stjärnor har alltid betytt mycket för min tro, de är magiska enligt mig. Jag kan finna tröst i att titta på stjärnorna och när jag var yngre var jag helt säker på att man blev en stjärna när man dog. Alla man ville skulle komma till samma stjärna fanns i samma stjärna och så började den lysa starkare och starkare för varje själ som kom dit.
Min livsfilosofi däremot grundar sig i något helt annat. Det är inget annat än ren och skär optimism och positivt tänkande. Jag tror att med en positiv grundinställning så blir allt i livet lättare. Jag vill vara glad, dela glädje och sprida glädje. Självklart kan jag inte alltid göra det och jag har tillfällen i livet då jag bara vill gå och dö. Det hoppas jag dock att jag kan hålla för mig själv och inte behöva sprida den negativa energin till andra.
Om det finns något jag avskyr i livet så är det människor som sprider negativ energi kring sig. De som försöker tynga ner andra med sina problem och inte ge något positivt alls tillbaka. Självklart ska man få prata om livet där allt både bra och dåligt ingår. Det viktigaste är dock att i relationer till andra låta de positiva överväga det negativa.
Kärlek är det första budordet både i min tro och livsfilosofi!
Japp.. that's it.
