Lexie vår lilla skrutta blev inte direkt bättre efter senaste blogginlägget. Jag spenderade 1.5 dygn med att mata min lilltjej var 5 minut och ena timmen fick hon behålla både vätskeersättning och till viss del modersmjölksersättningen och andra timmen kom allt ut nästan samtidigt hon fick det i munnen.
Igårkväll när klockan var typ 22 så började jag bli lite orolig. Hon hade sovit i stort sett hela dagen och hon fick inte behålla någonting jag stoppade i henne. JHon hade runt 39 graders feber och ag började märka lite tecken på uttorkning men fortsatte mata var 5e minut tills jag vid 24 tiden insåg att jag var tvungen att åka in till Astrid Lindgren igen.
Väl på akuten var det helt fullt, jag var på väg att vända i dörren. Men... Lexie hade inte kissat på över 12 timmar och jag bestämde mig för att stanna kvar tills hon hade kissat. TUR var väl det. Kissade gjorde hon inte utan bajsade bara ut allt jag gav henne.
När vi äntligen efter 4 timmar fick träffa läkaren så gick det rätt snabbt iaf. Det beslutades att hon skulle läggas in och få dropp.... och här är vi nu.
Hon fick ett dropp som gick från 05-09 i morse. Sen var läkarna här på rond och beslutade att hon behövde ännu mer dropp så nu ligger hon med dropp sedan tre timmar tillbaka. Hon har fått behålla ca 150 ml mjölkersättning sedan i morse, men vill nu inte äta. Hon är extremt trött och är bara sig själv i några minuter innan hon somnar igen.
Läkarna kommer igen i eftermiddag så får vi se vad som sägs då men vi blir med största säkerhet kvar tills imorgon. Nu har Totte varit här och lämnat datorn så nu kan jag iaf titta på film och blogga. SKÖNT! Totte erbjöd sig att byta med mig men med tanke på att jag sovit minimalt de senaste 3 dygnen så är det skönare för mig att vara här än att ta hand om en energifylld Leo. Jag saknar honom dock som tusan och önskar att jag skulle orka vara hemma med honom. Samtidigt vet jag att jag inte skulle kunna koppla av för att Lexie ligger här. Så jag är nog där jag behövs mest just nu. Leo avgudar sin pappa och all tid han får med Totte är guld värd!
Jag vet familjer som aldrig har varit på akuten med sina barn under hela deras uppväxt och det känns inte som jag gjort annat än att åka in till akuten med mina. Nu är ju detta första gången för Lexie, men med Leo har jag varit inne ett antal gånger. Det är helt galet! När jag sitter i bilen på väg till akuten känns det som att jag är någon jäklans kycklingmamma som alla läkare stör sig på. Sen visar det sig ganska snart att det i alla fall har varit rätt att åka in. Undantaget var väl när jag åkte in med Lexie i förrgår då hon faktiskt var pigg. Men det var ju bara för att jag lyssnade på dem på Vårdguiden.
Men lilla söta Skruttan! Hoppas att det vänder snart och att hon blir glada, nyfikna Lexie igen. Du är så lugn och stark, Johanna!